Drama är alltid spännade om man själv inte är inblandad

25/3 På onsdagen lämnade jag in bilen på städning både utanpå och inuti, den är ju rätt skitig efter vintern, särskilt som Turre får sitta i framsätet när det är kallt. Hela bilen var lerig och fläckig inuti efter vintertassar. Eftersom jag ska köra gäster i den i nästa vecka så måste den ju städas. Min kollega P kom och hämtade mig på bilfirman och senare på eftermiddagen körde brorsan mig tillbaka för att hämta den. Turre gillade barnstolen i hans bil så där låg han när vi åkte.

Mitt på dagen någon gång så kom det en kille i 20-års åldern springande precis utanför stängslet utanför mitt kontorsfönster. Han tittade över axeln medan han sprang så det fångade min uppmärksamhet. Strax senare kommer en betydligt äldre och tyngre polisman springande efter, han såg ut att andas med svårighet och jag tänkte at han nog inte skulle orka mycket längre. En polisbil körde parallellt med dem på vägen en stund och sen åkte han före. Jag tyckte att det var spännande med polisjakt precis utanför fönstret, särskilt som det är i utkanten av Väsby och alltså väldigt lugnt och städat, det händer inte mycket just där, se bara bilden hur det ser ut utanför mitt fönster. Jag sprang ut i fabriken och ropade till de anda om att det hände saker och någon ropade efter mig att hålla mig på avstånd ifall någon hade ett vapen. Det fick mig att springa över till vår andra lokal för att titta ut genom fönstret där istället för att vara utanför. Men då såg jag brorsan och en kollega stå och titta en bit bort och insåg att de också märkt att det hände något. Jag sprang ut till dem och fick se slutet på jakten. Poliserna hade fått tag i killen och han hade händerna bakom ryggen med handfängsel på och hängde mellan poliserna med huvudet nedåt. Sen var det slut på dramatiken och vi vet fortfarande inte vad killen hade gjort, men det kanske hade samband med dödsskjutningen i Smedby ett par dagar tidigare. En stund senare dök hundpatrullen upp, en polisman och en schäfer. Killen kastade en pinne till schäfern som pliktskyldigt sprang fram till den och markerade den och sen var helt ointresserad, han var mycket mer uppspelt över det faktum att han skulle få jobba och han tittade upp på sin förare med väldigt uppmärksamhet och glädje. Kul att se att hunden tycker att det är så kul att jobba att det klår lek! Jag antar att de skulle söka efter något som killen eventuellt kastat ifrån sig under flykten.

När jag kom hem var köket helt borta och J hade förberett värmeslingorna i golvet. Judas kan ju inte få mat på golvet eftersom han har fri tillgång till torrfoder och om det står på golvet äter Turre upp det. Han skulle låta bli blötmaten om jag sa till honom, men det är så mycket enklare om Judas får mat högre upp. Han har ju alltid ätit på bänken bredvid spisen. Nu fick jag improvisera och dukade upp åt honom på en av flyttkartongerna och lyfte upp honom dit. Han tittade frågande på mig som om han sa: Seriöst? Här? Men sen accepterade han det och sen visste han ju var allt stod. Vattenskålen som både Turre och Judas använder stod nedanför matbordet, där fick också Turre sin mat. Det är ju tur att jag ska resa en stor del av tiden när J jobbar med köket och det faktum att jag äter sashimi till middag i stort sett varje dag, hjälper ju när man inte har möjlighet att tillaga något. Grejerna till att göra iskaffe hade jag förstås sett till att ha framme!

