Ibland ska man ha tur också

26/4 På lördag förmiddag fick jag äntligen träffa min vän S. Han hade varit bortrest när jag kom ned och sen varit rätt så dålig i flera dagar, han hade till och med fått åka till sjukhuset för koll. Men nu fick jag komma förbi på en kaffe så länge som han orkade sitta uppe.
Det var i sista stund, jag åker hem imorgon bitti klockan 4!
Senare på dagen åkte vi iväg ett gäng till djungeln för en promenad. Medan vi gick så spreds vi efter ett tag ut på en rätt lång sträcka för vi gick i flera timmar och det fylldes på med vänner, pojkvänner och släkt vartefter så till slut var vi rätt många och ett ganska udda gäng. De vi mötte kunde inte sluta stirra på oss där vi kom gående svenskar, thailändare blandningar av båda med barn och hundar i släptåg. I den här delen av Thailand är den synen rätt ovanlig och en tjej vi mötte frågade till och med om hon fick ta en bild på oss och det fick hon förstås.
Thailändarna kallar det för djungel, men jag tror att vi svenskar skulle kalla det för träsk, kärr eller möjligtvis regnskog, troligtvis träsk. Det går inte att gå på marken, det är väldigt sankt och man gå på broar och spångar över leran. Överallt i leran knäpper det och klapprar, det är krabbor som knäpper med klorna, varför vet jag inte, ingen kunde svara på det.
De flesta broarna är stadiga och bra byggda och det känns väldigt säkert att gå där, men det finns inget staket mot sidan så det gäller att inte gå för nära kanten. Lilltjejen ville och fick gå hela vägen själv, väldigt imponerande med en treåring som går i 3 timmar utan att gnälla eller vilja bli buren!
Men vi hjälptes åt att hålla koll på henne och hunden hon gick med så att ingen av dem skulle ramla ner eller göra illa sig. Enda gången som hon inte fick gå själv var när vi skulle över en spång som sviktade, var söner på många ställen och inte på något när var stark nog för oss tunga svenskar att gå säkert över. Jag är lite sådär att jag tänker, kan det här döda mig? Troligtvis inte, då tar jag risken och går och hoppas att det ska gå bra. A hade en av hundarna under ena armen och lilltjejen under andra och gick ändå helt stadigt och orädd över, medan jag hade tillräckligt med mig själv och min kamera. N och E däremot, de skrek, grät och vägrade ibland att gå!
De var rädda på riktigt och även om jag tyckte synd om dem så hade jag faktiskt svårt att hålla mig för skratt. Hade spången gått sönder hade man kanske kunnat skada sig rätt ordentligt om man föll på en av stagen eller så och blev mer eller mindre spetsad, men jag försöker att inte tänka så och tänker istället att även om det skulle hända så är risken rätt liten att det ska vara så illa att jag dör.
Jag fotade tjejerna, någon annan filmade, andra grupper som mötte oss och tänkte gå över när tjejerna stod där och skrek tittade förvånat på N när hon svor högt och sa åt dem att stå stilla och inte gå över. Inte förrän Vs kille F kom ikapp oss och höll N i handen sista biten så kom de i säkerhet till en stadigare del av bron. Nu var det rätt sent på eftermiddagen och jag insåg att det snart skulle skymma och vi bara fortsatte bortåt, jag kunde inte släppa tanken på att vi skulle behöva gå tillbaka över den spången i mörker...
Men efter en stund gick solen ner och vi började närma oss slutet av stigen, då bestämde vi oss för att gå ut där i alla fall och fundera senare på hur vi skulle komma tillbaka till bilarna. Jag och N, visa av dagen innan hade tagit med oss vatten, det hade inte de andra... det slutade med att vi fick dela på knappt en liter vatten allihopa och vi var runt 10 personer och två hundar.
Vi kom inte på någon lösning och enda alternativet var att börja gå, så vi började gå allihopa utefter vägen, vi hade inte hunnit mer än 100 meter när en pickup bromsade ner bredvid mig och A, det visade sig vara hennes faster som hon inte sett på flera år. Hon erbjöd oss skjuts till As mamma, så vi hoppade upp allihopa på flaket och det visade sig vara riktigt lång tillbaka så det var en jäkla tur.
En svensk 3-åring eller en hund också för den delen hade nog tyckt att det var jättespännande att åka flak, men i Thailand är det inget att bli exalterad över, det var helt normalt både för flickan och hundarna och hon satt i knät på E och tittade på en film i E's i-pad istället.
När vi kom fram till A's mammas restaurang så åkte A och två av killarna iväg för att hämta bilarna och sen åt vi allihopa vid ett långbord och hade en väldigt mysig kväll. A's mamma lagar den bästa maten jag har ätit i Thailand!
Vi kom hem riktigt sent och var väldigt nöjda med dagen.

