Ibland får man böja sig för majoriteten

9/11 När vi vaknade på lördagen var vi jättehungriga jag och V. Jag gick och suktade efter resterna av min pizza men tyckte att det var taskigt av de andra att äta det till frukost. Men sen sa V, låt oss äta upp pizzan! Då hade jag inte längre någon kraft att hålla emot och jag sprang och hämtade den och sen åt vi den till frukost i sängen!
När jag uttryckte mitt dåliga samvete sa V att de andra också hade pizza, men det var ju inte riktigt sant, det var ju bara L som hade det.
Hon hade också ätit pizza till frukost men S var inte särskilt upprörd över det och de bestämde alla ihop att second breakfast skulle bestå av munkar.
Det låg en Dunkin Donuts längre ned på vägen och dit gick vi. De hade något erbjudande som gjorde att det var billigare att köpa 12 munkar än de 8 vi ville ha, så vi tog 2 extra med oss tillbaka. Jag tog en vanlig sockermunk, resten åt ungarna upp...
Ja, jag är inte så mycket för socker och grejer, men det är ju de och jag hade ju i alla fall fått pizza till frukost.
Vi hade ju hört att man skulle åka till kryddmarknaden när man är i Dubai, så det gjorde vi. taxi får inte åka hela vägen in så han släppte av oss på en taxistation och pekade vart vi skulle gå. Det var bara det att vi inte riktigt visste vad vi letade efter. Överallt var det folk som försökte få med oss för att handla alla möjliga skitsaker och fuskkopior. Det har jag ju hört är olagligt i Dubai och man vill ju inte gärna bli haffad där så jag sa till ungarna att skaka av sig alla de säljarna och inte ge sig in i några diskussioner med dem. Efter en stunds letande i gränder och gator började de gnälla som småbarn och undrade vad jag skulle göra åt problemet med att vi inte hittade rätt. L hävdade att hon var nära att få solsting av värmen och ville ha något att dricka, men ingenstans hittade vi någon servering.
Efter att vi gått in i en tygaffär och haft sån tur att vi hittade en mycket hjälpsam butiksägare och kund, så började vi visst att gå åt rätt håll. Sen sista biten kunde vi förlita oss på mitt blodhundsluktsinne. Jag kände lukten av kryddorna och vi följde min näsa och hittade slutligen rätt. Jag vet inte om det var hela marknaden och om det ens var rätt marknad. Men det var en väldigt trång gränd som såg ut som allt annat än en turistfälla och vi var några av de få turisterna vi kunde se där.
Jag vet inte vad det var som fick mig att välja just den butiken jag valde, men det kändes rätt. Där förhandlade jag pris på vaniljstänger, peppar, fänkålsfrö och saffran bland annat. Jag tror att jag lyckades med mitt prutande, men det är ju svårt att avgöra. Men när jag bekräftade priset vi kommit överens om så hyssjade killen mig och sa att han inte ville att amerikanerna som stod i butiken skulle höra vilket pris jag hade fått och han verkade faktiskt mena det.
Ungarna köpte saffran till sin pappa och jag till min mamma i julklapp. Jag köpte också 10 gram till mig själv.
Jag hade inte så mycket kontanter men butiksägaren sa att hans bror kunde följa med mig till bankomaten så jag bad S att följa med också, tjejerna blev erbjudna en varsin stol i butiken så länge. Det var en jäkla tur att den där brorsan följde med oss, vi hade nog aldrig hittat tillbaka för att hämta tjejerna igen annars.
När jag nu fått mina kryddor orkade jag inte med ungarnas gnäll mer utan gick med på att ta en taxi till Dubai mall även denna dag.
De tyckte inte heller att det var ett så bra ställe, men det var rent, svalt och hemtamt och så fanns det serveringar.
Taxichauffören som körde oss från kryddmarknaden till köpcentret skrämde oss från vettet, han körde alldeles för fort och bromsade inte förrän i sista stund när han kom ikapp en annan bil eller kom till en korsning eller sväng. Vi var väldigt lättade när vi klev ur bilen.
Vid det här laget var det dags för lunch och ungarna ville ha mer socker så vi gick till IHOP för att äta pannkakor.
Jag var sugen på det jag med, men sen slutade det förstås med att jag åt ungefär en halv pannkaka allt som allt.

På kvällen när det var dags att äta gick vi en bit in i ett kvarter bakom hotellet och hittade en indisk restaurang där alla kunde tänka sig att äta för att det var så pass billigt. När vi ätit gick V och S tillbaka till hotellet medan jag och L betalade och tog en liten omväg tillbaka. När vi kommit tillbaka till hotellet hade V en idé, hon ville till poolen. Himla synd att vi inte tänkt på det tidigare... Det var visserligen inte särskilt varmt, men det hade kanske varit trevligt att spendera dagen i solen på taket snarare än på Dubai Mall.
V hoppade i medan vi beundrade utsikten och fotade lite. Dubai är helt klart bättre på avstånd än när man är där.

Sen packade vi våra väskor och fixade klart allt inför hemresan nästa dag.

