Ibland är döden rolig

6/3 På fredagen var det dags att åka och titta på Fredriks show! Jag hämtade systerdottern på jobbet och sen åkte vi vidare in till stan.
Utan att tänka mig för så åkte jag som vanligt in på Olof Palmes gata för att parkera och körde ned i parkeringsgaraget under Norra Latin. Det hade ju varit vettigare att parkera närmare Centralen och Waterfront där showen Ägd skulle gå. I normala fall så är det ju inget stort problem, så himla lång är det inte att gå. Men den här gången hade jag bestämt mig för att ta på mig de nya stövlarna jag köpt i Rom och så hade jag skinnrocken på mig också. Stövlarna är ju 1-2 storlekar för stora, det var det sista paret och de var så snygga att jag trots allt ville ha dem. Jag har lagt i dubbla sulor men det hjälper inte så mycket och trots att jag dessutom hade dubbla strumpor på mig så gled jag omkring i dem. Dessutom är de rätt höga så man går ju främst på knölen nedanför stortån och med all vikt där så gör det rätt ont efter ett tag om man går lite längre sträckor. Jag fick dessutom en fraktur i de små, små benen där när jag var på ridläger när jag var tonåring, det kan man inte göra något åt, det är bara att bita ihop. Oftast så känner jag det inte alls, men om jag gått i högklackat ett tag så gör det väldigt ont och det håller ofta i sig i ett par dagar i alla fall, det molvärker rätt kraftigt. Det var i alla fall så mycket trafik att jag vägde fördelar mot nackdelar och slutligen bestämde mig för att det var enklare att gå än att försöka ta sig ut tillbaka på Sveavägen eller ned vid Centralen. Fördelen var ju att detta ledde oss förbi Hötorget och jag ville köpa en bukett blommor till Fredrik som tack för biljetterna. Vi valde en med orangea blommor efter att L kollat på etikett på internet åt mig och bevisat att det jag trodde, att det betyder fientlighet inte alls stämmer, det betyder: Jag är din eviga vän. Det lät ju rätt lämpligt och jag kan tänka mig att han har rätt bra koll på sånt.
Vi hade ungefär en timme på oss när vi kommit fram till Waterfront och gick till Wagamama för att äta, men det var lönlöst, det var tvärfullt och skulle ta 30-45 minuter innan vi kunde få ett bord, det gick ju inte. Så mot bättre vetande gick vi vidare till Vapiano, där det ju alltid är fullt och kö och självklart var det samma läge där. Då gick vi in i bussterminalen och hittade en Lavazza café där vi köpte Ceasarsallad. Jag tyckte att den var helt ok, men L tyckte att kycklingen hade en konstig geléig konsistens. I efterhand kom vi fram till att vi nog kunde ha delat på en sallad eftersom vi ätit ungefär halva vår respektive sallad.
När vi var mätta gick vi tillbaka till Waterfront och jag visste inte riktigt var vi skulle hämta biljetterna då han sagt att de låg i entrén. Men jag frågade helt enkelt tjejen som kollade biljetterna vid dörren och hon visade mig på en annan del av samma entré där det satt en kille vid ett bord. När jag kom fram sa jag mitt namn och att Fredrik lagt undan biljetter åt mig och han nickade igenkännande och gav mig ett kuvert där det stod mitt namn på.
Fredrik hade sagt att vi skulle sitta längst fram så jag trodde att jag skulle kunna räcka honom blommorna senare, men det var visst fullt på den raden så istället satt vi uppe på första raden på balkongen. Jag gillade showen, jag tyckte att den var mycket bättre och roligare än Ljust och Fräscht och jag skrattade en hel del. Något som gjorde den extra bra var att det faktiskt fanns ett djup och allvar i den också. L tyckte att den var lite deprimerande men hon tyckte också att den var kul. Anledningen till att hon tyckte att den var deprimerande var att de också pratade om döden och såna saker och jag tror att det känns värre när man är yngre. Jag vet att jag var mer rädd för döden när jag var i hennes ålder än vad jag är nu.
När showen var slut skickade jag ett sms till Fredrik och hoppades att han liksom de flesta andra kollar telefonen det första han gör... men sen tog jag det säkra över det osäkra och gav buketten till killen som gett mig biljetterna och bad honom att ge den till Fredrik och sen gick vi. Strax senare fick jag ett sms där han tackade för blommorna och sa att han tyckte att de var mycket smakfulla och att han gillar gerbena som fanns i buketten vilket gjorde mig glad.
Jag och L gick in till Dubliner för en cola på vägen tillbaka till bilen eftersom hon skulle möta upp med min gudson A, hennes bästa kompis och han var på en pub med några andra.
Hon blev mottagen med öppna armar av mina vänner på puben och sånt gör mig så glad!
Efter någon halvtimme hörde A av sig och vi gick den sista biten till bilen och L åkte bara med fram till tunnelbanestationen och försvann ned där med sin resväska och jag körde hemåt.

