Obehag kan byggas upp med tiden

11/12 På onsdagen började jag se fram emot att det bara var en dag kvar med blodförtunnande sprutor kvar. Det konstiga är att de blir jobbigare och jobbigare för varje dag. Många tycker att de svider fruktansvärt, jag har ju tydligen en annan smärttröskel än de flesta och jag tycker att de är oerhört obehagliga, men mina migränsprutor svider värre och gör ondare att sticka sig med. Det som är jobbigt är väl att det ska tas 10 dagar i sträck i samband med varje större operation för att förebygga blodproppar. I samband med större operationer ökar risken för blodproppar och den risken avhjälps till stor del med dessa Fragminsprutor.  Nålen är väldigt tunn och om man råkar sticka rätt så känns det inte alls när man sticker med den, men medicinen svider till lite som sagt och det känns som om obehaget blir större och större för varje dag. Men nu är det som sagt bara en dag kvar och imorgon kväll slipper jag tänka på det mera.

Askungen flyr hals över huvud

29/12 På lördagen åt jag kokt ägg på knäckemacka till frukost, det var mumsigt värre med en massa ruccola under och lite majonnäs ovanpå! Ägg är gott och jag har ju en massa i kylen att göra mig av med.
Under dagen åkte jag till Solna för att handla nyårsmat på Axfood Snabbgross och grejer till jobbet på samma gång. Sen åkte jag till jobbet och lämnade alltihopa och blev väldigt stressad eftersom jag trodde att larmet gick och att jag slagit in fel kod. Men det visade sig att något larm gått tidigare och den informerade mig om det.
På kvällen var det dags att gratulera mamma på födelsedagen och eftersom det är jul och nyår och en massa födelsedagar i December och januari för oss så brukar mammas tradition vara att hon bjuder på McDonalds mat för enkelhetens skull.
Jag blev upphämtad av svågern och sen åkte vi till stallet för att hämta syrran och ungarna som var där och mockade. Men sen kom jag på att mammas present stod kvar hemma i hallen så vi åkte tillbaka och hämtade den. Jag bor ju mindre än en kilometer från stallet så det var ju lätt gjort. Sen fick vi välja vad vi skulle ha och så åkte pappa och systersonen till McDonalds för att handla.
När vi ätit och snackat en stund fick jag skjuts av en motvillig systerdotter ned till Väsby station och så tog jag faktiskt tåget in till stan! Det ni!
Turre fick stanna hos mamma och pappa, jag skulle träffa en gammal skolkompis i stan för en drink.
Han mötte upp vid Södra Station och sen gick vi en promenad genom ett isigt Söder tills vi kom till Götgatsbacken och då föreslog jag att vi skulle ta en av Bauers ingefäradrinkar (Down Under) när vi ändå var där.
Vi hittade ett bord och stolar så där blev vi kvar en bra stund och hann ta två drinkar var. Vi har inte setts på 3 år och innan dess var det nog 15 år. Men som sagt, gamla vänner kan man vara ifrån hur länge som helst och ändå känna. Vi satt och snackade och hade väldigt roliga och intressanta diskussioner och när vi kände oss klara med Bauer så tog vi tunnelbanan till Hötorget och gick till Dubliner.
Det var inte rasande mycket folk där så vi hittade bra platser och hade fler kul snack och lyssnade på bra livemusik under tiden.
Plötsligt började jag få riktigt ont i huvudet och vid 1 ungefär så undrade O hur jag mådde egentligen?
Tydligen hade mitt animerade, glada sätt plötsligt ändrats och nu var jag inåtvänd och tyst. Sanningen är ju den att har man levt med migrän hela livet så blir man rädd och får en typ av panik när man får migränkänningar när man är så pass långt hemifrån och utan ett enkelt sätt att ta sig hem.
Jag kände mig lite som Askungen när jag vid 1.30 rusade ut på vägen, tog en taxi, gav O en snabb kram och sen var på väg hem....
När man får migrän är plötsligt 700:- för en taxi hem ett mindre problem än att ta tåget...
Turre fick sova över hos mamma och pappa och jag lyckades ta mig hem, sminka av mig, ta en spruta och ramla i säng. Jag blev som medvetslös så snart jag lagt mig.
Tråkigt slut på en annars fantastiskt rolig kväll.

