
Jag hade en typ av solglas i översta lådan på mitt skrivbord på jobbet, det var från den förra solförmörkelsen för en massa år sedan.


I Aftonbladets onlineutgåva hittade jag en historia om en hund som ett äventyrslag fått sällskap av när de var på tävling och det var ett väldigt roligt syftfel i den texten, eller kanske hade de tagit dit en hundviskare?:"Historien om Arthur berörde en hel värld. På fredagsmorgonen, efter fyra månaders karantän, får han äntligen komma hem till Mikael Lindnord, 38..– Det känns omtumlande och overkligt, säger han till Aftonbladet."
På kvällen skulle jag och S på konsert på Globen, Sting och Paul Simon, två legender på samma gång!
Jag tror att jag är ganska representativ för en publik och jag vill liksom höra mina favoriter på det sättet jag är van att höra dem. Jag förstår att det är trist att sjunga samma låt år ut och år in på samma sätt, men när man knappt känner igen sina favoritlåtar för att de sjunger dem helt annorlunda än man är van att höra dem, då blir i alla fall jag besviken... Det som var bäst var när Sting sjöng Paul Simon- & Simon and Garfunkel-låtar, för han sjöng dem så som man är van att höra dem. Jag kan förresten inte minnas att jag hört Fields of gold framförd av Sting eller The Police och det var helt fantastiskt vackert att höra Sting framföra den. Att han dessutom fortfarande är superhet trots ett tovigt helskägg och sin ålder gör förstås upplevelsen extra fin! Totalt sett en väldigt bra kväll med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar