Äntligen är den tillbaka, nu kan jag andas ut

6/3 På torsdagen tog jag mig äntligen tid att få min gamla, goda ringsignal tillbaka på telefonen. Den har bara fallit ur telefonen på något vänster, tillsammans med musik och bilder, men inte alla...
Det jag har som ringsignal är min gudson A´s skratt när han var 10 år gammal. Jag bad honom skratta och så spelade jag in det. Det är ett hjärtligt gapflabb och man blir glad när man hör det. A har fyllt 19 i år, så jag har alltså haft denna ringsignal i 9 år! I några av de åren har även hans mamma haft den signalen. Det spelar ingen roll hur stressad jag är, ringer min telefon blir jag inte det minsta stressad och den signal jag varit tvingad att använda under några veckor gör att det kryper i ryggraden och den gör mig stressad även när jag inte har något att göra, det är själva signalen i sig som gör det. Dessutom har alla mina kollegor samma jäkla signal så man blir förvirrad också.
Innan jag gick och lade mig slängde jag ner några revbensspjäll i min crockpot, hällde lite salt och en flaska BBq-sås över och ställde in timern på 9 timmar. Sen kan jag äta riktigt möra, fina revben till middag imorgon.

Träning är svaret till framgång

9/8 På torsdagen försov jag mig lite, jag hade ju trots allt inte hunnit sova ikapp riktigt ännu.
Jag gjorde en grekisk äggmacka och frappé och åkte till jobbet.
Efter jobbet följde kusinen med hem och hennes barn som varit med på jobbet under dagen kom förstås också med.
Jag behövde ju hjälp med all mat jag lagat kvällen innan. Däremot var den ju inte lagad med tanke på något särskilt tillfälle så det passade inte riktigt allas magar eftersom två av dem är laktosintoleranta och en är glutenintollerant...
Alla fick helt enkelt nöja sig med det den kunde äta.
T gillade förrätterna bättre än varmrätten men det gjorde nog jag också, hans syrra gillade kanske ingenting riktigt ordentligt, men de är inga gnälliga barn.
Jag hade köpt rökt makrill och hällt lite olivolja på den och lagt hemodlad gul lök i skivor till det, det blev bra!
Jag hade haft olivolja, salt, citron och oregano på potatisen och det och dessutom späckat revbenen med vitlöksklyftor. Revbensspjället hade behövt mycket mer tid, det var lite halvsegt, men klockan började bli mycket och barnen var trötta efter att ha varit på jobbet hela dagen. Det blir nog bättre nästa gång, sånt måste man kanske träna på.
När de åkte hemåt tog jag det lugnt och tittade på de sista avsnitten av ER säsong 2.