• 
  

Det var visst bara jag som kunde ta mig fram där

11/3 På onsdagen var det jättefint, soligt väder så jag bestämde redan under dagen att jag skulle ta en ordentlig promenad med Turre efter jobbet.
Jag har ju tydligen D-vitaminbrist så att vara ute i solen är ju jättebra, dessutom hjälper rörelsen mot värken, även om det bara är tillfälligt. Jag lade ut en fråga på Facebook om det var någon som ville hänga på och N sa att hon gärna hängde på. Jag har inte träffat henne på länge så det var ju kul!
Vi gick hemifrån mig, jag hämtade henne när jag åkte hem från jobbet och det finns ju så fina vägar att gå hemma hos mig.
Vi gick ridvägen upp mot Kyrkvreten och sen mot Harby på den långa, raka grusvägen. När vi närmade oss slutet på den så visade det sig att ett träd fallit över telefontråden (tror jag att det är?) Jag såg till att gå runt trädet vid foten av det, N gick under! Hon insåg inte förrän efteråt att det kanske var en onödig risk... Jag upptäckte inte att hon gick under eftersom jag pratade i telefon med den leverantören jag samarbetat med på offerten tidigare i veckan.
När vi gått in på stigen som går under kraftledningen och det började bli lite mer terränggående och backar, då började N att gnälla, hon är visst inte van vid sånt och hon hade svårt även med balansen. Jag har aldrig riktigt tänkt på att man behöver träna på sånt när det bara handlar om att gå, men jag antar att jag som går i skogen så ofta är tränad på det utan att veta om det. Man tränar ju hästar på terräng och balansen där, så jag antar att man behöver det även som människa.
När vi kom till en förgrening i stigen tyckte Turre att vi skulle gå åt höger, jag vet inte riktigt var den stigen går, så jag tog vänster istället på den stigen jag känner till. Strax senare visade det sig att det var Turre som hade haft rätt, det var bara jag som kunde ta mig fram där vi gick, både N och Turre hade stora problem. De fällde en massa sly under kraftledningen för ett par år sedan och brydde sig inte om att frakta bort det, jag tycker att det verkar oansvarigt att förstöra folks promenadvägar, särskilt när Upplands Väsby kommun försöker få oss att gå mer...
När N väl tagit sig ut på den stigen som Turre sagt att vi skulle ta så gick jag tillbaka in för att bära ut Turre som hade gett upp och funderade på att vända istället.
Han välkomnade hjälpen och litade på att jag visste vad jag gjorde.
När vi kom ut på den andra stigen blev livet lättare för oss alla tre och vi sökte oss hemåt.
När vi kom hem var vi rätt nöjda och en stund senare kom Ns mamma för att hämta henne, hon kom inte in eftersom klockan började bli mycket och vi båda vet att vi inte kan sluta prata när vi väl har börjat, vi klickade allra första gången vi träffades, hon är helt klart min typ av människa!

Vilken skitservice

20/5 På tisdagen behövde jag hämta ett paket på Väsby företagscenter. När jag kom dit på lunchen så visar det sig att de bara har öppet 2½ timme om dagen... Jag vet inte hur det är med andra företagare, men vi får sällan en lucka och behöver åka iväg på ärenden just då såna råkar uppstå. Jag kan inte heller ta det på vägen hem, för då är det också stängt. Viken jävla skitservice rent ut sagt!

Hon är för ödmjuk för att hålla med

9/3 På söndagen var det vackert och soligt väder och varmt dessutom. Jag skulle träffa vännen S och hon skulle fixa mitt hår, men jag åkte ner lite tidigare och parkerade utanför hennes salong, tog in mina saker och lämnade jackan hos henne och sen tog jag och Turre en promenad.
Det var tur att jag lämnade jackan för det blev väldigt varmt att gå i solen och huvtröjan jag hade var mer än nog för att hålla mig varm.
Turre är så van att gå lös att han blir väldigt glad när jag tar fram kopplet, det betyder att vi ska göra något utöver det vanliga. En gång tappade jag bort koppel och halsband i 3 månader utan att märka det, anledningen att jag vet att det var 3 månader är att jag av en tillfällighet hittade det i en väska som jag visste när jag använt senast.
På den här promenaden var han väldigt till sig och gick i kopplets längd såvida jag inte bad honom att gå närmare. Han som är så rädd för främmande människor är inte rädd alls när vi är ute och går och han går med blicken i fjärran och tittar inte ens på människor såvida han inte fått för sig att vi ska möta någon vi känner.
De flesta är inte rädda för en tax, så jag får sällan skit för att han går lös och han bryr sig ju inte om dem. De flesta kan inte låta bli att le när han så målmedvetet travar förbi dem utan att bevärdiga dem med en blick.
Efter en promenad runt de centrala delarna av Väsby fick Turre sitta i bilen och vänta en stund medan jag gick till konditoriet och åt en sen och lång frukost medan jag gjorde lite jobb som släpat efter.
Sen fick jag umgås med S i några timmar medan hon fixade mitt hår, då fick Turre följa med in på salongen. Jag är alltid lite extra stolt över honom när han är med så och sköter sig som han ska, Det är inte att umgås med S som är problemet förstås, henne avgudar han liksom hon avgudar honom. Nej, det är om det finns andra kunder och frisörer därinne som jag är stolt, för han bryr sig oftast inte om dem och när de har gått får han gå lös därinne och då lägger han sig vid mina eller S fötter och är stilla och snäll och tyst.
S är ett geni när det kommer till hår, men det skulle hon vara alldeles för ödmjuk för att hålla med om ifall ni frågade henne. Det som gör henne till geni är att hon lyssnar och känner in kunden och förstår dem och är skicklig nog då det gäller arbetet att hon får till det precis så som den kunden ville ha det! Hur många frisörer känner ni som kan göra det? Mitt hår blir bara bättre och bättre för varje gång ch hon lägger verkligen ned in själ i att få det precis som jag vill ha det och pillar och duttar tills det blir som hon vill. Mitt hår är väldigt långt och det är många strån, så ni kan tänka er vilket hästjobb det är att göra slingor i det och få det jämt och fint.

