Svamp är bättre än äpplen

29/8 På onsdagen tog jag tag i att ringa läkaren och be om sömntabletter. Tanken att jag borde göra det slog mig inte förrän för nån vecka sedan trots att jag har haft sömnbesvär i runt ett år.
Men jag började bli oroad när jag som är så gott som nykterist ville ha en sängfösare innan jag gick och lade mig eftersom jag hade så svårt att sova annars...
En stor Bailey's varje kväll/natt är kanske inte att rekommendera vare sig med tanke på kalorierna eller alkoholen...
Det var inga problem att få recept på det, men jag fick också en massa förmaningar om hur medicinen ska användas.
Vid 11 åkte jag till naprapaten och sprang på B som jag varit ute med på lördagen, vi skulle till samma hus, jag till naprapaten och han till nån mäklare eller nåt.
Efter att M knäckt min nacke ordentligt och jag kände mig bättre så gick jag till apoteket och tog ut min nya sömnmedicin, Stilnoct.
På jobbet fick jag äntligen en massa saker gjorda och kände att jag hade ett bra grepp om situationen. När jag kom hem stod ett ganska stort paket lutat mot dörren, det var till K från Kalifornien.
Vår brevbärare gör sånt ibland, lämnar paketet vid dörren istället för att vi ska behöva vänta en dag på att få avi och sen måste åka ned till Väsby för att hämta det. Det är en hel del extrajobb att gå ur bilen och traska upp till dörren och det tar ju några minuter i alla fall, ändå händer det lite då och då. Underbara brevbärare!
När jag kom hem lyckades jag sova middag någon halvtimme men vaknade lika trött som innan och framåt kvällen duschade jag och gjorde i ordning mig, jag och M skulle till Dubliner och lyssna på lite musik tänkte vi.
Innan vi skulle åka så skulle hon bjuda sin mamma och hennes man på middag och innan de åkte kom de över med en hink med svamp och undrade om de fick byta det mot äpplen från mitt träd.
Självklart får de ta hur många äpplen de vill även utan det bytet, men jag blir alltid glad för svamp och själv hittar jag aldrig trumpetsvamp.
Sen vid 21.30 ungefär så åkte vi mot stan och till vår besvikelse visade det sig att Dubliner inte längre har levande musik på onsdagar... Det var ovanligt mycket folk för en onsdag däremot och vi satt ute och snackade. Efter en stund kom två yngre killar och satte sig hos oss och de visade sig vara väldigt sociala och trevliga och vi skrattade en hel del tillsammans. Men sen började klockan bli mycket och vår parkeringstid höll på att gå ut så vi åkte hemåt.
Jag var hemma strax före midnatt och tog en macka och te innan jag lite nervös tog en halv sömntablett och väntade på effekt.
Jag kan inte säga att jag direkt kände någon effekt, men jag somnade fort och lätt och sov väldigt bra för första gången på väldigt länge!

Speed Sightseeing på ett äpple om dagen

Inte förrän på fredag morgon efter frukost såg vi hur nära havet vi faktiskt bodde, om man tittade lite åt höger från balkongen så såg man det.
Killarna bestämde sig för att ta oss en tur förbi den gamla romerska bron som vi gått över kvällen innan så att vi skulle få en chans att fota och se den i dagsljus. Jag och A hoppade ur bilen, tog några foton och sprang tillbaka igen. Men när vi precis börjat åka inser vi att det finns en marknad precis vid sidan av vägen och båda vi älskar marknader. Efter lite logiskt lirkande om att vi behövde ha mellanmål i bilen så hoppade jag och A ur igen och sen handlade vi äpplen, oliver, ost och olivolja. Jag valde ut äpplena men sen stod vi i kö jättelänge och till slut kom GF och undrade vad vi gjorde och sa att G höll på att få en hjärnblödning av stress. Jag gick och köpte oliverna och osten då medan A och GF fixade äpplena. Man får alltid smaka på varorna och det är smart av dem, det är så fina grejer att man inte kan låta bli att handla och så billigt det är jämfört med vad såna delikatesser kostar hemma!

