Man tappar all kraft när man skrattar

3/4 På torsdagen mötte jag upp med en kompis för en fika, men vi hann inte ens börja förrän han var tvungen att skynda hemåt, hans son hade gjort illa sig ordentligt i skolan och behövde hämtas upp. Strax senare hörde dock S av sig och undrade vad jag höll på med och jag gjorde ju ingenting så vi mötte upp på Leicester Square och utgick därifrån på en långpromenad. Eller lång och lång, den tog lång tid, men vi kom inte så särskilt långt... S är inte född i USA, men har bott där så länge att hon vant sig vid att inte gå, utan köra bil dit hon ska. Hon tyckte att jag gick jättefort när jag gick så sakta jag kunde för att hon skulle hänga med. Vi gick ned till Buckingham Palace och på vägen dit hittade vi nån liten marknad där S köpte ett par gamla mynt som gjorts om till manchettknappar. I samma veva blev hon mer eller mindre anklagad för stöld av några äldre damer som stod bredvid oss vid det ståndet, troligtvis för att hon har ryskt påbrå. Man kan ju tycka att ingen av oss ser särskilt skum ut, men fördomar ser ju inte sånt.
När vi kommit till Buckingham Palace hade vi gått i 1½ timme, normalt tar det runt 20 minuter att gå it om man tar en liten omväg... Vi började gå tillbaka lite mot Trafalgar Square för vid det laget började kaffet jag druckit göra sig väldigt påmint, jag var i desperat behov av en toalett. Innan jag hann kissa på mig smet vi in på ett hotell jag brukar bo på och lånade deras toalett och sen gick vi ned mot floden och gick över den. Då ringde S kompis som hon skulle möta upp och vi gick tillbaka mot rätt sida igen och gick upp på Trafalgar Square. Där sa jag till henne att man måste klättra upp på lejonen första gången man är i London och hon insisterade på att jag också skulle göra det. Sagt och gjort, jag hjälpte henne upp och sen drog hon upp mig i armarna medan jag kravlade och gapskrattade samtidigt. Vi såg så roliga ut där vi kravlade omkring att jag blev helt svag i armarna av att skratta och hon med, så det var ett under att vi lyckades bita ihop tillräckligt för att ta oss upp båda två.
Vi tog lite bilder och satt och njöt av vårvärmen en stund och sen när vi såg att det var några andra som ville upp så började vi förbereda oss att gå ned. De som ville upp var en medelålders mamma med en tonårsdotter och de såg inte ut att ha jättebråttom, de var nöjda med att skratta med och åt oss när vi försökte komma på hur vi skulle ta oss ned utan att slå ihjäl oss. Vid det laget skrattade vi igen och insåg att det var en stor risk att vi skulle ramla ned på skallen båda två. S satte sig ner och åkte på ändan en bit och så hoppade hon sista biten, jag vände mig och hängde i armarna tills jag nådde en kant där jag kunde sätta fötterna och som ett under kom vi ned båda två utan att göra oss illa alls. Sen gick vi och åt lite snabbt i China Town innan hon tog en taxi för att möta sin andra kompis.
Jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Vi hade bestämt att kanske ses senare när hon kom tillbaka mot "min" del av London, kanske vid 22.
Vid 22 smsade jag henne och frågade om hon hade kul eller om hon skulle komma tillbaka. Eftersom jag inte fick något svar så antog jag att det var så att hon hade kul så jag gick ut för att hitta något litet att äta. Tyvärr hade jag väntat för länge och såna saker som jag var sugen på, som sushi eller något annat fräscht inte gick att få tag i längre. Efter att ha gått min vanliga promenad runt Leicester Sq. Piccadilly Cirkus och Soho så gick jag tillbaka till Leicester sq. och köpte mig en pizza slice där. När jag vände mig om för att gå ser jag två personer som sitter och äter varsin pizzaslice precis där jag hade gått förbi, det var två personer som varit på samma möte som jag i Bristol. Vi hade aldrig haft tillfälle att prata med varandra men vi kände ju igen varandra. De erbjöd mig att sitta ned och det gjorde jag förstås gärna. Det var årets student på vårt möte, M, som kommer från Ryssland tror jag det är. Men hon pluggar i London och presenterade en studie hon gjort. Det var väldigt spännande, det handlade om vad ackupressur skulle kunna göra för rymdresenärer. Man tror att stimulering av fotsulorna kan minska problemet med benskörhet hos astronauter.
Killen M som var något äldre än jag och ganska mycket äldre än hon jobbar med syrgasmasker och är dessutom standup komiker så han är rätt kul.
Jag kände mig som världens lyckosammaste människa som snubblat över dem när jag strosade runt helt ensam i London. Vi hade jättekul, det är ett fantastiskt möte vi hade varit på och av någon anledning är alla deltagare alltid helt underbara människor! Jag har träffat flera riktiga vänner över hela världen som jag umgås med privat. Det är förvisso sant för hela branschen när jag tänker efter...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och det kändes som om vi kände varandra för att vi känner samma folk och sen dök även S upp. När de stängde cafét vi satt på så gick vi mot Soho för att hitta en öppen pub och det är svårt efter 1 i London. Det finns öppna nattklubbar och gaybarer. men vi ville inte in på en nattklubb, vi ville ju bara snacka och man är inte särskilt välkommen in på gayklubbar i London om man är straight. Det slutade med att en Londonguide tog oss till en pub han trodde skulle falla oss i smaken. Vi kände att det nog inte stämde och när det visade sig att de dessutom tog inträde £ 10 per person då tackade vi nej. Till slut prutade de så pass att vi fick betala £ 10 för alla fyra och då sa jag att jag kunde betala det så att vi hade någonstans att ta vägen.
Det var ett fruktansvärt ställe! I en skitig, ful källare, med jättekonstigt klientel... Vi var de enda som hade lite stil och vi fick oss en utskällning för att vi flyttade en soffa lite för att komma närmare varandra så att vi kunde prata i den höga musiken.
Vi gav upp efter en drink och gick därifrån och då var klockan så pass mycket att vi gick hem till vårt.