Jag är ledsen att jag röt till...

1/12 På lördagen var det dags för migrän igen, jag som klarat mig utan det så pass länge... Min nacke vill inte riktigt vara med som det verkar och den hoppar fel så fort jag varit och ploppat tillbaka den. Jag gick upp men var tvungen att ta en spruta och sen satt jag där och svettades och hyperventilerade med öppen mun i nån timme och sen blev det faktiskt bättre. Konstigt att man svettas så när man har ont, det var bara runt 14-15 grader i huset och ändå svettades jag. Normalt fryser jag halvt till döds i den temperaturen.

När jag blivit lite bättre gjorde jag i ordning brunch åt mig. Ett rostad halvt "pizzabröd" som jag "stulit vid lunchen under fredagen, massor med ruccola, rökt skinka, stekt ägg och majonnäs. Vid sidan om tomater och gurka.
Jag klarade förstås inte mer än ungefär hälften av mackan, men resten ställde jag in i kylskåpet till senare. Iskaffet jobbade jag vidare på.
Ute var det fantastiskt fint, men också läskigt kallt, jag ville inte ens tänka på att jag hade lovat att möta upp H och hennes syrra i stan på kvällen, jag ville helst inte gå ut alls.
Slutligen sparkade jag mig själv i ändan och tog på mig skor och dubbla morgonrockar och hasade ut till förrådet för att leta julpynt och snöskyffel.
Jag stod där och försökte dra fram grejerna som jag faktiskt hittade men inte fick loss, det är så fullt i förrådet att jag blir galen så fort jag behöver nåt. Tanken var ju att riva det gamla och bygga nytt i somras men eftersom jag inte fick bilen såld så hade jag inte råd. Förhoppningsvis kan jag ta tag i det så fort det blir vår. Frågan är bara var jag ska ha alla saker under tiden? Antagligen blir det väl under presenning på verandan.
När jag slutligen slogs med den sista lådan och den vägrade ge upp så utbrast jag plötsligt väldigt argt: -Men, kan någon ta och hjälpa till eller?!
Och plötsligt var det som om någon tog tag i den och lyfte, sekunden efter att jag sagt det så var den loss...
Jag mumlade bara ett tack och lommade tillbaka in och skämdes lite för vilken ton jag använt. Man kanske ska fråga först innan man blir sur för att man inte får hjälp..?
Ja, de säger ju att man får hjälp om man bara ber om det...
Jag ställde upp ljusstaken och hängde upp två stjärnor, det får räcka så här långt för mig. Jag vill inte tröttna på julen innan den är här.
Framåt kvällen tog jag en dusch och gjorde mig i ordning för att åka in till stan, det var -5 grader vilket jag tyckte var outhärdligt.
På Tudor Arms mötte jag upp med H och hennes syrra och vi satt och snackade i ett par timmar tills Tudor stängde, då skjutsade jag dem tillbaka till hotellet och så gav jag mig av till Dubliner ensam. Det är ju ett säkert kort, det är ju alltid någon man känner där.
Men se, det var det inte. För första gången någonsin så kände jag inte en käft, jag gav det 30 minuter och sen gav jag upp och åkte hem.