Nu känner jag henne bättre än tidigare

21/5 På tisdagen fick jag mycket gjort på jobbet och trots att jag hade en del problem så lyckades jag lösa dem allihopa. Jag jobbade över 1½ timme men det gör inte så mycket tycker jag när man får saker gjorda och det känns bra.
På vägen hem från jobbet åkte jag förbi ett kolonilottsområde i närheten och jag undrade vad den äldre mannen gjorde på ängen bredvid. Han låg på knä på marken med stövlarna bakom sig... Sen slog det mig att det nog var dags för eftermiddagsbön och att han var muslim. Sånt händer så sällan i min värd att det nog ursäktas när hjärnan inte hänger med.
Hela dagen och kvällen hade jag extra problem med att äta och allt jag åt kom upp förr eller senare, mest senare.
Något som ofta går ned är chokladbollar och det innehåller ju både socker och fett och faktiskt koffein också eftersom jag har kaffe i mina.
Det gick ned en sån i alla fall, resten får ligga i kylen till nästa nödläge.
Min orkidé har börjat blomma, det är sällan jag får dem att blomma om så jag var stolt och glad och den får nu stå på hedersplats på matbordet. Att jag egentligen inte gillar orkidéer det har jag inte berättat för den.
På kvällen när jag satt vid datorn så ploppade plötsligt ett chatfönster upp Facebook och det var min amerikanska kompis K som jag var och hälsade på i Fort Worth, Texas för runt 7 år sedan.
Sen dess har vi inte setts alls men vi har smsat ett par gånger om året, men det blir förstås mindre och mindre.
Men nu chattade vi i runt 2 timmar och det var kul att bygga på vår vänskap lite. Det man inte vet mår man ju inte dåligt av, men nu fick jag ju plötsligt veta att hennes mamma dog för 2 år sedan och jag kände henne och tyckte väldigt mycket om henne, så jag blev ledsen nu. Jag visste ju inget tidigare.
Vi försöker än en gång att få ihop att ses, hon reste mycket till Europa förr, men nu gör hon inte det längre och då blev det aldrig av att hon kom hit, eller sa till mig så att jag kunde möta upp heller för den delen.
Nu bor hon på ett stort "estate" i Maryland och där ar jag inte varit, så förhoppningsvis kan jag komma iväg dit någon gång. Det är gammalt, stort och i behov av en massa renovering, så hon jobbar hårt och målet är att hyra ut rum senare.
Nu när vi pratade så länge och koncentrerat känner jag att jag känner henne bättre än vad jag någonsin gjort tidigare. Hon har mycket integritet och det tar tid att lära känna henne, men att skriva blev mer personligt på nåt vis. Jag hoppas att vi kan ses snart igen.
Hon har förresten en födelsedagspresent som hon köpte till mig för 6 år sedan som hon tänkt skicka flera gånger, men det har inte blivit av.

Jag är bra på det mesta utom att koka ägg

3/1 På torsdagsmorgonen hade jag lovat att göra amerikanska pannkakor till ungdomarna. Men insåg snart att jag inte hade socker hemma. Jag hade de futtiga 3 matskedar som skulle i smeten, men vad skulle vi ha i mitt och S iskaffe?
Jag väckte L och hon fick åka och handla, jag lovade att pannkakorna skulle vara klara när hon kom tillbaka.
Det är första gången jag gör amerikanska pannkakor och på det stora hela får jag nog säga att jag lyckades bra. Några blev lite brända innan jag kom fram till lagom temperatur på pannan men de gick ned i alla fall kan jag lova!
Jag fick i mig 2½ pannkaka, resten åt ungarna upp, det måste ha blivit 6-7 stycken var...
Smör och lönnsirap hade vi förstås på också och det blev riktigt gott om jag får säga det själv.
När vi ätit och S blivit satt på att diska eftersom L handlat och jag lagat frukost så tog vi en promenad. Vi tog stigen runt naturreservatet hemma hos mig, det är bara runt 2½ kilometer tror jag men det är upp och ner och snö, lera, bäckar och balansakter, så vi var rätt genomarbetade och varma när vi kom tillbaka efter runt 40 minuter.
Sen bestämde sig ungarna för att åka hemåt innan det blev mörkt så sen satte jag igång med storkok.
Jag putsade och stekte yta på en stor fransyska på 2½ kilo och sen fick den stå och puttra med det avskurna fettet i grytan och buljongtärningar i flera timmar. Den blev mör och föll isär tidigare än de brukar göra så den var kanske extra mör? Tror det tog 4-5 timmar, det brukar ta 7-8.
Jag gjorde också en stor batch med soppa. Näör både soppan och köttet var klart hade jag i lite av köttet i soppan, men jag skar det i småbitar först.
Framåt sen eftermiddag kom snälla L förbi med en påse morötter till soppan. Jag hade sett på Facebook att hon skulle åka och handla och hon bor inte alls långt ifrån mig, så jag smsade och ett par timmar senare fick jag en påse morötter! Perfekt!
Resten av kvällen tittade jag på de sista avsnitten jag har av True Blood.