Fritagning av fjäril i Londons tunnelbana

31/8 På lördagen struntade jag i min gratisfrukost och tog med mig min kollega till mitt brunchcafé i Soho. Jag tog som vanligt en Eggs Benedict, jag tittar alltid på menyn men det slutar med en sån i alla fall. J har inte varit i London lika mycket som jag, framförallt var det rätt länge sedan, så vi försökte komma fram till vad som var den bästa aktiviteten för dagen, vår flight skulle gå hem på eftermiddagen. Vi landade på att ta en Sightseeing Buss runt stan. Det tar drygt 2 timmar att åka hela rundan och vi var noga med att se till att ha en riktig guide på bussen, det är så trist med bandinspelning. Vi hade lite svårt att höra vad han sa dock eftersom vi hade ett par amerikaner framför oss som pratade väldigt högt om både det ena och andra. Till slut kände vi oss tvungna att be dem vara lite tystare och då bad de om ursäkt och var tystare ett par minuter men sen glömde de sig... Vi såg stora delar av vackra London och vädret var vackert och varmt. Vi såg också en ny typ av seightseeing fordon, en cykelbar! Man cyklar sig runt London och dricker öl under tiden, snacka om att få mycket gjort på samma gång.
När vi kom tillbaka till Leicester Square där vi utgått ifrån steg vi av och tog en promenad till China Town för en tidig middag innan vi skulle åka till flygplatsen.
Vid 17.20 tog vi tunnelbanan till Heathrow och mitt i tunnlarna under London såg vi en fjäril i tunnelbanevagnen!
Bilden är väldigt suddig, men om ni tittar noga så ser ni den kanske. Till ett barns förundran ställde jag mig upp, gick fram till fönstret och fångade fjärilen i handen. Några stationer senare var vi ute ur tunnlarna och ovan jord, så då steg jag upp igen och släppte ut den på stationen. Barnet var överförtjust och lite förvånad och jag log mot henne och nickade lite.
Vi kom i precis lagom tid till flygplatsen även om J varit orolig för att vi skulle bli sena, han vill alltid vara ute i mycket god tid, medan jag är i tid, varken för tidig eller för sen. Vi får alltid försöka komma överens om hur vi ska göra när vi reser eller ska på ett möte.
Vi landade på Arlanda vid 21 och tog en taxi till jobbet där vi lämnat bilarna, jag var hemma vid 21.30 efter att ha hämtat Turre på vägen.

