Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Nick Nolte jobbar som kypare i München

2/4 På torsdagen var vi tvungna att gå upp rätt tidigt igen trots att mötet egentligen var över, vi som ville skulle nämligen på studiebesök hos en av de aktiva företagen i vår organisation, Gore. Jag tycker alltid att sånt låter rätt trist, men jag vet att jag alltid tycker att det är superintressant om jag faktiskt går, så det var därför jag offrade en sovmorgon för att åka dit. Det var precis så intressant som jag trodde att det skulle vara. De började för övrigt dagen med att bjuda på kaffe och macka vilket vi alla blev oerhört tacksamma för. Sen delades vi upp i två grupper med varsin guide. Jag har alltid haft svårt att förstå hur det fungerar med Gore och Goretex. Mina vänner som jobbar på Gore har försökt att förklara för mig men jag har inte riktigt förstått. Så här är det, de har egentligen inga egna, färdiga kläder eller skor och såna saker, de gör bara materialet. Men för att få köpa Goretex och för att få sätta deras varumärke på dina produkter så måste du skicka in ett exemplar till dem för testning och godkännande. Detta för att alla Gore-produkter ska hålla samma höga kvalité. Det är en jätteskillnad på hur kläderna håller ute vätan beroende på sömmar och annat. Om ni ser på bilden där S stor mellan dockorna så ser ni att en är mörkare än den andra, det är för att den blivit blöt. Jackorna är så gott som identiska, men den till vänster har inte de tätningar och tejpningar som krävs för att hålla vattnet ute. Alla kläder placeras sådär i deras regntorn under en timme, dessutom sitter det spraymunstycken på sidorna av tornet som testar tätheten även från sidan.
Det var mycket intressant hela besöket och dessutom var det världens bästa marknadsföring för efter lunch när vi kom tillbaka till hotellet så gick jag till den "Outdoor-butiken" som min vän P hittat dagen innan och köpte mig ett par Goretex-skor, gjorda av Adidas. Jag handlade en hel del annat också, som en ny, vattentät kamera ryggsäck som dessutom har mer plats för extrakläder, tanken är att jag ska ha den med till Island. Jag var så länge i butiken att jag insåg att jag inte skulle hinna möta "mina" amerikaner M och S den tiden vi hade sagt, så jag ringde S och förklarade var jag var och att jag skulle bli sen. Den där butiken var verkligen som ett himmelrike för mig och jag är säker på att min kollega J skulle ha svimmat av glädje om han varit där! Det var 4 våningar med precis allt du kan behöva om du tycker om att spendera tid utomhus, Globetrotter hette den om någon har vägarna förbi München. Som en kul grej och ursäkt så köpte jag ett glas vin var till S och M på "påse", de är gjorda för att ta med på campingen, ja se tyskar, de kan då hitta på, S älskade konceptet och testade det direkt när jag mötte upp dem, men vinet var visst ingen jättehöjdare.
Vi frågade i receptionen om de visste någon restaurang som serverade Wienerschnitzel gjord på kalv och de sa namnet på ett ställe, men där hade M och S varit kvällen innan och de hade det inte. Då sa de ett annat ställe och på menyn på nätet så stod det inget om en sån schnitzel, så tjejen i receptionen ringde dem för säkerhets skull och de hade det. Vi gick dit eftersom det bara skulle vara runt 10-15 minuter gångväg och när vi kom dit visade det sig vara samma ställe som vi haft galamiddagen på. Men jag ville gärna ha grisknät så det skulle säkert bli bra är det inte var buffé. Vi fick en kul kypare som var väldigt trevlig och rolig och när S tog en bild på mig och sig så erbjöd han sig att ta bilden åt oss. S lämnade över telefonen men glömde att vända kameran först och när han höll upp den så sa han det och sa att han skulle ta bilder på sig åt oss. Vi och de vid bordet bredvid kunde inte sluta fnissa när han snurrade runt och gjorde poser och fotade sig själv med S telefon! Sen fick S tillbaka den och vände kameran och han tog en bild på oss, sen sa han att vi skulle berätta för våra vänner om den tyska Nick Nolte som vi träffat och visst är han lite lik honom i alla fall, det lär vara många som sagt att han är lik honom. Alla var nöjda med maten och vi var så trötta efter veckan att vi höll på att somna vid bordet nästan, så så snart vi ätit klart och var nöjda så gick vi tillbaka till hotellet och gick raka vägen till rummet och gick och lade oss.