Jag är kreditvärdig

1/9 På söndagen fikade jag med A på kondis, det blev räksallad till frukost för mig och sen åkte jag ensam vidare mot Gunnes Gård där min vän Ah skulle stå och sälja hantverk med en kompis. Gunnes Gård är en vikingagård som ställts i ordning i Upplnds Väsby och jag har faktiskt aldrig varit är tidigare.
Vädret var vackert och varmt och halva Väsby tycktes vara på plats. Det var musik, dans och en massa olika hantverk och grejer och det kändes lite som en typ av folkfest. Ah hade tid att lämna sin plats en stund så vi gick omkring och tittade på lite sker, men mest njöt vi av varandras sällskap, vi bor så långt ifrån varandra att vi ses alldeles för sällan. När Ah skulle gå tillbaka till sin plats och sälja så hittade jag ett fint fårskinn som hennes kompis hade till salu, det kostade inte så mycket 350:-, men jag hade ju inga kontanter. Men som vän till Ah var jag betrodd att få kredit så jag fick med mig skinnet hem och ska betala när hon skickar fakturan.
När jag kom hem kom Judas in och han hade varit halt när jag åkte till Skottland och det hade inte blivit något bättre alls. Han springer på tre ben, men annars ser han ut att vara glad och må bra. Jag har tittat efter sår och sånt, han får rätt ofta stryk av grannkatterna, ibland till och med på vår trappa. Men jag kunde inte hitta något hål eller någon svullnad så jag börjar tro att det är en fraktur eftersom det inte blir synbart bättre.

Synd att han inte fick en chans att underhålla oss

21/3 På torsdagen gjorde jag äggtoast till frukost, men som vanligt var jag inte så hungrig eller sugen som jag trodde och kunde förstås inte äta upp dem.
På kvällen skulle jag med mamma, pappa och brorsan på Upplands Väsby Promotions årliga middag. Det är kommun och företagare i Väsby som har engagerat sig i att göra företagarklimatet bättre. Det är rätt trevligt folk och de hade tagit dit Tomas Gee för att underhålla och han är både trevlig och bra och alla tycks gilla honom. Jag känner honom lite gran och han kände igen mig trots att vi kom fram till att det nog var i alla fall 5 år sedan vi sågs sist...
Tyvärr var det en enda röra av prisutdelningar och tal och lite "klubben för inbördes beundran", så lagom tills han äntligen fick möjlighet att göra "sin grej" så var de flesta på väg därifrån. Om jag säger att vi till exempel inte fick desserten förrän vid strax efter 23 så fattar ni på vilken nivå det var. Vi var också tvungna att byta bord mellan varje rätt. Första bordet jag hamnade vid var väldigt trevlig, nästa hade jag nog dött av leda om jag inte haft svägerskan att sitta bredvid och prata med. Det tredje bordet var det absolut bästa, jag och en kille och en tjej hade väldigt, väldigt trevligt och klickade bra.
Eftersom jag var både trött och lite drogad och dessutom hade ont så var det en alldeles för lång kväll och att behöva byta bord var också lite av tortyr.
Sen att maten var allt annat än fantastisk gör ju inte saken bättre, jag tror inte att jag någonsin blivit serverad bra mat på Scandic Infra, varken vid lunch eller middag.

Min uppväxt finns där och jag får inte komma in

10/2 På söndagen var tanken att jag skulle möta upp med kompisen D och vi skulle ut och fota Vikingarännet tillsammans på Mälarens is.