Dyr men lyckad dag

4/4  På fredagen tog jag tunnelbanan iväg till Shepherd's bush där det finns ett stort inomhusköpcenter. Där mötte jag upp med min vän M och henne son. Jag har aldrig träffat honom och sist jag träffade henne syntes det inte ens att hon var gravid ännu... Nu är han en bit förbi sin 1-års dag så det var rätt länge sedan jag träffade henne, nästan 2 år. Men de första minuterna gick det lite trögt och sen var det som vanligt och vi hade hur mycket som helst att prata om, som vanligt. Vi shoppade lite och sen åt vi en sen lunch, eller var det en tidig middag? Vi valde grekiskt och plötsligt började J som är en glad kille att gnälla, jag blev lite förvånad för trots att jag bara känt honom i ett par timmar så verkar han inte riktigt vara typen som gnäller. Men då gav M honom ett smärtstillande för barn som håller på att få sina tänder, det ges i en liten pipett och jag vet inte säkert om det är väldigt gott eller om han vet att det blir bättre av det, men han svalde glatt ned dropparna och det tog bara ett par minuter så var han sitt vanliga, glada själv igen.
Efter en trevlig shopping och lunch så åkte de hemåt och jag shoppade en stund till. Jag råkade säga ja till en kille som sålde hudprodukter när han ville visa mig hur de fungerade och så. Det var ödesdigert kan jag lova! Det slutade med att jag handlade hudprodukter för väldigt mycket pengar, jag vill inte ens erkänna för hur mycket. Men om det funkar ens hälften så bra som han sa och dessutom till viss del bevisade, så är det värt det. Men de är väl ganska dryga också hoppas jag, för om jag ska handla för så här mycket ofta så går jag nog i personlig konkurs! Sen skyndade jag mig vidare mot den personliga konkursen och köpte en Eccoväska som jag tyckte var snygg och praktisk. Jag behöver en riktig väska. Jag köper alltid billiga väskor för runt 300-400 kronor och när de börjar gå sönder så kastar jag dem och köper en ny. Men det innebär att jag alltid går runt med en ful, sliten väska, för de billiga ser bara ok ut de första veckorna, sen tappar de formen.
Den här betalade jag cirka 2000:- för och det får väl anses vara rätt billigt för en bättre väska antar jag?
På kvällen skulle jag eventuellt möta upp med min kompis J som bodde och jobbade i Stockholm tidigare, men när han inte dök upp så tackade jag ja till M's inbjudan att gå på en musikal med honom, Book of Mormon. Vi hade mött upp tidigare under kvällen för att vara med i en dragning av gratisbiljetter utanför teatern. De lottar ut ett antal biljetter varje kväll och det är väldigt bra platser också. Chansen att vinna är ju ganska liten så det blev inte vi som var de lyckliga vinnarna, men eftersom M verkligen ville gå så köpte han biljetter av en kille utanför teatern. Det är ju alltid en risk, men vi resonerade så att han inte skulle göra det så öppet framför teatern dag ut och dag in om han lurade folk, då skulle han ju ligga risigt till. Dessutom så brydde sig inte teaterpersonalen om honom, det hade de nog gjort om han lurade deras kunder varje kväll.
Jag kände att biljetterna var lite dyra för min smak, särskilt som jag hade shoppat för väldigt mycket pengar under dagen. Men som sagt, M ville så gärna gå att han inte brydde sig om priset och jag kände att jag behövde betala honom för min biljett senare.
Showen var bra framförd, men jag vet nog inte riktigt tillräckligt om mormoner för att fatta alla skämt, M är amerikan och känner ju till mer om dem och fattar alla skämten. Han har sett showen flera gånger i USA och ville se den i London också.
Jag tycker att det är kul att göra olika saker så själv grejen var kul för mig, dessutom var ju sällskapet jättetrevligt så det blev en lyckad kväll. Efter showen gick vi för att äta en sen middag, vi valde en italiensk restaurang på Leicester square, showen var på en teater som ligger precis där. Maten var bra och vi hade en trevlig middag och sen tog jag chansen att betala för middagen som delbetalning för showen vilket M tackade ja till och efterskänkte resten av biljetten som tack för sällskapet.
Som sagt, en väldigt lyckad dag och kväll!
Det var ju tur att jag inte väntat på att J skulle höra av sig, hans telefon hade slut på batteri och han hörde inte av sig på hela kvällen.

Sen julklapp

1/4 På måndagen var det dags för systerbarnen att inkassera sin julklapp av mig. Jag hade köpt biljetter till Gustafsson och Schyffert åt oss alla tre.
De dök upp hemma hos mig i god tid och jag lagade råris, stekt kyckling och dragonsås åt oss, det blev jättegott, det tyckte till och med de fast de varit skeptiska innan. De är förvisso aldrig gnälliga, men de trodde inte att det skulle bli så gott.
Judas blir alltid jätteglad när de kommer över och han lade sig på S och vägrade gå därifrån och höll sig fast med klorna i hans byxor.
När jag skulle göra i ordning mig och duscha så blev jag riktigt orolig, redan när jag gick in i duschen började jag bli yr och det svartnade lite för ögonen. Men jag höll ut, duschade klart, tog på mig en handduk och flämtade fram: -L, hämta ett glas vatten jag håller på att svimma!
Sen kastade jag mig på soffan och hyperventilerade en stund och sen var det bara att ge sig på det igen...
Det är troligtvis mina dåliga blodvärden som gör det och det faktum att jag nog hade vätske- och elektrolytobalans i kroppen. Kirurgen hade sagt åt mig att ta en vätskedrivande per dag under påsken och de första dagarna gick jag på toa en massa men sen började det sina...
Slutligen kom vi iväg till stan i alla fall och precis när vi kom till Mariatorget var jag dum nog att släppa fram en bil bara för att vara snäll och han tog den parkeringsplats jag hade ögonen på, den enda som var i närheten av Rival dit vi skulle och jag som inte skulle gå så mycket...
Till slut hittade vi en parkeringsplats rätt långt bort men vi var osäkra på om man fick stå där eller inte, men vi hade bråttom och var tvungna att chansa.
Showen var helt okey men jag kan tycka att det är ett misstag att skämta om politik när man har en väldigt blandad publik som troligtvis har väldigt spridda åsikter.
Gustafssons "hen"monolog var inte särskilt rolig och alldeles för utdragen men vi var rätt nöjda med kvällen i slutänden i alla fall.
Sen åkte vi hem till mig och såg lite film innan vi gick och lade oss.