En förlorad dag

24/11 På lördagen vaknade jag mitt på dagen någon gång. Jag hade lite planer men de sprack ganska omedelbart, jag vaknade nämligen med dundrande migrän...
Det är inte ofta alls som det händer längre, tack vare min underbara, duktiga naprapat M! Nu tvingade jag mig i alla fall upp slutligen när jag insåg att migränen inte bara skulle gå över. Förr var jag ju van att må sådär, nu har jag inte haft så jävlig migrän på kanske nåt år, så jag kan inte riktigt hantera det längre. Jag svettades, mådde illa och ville helst tälja av mig huvudet med en träslev. Istället tog jag en migränspruta (Imigran) och satte mig och försökte ta djupa andetag och inte kräkas.
Jag kan ju inte kräkas på riktigt, jag har ju ingen mage... men må illa kan jag tyvärr och när man får ett spyanfall törs man ju inte annat än att böja sig över toaletten i alla fall. Efter nån timme och ett försiktigt intag av te och macka började det värsta gå över men jag blev sittande så stilla som möjligt fram till eftermiddagen i alla fall. Sen fångades jag av en plötslig energivåg och satte igång med tvätten (3 maskiner), disk, dammsugning och lite annat. Sen var tanken att jag skulle gå ut en sväng med Tudor-L men hon var tröttare än hon trott och jag tänkte nog tvinga mig själv att gå ut ändå, men energin räckte inte till det så jag blev sittande där i soffan tills det var försent att göra nåt åt det. Kvällen gick istället till att prata i telefon med Tudor-L, Quiz-L och G i Mora. Ibland sitter jag ju och tycker synd om mig själv som är så ensam, men så ringer någon av mina underbara vänner och jag inser att jag har folk omkring mig som faktiskt bryr sig, så helt ensam kan jag inte vara.
Gubben på bilden är mjukleksaken som mamma får efter min resa till Nordirland. Jag har säkert berättat det förr, men jag köper en sån till henne vart jag än åker. Hon har nog närmare 40 stycken nu.
Någon vacker dag ska jag ta kort på dem allesamman så ni får se...

Fantastisk kväll

25/5 På fredagen jobbade jag hemma och det blev tungt eftersom jag vaknade med migrän som jag var tvungen att ta en spruta för. Sen blev det stressigt och det var en massa småsaker som tog alldeles för mycket tid, påminna leverantörer om att göra sitt jobb och så lite andra mail och telefonsamtal hit och dit. Men slutligen var jag i alla fall klar med allt som behövde göras just då och klockan var rätt mycket så jag duschade och gjorde mig iordning för att åka till J som fyllde år. Han bor hos sin brorsa när han är i Sverige så det skulle bli grillning och häng där med familj och ett par vänner. Det var varmt och skönt så jag tog klänning på mig och kom lite sent, runt 18.30. Jag hade tagit med mig vattenmelonen jag hade hemma och den uppskattades. Sen pratade jag med en massa trevligt folk och fotade en del, det spelades väldigt bra musik och vi var flera som bad att få spellistan av J. Senare på kvällen följde D med mig och Turre på promenad för Turre hade suttit i bilen några timmar då. Turre hoppade rakt ut i sjön och simmade runt och sen lekte vi lite med honom och sen var det tillbaka till bilen för honom. När leden tunnades ut på folk senare så tyckte L att jag skulle släppa ut honom och precis då började det regna så vi satte oss i tältet allihopa medan Turre undersökte omgivningarna. Vid midnatt åkte jag hemåt efter en lugn och fin kväll med goda vänner och var nöjd. Vi hade kunnat sitta ute hela kvällen utan att frysa också, när jag åkte hemåt visade termometern på 18 grader fortfarande.

Svårflörtad? Bah...

