Jag räknade inte med att bli tagen på allvar

30/1 Natten till torsdagen kunde jag inte sova för att magen gjorde så oerhört ont. Jag kunde inte ligga ned för så fort jag försökte räta ut magen så blev det ohållbart. Slutligen gav jag upp att sova i sängen och tog mitt täcke och satte mig i soffan och sov istället. Eller sov och sov... jag slumrade till och från för att jag var så utmattad. Mitt i natten gick jag upp, klädde på mig, satte på mig en reflexväst och satte en jacka på Turre. Sen gick jag ut, larmade och låste och tog en promenad runt kvarteret. Inget av detta kom jag ihåg nästa morgon, jag hade gjort det i sömnen... Inte förrän jag hittade min reflexväst och Turres jacka på golvet i hallen började det komma tillbaka. Tanken var att om det bara var gaser eller nåt så kanske det skulle lätta om jag gick en sväng, det gjorde det inte.
Jag är van att ha ont på de flesta ställen i kroppen och jag blir sällan särskilt orolig, men då det gäller magen vet jag inte riktigt vad som är vad och det kan ju vara rätt så allvarliga saker trots allt och det gör mig rädd.
Efter att ha pratat med brorsan som var orolig och sen ringt till sjukvårdsupplysningen och närakuten, så hade jag tre personer som uppmanat mig att åka in till akuten och kolla upp det. Jag mådde så dåligt att jag inte ville åka ända till Daneryds sjukhus och jag trodde ju verkligen inte att det var något allvarligt. Men när pappa erbjöd sig att skjutsa mig dit och att ta hand om Turre medan jag var där så åkte jag trots allt in.
Jag tog med mig surfplattan eftersom jag var beredd att sitta i väntrummet i flera timmar.
Jag blev inskriven och 20 minuter senare kom någon och hämtade mig i väntrummet och jag blev inlagd på ett rum. Sen var jag inte ensam mer än 10 minuter i taget och det blev en massa spring och det tig mindre än en timme från det jag kommit in tills jag var inskriven över natten och flyttad upp på en sal...
Hoppsan, det var inte vad jag väntat mig.
Strax senare satte dem ett dropp och jag fick smärtstillande som gjorde det lite lättare att stå ut. Nä de satte nålen så gjorde de nåt fel och det blev ett blodbad utan dess like, det sprutade blod åt alla håll och hela lakanet var nedblodat så de fick byta det.
Sen fick jag en kanna med kontrastvätska att dricka på en särskilt utsatt tid och till min egen förvåning så lyckades jag faktisk med det. Sen kördes jag i sängen upp till kontraströntgen.
Nu började jag ju bli lite rädd, när man plötsligt är prioriterad då börjar man ju undra om man är döende...
När de inte hittade några bråck eller tarmvred så började de ta det lite lugnare och ju mer de räknade bort ju mer började de behandla mig som en fejkare.
Men jag fick fortfarande inte äta eller dricka något, vilket var ok med mig, jag kunde ändå inte. Allt jag försökt få i mig de två dagarna innan hade ju kommit tillbaka upp i alla fall.
När det mesta var uteslutet så blev det ganska långtråkigt att ligga där ensam och med det smärtstillande så hade jag ju inte längre lika ont och blev inte lika trött.
Jag hade verkligen inte räknat med att bli tagen på allvar eller bli inlagd och hade inte tagit med laddare till varken telefon eller tabletten.
Det som tröstade mig var alla som hörde av sig och stöttade och visade att de brydde sig om mig, min familj förstås men också många både närstående och lite mindre närstående vänner och bekanta.