Snacka om att binda ris om sin egen rygg

25/4 På fredagen dök mina möbler upp och allt var monterat och fixat på bara någon halvtimme. Jag gav killarna som kom en varsin cola och sen satte jag och N oss på balkongen för att inte stå och hänga över axeln på dem. De pratade inte ett ord engelska men med gester och kroppsspråk kommer man långt och allt såg precis ut som jag ville när de var klara. Däremot hade jag ju plötsligt två extra bord som jag behövde bli av med. N smsade till T och K, paret som kör underhållningen på Buffalo på kvällarna och frågade om de ville ha dem och det ville de väldigt gärna.
Kolla vilken skillnad det blev i lägenheten, det blev en helt annan atmosfär och trivsel tycker jag och det känns mer som "jag".
Dessutom har jag verkligen stört mig på matbordet som har gungat fram och tillbaka om man kommer åt det, det beror på att benet stod i mitten och skivan satt lite löst dessutom. Nu har jag ett bord med fyra ben och känner att det fungerar mycket bättre att sitta och jobba vid. Tidigare har jag suttit dubbelvikt i soffan hellre än att sitta vid matbordet.
När allt var klart gick jag och N på en strandpromenad för att plocka lite snäckor och stenar och sånt att lägga i det nya soffbordet. Det är väldigt skräpigt längre bort på stranden där ingen städar, men det mesta kommer inte från Mae Phim och de som bor där, det mesta kommer från havet och är troligtvis släng i havet vid södra Thailand. Det ligger dessutom ofta väldigt stora lampor på stranden och de kommer från fiskebåtarna, de kastar de gamla lamporna rätt i vattnet. Så konstig inställning när de lever på att havet håller sig friskt.
Det tar en bra stund att gå hela stranden ner och vi var dumma nog att inte ta med oss vatten och solen steker ju rätt bra när man går där. Kronprinsens sommarpalats ligger granne med oss och från vägen syns det inte, men om man går utefter stranden ser man det och sedan han dog i tsunamin har det stått tomt och förfallit helt. Det är fint, men lusthuset som står närmare stranden är det som fångade min blick och intresse, det skulle jag vilja köpa och renovera!
Men det är oklart om det tillhör palatset eller inte och det är också oklart vem som äger det nu.
På stranden hittade vi en massa kul saker och en massa skräp också och små bajshögar av sand! Det var fullt av dem på en del av stranden och jag har aldrig sett den typen, någon talade om för oss på kvällen vad det var som bajsar så men jag minns inte.
När vi slutligen kom tillbaka till vår del av stranden var vi så uttorkade att vi faktiskt hade svårt att hålla balansen och stapplade över vägen och hem till mig och stjälpte i oss vatten! Vi lärde oss nog en läxa. Man tror inte att det sa behövas vatten för en så pass kort promenad, vi var borta i runt en timme och rörde oss ganska långsamt eftersom vi letade fynd under tiden, men det var tillräckligt.
N satte sig på golvet i min dusch och gjorde rent de snäckor och stenar som vi bedömde som finast och sen lyfte vi ut dem på balkongen för att torka.
På kvällen hängde vi tjejer igen och jag och N stannade uppe väldigt länge av någon anledning och kvällen slutade med häng utanför fiket med gårdshundarna som bor där, de som vi har är alltså gatuhundar som ar bestämt sig för att det är deras revir och eftersom de är vänliga så har vår kompis M som tar hand om gatuhundar satt på dem halsband, vaccinerat och steriliserat dem och det finns folk som har i uppdrag att mata dem. De skyddar oss från mindre vänliga hundar så jag är glad att de finns där.