Tyvärr var han sjuk på söndagen och jag som mentalt varit inställd på att gå upp vid 11 vaknade vid 10.40 fast jag inte somnat förrän vid 4-5 och sen sovit illa på grund av mitt magont. När jag fått veta att D inte skulle klara av att gå ut så kände jag mig fortfarande ganska rastlös så till slut började jag sms till folk jag känner och frågade om de ville ta en fika på konditoriet, men alla var upptagna eller sjuka så till slut bestämde jag mig för att jag klarade av att fika ensam och sen tog jag min laptop och åkte ned till fiket. Då ringde G och sen hörde A av sig och undrade var jag var, hon hade sett på Facebook att jag ville fika.
Jag pratade med G och sen dök A upp och så fikade vi och snackade skit i drygt en timme. Jag åt en klibbigt, flottig smörgåstårtebit till fruost och klarade inte av att få i mig hela och sen mådde jag illa. Jag hade ställt in mig på en räkmacka och det fanns det inga, men de erbjöd sig att göra en åt mig men då valde jag smörgåstårtan istället, dumt val...
När vi snackat nån timme började vi båda känna att vi behövde få annat gjort så A åkte hemåt och jag åkte till Stora Wäsby Barockpark för att ta en promenad med Turre och för att fota lite.
Det var ett konstigt eftermiddagsljus och snön var väldigt ljus medan resten av världen var mörk.
Jag fotade alla mina nostalgiplatser, de är inte vackra, men de är minnen från min barndom.
De som inte hör hemma i Väsby vet kanske inte att järnvägen drogs rätt igenom Stora Wäsbys ägor när den byggdes och den klöv den vackra slottsträdgården mitt itu. Nu får man inte ens gå in och titta på den gamla stentrappan bakom slottet, den är väldigt stor och vacker och numera ganska förfallen förstås. Jag har älskat den sedan jag var liten och nu har jag inte sett den på i alla fall 15 år.
Jag har alltid haft lite svårt att fatta att den är på riktigt och att damer i stora kjolar faktiskt använde den för runt 100 år sedan för att komma ned i barockparken från slottet.
Jag tycker att kommunen har förstört Stora Wäsby när man drog järnvägen igenom markerna, men gården har också varit riktiga bovar i detta. Vad jag känner till har man inte rätt att hålla folk ute från en hel gård. Förr gick promenadvägarna genom gården och på den tiden som jag hade häst där så var det mycket helgpromenerare som kom igenom där. Nu har de stängt för genompassering till och med för fotgängare och såvitt jag vet är det olagligt? Enligt allemansrätten får du promenera genom någons gård, det enda ställe du ska hålla dig ifrån är deras privata tomt och eftersom den är inhägnad med ett högt järnstaket så lär risken för att folk kommer för nära vara rätt liten.
Sist jag trotsade förbudet och gick en bit in i allén fick jag en utskällning av "grevinnan" för att det minsann var privat mark vi var på...
För oss är det lite grann hemma, vi är faktiskt till viss del uppväxta där jag, syrran och Ju och så när vi vill se stället igen så blir vi portade och utskällda.
Nej, jag tycker inte att det är okey.
Vi gick igenom skogen jag och Turre och kom upp vid sidan av rälsen norr om Stora Wäsby och sen gick vi ned utmed åkern tillbaka mot barockparken. Det var -5 grader och i slutet av promenaden blåste det rätt ordentligt och började snöa också.
När vi kom tillbaka valde jag visst fel väg ut, den visade sig leda upp till Hasselgatan och terasshusen. De var höjden av modernitet på sin tid, kan det ha varit i början av 80-talet?
Nu är de svartnade och solkiga och känns inte särskilt spännande längre.
I alla fall så fick vi se dem på nära håll då vi hamnade mitt emellan dem och fick gå runt för att komma tillbaka till bilen. Turre var väldigt nöjd med promenaden och efter att jag hämtat ett paket på ICA så åkte vi hem och tog det lugnt resten av dagen. Vi hade varit ute i 1 timme och 15 minuter.
Jag tittade på Bones och sorterade foton på kvällen och så ringde G och vi pratade ett bra tag och under tiden ringde A och jag fick ringa upp henne senare. Tanken hade varit att faktiskt laga mat denna dag, men när jag pratat klart med alla var klockan 21.30 och jag tog bara macka och te trots allt.