Slavdrivare är bra att ha ibland

29/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis för E älskar deras räkmacka. J var måttligt imponerad, men trevlig hade vi. Sen åkte vi ut till syrran där jag skulle träna bruksridning igen, den här gången med hjälp av J som också rider det och dessutom jobbar på förbundet. Hon var en riktig slavdrivare och gjorde hindren trånga och svåra och var på mig hela tiden. Dessutom lade hon upp ett hinder åt oss eftersom det också ingår i klassen, det är vad jag tycker är värst, jag är nämligen hopprädd. Venar är däremot väldigt snäll och hindret var inte högt, så det gick bra fast vi kom fel hela tiden. När J slutligen var nöjd så avslutade vi passet. Nästa helt är det dags för DM så det var bra att ha någon som gnällde på en en stund. Sen bjöd syrran på fika och tjejerna fick ta en titt på huset och sen åkte vi hemåt för E och J ville helst ta sig hem innan det blev allt för mörkt.
På kvällen var alla i familjen bjudna på middag hos mamma och pappa eftersom de skulle göra vår favorit, Bettybullar. Det är kryddad köttfärs med persilja i, omgiven av bröddeg, sen är bullen friterad i olja. Till det äter man en kall sås gjord på 1 liter naturell yoghurt och 3 deciliter gräddfil.
Det låter säkert som en helt ok rätt, men det är bara så jäkla gott!
Jag kan däremot sällan äta mer än 1 eller 2 och det var nog tur det för mamma tycktes ha räknat lite fel för de tog slut innan folk var mätta och vi brukar vilja ta hem några att ha till frukost och mellanmål. De här bullarna är rätt besvärliga att göra och det tar en massa tid, dessutom luktar hela huset fritös efteråt, men det är värt det, fast man orkar göra det max en gång per år.
Systerdottern som just kom hem från pojkvännen i Linköping hade köpt mat på McDonalds, hon är en av de få som inte tycker om bullarna, det är ju tur, annars hade hon ju blivit ledsen för att bli utan.

Ibland blir man så glad av att se ekipagen

14/7  På söndagen var det dags för hoppning och vi fick se många fina ekipage varav ett par unga systrar med ett väldigt fint, trevligt och samarbetsvilligt sto utmärkte sig speciellt! Kul att se en så trevlig allroundponny som så klart har hamnat i rätt familj där hon hjälper till att utveckla tjejerna och dem henne!
Såna ekipage vill vi se mycket fler av, hoppas att det är dit utvecklingen för oss!
Som vanligt var det en väldig feststämning och vädret var vackert och varmt och så även stämningen som sagt.
Äntligen fick vi se de eviga tvåorna Sophia och Hubert som vinnare i SM-klassen hoppning.
De är en ära för rasen och vi är nog många som önskat dem en förstaplacering ett bra tag, att vi dessutom fick se många fina ekipage tätt i svansen på deras resultat visar att vi börjar gå från klarhet till klarhet i hoppningen som rasförening sett.
Vi kom iväg rätt tidigt hemåt och det var så skönt att vara så pass nära hemma, ibland är det ju så långt som 60-70 mil hemifrån, nu var det runt 15 tror jag. Mycket bättre för oss, så det tog bara drygt en timme att komma hem.

Jag kan hjälpa till!!

30/11 På fredagen hade alla tjejer på jobbet kjol eller klänning. Jag vet inte vems idé det var men jag informerades på torsdagseftermiddagen om att de hade den planen. Jag satte alltså på mig klänning på morgonen eftersom jag ju föredrar det framför kjol och kan ni tro! Alla tjejerna hade faktiskt kjol eller klänning. Vi är väl  kanske runt 8 tjejer på jobbet just nu och alla hade kommit ihåg. Flera av killarna uppmärksammade att vi klätt upp oss lite och vår jobbgranne tog en omväg om mitt kontor för att ge mig en komplimang.
När vi slutade vid 13 så åkte jag och tre av de andra tjejerna och åt lunch tillsammans innan vi åkte hemåt. Jag åt varm sallad och hade ju tillräckligt för att ta med hem i låda också.