18/5 På fredagen åt jag frukost och sen åkte jag till Sörab med soplasset. Det tog ett tag att tömma släpet, det var verkligen en massa grenar, pinnar och ris, det var inte så jobbigt som det var trist att göra ensam, men L var upptagen just då. När jag tömt allt åkte jag hem igen och fyllde på nytt och tog från båda grannarnas högar med ris som de hade, det var så pass lite att det inte var några problem att få plats med det. På vägen till Sörab plockade jag upp L, nu hade hon tid att hålla mig sällskap. Jag sa att hon inte behövde jobba, bara hålla sällskap, men snäll som hon är hjälpte hon till i alla fall. Sen åkte vi hem till pappa och lämnade släpet, han skulle ha det redan dagen därpå så det kändes onödigt att lämna det på jobbet. Jag hade haft migränkänning hela dagen och nu när jag kom hem igen var det riktigt illa, så jag tog en spruta och lade mig på soffan och slumrade en stund och när jag vaknade var jag bättre. Sen plockade jag bara med mig en ask jordgubbar och så åkte jag till H för att bli bjuden på middag. Hon höll på att grilla fläskkotletter när jag kom och det var första gången hon grillade själv och hon var nervös, men sen visade det sig att hon var en riktig naturbegåvning, kotletterna var genomstekta men saftiga och goda. Till dem åt vi pommes, sås och sallad och hade trevligt med döttrarna. Hundarna rusade runt och lekte vilket förvånade mig för Turre brukar inte vilja leka med andra hundar och han fick till och med tokryck och rejsade runt på gräsmattan och Celine som är bara 1 år gammal var jättelycklig för att han busade med henne.
Sen gick den yngre ut en stund och var med sina kompisar och sen åkte den äldre iväg och vi satte oss och tittade på Lets Dance och jag tycker att det är ganska roande faktiskt. När yngre dottern kom hem efter Lets Dance tittade vi på nån TV-serie och Turre som var lite skeptisk till henne först eftersom han inte känner henne, låg sen och mös hos henne. Han är inte så svårflörtad som han verkar.
Jag åkte hem vid 23.30 ungefär för då var jag rätt matt.

Ambulerande medmänniska

1/4 På söndagen sov jag som allra djupast och bäst när kusinen gjorde just det jag sagt åt henne att göra, ringa om det blev värre... Klockan var 9.40 och jag hade sovit alldeles för kort stund för att vara utvilad men jag drog mig upp och åt frukost så fort jag kunde och ändå gick det i slow motion...
Det gav henne dock tid att få en tid på Cityakuten i stan och det besparade nog oss en massa tid och henne en hel del lidande för den vanliga akuten verkade inte riktigt veta vad de skulle göra med akut tandvärk. Jag hämtade S och körde henne in till stan och vi blev väl bemötta på Cityakutens Tandläkarmottagning. Efter att ha röntgat tanden fick S lugnande och sen skulle vi vänta i 30-60 minuter så jag lämnade henne en stund och gick till Hötorget för att handla lite grönsaker. Jag tyckte att det var tur i oturen att jag i alla fall hamnade i stan mitt på dagen då grönsakshandlarna är där. Men se där sket det sig... tydligen är de inte där på söndagar, eller i alla fall inte den här söndagen. Nu var det istället loppis och när jag gick till Hötorgshallen för att titta där istället så visade det sig att det var stängt även där på söndagar. Mähh, behöver inte folk handla på söndagar eller?

Jag gick istället in på Akademibokhandeln med något litet vagt hopp om att min kompis H skulle vara där och jobba. Jag har inte sett eller hört nåt från henne på åtminstone ett år och hon flyttar mellan butikerna, men kan ni tänka er, hon var faktiskt där. Vi pratade en stund och hon berättade om sitt nya företag och jag hejade på och gav råd med det jag kan nåt om, men sen fick hon en kund och jag gick tillbaka för att hålla S i handen.

