Ibland tror inte folk på att jag tyckte att det var gott

27/11 På onsdag morgon gick jag tillbaka till Lillywhite's för att byta några av kläderna jag köpt dagen innan och som vanligt är de helt inkompetenta och till slut höll jag på att ge upp och gå utan att ha uträttat mitt ärende. Kassan kräver viss finess när man betalat för 2 men fått 3 till exempel och sen bara ska byta storlek på ett av plaggen. Hon i kassan kunde bara inte få ihop det utan försökte få mig att betala några pund extra för att det inte gick att göra så i kassan och så vidare. lagom tills jag bestämde mig för att ge upp kom en annan tjej och fixade till problemet, vid det laget var jag både stressad och svettig. Sen gick jag tillbaka till hotellet och checkade ut och tog mitt bagage och gick till tunnelbanestationen "The Embankment" och tog tåget till Paddington Station.
Därifrån tog jag sen tåget till Bristol för mitt nästa möte.
Den här gången tog jag tåget till "rätt station", det är ett lotteri, för man köper ju biljett till och tar ju det tåget som går först från därifrån man reser och nu har jag åkt till båda, så sannolikheten att jag vet till nästa gång vilket som var bäst är rätt liten. Jag har redan glömt vilken som var vilken...
Det tog bara några minuter att ta taxi till hotellet och jag och min taxichaufför kom överens om att han skulle släppa av mig på andra sidan vägen från hotellet istället för att stå i köer för att vända runt så det sparade jag också tid på.
Jag skyndade in och checkade in på hotellet och lämnade mina väskor på rummet och sen sprang jag ned i konferensdelen av hotellet för mötet som precis hade hunnit börja.
Det visade sig att jag inte var siste "man" på plats det var flera som kom ännu senare.
Vi fick i alla fall gjort det vi skulle under eftermiddagen och kvällen och senare tog vi en promenad till restaurangen som D bokat bord till oss på.
Som många gånger förr i min bransch så var jag ensam tjej, S brukar ju vara med men hon har missat några möten nu, så då blir det bara jag. Jag är också en bra bit yngre än de andra.
Men jag upplever bara att de är extra måna om mig, men de tar mig fortfarande på allvar, vilket jag ofta har tur med i min bransch faktiskt.
D som ofta går till den här restaurangen, eller rättare sagt en annan inom samma koncern rekommenderade mig att testa hummerpastan och den var verkligen jättebra!
Tyvärr syntes det knappt att jag ätit något av den när jag var mätt och det tolkas ofta av restaurangpersonalen som att jag ljuger när jag säger att jag tyckte att det var jättegott.
Så jag trugade de andra tills några av dem tog lite av min mat så det såg bättre ut.
Sen delade jag och D på en efterrätt för det lät så himla gott att jag bara var tvungen att testa trots att jag var så mätt.
Vi fyra som skulle stanna i Bristol satte oss i hotellbaren en stund efter middagen medan de andra började ta sig hemåt och det blev definitivt senare än vad jag hade planerat för jag var egentligen väldigt trött.

Har du hört talas om "Human Lavatories"?

