Ja, jag är generad

20/3 Natten till torsdagen drömde jag också väldigt mycket. På tabletterna får jag också en massa drömmar och de är alltid väldigt stressande. Alla typer av stressande situationer har min hjärna hittat när den inte tänker sova som den ska. Jag drömmer också om folk jag sällan träffar, eller som jag inte ens känner särskilt väl. Jag undrar varför min hjärna ens kommer ihåg att drömma om de människorna. Denna natt drömde jag att jag var på Fjordhäst SM och det var en massa vänner och bekanta där och det är mer än en halvfull jag kan säga att jag vet att jag träffade, troligtvis bortåt 20 personer som jag kan mer eller mindre namnge, vissa vet jag vilka de är, men vet inte vad de heter. Varför?

Jag hittade nostalgi på Spotify idag, I'm a lady - Baccara!
Jag kan inte låta bli att skämmas lite för hur mycket jag och syrran gillade deras skiva när vi var små, men nu är det ju nostalgi att lyssna på dem, fast nu märker jag ju den bristande kvalitén på musiken!

Just nu går det något kedjebrev på Facebook där man ska posta en bild på sig själv utan smink och betala pengar till Cancerfonden i samma veva. Jag fick en spark i baken och betalade 300:- till Cancerfonden vilket jag glömt i flera år, men bilden har inte blivit av än. Men bidraget är ju viktigare än bilden och själv sprider jag inte gärna kedjebrev, inte ens för en god sak.

Det är fruktansvärt obehagligt

18/3 Tisdag Jag har i ett par nu haft ganska allvarliga sömnproblem, jag som inte dricker alkohol började ta en Bailey´s till kvällen bara för att kunna somna.. Jag tyckte att det var obehagligt att vara beroende av att ta det för att sova, även om det inte handlade om stora mängder alls. Men om man MÅSTE ta det för att sova tycker jag ändå att det är ett riskbeteende.
Jag tog kontakt med min husläkare som förskrev Stilnoct åt mig. Det är insomningstabletter och hjälper en att somna in, inte att fortsätta sova. De sitter i runt 2-3 timmar. De första månaderna var det en stor lättnad att veta att jag skulle kunna sova när jag gick och lade mig. Men nu börjar jag bli väldigt orolig. Kroppen verkar ha vant sig vid tabletterna och fortsätter som innan, det är bara att hjärnan är urkopplad...
Hittills har jag gått ut med hunden, jag tog på honom jacka och mig själv kläder, ytterkläder och reflexväst. Innan jag gick hemifrån låste jag och larmade huset. Jag har alltså gjort allt efter konstens alla regler, det är bara det att jag inte minns det nästa dag. Hade jag inte hittat min och Turres jackor på golvet i hallen nästa morgon så hade jag varit helt ovetande om detta. Men i och med att jag såg dem fick jag vissa glimtar av vad som hänt. Efter det har det hänt fler saker. Jag har varit uppe och gjort en bröddeg som ska jäsa över natten i kylskåp. Eftersom jag inte hade något minne alls av det så provade jag att baka ut den för att se om den var ok. Det var den, den var dessutom förbättrad enligt de idéer jag haft tidigare. Jag går också upp och äter godis på nätterna. Anledningen till att det finns så mycket godis i mina skåp är ju bland annat för att jag inte äter det. Men i sömnen gör jag det och hur jag vet det? Det ligger colapapper och grejer i hallen och ibland ligger det någon låda med godis där också. Jag äter alltså inte godis när jag är vaken, men när jag sover.
När jag vaknar på morgonen är jag orolig för vad som ska möta mig i huset och jag går och inspekterar överallt för att få ledtrådar till om jag gjort något konstigt.
Jag har också skickat sms och meddelanden på Facebook i sömnen och inte alls vetat om det. När jag läst dem dagen efter så förstår inte ens jag vad de betyder. Jag har också svarat i telefon och låtit full och konstig. Men allt annat verkar jag ju göra lika noggrant som när jag är vaken, men jag är orolig för var det ska leda. Jag har provat att inte ta dem mer, men då somnar jag inte förrän efter klockan 6 på morgonen och jag ska ju upp klockan 8...

