Det är i alla fall ingen som säger nåt

20/5 På onsdagskvällen var det dags för Nagaskväll på Buffalo Bill. Nagas är de svenska killarnas motorcykelklubb i Thailand. Det finns också några norrmän, danskar, finnar och så i den, men det är mest svenskar. S är president i klubben och jag är alltid välkommen när jag är nere. Jag hamnar lite mitt emellan på de träffarna. Normalt sitter tjejerna i en grupp och killarna i en annan, fast vid samma bord. De flesta av tjejerna (alla?) är thailändskor och även om de kan lite engelska så pratar de thailändska på sin sida av bordet. Därför hamnar jag på killsidan där jag har folk att prata med. Jag vet inte om det hade varit så populärt om jag hade bott där permanent, men det är i alla fall ingen som bråkar om det när jag är där, även om jag kan tro att killarna kanske inte känner att de kan prata om allt när jag är där och att tjejerna kanske tycker att jag borde sitta på tjejsidan istället för att prata med deras män hela tiden. Men som sagt, ingen tjurar över det och ingen visar på något sätt att det inte skulle vara ok, men ibland känner jag själv att jag kanske stör ordningen. Så länge V och A är där så är det ju inget problem, då sitter vi helt enkelt i mitten och pratar mest med varandra och så sitter de på sidan mot tjejerna och jag på sidan mot killarna så att de kan få prata lite Thailändska och jag svenska. Nu var bara V där, men principen är densamma.

Jag hittade ännu ett vilt "djur", fast den här gången på stenläggningen utanför restaurangen. En tusenfoting, de är väldigt stora runt 20 centimeter skulle jag gissa och en diameter på runt 1-2 centimeter beroende på ålder kan jag gissa.

Det väcker gamla minnen

6/4 På söndag eftermiddag var det dags att åka hem, under dagen var jag ute och gick lite i London. Det hade varit ett helvete att packa och att få plats med allt jag hade handlat. Jag testade några av hudprodukterna också, de luktar gott och verkar gå in bra i huden och så, vi får väl se hur effektiva de är i längden.
På flyget hem från London att det ett par unga killar bakom mig som pratade med varandra på arabiska tror jag. Mitt i meningarna med för mig helt främmande ord slängde de in ett svenskt ord här och där. De påminde mig så mycket om min mamma och mormor. Min mormor kom från Grekland och kom till Sverige i början av 1947. Det innebar att hennes grekiska på sätt och vis inte utvecklades efter det. Alla moderna saker som inte fanns när hon flyttade därifrån hade hon inga namn på. De innebar att mamma och mormor pratade grekiska med varandra men slängde in svenska ord i meningarna. Bla bla bla, tvättmaskin, bla bla bla mikrovågsugn. Dessa killar gjorde precis likadant.
Jag kom i alla fall hem ordentligt och var väldigt nöjd med både mitt jobb och den ledighet jag haft under helgen.

Vad lär vi ut på våra universitet?

19/2 Jag slutar aldrig att förundras över svenskarnas sämre och sämre språk. När inte ens journalister som har utbildning i svenska på universitetsnivå klarar grunderna, då är det illa ställt...
På onsdagen hittade jag löpsedeln på bilden. Hur i hela friden hotar man döda människor undrar jag då? Är de inte bortom rädsla redan?
Horoskopet i dagens Metrotidning ger mig lite hopp i alla fall, kanske kan jag få ett spännande besök någonstans ifrån?