26/11 På tisdagen kunde jag ta lite sovmorgon och sen efter en dusch och tillfixning så tog jag en promenad till Piccadilly Cirkus där jag mötte upp med min leverantör och vän C för ett brunchmöte på mitt favoritställe i Soho.
Jag är ju igenkänd där och det känns lite lustigt att ha ett stamställe i London och alla mina brittiska vänner är löjligt imponerade av det. Det är inte så vanligt att man blir igenkänd i London, särskilt inte i de mer centrala delarna så de tycker att det är helt otroligt.
Vi hade ett bra möte och när vi klarat av alla nödvändiga punkter hade vi bara trevligt och snackade andra saker och åt frukost. Jag valde "Full english" den här gången, jag brukar ju ta Eggs Benedict annars.
När C åkte vidare för att träffa sin brorsa så gick jag till Lillywhite's där de har outlet på sportkläder. Jag köpte några t-shirtar, joggingbyxor och ett par huvtröjor. Jag blev förvånad ett par gånger. En sak jag undrar över är hur jag kan ha allt från XS till Medium i t-shirtar? Varför är de inte mer standardiserade?
En av dem i XS var på gränsen till för stor.
Jag köpte joggingbyxor i storlek 10 också vilket är fascinerande för mig. De sitter lite tight just nu men förhoppningsvis blir de mer lagom med tiden, de sitter bara tight över låren, resten är precis lagom.
Jag gick tillbaka till hotellet och tog det lugnt ett tag och funderade på vad jag skulle hitta på under kvällen och efter några meddelanden fram och tillbaka till svägerskans svenska vänner som bor i London hade M lovat att möta upp för middag efter att han varit på gymmet.
Jag har inte träffat honom på säkert 3-4 år och vi känner egentligen inte varandra, men vi känner ju E båda två och vi är båda två sociala och tycker om att snacka, så det passar ju bra.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli dags så bläddrade jag i en bok som stod i hyllan på mitt hotellrum, "London's Strangest Tales". Det var faktiskt väldigt konstiga (sanna) historier om allt möjligt och omöjligt.
Visste ni till exempel att det förr fanns något som kallades "Human Lavatories"?
Det var ett problem att folk gjorde sina behov på gatan i London när befolkningen ökade snabbt och det blev både äckligt och smutsigt och dessutom halt på gatorna...(!)
Det var då man införde dessa "mänskliga toaletter".
Det var män och kvinnor som gick omkring med stora rockar och en hink.
Man betalade dem med ett mynt och då ställde de ner hinken på gatan och mannen eller kvinnan kunde uträtta sina behov medan "toaletten" skylde dem för blickar med sin rock, som de fortfarande hade på sig...
Ja, det här är alltså en helt sann historia!
Den enda mänskliga toalett man har ett namn på är den enda av dem som bötfälldes för att ta överpriser, inga av de andra är nedskrivna med namn någonstans i historien.
Spännande!
Vid 20 mötte jag upp M i Soho och vi gick till en Thailändsk restaurang som verkade mycket populär och vi hade väldigt trevligt, det känns verkligen som om vi känner varandra och samtalsämnen eller pinsamma tystnader var definitivt inget problem.
Vid 22 ungefär så gjorde vi sällskap en bit på vägen och sen gick M till tunnelbanan och jag gick tillbaka till mitt hotell och som den gentleman M är erbjöd han sig först att hålla mig sällskap till hotellet, men jag är inte rädd i London, så det behövdes inte och han skulle ju jobba tidigt nästa morgon.
Jag kom i säng strax efter att jag kommit tillbaka till hotellet.
Tänk vilken tur man har som har vänner och bekanta i så många delar av världen!

Jag undrar hur salt ser ut på röntgen?

10/12 På måndagen kunde vi inte riktigt bestämma oss för var vi skulle äta frukost och vi gick nåt varv runt Leicester Square innan vi bestämde oss för att äta på en Italiensk Restaurang där. Så gott som alla restauranger erbjuder frukost och de kostar ungefär lika mycket. Vi försökte hitta en som kunde servera laktosfri latte men det gick helt enkelt inte, det fick bli te istället och jag avskyr verkligen påste och det finns så gott som inga ställen i London som serverar nåt annat... Te-landet har mycket att lära av Svenska caféer...
Jag valde slutligen en vegetarisk "full english breakfast" eftersom jag tycker att engelsk korv och bacon är rätt äckligt. Det såg allt annat än gott ut men smakade helt okey och det konstigaste var att det som såg sämst ut var bäst, champinjonerna och den sega löken...