Vårutflykt i December

På onsdagsmorgonen kom våra jobbgäster, två killar vi har känt ett bra tag, det var kul att se dem igen de är väldigt trevliga och duktiga på det de gör. Vi hade ett bra och trevligt möte och sen tog vi en god lunch på golfrestarangen. Bakom oss i restaurangen stod 5 poliser vända med ryggen till oss, tätt stående runt ett litet bord som stod inträngt i ett hörn och det såg ut som om de pratade om något viktigt, som ett möte alltså. Där stod de i 20 minuter utan att göra nåt, utan att äta nåt och tjejpolisen hade ett fast grepp om sitt tjänstevapen, men hon såg inte särskilt stressad ut. Lagom tills jag bestämde mig för att ta ett kort på denna lustiga situation så vände de förstås och gick... Jag undrar vad de gjorde?
Efter lunch summerade vi mötet och sen åkte killarna och jag försökte göra klart några saker på den knappa timme jag hade emellan mötet och vårutflykten vi skulle ha denna kväll. Nu undrar ni förstås varför vi har en vårutflykt mitt i vintern? Jo, vi lovade personalen att de skulle få en speciell vårutflykt men sen hanns det inte riktigt med varken med planering eller själv utflykten så vi sa att den skulle komma senare efter semestern istället. Sen bestämde vi oss för att det skulle bli show, Ljust & Fräscht men det fanns inga biljetter till den förrän såhär sent...

Mycket blev i alla fall inte gjort och sen dök våra pensionärer upp och så var jag tvungen att bättra på make-upen och byta om. Under gårdagen och tiden jag suttit i möte hade brorsan försökt att ge bort de två extrabiljetterna som blivit över när folk blivit sjuka. Han hade frågat alla som har respektive men ingen kunde hänga med och slutligen erbjöd vi biljetterna till våra systerbarn. L tackade ja men S tackade nej, den sista biljetten kunde vi alltså inte utnyttja.

Vid 15.15 hade jag sminkat mig, bytt om, släppt ut Turre en stund och så åkte jag och A för att hämta kusin S som åkt för att lämna bilen hemma. Vi var de sista som åkte från jobbet men eftersom kusinen bor i skogen bakom Edsberg ungefär så åkte vi ut mot Danderyd och tog E18 in till stan, vi skulle ju i alla fall in den vägen, vi skulle ju ta Valhallavägen till Djurgården. Allt bara flöt på hela vägen in till stan och vi befann och plötsligt vid Cirkus 1½ timme innan vi skulle påbörja vår middag. Alla de andra var antingen redan där eller på väg och inte långt därifrån. Jag parkerade precis utanför dörren, jag hade tänkt att parkera i parkeringshuset under Hasselbacken men det stängde klockan 21, undrar varför? Det har det inte gjort tidigare vad jag kan minnas. Jag var orolig att Turre skulle frysa, det var tur att det inte var kallare i alla fall.
Vi som var på plats gick in på Scandic Hasselbacken för att ta en drink och sen ringde vi runt lite till de vi trodde var i en grupp och meddelade var vi var, de flesta dök upp där efter en stund.
Klockan 17.30 gick vi in på Cirkus och hängde av oss och gick och satte oss vi våra bord. Strax senare serverades förrätten som var citron- och dillmarinerade räkor med smördeg och löjromssmetana och det var mycket godare än avd det ser ut att vara, jättegott faktiskt och det verkade alla vara överrens om. Kusinen som är kraftigt laktosöverkänslig blev väl omhändertagen av serveringspersonalen som hade järnkoll på vad allt innehöll.
Till varmrätt fick vi Kalvtournedous som nog snarare var en utskuren biff... med potatiskaka, calvadossås och grönsaker. Det var riktigt bra däremot trots att det nog inte var det kött som det stod och det var överstekt, men smakade bra ändå, alla verkade rätt nöjda. Kollegan Al som aldrig äter nåt alls för att han är så kinkig åt inte bara upp både förrätt och varmrätt utan rensade de andras tallrikar på rester också...
Sen var det dags för show!
Showen var full med poänger och man kände igen både sig själv och andra och jag har sett nån recension som tyckte att de var för plumpa och elaka och jag fattar inte varifrån det kom, jag tyckte att de var rätt elaka mot sig själva främst, de pratade inte så mycket om andra som om hur de själva fungerar. Jag antar att de egentligen menar andra personer men det är inte så de säger det.

