30/3 Jag är ju inte särskilt förtjust i hotellfrukostar, jag har aldrig förstått vad som är så speciellt med dem. Däremot hade det här hotellet lite extra coola saker, som till exempel honungen som satt kvar på vaxkakan, det är en liten detalj som gör att det ser lite mer spännande ut.
Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med pretzels heller, men upptäckte att de är riktigt goda faktiskt, det är också gott med salt när man svettas en del. Jag försökte be om HP-sås men de visste inte vad det var, men till slut hittade de en kille som inte bara pratade engelska utan också visste vad HP-sås var. Han gick och tittade i köket men kom tillbaka och sa att de inte hade någon. Det är en ny grej för mig som jag började med för runt ett år sedan, jag bara måste ha det till ägg och bönor plötsligt. Han kom ut med en liten skål med barbequesås istället och påpekade att han visste att det inte alls var samma sak, men det fungerade i alla fall bättre för mig än bara ketchup.
På måndagen blev vi klara med förberedelserna före lunch, det är helt klart första gången vi är färdiga så tidigt! När alla papper är utskrivna så lägger vi dem i högar runt ett stort bord och sen går vi allihopa runt runt och lägger ihop dem ett och ett i en hög och sen sätter C och D in dem i pärmar.
När vi var färdiga med jobbet gick jag ned i köpcentret vid tunnelbanan och köpte lite nödproviant på en supermarket där, jag köpte också sushi till lunch och den var verkligen fruktansvärt äcklig! Jag förväntade mig förstås ingen kulinarisk upplevelse, men de hade kallrökt lax på dem! Det blir bara helt fel smak! Jag har råkat ut för samma sak i London en gång när jag köpt sushi på en supermarket. Jag antar att den inte är lika känslig, men kalla det då för något annat än sushi och lura inte oss som gillar sushi som smakar sushi.
På kvällen var det dags för cocktailparty för att välkomna delegaterna. Jag hade en röd klänning på mig som har blixtlås hela vägen ned i fram. Jag hade det lite öppet upptill. Anledningen att jag hade den klänningen var att jag till min besvikelse inte kom i min röda favoritklänning. Sen kommer min mycket goda vän P fram till mig och säger: Du inser väl att allt alla män här kan tänka på just nu är att dra ned den där dragkedjan? Hans kollega K som är med i vår styrelse är ganska tystlåten av sig, nästan lite blyg trots sin ålder och han bara tittade ned i golvet och svepte blicken lite bortåt och mumlade: It crossed my mind... Det var något av det roligaste jag varit med om, att till och med han som är så tystlåten och artig erkände det. Flera av mina manliga vänner fällde den typen av kommentarer, men absolut inte på ett otrevligt sätt, det var mer som komplimanger. Jag har aldrig några problem med att de inte respekterar mig eller inte tar mig på allvar, det gör de alltid och då är det inget problem för mig, jag vill ju gärna få vara kvinna och snygg också. Det är ju lite fördelen med att jobba i en mansdominerad bransch att alla kommer ihåg mig.
Vi var ett stort gäng som mötte upp nere i receptionen efter drinkarna, G hade bokat bord på en grekisk restaurang år oss allihopa och hon fick hela tiden ringa upp dem och addera folk till bokningen. Själv tog jag med mig "mina" amerikaner, M och S.Vi hade en trevlig middag och maten smakade bra, de hade till och med ordentligt med vitlök i tzatzikin.