Hon är för ödmjuk för att hålla med

9/3 På söndagen var det vackert och soligt väder och varmt dessutom. Jag skulle träffa vännen S och hon skulle fixa mitt hår, men jag åkte ner lite tidigare och parkerade utanför hennes salong, tog in mina saker och lämnade jackan hos henne och sen tog jag och Turre en promenad.
Det var tur att jag lämnade jackan för det blev väldigt varmt att gå i solen och huvtröjan jag hade var mer än nog för att hålla mig varm.
Turre är så van att gå lös att han blir väldigt glad när jag tar fram kopplet, det betyder att vi ska göra något utöver det vanliga. En gång tappade jag bort koppel och halsband i 3 månader utan att märka det, anledningen att jag vet att det var 3 månader är att jag av en tillfällighet hittade det i en väska som jag visste när jag använt senast.
På den här promenaden var han väldigt till sig och gick i kopplets längd såvida jag inte bad honom att gå närmare. Han som är så rädd för främmande människor är inte rädd alls när vi är ute och går och han går med blicken i fjärran och tittar inte ens på människor såvida han inte fått för sig att vi ska möta någon vi känner.
De flesta är inte rädda för en tax, så jag får sällan skit för att han går lös och han bryr sig ju inte om dem. De flesta kan inte låta bli att le när han så målmedvetet travar förbi dem utan att bevärdiga dem med en blick.
Efter en promenad runt de centrala delarna av Väsby fick Turre sitta i bilen och vänta en stund medan jag gick till konditoriet och åt en sen och lång frukost medan jag gjorde lite jobb som släpat efter.
Sen fick jag umgås med S i några timmar medan hon fixade mitt hår, då fick Turre följa med in på salongen. Jag är alltid lite extra stolt över honom när han är med så och sköter sig som han ska, Det är inte att umgås med S som är problemet förstås, henne avgudar han liksom hon avgudar honom. Nej, det är om det finns andra kunder och frisörer därinne som jag är stolt, för han bryr sig oftast inte om dem och när de har gått får han gå lös därinne och då lägger han sig vid mina eller S fötter och är stilla och snäll och tyst.
S är ett geni när det kommer till hår, men det skulle hon vara alldeles för ödmjuk för att hålla med om ifall ni frågade henne. Det som gör henne till geni är att hon lyssnar och känner in kunden och förstår dem och är skicklig nog då det gäller arbetet att hon får till det precis så som den kunden ville ha det! Hur många frisörer känner ni som kan göra det? Mitt hår blir bara bättre och bättre för varje gång ch hon lägger verkligen ned in själ i att få det precis som jag vill ha det och pillar och duttar tills det blir som hon vill. Mitt hår är väldigt långt och det är många strån, så ni kan tänka er vilket hästjobb det är att göra slingor i det och få det jämt och fint.

Håll dig bara inom smärtgränsen

10/12 På tisdagen lyckades jag ta in ved själv, jag tog det väldigt långsamt och såg till att inte belasta benen eller armarna för mycket och det gick bra. Kirurgen har bekräftat att det är smärtgränsen som gäller, om det inte gör ont är det ok.
Vädret var återigen milt och jag kan inte låta bli att vara överlycklig och dessutom vara naiv nog att tro att det ska hålla i sig hela vintern. 2.1 grader utomhus den 10 december!
S kom förbi för att hålla mig sällskap en stund, hon erbjöd sig att ta in ved också, men det hade jag ju redan gjort. Men hon gav mig sex (kronor) innan hon gick i alla fall...