Jag log hela tiden och fnissade till en hel del, men jag skrattade inte högt så som många andra gjorde men det var verkligen en bra show!
Det enda jag inte gillade var när Henrik Schyffert väntade på skratt som inte ville komma, det kändes som om folk till slut skrattade för att göra honom nöjd så att han skulle fortsätta, men det hände bara vid ett tillfälle och det kan jag helt klart förlåta för en annars jättebra föreställning.
Showen var slut vid 22 ungefär och vi samlade bara ihop oss utanför och sa hejdå och sen tog alla sig därifrån för egen maskin, en del med skjuts och en del med taxi eller egen bil. Jag tog med mig kusinen och systerdottern som hellre åkte med mig och så körde vi hem kusinen. Jag var hemma ungefär vid 23 och då var jag hungrig igen och tog en macka och grönt citrus-te.

Rätt in i verkligheten... och illusionen

När jag vaknade vid 9 på lördagen hade jag katten i sängen, det är inte särskilt vanligt att han sover hos mig mig eftersom Turre var med mamma och pappa i Jämtland och han troligtvis saknat mig så låg han där. Jag tycker att det är mysigt. Jag somnade om och vaknade strax före 11 igen och skickade ett sms till l som föreslagit att vi skulle äta frukost tillsammans på konditoriet. Strax senare hämtade hon och T upp mig och vi åkte hem till hennes brorsa för att lämna av T. Vi hälsade på familjen och gav oss iväg mot frukost.
Det blev en räkmacka och en laktosfri latte för mig men jag åt i stort sett bara räkorna och ägget. En tant som satt vid bordet bredvid satt och tjuvlyssnade på oss hela tiden och lade sig i vad vi pratade om, till slut var jag så trött på henne att jag föreslog att vi skulle byta bord, men L tyckte att vi ju snart var klara och att vi skulle strunta i henne. Sen toppade hon upp med att kritisera vad jag åt och påstod att räkor innehåller en massa kolestorol... Ja, de innehåller också en massa kalcium och omega-3 sa jag. Det var ju inte direkt så att hon själv såg ut att vara hälsan personifierad.
Vi avslutade vår frukost och åkte till Intersport och handlade några tennisbollar så att L skulle kunna tävtta sin dunjacka och sen skjutsade hon mig hem. Då var jag supertrött igen och sov lite middag.
När jag vaknat till liv färgade jag ögonbryn och fransar som nästintill blivit osynliga av den Gambiska solen och sen såg jag mycket fräschare ut. Under tiden tittade jag på Bad Boys 2. Jag tog ur flätorna också och såg rätt rolig ut efteråt.
Jag hade gott om tid att göra mig i ordning och blev riktigt nöjd med resultatet, jag har insett att så fort jag får lite sol så ser jag 5 år yngre ut.
Vid 19 hämtade jag upp L och T och vi åkte in till stan för middag och underhållning på Magic bar vid Karlaplan.
Det var jättemysiga lokaler och redan mannen i garderoben var ganska roande och trevlig vilket öppnade för en trevlig kväll. Kyparen visade sig också vara trevlig och rätt kul och maten överträffade alla förväntningar! Inte trodde jag att det skulle vara så hög kvalité på maten. Jag och L åt gravad röding till förrätt och grillad kotlett till varmrätt och det var riktigt, riktigt bra. Då det gäller showen måste jag erkänna att trolleri inte riktigt är min grej, jag blir mest arg för att jag inte kommer på hur de gör, arg och frustrerad. Men en av killarna körde ett mellanting mellan stand up och trolleri och det var rätt roande faktiskt, dessutom kom jag kvickt på hur han gjorde ett av tricken vilket jag till viss del beror på att jag är både logiskt och tekniskt lagd.
Det sista numret var en kille som är "Mentalist" och jag frågade honom senare omdet var kroppsspråk och trolleri i en blandning som han häll på med och han sa att han kär alla trick i boken inklusive dessa. Även här blev jag lite nöjd med mig själv eftersom jag vid första anblicken kunde se vem av tjejerna han tog upp på scen som hade en kula han letade efter, detta bara på kroppsspråket. Sen blev jag visserligen lite osäker när den andra tjejen började fnissa, men bestämde mig för rätt tjej innan han avslöjade svaret. När vi skulle gå därifrån pratade jag ju som sagt med honom och han visade hur han kunde ta reda på vilken hand jag höll en kula i genom att känna på mina handleder och titta på mitt kroppsspråk. Fast tydligen var jag lite svår att läsa i alla fall vilket gjorde mig rätt stolt.

Vi åkte vidare till Dubliner och jag var helt överlycklig att inte bara få med L dit vilket inte händer särskilt ofta, utan till och med få med T dit! Det har aldrig hänt att vi fått honom att hänga med ut i stan.
Vi hade kul på Dubliner och som vanligt hade de ett riktigt bra liveband och vi var väldigt nöjda med kvällen alla tre när vi slutligen åkte hemåt.
När jag kom hem var jag hungrig igen och åt lite edamame innan jag slutligen kom i säng klockan 4.30.

Ensam har kul ibland

På torsdagen när jag kom till jobbet var jag nära att vända, min bil stod ju där, det måste innebär att jag redan är där och då kunde jag ju vända hem igen? Det blev ännu en ganska stressig dag, men nu visste jag att jag skulle hinna det som det var mest bråttom med.

När jag åkte hem efter jobbet såg jag att de plogat ängen som ligger precis vid sidan av vår väg, vad kan det vara för nytta med det? Tänker de bygga där mitt i vintern?

