Vårt Titanic-moment i Thailand

19/4 På lördagen hade vi en riktig familjedag. Jag försökte hitta Ju's familj i deras husområde där de hyrde. Men jag blev inte insläppt genom grinden trots att jag i detalj kunde beskriva hela familjen. Tjejen i grinden kunde ingen engelska och frågade bara gång på gång vilket hus de bodde i och det visste ju inte jag. Till slut fick A köra mig in med sin bil, henne känner de igen för hon jobbar för företaget som bygger och underhåller alla hus och områden.
Vi gick till deras pool och badade lite och senare på eftermiddagen åkte vi för att titta på ett gammalt krigsfartyg som står på land. Det är väldigt häftigt och det står helt öppet och det finns inga vakter eller regler. Trots detta var det mesta helt och snyggt, Thailändarna är inte särskilt destruktiva. Vissa saker syntes att de kunde vara farliga, som metallgolv som var helt rostade och som man lätt skulle kunna gå igenom, sånt får man hålla koll på, för i Thailand tar man ansvar för sin egen säkerhet och förväntar sig inte att någon annan gör det åt en.
Vi lekte med kulsprutorna och hade vårt eget Titanic-moment fram i fören.
Sen åkte vi vidare för att äta hos A´s mamma, hon har en restaurang 20 minuter hemifrån oss. Maten där var riktigt, riktigt bra och vi satt vid ett stort bord alla tillsammans. Gudsonen var helt lyrisk när han fick nästan en hel låda med krabba för sig själv, vi andra ville inte ha.
När vi kommit tillbaka hem så hängde vi allihopa hemma hos Ju's familj. Gudsonens lillebror och A lekte någon lek som vi andra aldrig fattade vitsen med, men lille I tyckte att det var jättespännande och satte sig mellan dem hela tiden och eftersom leken gick ut på att daska till varandra på händerna så fick de flytta honom hela tiden så att han inte skulle få en smäll.
Jag tog ett foto av I precis när han räckte sig efter min kamera, jag tycker att den bilden ser så roligt ut! Det ser verkligen ut som en selfie!

Så roligt var det faktiskt inte

1/4 På tisdagen öppnade seminariet och det var rätt många besökare i år så det blev lite trångt i föreläsningssalen. Det var en hel del intressanta framföranden och jag var inne på fler än vanligt. Ibland känns det som om saker inte riktigt berör mig och då gör jag annat jobb istället. Men i år var det ganska mycket som intresserade mig.
På kvällen var det dags för vår årliga galamiddag. Det är kul att någon gång få klä upp sig i riktig kvällsklänning och leka lyxliv.
Jag och K är ju några av de yngre kvinnorna på plats och vi syns och märks bland alla svartklädda män. Det blev ju inte bättre när vi fick ett riktigt skrattanfall på däck när det var helt tyst och alla lyssnade på guiden när han berättade om skeppets historia. Vi var tvungna att smita ner till salongen för att inte störa för mycket. Vi brukar inte fnissa och hålla på, men det var just det där när man absolut inte får, då kan man ju inte låta bli.
Vi fick många frågor om vad vi skrattat åt och det var verkligen inte så roligt som vi tyckte just då.

Vi var inte de enda som var på bushumör däremot utan det var det fler som var. J till exempel lekte med min kamera större delen av middagen och tog en massa bilder ur konstiga vinklar och kunde inte sluta skratta åt hur roliga vi såg ut på dem, det är han som tagit närbilden på mig och sig själv. Middagen var helt ok om än inte särskilt speciell. Jag kan däremot inte tänka mig att någon svensk restaurang med ett uns av stolthet skulle servera frysta grönsaker i tärningar a´la Felix? Under middagen och drinkarna så gick det omkring trollkarlar och karikatyrtecknare, själv förstår jag inte alls det roliga i någon av dessa. Det spelar ingen roll att trollkarlarna var skickliga, jag uppskattar inte trolleri i alla fall. Jag blir mest sur på att jag inte lyckas komma på hur de gör. Dessutom var väl jag en av de få som missade det mesta av detta och dessutom den officiella fotografen som gick omkring. Jag var inte med på en enda bild. Det var ju tur att jag hade min kamera med och fotade folk för de bilderna han tog var inte särskilt roliga eller bra och trots att vi betalat för att han skulle vara där och fota så vill han att vi ska betala för alla bilder vi vill ha och de var som sagt inte särskilt bra enligt mig.
Vädret var relativt varmt och skönt och det var inte förrän framåt kvällen jag behövde låna en kavaj. Jag såg mig omkring en stund innan jag hittade ett lämpligt offer, valet föll på M som är en kompis sedan länge, men som jag inte sett på flera år. Han har dessutom en massa medaljer från Kuwait och en massa andra ställen så självklart fick jag en massa frågor om vad jag gjort för att förtjäna dem. Men eftersom jag hade förberett mig på den frågan och frågat M om det, så sa han att jag bara skulle svara att jag frågat snällt.
Vid 23 ungefär skulle bussarna gå tillbaka till hotellet och på den korta promenaden från skeppet till bussen blev jag förolämpad av en man jag inte känner. Han kände tydligen ett behov av att trycka till mig, varför vet jag inte. Men jag fick nästan hålla tillbaka K för att hon inte skulle flyga på honom, hon blev argare än jag.
Resten av kvällen gick jag omkring barfota i hotellbaren för vid det laget hade jag väldigt ont i fötterna. Vid 1-tiden ursäktade jag mig och ramlade i säng.