Ambulerande medmänniska

1/4 På söndagen sov jag som allra djupast och bäst när kusinen gjorde just det jag sagt åt henne att göra, ringa om det blev värre... Klockan var 9.40 och jag hade sovit alldeles för kort stund för att vara utvilad men jag drog mig upp och åt frukost så fort jag kunde och ändå gick det i slow motion...
Det gav henne dock tid att få en tid på Cityakuten i stan och det besparade nog oss en massa tid och henne en hel del lidande för den vanliga akuten verkade inte riktigt veta vad de skulle göra med akut tandvärk. Jag hämtade S och körde henne in till stan och vi blev väl bemötta på Cityakutens Tandläkarmottagning. Efter att ha röntgat tanden fick S lugnande och sen skulle vi vänta i 30-60 minuter så jag lämnade henne en stund och gick till Hötorget för att handla lite grönsaker. Jag tyckte att det var tur i oturen att jag i alla fall hamnade i stan mitt på dagen då grönsakshandlarna är där. Men se där sket det sig... tydligen är de inte där på söndagar, eller i alla fall inte den här söndagen. Nu var det istället loppis och när jag gick till Hötorgshallen för att titta där istället så visade det sig att det var stängt även där på söndagar. Mähh, behöver inte folk handla på söndagar eller?

Jag gick istället in på Akademibokhandeln med något litet vagt hopp om att min kompis H skulle vara där och jobba. Jag har inte sett eller hört nåt från henne på åtminstone ett år och hon flyttar mellan butikerna, men kan ni tänka er, hon var faktiskt där. Vi pratade en stund och hon berättade om sitt nya företag och jag hejade på och gav råd med det jag kan nåt om, men sen fick hon en kund och jag gick tillbaka för att hålla S i handen.

När jag kom tillbaka hittade jag den här artikeln i en damtidning i väntrummet. Jag läser bara damtidningar när jag är hos tandläkaren och ibland frisören och anledningen är att att jag retar upp mig så dant att det räcker med någon gång om året. Men det här var ju både en bra artikel och väldigt intressant tycker jag! Vad kul att se hur de kungliga smyckena har burits av kungligheter genom århundradena och till och med få se foton genom tiderna. En riktig fullträff enligt mig och en kul bit av historia!
Sen var det dags att dra ut S tand och hon var modig och duktig och det gick väldigt kvickt. Jag satt i fönsternishen och precis när jag tittade ut såg jag en parkeringsvakt vid bilen bakom min så jag skyndade ut och körde iväg, det visade sig att de satt upp en ny skylt där jag brukar stå. Förr stod det stoppförbud vardagar 7-17 och inget mer, nu stod det parkeringsförbud alla andra tider... Hoppsan, det var nära ögat. Jag förstår däremot inte varför det är så, man står inte i vägen för någon där.
Jag letade parkering runt, runt och körde en ganska bra bit ifrän Olof Palmes gata och hann inte hitta någon innan S ringde och sa att hon var klar och stod utanför dörren. Så jag hämtade upp henne och så åkte vi bara runt hörnet och handlade på en asiatiskt affär, S satt kvar i bilen.
Jag hittade allt möjligt kul så nu blir det ännu fullare i skafferiet...
Sen körde jag hem S och vid det här laget hade min migränkänning blivit riktigt migrän och värre än jag haft på väldigt, väldigt länge. Jag åkte trots detta till Ica Maxi i Häggvik och handlade framförallt grönsaker, jag hittade en pumpa också, nu ska jag bara komma på vad jag ska laga av den.
När jag kom hem tog jag en migränspruta och blev så gott som medvetslös i 2½ timme. När jag vaknade mådde jag bättre men inte bra, men då vet jag av erfarenhet att det bästa är att gå upp och göra saker så gjorde jag just det.

Jag och Quiz-L hade bestämt att hon skulle komma på middag men det fick vi skjuta upp på grund av migränen, trist eftersom jag redan handlat och planerat och allt sånt...
Judas har ju redan haft ett göng fästingar så nu fick han fästingmedel i nacken, halsband går det ju inte att ha på honom, han gör sig av med det på mindre än en halvtimme.
På kvällen kokade jag delikatesspotatis och gjorde potatissallad på den men till middag åt jag mozarellasallad.
Jag tvättade en maskin tvätt och därmed också ett läppstift, men M.A.C. är visst bra kvalié för det var helt opåverkat av tvätten.
Jag som alltid är så frusen var jättevarm hela kvällen, detta trots att det bara var runt 15 grader inne.

Smärta gör en trött och trots att jag sovit på dagen var jag helt slut på kvällen och gick och lade mig relativt tidigt.