På eftermiddagen sov jag middag, de sista veckorna före jul hade helt tagit ut mig. Vid 18.30 åkte jag in mot stan och Maximteatern för att se A Christmas Carol helt ensam. Eller ja, det var helt fullsatt i salongen, men jag åkte dit ensam. När jag dagen innan försökt köpa biljetter letade jag efter 2 biljetter, i värsta fall med spridda platser, men det visade sig bara finnas en endaste en kvar och jag bestämde mig för att åka ändå. Biljettpriset var överkomligt, 375:- ändå var det en helt brittisk ensemble och jag kan inte låta bli att undra hur det känns att vara borta från familjen över både jul och nyår, de började spela den 20:e och slutar inte förrän 13:dagen eller nåt sånt. Det var i alla fall helt klart värt det! Skådespelarna var bra, regin var utmärkt och effekterna var så bra att jag undrar om det inte var lite läskigt för de mindre barnen som fanns i publiken. Jag satt allra längst bak mot nödutgången, eller i alla fall näst längt bak, det fanns en rad bakom mig, men jag satt också längst ut på raden. Jag upptäckte att folk nog är väldigt bortskämda med att sitta i soffan hemma framför TV:n, för de verkar inte kunna uppföra sig i en teatersalong. Det viskades och prasslades och det var flera som både kom och gick under föreställningen och eftersom jag satt vid utgången så stördes jag av varenda en, dessutom somnade mannen bredvid mig nästan omgående och trots att han inte lät något så var det ganska distraherande.

Men som sagt, pjäsen var alldeles utmärkt!
Jag kom hem i rimlig tid, klockan var nog 21.30 ungefär och i huset var det riktigt kallt! Jag satte jag igång med den sista städningen och så rörde jag ihop lite julgodis av mörk choklad, torkade blåbär och mini marshmallows. Jag bakade också ännu en omgång saffransskorpor, de jag bakat tidigare var nästan helt slut.

Jag gillar traditionellt

Förkylningen som knackat lite lätt på dörren under senare delen av förra veckan kunde inte längre förnekas på lördagen. Jag började nysa och snörvla och fick snyta mig hela tiden. Lite lätt feber hade jag nog också så jag satt där i soffan och vilade mig lite medan jag spelade lite på datorn och då var det en Facebook kompis som skrev till mig, hon hade biljetter till A's julshow men kunde inte gå på grund av sjuka barn, ville jag gå istället?
Jag ringde kvickt till mina systerbarn som sa ja, sen ringde jag till L som visade sig redan ha biljetter till konserten men som gärna ville samåka, så några timmar senare satt vi i bilen på väg in till stan. När vi kom in till stan tog det ett tag att hitta parkering, inte nog med att det alltid är trångt i stan, nu är det ju snövallar utefter vägarna så även om det finns plats så är det nästan omöjligt att komma intill vägkanten och ställa sig. Vi hittade i alla fall en plats men var inte helt säkra på om vi skulle komma därifrån senare eller inte. Vi kom till Immanuelkyrkan vid 17.30 vilket egentligen var sent, men det var gott om plats ännu och J hade hållt platser åt oss. Innanför dörren till kyrkan var ett gäng arga pensionärer som svor och skrek åt alla, jag vet inte riktigt vad de var så arga för, men kanske var de onyktra.
Konserten började med ett luciatåg och det var så himla fint. Jag gillar när det är riktigt traditionellt och inte poppas upp för mycket och det här var verkligen traditionellt och de sjöng så fint. Det är Väsbyskolans musikklasser som gör den här julkonserten varje år och det är jättefint. Sen var det paus där vi bjöds på fika som ingick i biljettpriset och sen hade alla barnen bytt om och nu sjöng de nyare men fortfarande traditionella sånger såsom Rudolf med röda mulen. När vi gick därifrån var jag väldigt nöjd, jag hade fått precis det jag hoppats på. Dessutom hade jag sprungit på en gammal lärare från högstadiet, en som jag tyckte om.

Jag tog en bild på mina systerbarn och min gudson eftersom de är några av de bästa ungar som finns och de är så söta med sina knäppa frisyrer. Visst är de det?

När jag kom hem gjorde jag lite het soppa med ingefära och tänkte att det kanske skulle hjälpa mot förkylningen. Det vet jag inte om det gjorde, men det värmde gott i kylan i alla fall.
Sen satt jag hemma i godan ro resten av lördagskvällen och kände mig inte ens rastlös trots att det var lördag. Senare på kvällen ringde Quiz-L och vi snackade ett bra tag, vi hade lite djupa snack och öste ur oss en del bitterhet över varandra och sen mådde jag ännu bättre. Jag var så trött att jag gick och lade mig relativt tidigt och sov som en stock trots att det tog ett tag att somna. När jag är förkyld är jag nämligen inte bara snorig och så, nej, det kliar i tandkött, gom, öron, ögon och panna också, något fruktansvärt alltså. Då blir det svårt att somna...

Tänk vad kul man kan ha

På onsdagen var det fantastiskt vackert väder, solen sken och det gnistrade i snön. Vi åt lunch på golfrestaurangen i Väsby och det är ju bra mat där och så, men nog är det surt när man betalat för lunch och grejer och sen får man stå och vänta en kvart på sittplats... Jag blev på ruskigt dåligt humör då eftersom de bara fortsatte att sälja luncher till de 20-30 personerna bakom oss i kön. Om inte vi hade någonstans att sitta, var skulle då de sitta?