 När jag kom hem eldade jag och sen vilade jag en stund. Vid 18 åkte jag mot Globen för att träffa J och använda de biljetter jag fått av H till showen.
Det hade ju varit ett jäkla väder men av någon anledning hade jag tur och var på Globen i god tid, kanske just för att jag valt att åka lite senare?
Det tog mig inte mer än 45 minuter att köra i halkan, ta mig till Globen, parkera och möta upp med J. Det måste ju vara någon sorts rekord?
Anledningen att det trots allt tog så pass lång tid som det gjorde var för att jag och alla andra körde försiktigt och det är ju bara bra.
Vi hade en trevlig kväll men J har problem med sin rygg och med tanke på att till och med jag hade ont i ryggen efter att ha suttit i de där sätena så länge så kommer det nog inte som någon överraskning att hennes var helt slut.
Fina hästar, duktiga ryttare och showiga inslag var det gott om och flera av de kända ryttarna bjöd på sig själva en hel massa och hade bra kontakt med publiken.
Hindrena var som vanligt jättefina och det är nog inte många vanliga hästar som ens skulle gå i närheten av dem och än mindre hoppa över dem...
Det var några fransmän som hoppade hinder utan hästar och det såg så roligt ut att vi inte kunde låta bli att skratta trots att de var väldigt smidiga och duktiga.
Några andra fransmän red trickridning på sina hästar och det såg visserligen rätt så lätt ut när de gjorde det, men det såg också rent livsfarligt ut. Och mycket riktigt, en av killarna ramlade faktiskt av och landade på huvudet eller nacken och det såg väldigt läskigt ut och jag blev allvarligt orolig för att han skulle ha brutit nacken. Det var uppenbart att han gjort sig illa men en stund senare kom han in igen på skidor efter en annan häst. Jag hoppas att det inte var för allvarligt fall då.
I pausen sprang vi på fjordhästkompisar till mig i korridoren och efter att vi haft lite kramkalas visade det sig att de tappat bort en kusk som kanske inte var i form att köra på kvällen. Jag såg min chans att få vara med i Globen och påpekade att jag är en bra kusk och faktiskt har tävlat SM i flera grenar... Jag kunde ju ställa upp om det krisade. De sa att de hade en back-up, men jag är en dålig människa och hoppades nästan att det skulle skita sig för dem så att jag skulle få vara med...
Det ordnade upp sig för dem och deras kusk körde själv, men tänkt vad dramatiskt det skulle kunnat bli om jag mitt i alltihopa varit tvungen att springa ned och ta tag i saker och ting...
Ja, jag har en förkärlek för drama, jag erkänner....
Det var en lång kväll och vid 23.30 ungefär stod jag sen i kö för att försöka ta mig ur garaget. Jag förstår inte hur de har planerat det där garaget och hur de kan komma på idén att lägga en till arena i stort sett ovanpå den andra. Tänk om de har evenemang samtidigt på Globen, Annexet och nya arenan? Hur sjutton ska det då fungera med trafiken, tunnelbanan, bussar och alla andra kommunikationer?
Sen har jag svårt för en annan sak... att det alltid är kö på betalningsautomaterna i parkeringsgarage. Hur kommer det sig att man betalar i automaten? Varför inte bara sätta in kortet direkt när man kör in och använda samma kort när man kör ut? Inte kan det vara så att alla dessa människor saknar kreditvärdighet och således saknar kreditkort?

Fantastiska hästar och några förvånade ryttare

29/7 På söndagen var det dags för hoppning och som det visade sig, en massa drama!
Hästarna var fina och vältrimmade, alla utom ett väldigt litet fåtal, ändå höll det på att gå riktigt illa i vissa fall.
Hopptekniken på hästarna är ofta helt fantastisk och därför räddar hästarna en massa situationer som slumpen eller ryttaren sätter dem i.
Men även när allt görs rätt kan det ju gå åt pipsvängen och det gjorde det för en del.
En häst fastnade i grinden på hindret han rev och efter att ha försökt att lyfta hoven ur den på egen hand och misslyckats, ställde han sig sonika och väntade på att trygga matte skulle rädda honom.
Mycket riktigt så fick matte och hinderpersonalen slutligen loss honom, men först när de fått banka loss en bräda från grinden med klubba. Han rörde inte en min och såg helt ren ut i benet när han leddes ut, härliga hästar!

En del ryttare verkade underligt förvånade när deras hästar faktiskt hoppade och en del av dem blev så förbluffade att de faktiskt tappade balansen och ramlade av.
En annan häst fastnade med knät i ett hinder och stod lika lugnt och fint och väntade på hjälp.
Självklart fick vi också se högkvalitativa ekipage som gjorde precis allt rätt.
Till exempel de tre ekipage som gick till final i hoppningens SM-klass.
Som banbyggaren (en gammal vän till mig) sa, det var ingen slump att det var de tre ekipagen som gick till omhoppning, de var helt enkelt bäst.
Återigen fick vi se Sol Grönkulla och Elin vinna klassen, de är så starka och säkra nu att de definitivt är en kraft att räkna med. Jag hävdar dock att det till viss del var min förtjänst eftersom det var jag som fixat flugmössa och handskar åt dem...
Men sanningen att säga så beror deras framgångar på två saker, taland och att de litar på varandra och har all anledning att göra så!
Medan vi väntade på prisutdelning i SM-klasserna sov det här och där och mystes lite också.
Sen blev det full rulle på ärevarven kanske främst från Huberts sida, han bockade sig runt varv efter varv och var hellycklig och jag måste säga att det var väldigt värdiga vinnare i alla klasser i år!
Kul att se att vissa hävdar sig år efter år och hur till exempel M med lånade hingsten Allman lyckats träna sig så fint sammansvetsade att de lyckades ta segern i Allround! Wow och grattis M, jag hittade dig inte efter tävlingarna, men jag var tårögd när ni gjorde ert ärevarv, ni är så värda detta!
Östergötlands Fjordhästförening blev återigen bästa förening och de är verkligen duktiga allihopa.
Allt var över redan vid 14 och efter att jag pratat lite med folk så kom jag iväg runt 15 och tänkte lyckligt att jag skulle vara hemma vid 18-tiden.
Bredvid tävlingsplatsen har de förresten en kyrkogård för postbilar, det fanns en jäkla massa vrak där!
Tji fick jag, för det var köer överallt på vägen hem, tydligen var det många som var på väg hem från Västervik, Kalmar, Öland och dylika ställen för det gick inte alls fort. Istället för 3 timmar tog det nu runt 4½, 50% långsammare, trist som fan. Dessutom började jag bli trött på vägen och det fanns ingenstans att stanna för att vila. Slutligen kom jag i alla fall hem och åt lite, tittade på TV och sen kom jag i säng någorlunda vettig tid eftersom jag var helt slut.