Sen var vi åter iväg och åkte upp och ned, sida till sida på de vindlande bergsvägarna och jag och A var väldigt glada att vi inte anmält oss till cyklingen. Dagsetapper på 10 mil och en klättring på 8-13% hela dagar ibland, nej tack! Vårt illamående blev inte bättre den här dagen men vi fick i alla fall lite pauser med rakare jämnare vägar någon gång ibland. Titta på bilderna ordentligt så ser ni vägen på ferla ställen på dem och titta på bilden av navigatorn, det var en av de rakare sträckorna faktiskt, jag klarade inte av att fota när det var värre krokar.

Vi stannade för paus och lite kaffe i en bergsby, det var ett litet mysigt kafé vi hittade och vi tog en kaffe var och GF beställde en ostmacka. Det är så kul att se olikheter mellan länder, skulle man beställt det i Sverige skulle man troligtvis få en halvtorr fralla med en svettig ostskiva på, särskilt om det var sådär på ett litet kafé ute i ingenstans. Men GF blev serverad två fina, troligtvis hembakta brödskivor och 3 tjocka skivor ost av olika sorter. Jag A och GF tog varsin ostskiva och jag och A smakade på brödet också.

När vi åkte vidare öppnade jag olivpåsen och matade killarna från baksätet, jag och A kunde ju äta själva.
Framåt eftermiddagen var jag och A riktigt hungriga och vi visste ju att det skulle ta tid att stanna så vi högg in på varsitt gigantiskt äpple. Vi tog ett äpple var alla fyra i slutänden och var helt fascinerade, vi blev helt proppmätta! Jag har aldrig i hela mitt liv blivit mätt av ett äpple och inte de heller, men nu höll vi oss mätta i flera timmar. När vi kommit till ännu en by stannade vi en stund eftersom G skulle prata med ett hotell där, vi andra gick och tog en kaffe. Utanför fiket hade de ställt upp stolar och bord och en TV!Jag och GF tog en kaffe latte och slängde ned en chokladbit i den, jag var kall som sjutton, det blir rätt kyligt på kvällen även i Italien i november.

När jag satt där bredvid GF så hettade det i ansiktet däremot, men bara den sidan jag hade mot honom. Jag satte upp handen mellan oss och kände hur han strålade ut värme, det kändes nästan som att ha ett element där, skumt...

Innan vi gick tillbaka till bilen gick jag och A över vägen för att se om det vi trodde betydde tryffel på italienska faktiskt gjorde det. Jo, mycket riktigt, där var det en killa som sålde torkad Karl Johan Svamp, tryffel, ost, salami och en massa annat gott. Vi fick smaka på en tryffelost och kunde inte låta bli att köpa en varsin, vi fick runt 400 g för 100 kronor och det är ju nästan som vanlig hårdost hemma. Sen fick vi smaka på en tryffelsalami och jag var tvungen att köpa en sån också... Men sen bjöd han på ngåot som A kom på var kastanj och den var inlagd i nåt som smakade som vodka och så fårt vi gått tillräckligt långt bort så spottade jag ut den, den var helt fruktansvärt äcklig! Jag mår illa nu när jag skriver om den... Sen sprang vi till bilen där killarna väntade.
Vi stannade lite här och där och tog bilder, vi såg San Marino på håll och G pekade

ut de tre kullarna som tydligen ska vara San Marino. Sen tog vi oss tid och åkte till San Leo också, en vacker liten by mitt ute i ingenstans uppe på ett berg. Där finns en gammal borg också som var jättefin och utsikten var förstås också fantastisk.

Vi hittade en hel förfallen gård med varningskyltar om rasrisk och jäklar vad sugen jag blev att bo där.