På eftermiddagen åkte jag hem för att snygga till mig lite och åkte sen hemifrån vid 17.50 för att åka och hämta pappa och lämna Turre till mamma. Vi kom iväg i tid från mamma och pappa och åkte iväg för att hämta J och sen P, de bor inte alls långt från varandra så det var enkelt gjort. Vi kom iväg ut på motorvägen mot stan ungefär 18.15 vilket var exakt som planerat. Men se det räckte inte... tydligen har vi nu rusning i Stockholm till långt in på kvällen, det var ruskiga köer och de stod nästan stilla på sina ställen. Slutligen åkte vi av vid Järva Krog och tog E18 in istället för E4:an. Sen åkte vi Valhallavägen och sen genade vi över Östermalm och kom ut på Strandvägen, slutligen var vi framme vid Wallmans på Teatergatan, Blasieholmen 19.05, bara 5 minuter sena. Jag och P hittade en parkering precis runt hörnet, gratis var den också. J komplimenterade mig för att jag hittade så bra i stan och det var ju trevligt, jag hittar ju helt okey, men fråga mig inte var jag är för gatunamn och sånt har jag ingen som helst koll på....

Våra gäster var redan på plats när vi kom dit och liksom vi vetat om satt vi bakom secenen utan någon som helst sikt. De hade en TV-apparat som visade vad som hände på scenen. Men jag vet inte, vi såg ju visserligen inte showen live, men alla de som uppträdde var tvungna att passera oss hela tiden och vi satt liksom i fred i en egen kuppe så att säga. Det var rätt mysigt och vi kunde vara ifred och snacka och skratta bäst vi ville, vilket vi gjorde. På papperet är dessa gäster våra kunder, men det är som att träffa goda vänner. Vi retas och skrattar hela tiden och har riktigt kul! En av killarna fyllde 50 år och det firades förstås och han fick en bakelse och ballong från personalen. Jag och en av de andra killarna jobbade hårt på att öppna ballongen åt honom eftersom han ville komma åt heliumet och till slut lyckades vi. Oj, vad vi skrattade!

Maten var bra också, förrätten var okey men lite småtråkig, varmrätten var helt fantastisk, i alla fall hjortryggen. Det var perfekt tillagat och smakade jättebra och var enormt mört. Sen är ju inte jag så mycket för potatiskakor, rårakor, terriner och så vidare och till köttet serverades rotfruktsterrin, men köttet dög bra för mig så jag var väldigt nöjd ändå. Efterrätt är ju inte riktigt min grej så jag smakade bara på min och sen åt min bordsgranne upp den.
Det var en riktigt lyckad kväll med bra musik och fint sällskap, det får nog bli en tradition det här. I våras var vi på Wallmans Golden Hits 70-talsshow, med samma människor...
Jag kom hem ganska exakt vid midnatt efter att ha skjutsat hem alla kollegor och hämtat Turre. Jag fick ännu en komplimang av J om min bilkörning och jag blir lite splittrad, det är ju kul att folk tycker att man kör bra och jag får ganska ofta kommentarer om det. Det trista är att alla tycks så förvånade över att en tjej kan köra bil bra...

Jobba, jobba och sen lite kul

Ja oj vad det var mycket att göra på jobbet! Jag har en massa saker som ska göras, det är inga jätteprojekt, men det är så himla mycket! Mitt i alltihopa fick jag dessutom jätteont i magen strax efter lunchen, löjligt nog tror jag inte att det berodde på lunchen utan på ett ar vindruvor jag åt strax efter. Ibland reagerar jag på vindruvor, ibland inte. Jag vet inte om det är vissa sorter eller om det är om de frusit eller så. Men jag hade så pass ont att jag inte kunde sitta upprätt utan var tvungen att gå upp i fikarummet en stund och lägga mig på soffan. Jag låg inte så länge, det tog väl ungefär 15 minuter tills jag kände mig bättre och kunde fortsätta jobba.

När jag kom hem var jag väldigt trött, jag blir det när jag har ont. Så jag tänkte att det kunde vara vettigt att vila en stund så att jag skulle känna mig piggare på quizzet. Men där låg jag och funderade på livet och grejer och kunde bara inte tömma skallen på tankar. Slutligen slumrade jag lite i alla fallmen det kändes som om jag fortfarande var vaken, men tiden gick fortare än vanligt.

Jag kom iväg till stan strax efter 19 och pratade med quiz-L på vägen in till stan eftersom det inte var mitt lag jag skulle spela med och kände att jag var tvungen att få och ge en uppdatering på livet av henne. Sen kom jag fram och även om det inte är samma sak att inte spela med sitt eget lag så är alla i det laget jag får vara med i så himla gulliga och de är kul och intressanta att prata med och så är de söta också, se bara på bilden!
Jag hinner snacka mer skit när det inte är mitt lag som spelar och det är ju kul på sitt sätt, jag skriver ju hela tiden annars och det blir stressigt ibland, men i deras lag har de en annan som skriver. Det var oerhört trångt inne på puben, de hade försökt få plats med alla som ville spela, men det är inte så lätt i de små lokalerna. Vårt bord trängdes med 2 andra bord och de spelare som satt omkring dem. Men vi hade lite tur med våra bordsgrannar, de var riktigt trevliga faktiskt trots att vi var tvungna att nästan klättra över dem för att komma fram och tillbaka ut och till toaletten. Medan våra quiz rättades stod jag ute och hade ett djupt snack med L som jobbar på puben och han försökte hjälpa mig att reda ut hur killar tänker. När inte ens killar vet hur killar tänker och vad saker och ting betyder, hur ska då vi tjejer kunna förstå? Kan de inte bara tala om vad de tycker och tänker? Varför en massa gissningslekar?

