Tre droppar, men absolut inte mer

19/3 På torsdag morgon var jag tillbaka på smärtkliniken, såhär i efterhand vet jag inte riktigt varför, det var mest en uppföljning som vi kunde ha gjort per mail eller telefon. Men det känns samtidigt bra att ha en läkare som engagerar sig i mig och min smärta, jag har varit väldigt ensam i detta under väldigt lång tid. Det visade sig ju att jag hade både järn- och D-vitaminbrist och det har han skrivit ut till mig i form av tabletter och droppar. Jag läser alltid packsedeln på mediciner och D-vitaminen är rätt läskig! Jag ska ta 3 droppar per dag av den och när man läser biverkningarna vid överdos så blir man riktigt rädd faktiskt! Men det är ju inte bra att ha brist heller och jag har inte tänkt ta mer än vad som är föreskrivet så det blir nog bra. Eftersom det fortfarande är rätt kallt så får Turre fortfarande åka i framsätet där det finns rumpvärmare, ändå fryser han jättemycket varje morgon när vi åker till jobbet. På eftermiddagen brukar det vara bättre, han är alltså precis som jag...
Men han är väldigt nöjd med att ligga där och brer ut sig över hela sätet och sover, ibland puttar han till mig för att jag ska klappa och klia medan jag kör och det går ju bra när man kör automat, men efter ett tag har jag en massa hår på fingrarna och handen så jag måste snärta oss det, men som sagt, Turre är nöjd.

Ja, jag är generad

20/3 Natten till torsdagen drömde jag också väldigt mycket. På tabletterna får jag också en massa drömmar och de är alltid väldigt stressande. Alla typer av stressande situationer har min hjärna hittat när den inte tänker sova som den ska. Jag drömmer också om folk jag sällan träffar, eller som jag inte ens känner särskilt väl. Jag undrar varför min hjärna ens kommer ihåg att drömma om de människorna. Denna natt drömde jag att jag var på Fjordhäst SM och det var en massa vänner och bekanta där och det är mer än en halvfull jag kan säga att jag vet att jag träffade, troligtvis bortåt 20 personer som jag kan mer eller mindre namnge, vissa vet jag vilka de är, men vet inte vad de heter. Varför?

Jag hittade nostalgi på Spotify idag, I'm a lady - Baccara!
Jag kan inte låta bli att skämmas lite för hur mycket jag och syrran gillade deras skiva när vi var små, men nu är det ju nostalgi att lyssna på dem, fast nu märker jag ju den bristande kvalitén på musiken!

Just nu går det något kedjebrev på Facebook där man ska posta en bild på sig själv utan smink och betala pengar till Cancerfonden i samma veva. Jag fick en spark i baken och betalade 300:- till Cancerfonden vilket jag glömt i flera år, men bilden har inte blivit av än. Men bidraget är ju viktigare än bilden och själv sprider jag inte gärna kedjebrev, inte ens för en god sak.

Det är fruktansvärt obehagligt

18/3 Tisdag Jag har i ett par nu haft ganska allvarliga sömnproblem, jag som inte dricker alkohol började ta en Bailey´s till kvällen bara för att kunna somna.. Jag tyckte att det var obehagligt att vara beroende av att ta det för att sova, även om det inte handlade om stora mängder alls. Men om man MÅSTE ta det för att sova tycker jag ändå att det är ett riskbeteende.
Jag tog kontakt med min husläkare som förskrev Stilnoct åt mig. Det är insomningstabletter och hjälper en att somna in, inte att fortsätta sova. De sitter i runt 2-3 timmar. De första månaderna var det en stor lättnad att veta att jag skulle kunna sova när jag gick och lade mig. Men nu börjar jag bli väldigt orolig. Kroppen verkar ha vant sig vid tabletterna och fortsätter som innan, det är bara att hjärnan är urkopplad...
Hittills har jag gått ut med hunden, jag tog på honom jacka och mig själv kläder, ytterkläder och reflexväst. Innan jag gick hemifrån låste jag och larmade huset. Jag har alltså gjort allt efter konstens alla regler, det är bara det att jag inte minns det nästa dag. Hade jag inte hittat min och Turres jackor på golvet i hallen nästa morgon så hade jag varit helt ovetande om detta. Men i och med att jag såg dem fick jag vissa glimtar av vad som hänt. Efter det har det hänt fler saker. Jag har varit uppe och gjort en bröddeg som ska jäsa över natten i kylskåp. Eftersom jag inte hade något minne alls av det så provade jag att baka ut den för att se om den var ok. Det var den, den var dessutom förbättrad enligt de idéer jag haft tidigare. Jag går också upp och äter godis på nätterna. Anledningen till att det finns så mycket godis i mina skåp är ju bland annat för att jag inte äter det. Men i sömnen gör jag det och hur jag vet det? Det ligger colapapper och grejer i hallen och ibland ligger det någon låda med godis där också. Jag äter alltså inte godis när jag är vaken, men när jag sover.
När jag vaknar på morgonen är jag orolig för vad som ska möta mig i huset och jag går och inspekterar överallt för att få ledtrådar till om jag gjort något konstigt.
Jag har också skickat sms och meddelanden på Facebook i sömnen och inte alls vetat om det. När jag läst dem dagen efter så förstår inte ens jag vad de betyder. Jag har också svarat i telefon och låtit full och konstig. Men allt annat verkar jag ju göra lika noggrant som när jag är vaken, men jag är orolig för var det ska leda. Jag har provat att inte ta dem mer, men då somnar jag inte förrän efter klockan 6 på morgonen och jag ska ju upp klockan 8...