Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Dagar då allt går åt helvete

27/3 På tisdagen åkte jag från jobbet vid lunch för att handla på Axfood. Det hade påpekats ett tag att alla Wasa sandwich och sånt var slut...
Det var inte så farligt mycket trafik när jag kom till Solna och det gick ganska smärtfritt att åka dit. Jag handlade till jobbet och så hittade jag lite till mig själv också. Som 500 g skivad torkad skinka för 39.90 + moms... Fiskfilé för 29.90 / kg exkl. moms osv.
Nåt som inte var särskilt billigt var torkade trattkantareller! Jag insåg plötsligt att det är för att skydda mina torkade trattkantareller som jag har larm i huset... de är det värdefullaste i mitt hus tror jag. Jag har troligtvis ett par kilo i alla fall.
På vägen hem stannade jag på Ica Format för att lämna tillbaka fransyskan jag köpt där på söndagen. Den skulle ha kostat 89:- / kg, de tog 1230:- / kg och det såg jag redan då jag packat ned mina varor, men jag hade lagt köttet längst ned och orkade inte plocka upp allt. När jag kom hem insåg jag att jag betalat överpris för något som gått ut dagen innan  jag köpte det... Jag reklamerade och fick inte bara pengarna tillbaka utan faktiskt dubbla, så istället för 160:- fick jag 320:-. Då tycker jag att jag fått plåster på såren för allt besvär det för med sig.
När jag kom hem lät jag jobbets varor stå kvar i bilen till nästa dag, mitt eget packade jag upp och sen gick jag ut för att testa nya motorsågskedjan.
Hoppsan, jag hade visst vänt den fel... gör om, gör rätt. Sådär ja, det fungerade bättre än jag vågat hoppas, det var som att skära i smör med en varm kniv. Men efter bara en eller två små stockar/grenar så började sågen låta konstigt som om något låg löst och skavde mot den. Det lät inte alls bra så jag stannade sågen och lyfte av kåpan. Det sitter nån typ av fjäder där innanför, det är troligtvis den som driver sågen och den var av... Det är då lagen om alltings jävlighet, när jag äntligen får tag i svärd och kedja som passar så pajar nåt annat och det känns som om det lär vara ännu svårare att hitta den typen av reservdelar till en såg som ingen tycks känna igen... Jag vet inte ens var jag ska börja leta.
Sur och besviken bestämde jag mig för att såga lite tunnare grenar för hand istället och jag slet med att flytta de större stockarna för att komma åt slanorna under. Jag sågade ett par och när jag envist drog i en slana för att få loss den så gav den plötsligt med sig och när jag tog ett steg bakåt för att återfå balansen så stoppades min häl av en av stockarna jag varit tvungen att flytta på tidigare och jag föll handlöst bakåt. Eller handlöst och handlöst... jag tog ju till viss del emot mig med vänsterhanden och hörde ett högt knäpp/knak från handleden och var ganska säker på att jag brutit den. Efter att ha svurit några ramsor och försiktigt rört handleden, fingrar och arm så insåg jag att det nog gått bättre än befarat och handleden var nog inte ens vrickad faktiskt, men ont gör den ju fortfarande, men vad som hänt vet jag inte. Mycket ved blev det ju inte sågat och hugget men ett par dagars konsumtion är det nog i alla fall.
Men en hand plockade jag undan sågar, handskar och bensindunkar och undrade i mitt stilla sinne hur mycket nytta jag skulle kunna göra de närmaste veckorna, allt som behöver göras kräver två fungerande händer och armar för att inte tala om ben förresten. Men blåmärken har ju aldrig varit ett problem då det gäller rörelseförmåga och det var ju tur det, för efter helgens jobb var större del av benen blå än det som var normalfärgat, vilket förvisso är halv vitblå efter en vinter.
Ännu surare blev jag förstås när jag insåg att mina nya arbetsbyxor gått sönder på insidan av låret, i sömmen då jag fallit. Jag är så trött på att reklamera grejer, det känns som om en mycket stor del av min fritid går åt att orda upp efter andras misstag.
Jag gick in och ringde mamma och pappa och bjöd in dem till middag på onsdagen och sen gjorde jag en sallad och ställde in i kylskåpet.
Senare städade jag skafferiet och medicinskåpet men det blev inte mycket er plats eller ordning i alla fall, det finns för lite plats och för mycket grejer helt enkelt.