Sen när vi skulle gå så snackade jag först en stund med quizmaster som var lite trött just för dagen och sen gick jag P och B ut och snackade en stund medan jag rökte. Då kom våra bordsgrannar ut och en av killarna stannade och snackade lite med oss medan de andra gick hemåt. Han var trevlig och kul så jag och B stod kvar ett tag och snackade med honom och fick reda på att han bor i Glasgow men jobbar i Stockholm och lite annat, men sen blev vi kalla och gick åt skilda håll.

När jag kom hem åt jag lite edamamebönor till sen middag kan man väl nästan säga och tittade på nåt avsnitt av House. Sen visade det sig att jag och A och L varit på TV igen på måndagkvällen. Alla tycks ha sett mig på RAW både denna måndag och den innan. När de ser mig igen nästa måndag börjar de nog bli irriterade kan jag tro. Vi var ju bara där en kväll men de skulle använda inspelningen till 3 olika avsnitt av RAW.
Alla sa att jag var så snygg i TV så jag var tvungen att kolla på TV5 Play och jävlar alltså, det ser ut som om jag rullat ansiktet i flott, så mycket blänker jag.
L sa att i det här avsnittet var det dessutom en riktig närbild på mig och henne när André säger att han är singel. Vet inte om jag riktigt vågar titta på avsnittet, men jag vet ju att jag inte kommer att kunna låta bli.

Kulturella jag, toppad med migrän

På lördagen ansträngde jag mig för att sova länge och sen gick jag upp och åt frukost och tog det väldigt lugnt eftersom jag hade ont i nacken och huvudvärk. Slutligen tog jag tag i saken och hoppade in i duschen och fixade iordning mig för dagens första "kulturella" upplevelse. Jag och L skulle se Ugglas Revy på China Teatern klockan 15.

När vi skulle köra av Essingeleden ned mot Klara Strandsleden skulle jag byta fil och slängde en blick över axeln för att kolla döda vinkeln, under denna bråkdelen av en sekund stannade plötsligt alla andra bilar framför mig på Essingeleden för att vad vi kan utröna läsa en skylt... Hade det inte varit för L's "kvidande" som fick mig att ställa mig på bromsen hade vi smällt ordentligt trots att vi inte körde fort och hade ett ordentligt avstånd till bilen framför. Vi gled 2 meter på däcken och stannade ett par decimeter bakom bilen framför. Man kan ju undra varför man stannar på en motorväg för att läsa en skylt och jag har vänt och vridit på detta och funderat på hur jag borde ha gjort istället och kan inte riktigt komma på något svar på den frågan. Men visst är det lite lustigt att jag senast på onsdagen sade till H att jag räddat en massa bilister i trafiken och att jag hoppades på att någon skulle vara där och rädda mig den dagen jag gjorde ett misstag och tänk, bara två dagar senare räddar L mig på precis det sätt jag hoppades att någon skulle göra när jag en dag gjorde ett misstag.

Vår alldeles egna parkeringsplats nästan mitt framför dörren var ledig som vanligt, ibland kan man gynnas av att andra inte förstår skyltningen... Vi hade bestämt och köpt biljetterna först på fredagen och tänkte att eftersom vi är hundlediga och ändå ska ha en showhelg kunde vi väl ta en UgglaRevy också. Platserna var väl inte lysande, men det kan man ju inte riktigt förvänta sig när man köper biljetterna dagen innan, men huvudsaken är ju att man ser och hör och det gjorde vi. Man känner sig dock inte lika delaktig i showen, uppe på balkongen längst bak ropas och applåderas det inte så mycket som på parkett. Revyn var både vad jag förväntade mig och ändå inte. Vissa saker var bättre än jag förväntat mig och ingen var väl egentligen sämre. Men jag hade förväntat mig lite fars och det fick vi på vissa ställen och fars är inte riktigt min grej. Andra saker var riktigt kul eller bra och det faktum att Magnus Uggla och Per Andersson fick flera skratt och fnissanfall under showen, det gillade jag. Det gör alltid en show bättre om du får intrycket av att de själva har roligt!

Ett stort plus för att vi fick höra en hel del gamla godingar utan att det för den skull kändes som om det togs upp gammalt förlegat material för enkelhetens skull.

Helt okey alltså!

Efter showen åkte vi hemåt Väsby igen. Jag var tvungen att skynda mig hem för att ta en migränspruta innan vi skulle vara på väg in till stan igen, nu hade jag nämligen ett fullt utblommat migränanfall med svettningar, illamående och sprängande huvudvärk.

Jag tog min spruta och lade mig i dvala i sängen i ungefär en halvtimme och kunde sedan ta mig vinglande ur sängen. Migränen var borta, kvar var migränbakfyllan som jag kallar det. En känsla av att ha ett öppet sår i huvudet som man gör allt för att skydda, dessutom är man ofta yr och illamående fortfarande. Nu var det ju väldigt länge sedan jag hade den här typen av häftigt migränanfall, jag har tagit ett par sprutor då och då, men nu var det riktigt illa.