Var beredd på ett tjuvnyp

24/7 På onsdagen skämde B bort mig med frukost så fort jag gått upp. Kaffe med mjölk och bagel med stekt ägg, bacon och ost!
Jag fick inte ens diska efter mig....
Lite senare gick vi och tog en iskaffe på ett fik i närheten och sen tog vi en långpromenad runt en del av strandpromenaden.
Nu har jag faktiskt sett en stor del av Malta, för det är inte särskilt stort.
Det var gassande sol och temperaturen låg troligtvis på 35-38 grader och vi gick i solen större delen av tiden. Bra grund för solbrännan känns det som....
Malta är en jordhög om man ska vara helt sanningsenlig, det är mest bara sand och sten, inte mycket grönska eller något annat som utmärker ön. Det är till och med svårt att orientera sig eftersom det mesta ser likadant ut.
Men sällskapet är bra nog för att komma tillbaka, det var skönt att få tid att hänga med B ordentligt, han är världens bästa vän och vet precis hur man får folk att känna sig hemma och välkomna.
Vi såg något vi fortfarande inte vet vad det var förresten.
En pojke som simmade med en duva i handen. Han simmade med handen ovanför vattenytan med ett säkert grepp om duvan, sen när han kom i land så gick han in bakom bron så att vi inte såg honom längre, men det tycktes inte vara någon räddning på gång, kan det vara så att man äter duvor på Malta eller?
När vi gått så långt som vi tänkt gå så var vi framme på B's favoritpub och där tog jag en Red Bull och B tog en öl. Vi  åt en typiskt Maltesisk smörgås också men jag minns inte vad det hette. Sen tog vi en genväg över kullarna och gick tillbaka till lägenheten. Då hade vi varit borta runt 3 timmar och var ganska mosiga av solen och värmen.
 Framåt kvällen gick vi till puben och åt lite och sen kom B's kompis D och mötte upp och vi tre hade väldigt kul ihop faktiskt. Det blir en hel del diskussioner men attans vad man får tänka med de killarna omkring sig. De har mycket tankar, bra argument och helt andra åsikter än jag mest hela tiden. Därför får man vara snabb i tanken och dessutom vara beredd på att de jävlas med en och pikar en och allt detta dessutom på Engelska eftersom B är Kanadensare och D Irländare och min engelska är bättre än deras svenska.
Vi hade i alla fall många intressanta samtal och dessutom många skratt på det, vi passar ihop på något sätt.

Tomater i massor

På torsdagen var det åter blå himmel och enormt varmt, men jag är en av de få som inte klagar, jag tycker inte att det är obehagligt varmt. Men jag har haft lite problem med nacke och rygg i nån vecka drygt och nu blev det en morgon med migrän även om det inte alls var så illa att jag behövde ta en spruta, men jag behövde vila lite extra och kom inte till jobbet förrän vid lunchtid. På eftermiddagen hade våran naprapat kommit så det var ju bra timing och han sa att jo, mina kotor satt lite hipp som happ och inte alls så som de skulle och han hade mer besvär än vanligt att lossa dem åt mig. Jag försökte få tag i P för att se om han skulle till mässan i Paris men fick inget svar fast han ringde upp senare på eftermiddagen så som han brukar när han inte kan svara när jag ringer. Nej, han ska troligtvis inte till Paris, synd, och kan inte komma till Midsommar heller. Jag har känt honom i c:a 10 år och bjudit in honom till Midsommar nästan varje år och än har han inte dykt upp.

Jag åkte till K-Rauta för att köpa en present till en kompis som fyller 40 i helgen och när jag ändå var i Häggvik handlade jag till fredagen på Ica där också. På båda ställena hittade jag faktiskt halvskuggade ställen där jag kunde ställa bilen så att Turre inte skulle stekas. Självklart hade jag ändå bakluckan öppen med spärren säkrad.
På väg hemåt ringde jag S och vi snackade en bra stund och även en stund när jag kommit hem och börjat vattna i trädgården. Blommorna och odlingarna torkar ju ut på nolltid när det är så här varmt. Efter en stund fick jag problem med att hålla myggorna från mig med en hand på telefonen och den andra på slangmunstycket så vi lade på. Bara någon minut senare ringde G och sa att han var på väg till Stockholm, men jag hade planerat ännu en hemmakväll så jag sa det, jag hade ju dessutom både tvätt och disk att ta hand om och förberedelser inför fredagens gäster.

Han var förstås okey med det och till slut kunde jag återigen koncentrera mig på myggen.

Jag är så oerhört trött och håglös och har svårt att få saker som till exempel disken gjorda, jag undrar om det är en lätt depression för plötsligt kan jag få svårt att äta min middag trots att jag är vrålhungrig och känner inte för att göra någonting förutom att sova bort tiden. Jag tänker mig ut och gå och fotografera lite, men jag sitter kvar i soffan. Jag tänker mig att fixa nya fotoböcker men sitter och spelar meningslösa spel på datorn istället. Minimum tanke och energi vill jag tydligen lägga på saker just nu.