Hon blev nästan rädd när jag var så snäll

7/3 På torsdagen vaknade jag i planet efter att ha sovit helt ostört i 5-6 timmar, trodde jag...
Jag hade tagit en insomningstablett efter middagen och det är det sista jag kommer ihåg. När vi åkte ned så tog jag ju också en men somnade inte ens. Nu hade jag inte vaknat av ljud eller nåt på hela tiden.
När jag säger det till J så svarar hon; Kommer du inte ens ihåg första gången jag väckte dig?
Första gången? Jag kommer inte ihåg nåt alls, jag trodde att jag sovit som en stock hela natten. Ni vet hur en del blir tjuriga när de inte får mat? Jag är sån när jag inte får sova och det hade ju J upptäckt under de drygt två veckorna vi rest tillsammans, så ni kan ju tänka er hur rädd hon var när hon mitt i natten behövde komma förbi mig för att gå på toa.
Hennes rädsla byttes mot förundran och oro när hon väcker mig och möts av ett solskensleende...
Hon frågade hur det var med mig och jag hade svarat glatt att det var bara bra. När hon sa att hon behövde gå på toa så log jag bara mot henne och till slut gav hon upp och klättrade över mig, både fram och tillbaka och allt detta har jag inte det minsta minne av.
Eftersom jag bor ensam så är det ju aldrig någon som försökt väcka mig när jag tagit en tablett så jag hade ingen aning om att det kunde bli sådär och jag kunde inte sluta skratta när hon berättade det för mig.
Vi landade på Arlanda 6.30 på morgonen och fick vänta en bra stund på bagaget, sen tog vi en taxi hem till mig, vi höll på att frysa ihjäl i den svenska vintern. Vi hade ju trott och hoppats att våren skulle anlända medan vi var borta men det hade den ju inte, det var -10 och en massa snö och vi som tyckt att det börjat bli lite svalt i Thailand sista nätterna när det var 32 grader varmt....
J packade om sina väskor medan jag tände en brasa i kaminen sen skjutsade jag J till stationen och åkte vidare till jobbet.
Det gick bra en stund men sedan började jag få tillbaka min värk, den beror på mitt sköldkörtelfel och känns som influensavärk i hela kroppen, överallt och ingenstans så att säga och nu när jag varit värkfri i över 2 veckor i den Thailändska värmen så kändes det som om tusen knivar stuckit mig i hela kroppen och jag blev yr och illamående och frös av kallsvetten.
Jag fick trots allt lite gjort på jobbet och kom igång med modifiering av räddningshelikoptrarnas flytvästar. Vid 11 gav jag upp och åkte hem och tog några värktabletter och en insomningstablett och jag sov i 2 timmar men när jag vaknade kunde jag inte somna om och verkan av insomningstabletten satt kvar i nån timme till så jag kände mig full och vinglade omkring tills den gick ur kroppen.
När jag mådde bättre slängde jag in den första maskinen tvätt och så städade jag upp lite och kom i säng tidigt, runt 21.30.

Svamp är bättre än äpplen

29/8 På onsdagen tog jag tag i att ringa läkaren och be om sömntabletter. Tanken att jag borde göra det slog mig inte förrän för nån vecka sedan trots att jag har haft sömnbesvär i runt ett år.
Men jag började bli oroad när jag som är så gott som nykterist ville ha en sängfösare innan jag gick och lade mig eftersom jag hade så svårt att sova annars...
En stor Bailey's varje kväll/natt är kanske inte att rekommendera vare sig med tanke på kalorierna eller alkoholen...
Det var inga problem att få recept på det, men jag fick också en massa förmaningar om hur medicinen ska användas.
Vid 11 åkte jag till naprapaten och sprang på B som jag varit ute med på lördagen, vi skulle till samma hus, jag till naprapaten och han till nån mäklare eller nåt.
Efter att M knäckt min nacke ordentligt och jag kände mig bättre så gick jag till apoteket och tog ut min nya sömnmedicin, Stilnoct.
På jobbet fick jag äntligen en massa saker gjorda och kände att jag hade ett bra grepp om situationen. När jag kom hem stod ett ganska stort paket lutat mot dörren, det var till K från Kalifornien.
Vår brevbärare gör sånt ibland, lämnar paketet vid dörren istället för att vi ska behöva vänta en dag på att få avi och sen måste åka ned till Väsby för att hämta det. Det är en hel del extrajobb att gå ur bilen och traska upp till dörren och det tar ju några minuter i alla fall, ändå händer det lite då och då. Underbara brevbärare!
När jag kom hem lyckades jag sova middag någon halvtimme men vaknade lika trött som innan och framåt kvällen duschade jag och gjorde i ordning mig, jag och M skulle till Dubliner och lyssna på lite musik tänkte vi.
Innan vi skulle åka så skulle hon bjuda sin mamma och hennes man på middag och innan de åkte kom de över med en hink med svamp och undrade om de fick byta det mot äpplen från mitt träd.
Självklart får de ta hur många äpplen de vill även utan det bytet, men jag blir alltid glad för svamp och själv hittar jag aldrig trumpetsvamp.
Sen vid 21.30 ungefär så åkte vi mot stan och till vår besvikelse visade det sig att Dubliner inte längre har levande musik på onsdagar... Det var ovanligt mycket folk för en onsdag däremot och vi satt ute och snackade. Efter en stund kom två yngre killar och satte sig hos oss och de visade sig vara väldigt sociala och trevliga och vi skrattade en hel del tillsammans. Men sen började klockan bli mycket och vår parkeringstid höll på att gå ut så vi åkte hemåt.
Jag var hemma strax före midnatt och tog en macka och te innan jag lite nervös tog en halv sömntablett och väntade på effekt.
Jag kan inte säga att jag direkt kände någon effekt, men jag somnade fort och lätt och sov väldigt bra för första gången på väldigt länge!