När jag kom tillbaka hittade jag den här artikeln i en damtidning i väntrummet. Jag läser bara damtidningar när jag är hos tandläkaren och ibland frisören och anledningen är att att jag retar upp mig så dant att det räcker med någon gång om året. Men det här var ju både en bra artikel och väldigt intressant tycker jag! Vad kul att se hur de kungliga smyckena har burits av kungligheter genom århundradena och till och med få se foton genom tiderna. En riktig fullträff enligt mig och en kul bit av historia!
Sen var det dags att dra ut S tand och hon var modig och duktig och det gick väldigt kvickt. Jag satt i fönsternishen och precis när jag tittade ut såg jag en parkeringsvakt vid bilen bakom min så jag skyndade ut och körde iväg, det visade sig att de satt upp en ny skylt där jag brukar stå. Förr stod det stoppförbud vardagar 7-17 och inget mer, nu stod det parkeringsförbud alla andra tider... Hoppsan, det var nära ögat. Jag förstår däremot inte varför det är så, man står inte i vägen för någon där.
Jag letade parkering runt, runt och körde en ganska bra bit ifrän Olof Palmes gata och hann inte hitta någon innan S ringde och sa att hon var klar och stod utanför dörren. Så jag hämtade upp henne och så åkte vi bara runt hörnet och handlade på en asiatiskt affär, S satt kvar i bilen.
Jag hittade allt möjligt kul så nu blir det ännu fullare i skafferiet...
Sen körde jag hem S och vid det här laget hade min migränkänning blivit riktigt migrän och värre än jag haft på väldigt, väldigt länge. Jag åkte trots detta till Ica Maxi i Häggvik och handlade framförallt grönsaker, jag hittade en pumpa också, nu ska jag bara komma på vad jag ska laga av den.
När jag kom hem tog jag en migränspruta och blev så gott som medvetslös i 2½ timme. När jag vaknade mådde jag bättre men inte bra, men då vet jag av erfarenhet att det bästa är att gå upp och göra saker så gjorde jag just det.

Jag och Quiz-L hade bestämt att hon skulle komma på middag men det fick vi skjuta upp på grund av migränen, trist eftersom jag redan handlat och planerat och allt sånt...
Judas har ju redan haft ett göng fästingar så nu fick han fästingmedel i nacken, halsband går det ju inte att ha på honom, han gör sig av med det på mindre än en halvtimme.
På kvällen kokade jag delikatesspotatis och gjorde potatissallad på den men till middag åt jag mozarellasallad.
Jag tvättade en maskin tvätt och därmed också ett läppstift, men M.A.C. är visst bra kvalié för det var helt opåverkat av tvätten.
Jag som alltid är så frusen var jättevarm hela kvällen, detta trots att det bara var runt 15 grader inne.

Smärta gör en trött och trots att jag sovit på dagen var jag helt slut på kvällen och gick och lade mig relativt tidigt.

Sen när är jag hemma en lördagskväll?

14/1 När jag vaknade på lördagen hade jag fortfarande kvar huvudvärken jag gått och lagt mig med och kom plötsligt ihåg att jag inte hade nåt smör hemma och bara knäckebröd. Jag funderade först på om jag skulle åka och handla men bestämde mig istället för att ringa syrran och se om hon och ungarna ville hänga med till kondis och äta frukost. Hon ville inte men ungarna hängde på, så fort jag satte mig i bilen och mötte solljuset insåg jag att jag skulle behöva mina migränsprutor så jag vände och hämtade dem. Lagom tills jag hämtade upp ungarna hade jag en ordentlig migrän och insåg att jag inte skulle bli nåt kul sällskap. Trots det handlade jag en räkmacka och en latte och började försöka smutta i mig latten till att börja med. Det gick inget bra alls och strax senare stod jag och hulkade över toaletten... En stund senare började jag däremot känna att sprutan jag tagit när vi kommit dit började verka och jag gjorde ett nytt försök med latten. Nu gick det bättre och sen kunde jag till och med äta några räkor även om jag inte åt så mycket.
Men sen började jag må bättre och var också lite bättre sällskap åt L och S. Nu började jag tro att jag faktiskt skulle kunna få nåt gjort även denna dag så jag och L bestämde oss för att köpa systemkameran jag suktat efter ett tag. S skulle möta upp med pappa M för att köpa en ny mobiltelefon.
Jag och L åkte till Barkarby för att titta efter kameran på Media Markt och de hade den men inte bara kamerahuset utan en som hade ett mindre objektiv till också. Vi bestämde oss för att kolla NetOnNet och Elgiganten också innan vi bestämde oss men det visade sig att de var betydligt dyrare där så slutligen åkte vi tillbaka till media Markt och köpte kameran och en kameraväska till min nya kompaktkamera och så ett par hörlurar. Förpackningen var öppnad och jag bad om rabatt på den. En tjej tittade på lurarna och sa att de var i gott skick men att jag kunde få 20:- rabatt på dem. De kostade 249:- så det blev ingen större sillnad men jag tycker att det är trevligt när man får gehör för det man säger så jag var nöjd i alla fall.
Vid det här laget var vi både trötta och hungriga och skyndade hemåt.