Efter ett krafttag tog jag fram lite ost och kallskuret till middag och sen skar jag upp lite och lade upp det på en tallrik, det såg fräscht och gott ut, det var det inte... Brödet var torrt och segt, osten smakade tåbira och slutligen gav jag resterna till Turre, men jag åt i alla fall upp det kallskurna jag lagt upp. Sen var jag illamående.

Jag hade diskat upp och tvättat två maskiner tvätt och hängt upp den och ägnade resten av kvällen till att skriva in nya filmer jag köpt, i mitt exceldokument. Kolla banken, välja ut de sista fotona till fotoböckerna och sen tog jag fram alla tomater jag hade hemma och det var inte få kan jag lova. Jag samlar visst på tomater och knipplök just nu. Jag skar en massa tomater och skedade ur fröna ur dem och hackade dem smått för att förbereda bruchetta till morgondagen och sen kryddade jag med vitlök, salt, vitpeppar och olivolja och ställde in den i kylen. Basilikan får vänta till imorgon så att den inte vissnar helt och hållet.

Sen lämnade jag disken i hon, mot bättre vetande och får helt enkelt ta tag i det imorgon bland en massa annat jag måste göra.
Slutligen kom jag i säng och somnade direkt, en timme senare blev jag väckt av M i Darwin som var lite orolig för mig och överväldigad av självömkan började jag böla och kunde inte sluta och det tog nån timme eller två innan jag kunde somna om. Det är inte likt mig att tycka synd om mig själv så jag står helt handfallen och har svårt att förstå varifrån det kommer och hur jag ska hantera det. Jag gör väl som vanligt och ignorerar det och sen kommer det väl tillbaka i mångfald när det inte kan tryckas tillbaka längre?

Ibland bara sätter jag mig ned och går inte upp igen

På tisdagen var det dags för jobb igen och det tog emot lite efter en så lång och skön helg. Jag var så trött och det var så pass varmt att jag avbokade gymmet ännu en gång och hade en plan om att gå en långpromenad med Turre och fotografera. En av anledningarna att jag inte ville till gymmet var också att det blir för varmt för Turre i bilen oavsett om jag har bakluckan "öppen" eller inte. Har ni tänkt på att det inte finns skuggade platser vid nästan några köpcentrum i Sverige? Vi som har hunden med oss på jobbet kan ibland vara tvungna att ta med oss den när vi handlar, det händer säkert även andra som har hund. Ett bra sätt att skydda hundarna var om det fanns skuggade parkeringsplatser reserverade för de med husdjur i bilen. Jag åkte 15 minuter tidigare från jobbet för att handla lite grejer till kollegan A, men det räckte visst inte, jag köpte förresten sushi på hemvägen och kom hem nästan en timme senare än vanligt. Självklart orkade jag inte ta mig ur huset när jag väl hade åkt hem, inte ens för att ta den där promenaden.

Det var väldigt varmt ute för säsongen, det var nog runt 25. Inne i huset var det 27 grader och jag var tvungen att ha verandadörren öppen ända tills jag gick och lade mig. Klockan 22 var det fortfarande 20 grader ute och kanske var det därför kaprifolen doftade ända in till soffan där jag satt. Jag intalar mig själv ibland att jag förtjänar att ta det lugnt och strunta i morgondagen så eftermiddagen gick åt att sitta i solen på verandan tills den återigen skuggades av den fördömda eken som växt en massa det senaste året... Jag lyssnade på musik och läste Bridget Jones på min e-book och bara hade det bra. Senare på kvällen tittade jag på Bones och åt varma mackor på det sättet mamma gjorde när jag var liten. Formbröd, tomatpuré, ostskivor och konserverade champinjoner, man lägger ihop dem och gräddar i ett mackjärn. Jag gör alltid 3-4 stycken och har dem som mellanmål dagen efter, de är nästan ännu godare kalla.

Jag åt bara en men blev så ytterligt trött och fick ont i magen, troligtvis av laktosen i osten så jag kom i säng tidigt för att vara jag.