Happy hour och sol sliter på huvudet

29/7 På måndagen gick jag och B och tog en iskaffe efter att först ha köpt en biljett åt mig för att åka till Gozo och Comino. Det är sånt som man SKA göra när man är på Malta. Eftersom jag bränt mig lite dagen innan så valde vi den enda båten som hade AC ombord, så att jag skulle kunna sitta inne utan att bli för varm. Strax innan båten skulle gå ut lämnade B av mig där och sen gick han tillbaka för att jobba.
Dessvärre framgick det snart att AC:n ombord inte fungerade det minsta... Eftersom man ju ska ha dörren stängd när man har AC på så blev vi alltså sittande ett par hundra personer, med dörrarna stängda utan en fungerande AC. Till slut stod vi inte ut, öppnade dörrarna och de flesta av oss gick ut på däck förstås.
Efter drygt en timme var vi på Gozo, där stod det en buss och väntade på oss och sen tog vi en tur på drygt en timme och tittade på gamla hus som hade en massa intressant historia som jag inte kunde koncentrera mig tillräckligt för att lyssna på ordentligt. Jag ville sitta på övervåningen av bussen, men eftersom jag redan var bränd så lindade jag sjalen om huvudet och det fungerade rätt bra faktiskt.
De släppte av oss vid några kända klippor där det har spelats in flera filmer och när jag köpte mig en glass där och skojade lite med mannen i kiosken så bjöd han ut mig!
Inte intresserad, men nog är det smickrande ändå!
Efter att ha åkt en bit till så blev vi återigen avsläppta, vid ett torg den här gången och för att äta lunch. Jag gick inte alls långt, beställde en smörgås och dricka och gick sen tillbaka till bussen.
Sen körde de ned oss till hamnen igen där de flesta skulle ombord på båten och bli körda till Comino. Själv hade jag nappat på ett erbjudande om att åka speed boat till några grottor i närheten.
Det visade sig vara det enda riktigt lyckade på hela dagen!
Killarna som körde var trevliga, charmiga och duktiga och grottorna var fina. De matade fiskarna vid grottorna också så det såg ut som om vattnet kokade.
När folk skrattade och skrek när de svängde och gasade med båten så gjorde de det lite mer, så det var uppskattat.
De körde oss tillbaka till vår båt som då hunnit till Comino och precis innan de släppte av oss så sa de att de kunde köra oss hem för 15 euro.

Nog betalar jag hellre 15 euro för en kul och snabb färd hem, än att sitta och trängas i 1,5 timme med en massa andra och ha trist och svettas.
Jag tackade alltså ja till det och efter ett snabbt dopp i den blå lagunen lastade de in mig och 14 killar i båten. Precis innan vi backade ut kom en engelsman med två tonårsdöttrar ombord också, annars hade jag varit ensam tjej av någon anledning.
Jag fick VIP-platsen bredvid han som körde och han skojade och pratade med mig under tiden.
De hade en stereo ombord med bra ljud och precis när vi körde ut från hamnen och alla stod och tittade avundsjukt efter oss så höjde de ljudet ordentligt och spelade: All eyes on us! och sen gasade de på och vi försvann i fjärran. Ja, det var kul!
Det tog inte mer än 40 minuter att köra tillbaka, släppa av alla andra vid deras respektive kajer och hotell och sen till slut släppa av mig, precis framför lägenheten.
B blev förvånad när jag kom tillbaka så tidigt men sa åt mig att ta en snabb dusch och sen möta upp honom och D nere på puben, de skulle ha en liten avskedsfest för mig sa de.
Knappt en timme senare var jag på plats och eftersom det var Happy Hour på puben så fick vi dubbelt av alla drinkar vi beställde och inom 10 minuter hade vi 10 drinkar på bordet, på tre personer!
Jag gillar ju inte alkohol men gjorde mitt bästa att dricka i alla fall, det som jag faktiskt tyckte smakade bäst var Long Island Ice Tea, det borde jag ju inte gilla alls tycker jag.
Är det något som får det att vända sig i magen så är det Tequila och någon av drinkarna innehöll det och jag gjorde ett tapper försök att dricka den, men det gick inte.
D gick iväg för att äta middag med en kompis och jag och B gjorde vårt bästa för att tömma drinkarna, men det gick inte särskilt bra.
Sen gick vi till puben bredvid och jag åt en kängururumpa som B sa, det vill säga en kängurustek. Jag tror att det var B som övertalade mig till att ta den för att han aldrig har testat.
Vi delade på den i slutänden förstås.
Ett par timmar och en bankande huvudvärk senare började vi båda känna att vi var klara med dagen, men då hörde D av sig och sa att de ville möta upp oss för en drink. Vi kände inte riktigt för en till drink, men eftersom det var mina sista dag på Malta så lovade vi att vänta.
Under tiden de varit på middag hade de uppenbarligen hunnit med ett par drinkar också och jag och B var tröstlöst efter...
Jag höll god min ett tag men sen började jag må så pass dåligt att B följde mig till porten och jag gick och lade mig. Han gick tillbaka en stund och var social innan han också gav upp.
Jag somnade som en stock, jävlar vad trött jag var och dåligt jag mådde.
Lite för mycket sol, lite sömn och jag gillar verkligen inte att dricka alkohol och mår så dåligt av det, till och med medan jag dricker.