Jag är nog egentligen en eremit

18/6 På tisdagen var det inte lika stressigt på jobbet och jag hade tid att fika med vår leverantör S i nån timme och snacka lite skit. Tanken var att jag skulle äta lunch med en gammal bekant som jag inte träffat på mer än 10 år trots att vi jobbar på samma lilla industriområde, men hon hade ett projekt som behövde avslutas i tid och var tvungen att ställa in. På eftermiddagen ringde min före detta Irländska room mate D och ville ta en fika och presentera en kompis som behövde någonstans att bo över sommaren. Vi hade en trevlig fika i solen utanför kondiset och kompisen N visade sig vara trevlig och verkade lugn och snäll också. Jag sa att jag kunde förbarma mig över honom om han inte hittade nåt annat, jag inser att jag faktiskt hellre bor ensam än att ha inneboende, det är en sak att hjälpa någon tillfälligt och jag har haft tre vänner som bott hos mig i allt från 4-6 veckor och upp till 3½ månad. Det är för övrigt mycket mer besvärligt att bo med en kille när man har så litet hus. Jag är van att vara ensam och tänker sällan på att klä på mig om jag går på toa mitt i natten till exempel. Sånt måste man ju ta hänsyn till när man har folk hemma.
Jag älskar ju att ha besök, men att ha någon boende hos sig hela tiden är värre.
D försökte få mig att hyra in honom till att måla om huset istället och han bjöd 43000:- för att göra jobbet jag beställt för 80000:-. Men sanningen att säga så litar jag inte riktigt på att det blir bra när han gör det trots att vi är vänner. Men nu blir jag ju i alla fall stressad och undrar om jag tagit rätt beslut?

Arbetsväder

29/6 På fredagen var det äntligen fint väder, soligt och relativt varmt faktiskt!
På morgonen åkte jag till naprapaten innan jag åkte till jobbet, jag hade haft migränkänningar varje morgon större delen av veckan.
Han rättade till nacken och så åkte jag till jobbet.
Jag blev klar på jobbet strax före två på eftermiddagen och då skulle jag ta släpet och lasta det med trädet och riset vi tagit ned helgen innan. Problemet var bara att jag plötsligt inte kunde få dragkroken på plats... Det gick ju rätt lätt förra gången men nu kämpade jag länge och blev trött i armen av att hålla upp den tunga kroken och försöka få fast den. Slutligen kom pappa och försökte han också men sen plötsligt fick jag loss spärren på den och då plötsligt sa det bara plopp så satt den fast. Den måste ha fastnat av någon anledning.
Strax senare satt släpet på plats och jag hade lastat veden, sen var det lite besvärligare att lasta riset, de är ju så spretigt. Slutligen var allt inne och jag lyckades till och med stänga släpet och så åkte jag till Sörab. Där trodde folk tydligen att de var ensamma i världen för de hade parkerat för flera av containrarna istället för att backa släpen på plats, jag antar att de har svårt för det eller nåt.
Slutligen var riset kastat och jag körde hem veden. Jag körde över grannens tomt som vanligt för att komma upp på min men han är så snäll så och gnäller inte. Som tack gjorde jag iskaffe till honom och hans fru när jag gjorde åt mig själv. De hjälper alltid mig om de kan, de är väldigt snälla och trevliga.
De gillade kaffet och satt i solen och vilade lite från allt jobb de håller på med på huset.
Precis när jag skulle börja lasta av veden från släpet så kom D, min Irländska före detta rumskompis. Jag fick hjälp av honom att lasta av släpet och vi fick låna grannarnas skottkärra och det underlättade ju ytterligare.
Jag åkte tillbaka till jobbet när jag snackat en stund med D och där hämtade jag två vagnar som skulle ha slängt om jag inte räddat dem och så hämtade jag äntligen den sista biten av trädet jag tog ned på jobbet förra sommaren. Min svåger var på kontoret och jobbade så han hjälpte mig att lasta den stora, tunga biten. Han klarade det nästan själv, han är inte stor men attans så seg.
När jag kommit hem och lastat av satte jag igång att såga upp alltihopa, nu är det bara några av de större bitarna kvar, de är jobbiga att komma igenom.
Jag sågade upp allt det mindre och lastade det i vagnen och Ikeakassen men jag orkade inte stapla det utan lämnade det där och gick in för att ta det lugnt ett tag.
Jag sov middag på soffan och tittade på Bones sen, men vid 21.30 åkte jag för att handla och så lämnade jag släpet på jobbet innan jag åkte hem igen.

Åhhhej vad det går!

22/5 På jobbet på tisdagen gick det riktigt bra och jag fick en massa gjort och det kändes inte som om det gjort så mycket att jag inte kunnat göra en del under sjukskrivningen. Efter jobbet låg jag på hängmattan ute på altanen och solade någon halvtimme men sen kändes det som om mina knän fick för mycket sol så sen gick jag in. Min snälla närmaste granne hade tagit med sig en massa småträd och lovade att kapa upp dem åt mig och så skulle jag få det som ved. Han undrade också över veden som den andra grannen lämnat under ett träd för 2-3 år sedan och då kunde jag ge besked att jag precis fått den veden. Då sa han att han skulle kapa upp det också åt mig, tänk vilken tur jag har med grannar!
När jag kom in fick jag plötsligt en massa energi och skurade badrummet från tak till golv och sen diskade jag och vek tvätt, sen gick luften slutligen ur och jag hamnade i soffan en stund men sen lagade jag mat väldigt sent och stekte upp resterna av potatisen från dagen innan och en pepparbiff som visade sig vara ohyggligt seg och definitivt inte värd sina pengar.
Jag mailade med K under kvällen, en tjej i Kalifornien som kanske ska bo hos mig. Hon är en internetkompis, mammas, kompis, dotter... ja, komplicerat värre, men själv verkar hon inte vara det minsta komplicerad utan verkar vara smart, trevlig och glad. Nu ska vi bara lära känna varandra lite över mail så får vi se hur det blir.