När vi kom fram till Florens hade det varit mörkt ett bra tag och vi checkade in och sen tog jag och A en macka var eftersom middagen skulle bli ganska sen. Hon tog en toast och jag tog en bruchetta.
Medan vi åt sprang killarna runt i vild panik och letade efter de andras väskor som försvunnit någonstans på vägen till rummet med en "bell boy". Jag hade varit smart nog att inte lämna ifrån mig väskan eftersom jag hade kameran i den. Men de kom till rätta i alla fall precis då vi kom upp till rummet. Jag och A vilade en stund och sen duschade jag och gjorde iordning mig. Jag valde mot bättre vetande att ha klänning på mig trots att jag glömt att ta med mig strumpbyxor och det var iskallt ute.

Sen tog vi återigen en promenad som enligt G skulle vara 500 meter, jag gissade till 1 kilometer med tanke på vilken optimist han är, men som slutligen troligtvis närmade sig snarare 2 kilometer. Jag höll på att frysa ihjäl och det enda som värmde mig, var det faktum att killarna i bilarna som passerade mig, när jag hängde med putande rumpa från muren vid floden och fotograferade, tutade på mig i äkta italiensk anda!
Vi hittade en restaurang där det var mycket folk och därtill italienare och där beställde vi olika sorters pasta allihopa och den här gången var det högsta vinsten! Vi smakade alla på varandras och alla var goda, men som tur var tyckte alla att just deras var godast! Till förrätt delade vi på en avsmakningstallrik med italiensk fårost. Efter middagen blev det en lång, lång promenad, jag tror vi gick i 2 timmar och jag hade ju klänning utan strumpbyxor och sandaler på fötterna... det var runt 2 grader varmt och det kändes som om jag skulle frysa ihjäl. Men då kom elementet GF till undsättning, jag fick gå armkrok med honom och det underliga var att det hjälpte, fast han hade tjock jacka på sig kunde jag känna värmen stråla ut från honom...

Det roliga med det här gänget är att jag normalt sett blir lite mobbad för att jag fotar allt och alla hela tiden, men i det här gänget fotar jag inte mer än de andra faktiskt! Dessutom hade vi 5 kameror på 4 personer och så förstås en varsin smart phone med kamera...

På söndagen skulle det köras maraton i Florens och det var ju tur att det inte var på lördagen för då är det frågan om vi hade lyckats ta oss ut ur stan. Hela vårt hotell var fullt med maratonlöpare och det fanns till och med ett registrerings bord i lobbyn.

Vad gillar ni parkering förbjudet skylten och bilarna som står där, jag gillar den italienska synen på regler, de ser det mer som råd.

Vi kom till ett stort torg med en massa statyer och vackra byggnader och när vi stod där och tittade på dem hörde vi fantastisk och väldigt passande musik och det visade sig vara en dragspelare som satt runt hörnet, jag trodde faktiskt att det var något som staden hade satt ut högtalare för runt statyerna.

Vi hittade en stor domkyrka med en fantastisk port och vi kunde inte komma på om den var trä eller metall, men vi hittade nåt som troligtvis var skotthål i den... Mittemot stod en annan byggnad och den hade en gulddörr!

Vi träffade poliser, tittade på vackra broar och hittade flera samlingar av lås. De är tänkta att hålla ihop ett förhållande, man sätter ett lås tillsammans och slänger bort nyckeln.

När vi väl kom tillbaka till hotellet vid 1 var jag helt nedkyld men hotellrummet var stekande hett så det gick snabbt över.
På natten vaknade jag av att det var alldeles för varmt och tittade på vad termostaten var ställd på, 30 grader! Jag drog ned den och öppnade dörren och somnade om.

Juicekladd överallt!

