10/9 Tisdagen var vår första dag på den stora mässan. Jag hade ju mina förhandsköpta biljetter så jag kunde gå i snabbkön, men D var tvungen att stå i en längre och långsammare kö än jag, så jag fick vänta. Medan jag väntade ville jag ta en cigg och frågade en vakt om jag kunde gå ut en stund genom en dörr i närheten. Hon ursäktade sig på engelsk vis och sa att tyvärr var den bra för VIP-gäster, var jag möjligtvis en sån?
Jag erkände att jag inte var det, men sen gav hon mig ett hastigt leende och sa, du, gå ut och ställ dig till höger om dörren och se viktig ut! Jag vet inte vad det är med mitt utseende, men tydligen ser jag lika hederlig ut som jag är, för alla tycks lita på mig överallt. Medan jag stod där ute och såg viktig ut och undvek ögonkontakt med folk så kom det flera VIP-gäster förbi, de såg ut att vara generaler och sånt och hade till och med egen säkerhetsdetalj. Tur att jag inte är en terrorist!
Det är en relativt liten bransch så det är alltid en massa folk man känner på plats och jag sprang på många vänner. Jag hade ett viktigt möte och gick igenom så mycket jag kunde av mässan under dagen.
Dessutom sprang jag på, nästan ordagrant... min före detta kollega C, vi höll faktiskt på att krocka och blev så förvånade att vi stod och stirrade på varandra i några sekunder innan vi kopplade och kramade om varandra.
Jag och min kollega D gick skilda vägar efter mässan, jag gick ut på en pub med en leverantör/vän och hans vänner varav en också är vän till mig. J är allt annat än en engelsk gentleman och är stolt över det, men riktigt helt kan han inte dölja sin goda uppfostran, så när jag frös så fick jag trots allt låna hans kavaj och det var han som erbjöd den. Jag vet vem han är inuti, jag har känt honom i 15-20 år, men han vill gärna framstå som en "bad boy".
Hans kompis, en amerikan, var lite rädd för mig och var helt övertygad om att jag var en häxa. Först trodde vi att han skämtade, men sen insåg vi att han faktiskt var rädd på riktigt!
Jag ler ju mycket och ofta och det var tydligen det som skrämde honom mest...
Han sa: Your smile scare the hell out of me!
När han sen gick på toaletten bestämde jag, J och A att vi skulle skrämma honom ordentligt. J sa åt mig att mumla något på svenska, rita symboler på bordet med fingret och sen låtsas som ingenting.
När han kom tillbaka gjorde jag just som J sagt och amerikanen låtsades inte märka det utan tittade på sin telefon hela tiden. På A's inrådan hade jag bara sagt: Gå och lägg dig tråkmåns, men med lite mystisk röst (A är Svensk han också).
Ju längre kvällen led, ju räddare blev amerikanen och sen började vi alla bli lite trötta och jag hade nästan 1 timme med tunnelbana för att ta mig tillbaka till hotellet, så jag ursäktade mig och åkte tillbaka.
25/2 På tisdagen hade jag en massa ärenden jag behövde göra i stan. Bland annat skulle jag lämna in hela familjens klockor på service. När jag hittade urmakaren sa de att jag kunde hämta klockorna om ett par timmar om jag ville, så jag lämnade dem där och tog en promenad och gjorde mina andra ärenden. Jag tog också chansen att ta en promenad till Centralen för att köpa en sojalatte på Starbucks. Det är första gången jag har varit på Starbucks i Stockholm.