Jag var yr av trötthet men var ju tvungen att handla smör och lite sånt och när jag kom hem åt jag lite och vilade på soffan. Det är svårt att förklara men man får vad jag brukar kalla "migränbakfylla" efter ett migränanfall även fast det är över så mår man konstigt och skyddar liksom huvudet. Det känns som om man har ett stort öppet sår i huvudet och så blir man oerhört trött av att ha så ont.
Jag hade bestämt preliminärt med S att vi skulle gå ut på kvällen men jag kände att jag inte skulle orka, en kväll på soffan var vad jag skulle klara av.
Efter att hon försäkrat mig att det var okey ringde G och ville också att jag skulle möta upp på puben men jag sa återigen nej.
Jag laddade batteriet till kameran och när det var klart skulle jag testa den och insåg att de minneskort jag haft till den gamla kameran inte passar i den nya så jag kunde inte prova den...
När jag sedan skulle testa de nya hörlurarna insåg jag att sladden var av... hon hade ju kollat och sa att de var i gott skick.
Resten av kvällen tog jag det lugnt och tittade på första säsongen av Remington Steel som jag köpt men den är ju inget bra alls!
Jag gjorde Tom Yam Goong till middag och det blev bra, jag åt den med lite ris i.

Duktig eremit

På lördagen vaknade jag med migrän och ett par minuter efter att jag tvingat mig själv ur sängen blev det ännu värre än när jag gick upp. Jag hade modigt försökt att äta frukost för att få bort migränen men det fick jag ge upp och istället hämtade jag mina sprutor. Det kände som om jag lurade mig själv när jag tog sprutan och höll tummarna men någon timme senare var jag så gott som helt bra! Vad gjorde folk innan riktiga migränmediciner såg dagens ljus?

Jag fortsatte min frukost och sen plötsligt hade jag tydligen hur mycket energi som helst... Tanken var att städa garderoben och byrån så att de rena kläderna kan stoppas in istället för att ligga på en stor hög på byrån. Istället för att ta tag i detta gick jag ut i förrådet och letade upp adventsstjärnor och -ljusstakar. Jag kunde ju inte bara sätta upp detta i ostädade fönster så nu tog jag blomkrukorna en och en och lät dem dra i vatten i diskhon och under tiden torkade jag alla fönsterbrädor. Men då upptäckte jag ju att fönstren var skitiga, så då tvättade jag dem också.

Jag vek den rena tvätten och balanserade den på högen som redan låg på byrån sen laddade jag en ny maskin tvätt...
Jag tömde diskstället och diskade det som inte var diskat och sen dammsög jag huset. Först när det var ordentligt städat pyntade jag fönstren med ljusstakar och stjärnor. Turre och Judas hade sökt tröst hos varandra under mitt slamrande i huset och låg i fåtöljen båda två.

Efter den första maskinen tvätt laddade jag en andra och sen drack jag en frappé innan jag satte igång med att laga matlådor och middag. Jag gjorde köttfärssås på 2 kg köttfärs, en pastasås på  2 burkar krossade tomater, 2 stycken aubergine, lök och kryddor och sen gjorde jag en tomatröra till bruchetta som jag tänkt ha till middag. Men bruchetta måste jag ha mitt hembakta bröd till så jag gjorde 2 limpor av det också.
Sen tyckte jag att jag varit duktig och resten av kvällen ägnade jag åt Criminal Minds.
Jag hade inte ens klätt på mig under dagen, bara haft pyjamas på mig och jag hade ingen energi att gå ut eller ens vara social.