När vi ätit klart tog vi tunnelbanan till Knightsbridge och Harrods, där köpte jag julklappar till mamma och pappa. De är svåra att handla till och det är bättre att hitta nåt de inte kan köpa själva än något dyrt. De köper det mesta de vill ha eller behöver själva. Jag hittade några häftiga gejer till mamma, en stor, tung skiva salt att servera mat på. Man kan kyla eller värma den och sen servera på den. Jag tror att det är typsikt nåt som mamma kommer tycka är kul. Till det köpte jag också salt i stora bitar att ha på bordet med tillhörande rivjärn. Häftigt tycker jag.
Till pappa köpte jag två olika sorters Stilton Cheese.
Vi gick sen raka vägen till Starbucks på andra sidan gatan och tog en kaffe och K köpte en liten mellanmålsburk, det visade sig vara som en kall gröt av yoghurt, rivet äpple, bär och havregryn och det var både fräschare och mycket godare än vad det låter, det ska jag prova att göra hemma.
Vi satt på Starbucks i nån timme eller så, smuttade på vårt kaffe, pratade lite och utnyttjade det fria WiFi-nätet.
Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Piccadilly och där gick vi in på lågprisbutiken Lillywhites och köpte en liten kabinväska att lägga alla våra grejer i när vi åkte hem. Sen gick vi till Tesco där vi köpte choklad till en kompis, kompis, dotter... och så köpte jag grönsaker, frukt och bär, det är så mycket fräschare och billigare än hemma att jag inte kunde låta bli.
När vi kom tillbaka till hotellet packade vi mina saker i den nya väskan och insåg strax att vi skulle behöva en till eftersom det inte fanns plats för K's grejer när jag packat ned mina.
När vi packat klart tog vi afternoon tea på hotellet och K älskade det och åt upp allt sitt och hälften av mitt!
Sen lämnade vi den nya väskan med de andra i bagagerummet och tog en promenad till Buckingham Palace medan vi snackade politik faktiskt...
Vi gick i utkanten av Green Park upp tills vi kom  till Ritz hotell och sen gick vi till Piccadilly igen och köpte en till väska.
På vägen tillbaka till hotellet gick vi över Leicester Square och där hittade vi en trevlig "bobby" som K ville fota sig med och skicka till sin pappa som är polis och det ställde han snällt upp på. De höll på och övervakade en kommande biopremiär med Tom Cruise, den andra biopremiären vi missade på 3 dagar...
Efter att ha packat om väskorna än en gång tog vi oss till Leicester Square tunnelbanestation igen och det kändes verkligen i magmusklerna efter att man puttat 35 kilo väskor framför sig upp för backen och med en massa folk i vägen. Sen var det bara att ta sig ned för trapporna och få sittplats på tunnelbana och sen skulle vi kunna slappna av i en timme.
Vi väntade några minuter och tog sedan tåget som skulle gå till Heathrow terminal 5, 123, så som man ska.
Efter ett par stationer började dock den inspelade rösten i högtalaren och den digitala texten på tåget att säga att det var till Terminal 123, 4. Då kommer man inte till 5:an alls...
K undrade vad vi skulle göra och jag sa att vi skulle vänta och se och hålla tummarna för att de blivit fel.
Vi hade is i magen och inte förrän vi hade bara 1-2 stationer kvar att byta på så insåg de sitt misstag och gjorde klart att tåget gick till terminal 5.
Tur att vi inte gjorde något överilat!
Strax senare var vi i säkerhetskontrollen och jag som är en rutinerad resenär har ju inte med mig saker som man inte får ha med sig i handbagaget och brukar normalt sett bara knata igenom kontrollen, men nu är de helt nitiska i London och jag fastnar varje gång fast det inte finns något konstigt i min väska.
Troligtvis var det väl det faktum att det var så mycket i väskan som störde dem och det kan nog vara svårt att fatta vad en stor skiva salt är för något när man ser det på röntgen?
I alla fall fick jag först stå och vänta ett bra tag innan de kollade min väska efter att den fastnat och sen fick jag stå och skämmas medan de packade upp låda på låda med frukt och bär och sen stora klumpar och skivor med salt...
Tjejen bredvid kunde inte låta bli att fnissa åt vad jag hade i väskan och åt min generade min medan de packade upp allt. Men när jag med låtsad tjurighet fräste åt henne att sluta skratta och sen hota henne med att stanna och kolla vad hon hade i sin väska så svalde hon skrattet och nickade med en fejkad bekymrad min och sen fnissade vi båda två igen.
Vi gick och åt sushi på Itsu så som jag brukar och sen gick vi till vår gate. Dessvärre var flighten försenad men vi kom iväg slutligen efter 40 minuters försening.
Jag är rätt säker på att en av tjejerna på vår flight har flygit samma flight som jag tidigare från London... Det är något med hennes utseende som gör att jag inte gillar henne, hon ser ut att vara en riktig bitch och hon snackar i telefon precis hela tiden.
Vi landade 0.15 och när vi kom ut för att ta en taxi så fanns det inga och det var en kö som väntade på bilar. Vi hade inte tänkt på att det var Nobelmiddag i stan denna kväll, de var visst upptagna i Stockholm allihopa. Vi behövde inte vänta särskilt längre i alla fall och fick till och med en 020-bil och så åkte vi först hem till mig coh jag betalade den biten och sen åkte K vidare till sin kille i Solna.
När jag kom hem matade jag bara Judas och packade upp alla färskvaror ur handbagaget och sen gick jag och lade mig. Judas var överlycklig att jag var hemma och att Turre inte var med att han sov på min mage hela natten. Jag som inte haft någraproblem att sova i London hade förstås sömnproblem igen nu när jag kom hem...