På onsdagen gick jag upp och åt frukost och sen borstade jag tänderna och åkte iväg till tandläkaren. Min tandläkare är dotter till den tandläkare jag haft under min uppväxt och hon är visserligen inte sin mamma men hon är väldigt trevlig och det är hennes sköterska också och de vill alltid snacka en stund. Jag visade min Amazon Kindle och berättade hur mycket jag tycker om den. Jag misstänkte nämligen att de gillar att läsa eftersom de har en hylla i väntrummet fylld med gamla böcker man får ta av. Jag tog en av Jan Guillou, jag har bara läst Arn-böckerna, men den här verkade bra. "Men inte om det gäller din dotter". Jag läste bara ett par meningar men fastnade för hur lätt det var att bara fortsätta läsa. Jag föredrar ju visserligen min e-book nu, men vi får väl se om det blir av att läsa den här. När jag berättade att jag opererat näsan blev de nervösa, det vore ju inte bra om de kom åt den. Men de var så försiktiga så och det gick bra. Det är svårt att hålla munnen öppen och man får svälja hela tiden när man inte kan få luft genom näsan. Jag var helt säker på att jag hade ett hål i en tand men det syntes ingenting på röntgen och de tittade noga på den utan att hitta nåt knas. Så vi slipper borra!
Vi pratade lite om mina resor och så och sen åkte jag hemåt.
När jag kom hem dammsög jag, det är verkligen inte praktiskt med svarta golv, det spelar liksom ingen roll hur ofta jag städar, det ser ändå skitigt ut.
Jag tog fram juicemaskinen från städskåpet och körde de röda vinbären i den, de hade jag flyttat från frysen till kylen i brist på plats och nu hade de läckt saft i hela kylen. Sen när jag körde de fösta glömde jag ställa en uppsamlingsskål under pipen så det första rann rätt ut över bänken och sen ned på golvet... Hjärnan är liksom fortfarande inte med, jag antar att det är därför jag ska vara sjukskriven så pass länge som jag ska. Efter att ha städat upp hämtade jag äpplen och plommon från trädgården och körde även dem i maskinen. Lite ingefära tog jag i också och då höll maskinen på att skära eftersom jag tryckte för hårt. Inget går visst min väg just nu. Jag pressade två citroner i också så att juicen inte skulle mörkna. Sen värmde jag upp juicen nästan till kokpunkten, det är väl så man ska göra för att pastörisera, eller hur är det? Jag skummade av allt som jag fick tag i.

Sen kom vännen H och dottern V och hälsade på och vi pratade om ditten och datten och tittade på både nya och gamla bilder i datorn och fotoböckerna. Jag och H drack frappé och V och H åt godis som jag tagit fram till dem. De är mina slasktrattar, de får äta upp sånt godis som jag inte gillar och som bara blir liggande. Förr hade jag en särskild låda i skafferiet dit H gick och plockade om hon var sugen, det var hennes låda. Jag äter sällan godis och ibland får man sånt, särskilt när man är yngre och vi har känt varandra sedan jag var 20.

När de åkt hem hällde jag upp uicen i två 1½ liters flaskor, men jag kunde inte hitta tratten. Nöden är uppfinningarnas moder som det heter och jag kom strax på att en upp och nedvänt shaker-lock från en Tupperware-shaker passar utanpå en 1½ liters petflaska. Den blir inte helt tät, men jag hade ju grisat ned en massa i alla fall så det tog ett tag att städa upp och diska alla putsar och stora grytor.

Det tog tid och jag var ju tvungen att städa kylskåpet också, men till slut var köket rent igen.