Vid 20 åkte jag återigen hemifrån och hämtade L och sedan A och hennes dejt, sen åkte vi en sväng förbi honom för att hämta en grej och åkte sen till stan. Av någon anledning hade vi tagit väldigt lång tid på oss att göra allt detta så vi dök upp på Vapiano först vid 21 och vi skulle vara på Maximteatern klockan 22.30. Vi skulle få vänta 30 minuter på ett bord men hade tur och väntade nog inte mycket mer än 10 minuter. Men sen skulle vi ju stå i kö för att få maten tillagad också, jag valde Scampi Con Spinacci tror jag att den heter. L valde Ceasarsallad som hon tyckte var sådär, tydligen smakade den senap. Men drinken var visst så bra att hon tyckte att jag borde fota den, vad det är för drink vet jag faktiskt inte. När jag hade maten klar framför mig hade jag runt 20 minuter på mig att äta innan parkeringsgaraget stängde för natten. Resterna fick jag sen med mig i en burk, jag älskar Vapianos burkar, jag gör sallad i dem och sen har jag färdig sallad i kylskåpet i den där burken och nu har jag fått en till! Jag åt inte alls mycket, jag kan liksom inte äta fort, ändå fick jag en enorm magvärk som gjorde att jag helst ville gå dubbelvikt. Men ingen ro och ingen vila, vi hade ju bråttom till teatern. Med ymninga svettningar av smärtan i magen körde jag till Östermalm och efter en stund hittade vi en parkeringsplats också och var förstås i god tid till showen och fick vänta...

Vi trodde att L hade fixat biljetter till en skämtsam konsert och det trodde hon också, men vad hon fixat biljetter till var Raw Comedy Club och de hade två stand up komiker, en finsk, André Wickström och en från Nya Zeeland Al Pitcher och sen Mårten Andersson som var konferencier. Sedan avslutades showen med bandet som L hade bokat alltihopa för, The Axis of Awesome. Alla var riktigt bra även om Mårten fick en del tunga tystnader att ta itu med emellan de andras nummer. Men jag skrattade så gott som hela tiden och fick till slut ont i kinderna och det är ju ett väldigt bra mått på hur kul man har haft. Riktigt lyckad kväll och vi berömde L en massa gånger för att hon kommit på en sån bra idé. Innan vi gick från Maximteatern köpte jag en DVD från Axis of Awesome http://www.youtube.com/watch?v=5pidokakU4I och tog ett foto på mig med dem och sen ett med André och ett med Mårten också. Lika bra att passa på. Vi kom hem runt 1.30 eller 2 och sen satt jag och jobbade en stund och klockan var bara 2 fast jag suttit där ett bra tag och sen bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Sen slänger jag ett öga på klockan i sovrummet och jag skojar inte, jag blev riktigt bekymrad när jag såg att den var 3. För ett par dagar sedan var ju klockan 2 och sen plötsligt 4.30 och nu började jag bli orolig för att jag har fått någonslags blackouter, jag menar om jag missar en timme här och där bör jag kanske bekymra mig?

Sen inser jag plötsligt att datorn och telefonen ställt om till vintertid automatiskt vid 3 medan klcokan i sovrummet förstås inte har gjort det. Jag kan ärligt säga att jag blev lättad.

Thank god it's Friday!

Efter jobbet på fredagen åkte jag hem och jobbade lite till och åt lunch. Sen körde jag Turre till mina föräldrar som skulle ta med honom upp till Jämtland.

När jag kom tillbaka sov jag middag eftersom jag bara sovit 3-4 timmar under natten.

Sen gjorde jag mig iordning och åkte in till stan för att träffa J på Norra Brunn för middag och lite stand up comedy.

Han beställde lammracks och jag beställde kycklingfilé med Karl-Johanrisotto. Riktigt gott tyckte jag, lite väl mycket fett och grejer tyckte J. Sen var det dags för showen. Först ut som konferencier var Karin Adelsköld, hon var så nervös innan att hon stod och hoppade bakom mig för att släppa ut lite energi, men sen var hon hur lugn och bra som helst på scenen, rätt rolig också måste jag säga. Jag pratade lite med henne mellan hennes inslag och hon erkände att hon alltid var nervös trots att hon gör detta flera gånger i veckan. Jobbigt att vara nervös på jobbet för jämnan, det kan inte vara nyttigt för kroppen med den typen av stress hela tiden?

Sen var det dags för en kille som hette Lasse Nilsen, han var också bra och vi skrattade en hel del. Till slut var det dags för Özz Nûjen och jag har hört en hel del om honom både positivt och negativt men har aldrig sett honom med egna ögon och jag blev glatt överraskad faktiskt. Han var riktigt rolig och har jättebra kläm både på svenskar och invandrare och skämtar om precis allt, dessutom hade han lite mer allvarliga poänger inbakade i allihopa. Lite avbrott blev det när en kille höll på och avbröt med rop och invändingar och slutligen fick de slänga ut honom, han verkade helt väck, jag vet inte säkert om han var full eller helt enkelt helt dum i huvudet.

Efter showen satt vi kvar och snackade lite skit i nån timme och sedan skiljdes vi åt för att åka hemåt. På vägen hem ringde jag min grekiska brorsa L för att se om han jobbade och var i stan och om han hade tid och lust för en fika innan jag åkte hemåt. Men det visade sig att han var en bra bit söder om stan, så det får vi ta en annan gång.

Sen satt jag och gjorde burkar i några timmar och kom förstås i säng sent som vanligt, men ändå tidigt för att vara en helgdag.