Alla gillar Karl Johan

Jag sov som en stock efter att ha lämnat S på Arlanda. Första gången ensam i huset på 10 dagar och eftersom jag var så avslappnad och sov så gott så vaknade jag förstås med huvudvärk men det var inte värre än att jag bet ihop och gick upp. På förmiddagen ringde sommargrannen M's mamma som ju egentligen är min riktiga granne men som inte bor där. Hon undrade om de fick ta lite av mina äpplen och det var ju en väldigt välkommen fråga eftersom jag inte vill låta dem bli dåliga men inte gillar äppelmos och annat som man kan göra av äpplen. Dessutom har jag ju ingen plats alls i frysen och därför ingenstans att göra av till exempel skivade äpplen till framtida pajer. Jag har heller ingenstans att frysa äppeljuice eller äppelpajer... Jag måste komma på en lösning, det här funkar ju inte, jag kastar en massa mat och frukt för att jag inte har plats i frysen... Kanske ska jag ställa in en i gästrummet? Finns det någon frys alls som kan klara utomhusklimat? I sånt fall skulle jag ju kunna ha den på verandan.
På jobbet försökte jag få undan allt som behövdes göras inför min sjukskrivning och vid lunch gick jag med brorsan och två kollegor. Vi skulle till Stazione och det enda jag gillar där som känns någorlunda fräscht är vad de kallar Delizie. Det är pastarullar fyllda med mozarella, squasch och skinka, gratinerade med tomatsås. Men de visade sig vara helt slut och jag kände verkligen inte alls för något annat, så jag lämnade de andra och promenerade till Sushirestaurangen istället. Där köpte jag en låda sushi och sen gick jag långsamt tillbaka till killarna som var nästan klara när jag kom tillbaka. På vägen tillbaka gick jag förbi Resia och hittade denna skylt... För mig är det det sämsta säljargumentet någonsin! Mer populärt än någonsin? Det är väl typ enda anledningen att INTE åka till just Thailand? Jag vet inte hur det är med er andra, men jag åker helst utomlands för att se nåt nytt och för att träffa lokalbefolkningen. Jag vill inte hamna i nåt "Lilla Sverige" eller för at tuttrycka det på ett sätt som vi alla känner igen: Nueva Estockholmo.

På eftermiddaen hade vi ett kvickt möte och sen såg jag till att avsluta allt jag höll på med och sen tog jag Turre och en stor papperskasse och åkte mot Arlandaskogarna. Jag visste ju att det skulle dröja flera veckor tills jag kunde plocka svamp igen så jag ville komma ut en sväng medan jag hade möjlighet. Jag åkte genom Skoby i närheten av Rosersberg och sen parkerade jag bilen vid en traktorväg och gick rätt in i skogen.
Det bådade gott, det fanns i alla fall giftiga och överväxta svampar, ibland hittar man ju inte ens det... Strax senare började jag hitta Karl Johansvampar, det verkar vara ett Karl Johan-år i år. Tyvärr är det ju inte bara vi människor som gillar Karl Johan, nej även maskarna gör ju det och de är ofta maskätna även som unga. En del är lätt att känna att de är maskätna, de är för lätta för sin storlek, men resten tog jag med mig förutom de som blivit så stora att de börjat ruttna och multna bort.
Jag hittade nog vit flugsvamp tror jag och om det är det kan jag inte riktigt förstå hur det kommer sig att folk tar fel på dem och champinjon, de är ju inte lika alls...
Efter nån timme gick jag tillbaka mot bilen och jag hade en hel del svamp med mig faktiskt. Mest Karl Johan och de visade sig till stor del vara maskätna faktisk, men det fanns några blodriskor och taggsvampar också, men det var bara ett par stycken av varje. Karl Johan fanns det däremot under nästan varje träd när jag tittade.

När jag kom hem igen var jag jättetrött, det kanske inte var så konstigt efter denna tunga men roliga vecka. Jag gick och lade mig och sov middag en stund på inrådan för Turre. Det mräks att han är min hund, när vi kommer hem efter jobbet så går han och lägger sig i sängen och säger att det är dags att sova middag och om jag inte gör det tittar han surt på mig.

Nu lade han sig direkt i sängen och somnade.
Till middag värmde jag den sista portionen lasagne från frysen och sen ägnade jag kvällen åt att rensa svamp, smälta den och frysa den. Jag pratade i telefon med Quiz-L alldeles för länge med tanke på hur mycket jag hade att göra och sen packade jag, åt några mackor och tog ett glas te, duschade och tog bort nagellack och smycken och kom inte i säng förrän vid 3.