Så snabbt kan våren komma

20/4 På måndagen var det åter dags för jobb och trots att jag bara varit bort i en vecka hade det hunnit bli vår under tiden, det fanns utslagna vitsippor på tomten! Gräset hade också börjat växa.
Min resväska dök inte upp som lovat men jag hetsade inte upp mig och tänkte att jag kunde ju vänta så länge jag fick den i tid till min Islandsresa på torsdagen. På kvällen spelade vi quiz och jag tror att vi kom tvåa den kvällen men jag minns inte säkert.

Toapappret och tandtråden tar aldrig slut i mitt hus

31/1 På lördagen tog jag tag i att montera min ny badrumshylla. Varje gång så tänker man sig att det går ju fort och lätt, men det tar alltid längre tid och mer kraft än vad man någonsin räknat med. Ändå drar jag mig för det varje gång och så blir det än värre än vad man räknat med... Dessutom var jag tvungen att gå ut i förrådet för att hitta en stjärnmejsel och i förrådet räder det nu vinterkaos. Allt som har lagts in under vintern ligger på hög vid dörren eftersom det är mörkt och trångt därinne. Det blir till att städa igen så fort det är varmt nog att vara ute i någon timme eller två.
Jag trodde att det skulle bli lättare att hålla ordning i ett större förråd, men sanningen är att det fortfarande inte är stort nog för det. Det finns inget sätt att undvika att saker som är lite större måste ligga i mitten, snarare än att ligga vid väggarna. Jag har dessutom många fler resväskor än vad som är vettigt, jag ska se om jag kan ge bort några av dem. Många av mina flyttlådor i förrådet är fyllda med gamla ärmar och papper som jag känt att jag inte kan slänga, men nu borde jag kunna göra det eftersom de legat där i 10 år. Dessutom kan jag förhoppningsvis hitta alla mina foton som ligger i en av dessa lådor.
Kanske kan jag också sortera ut och ge en del av grejerna till Myrorna.
När jag tar över hela vardagsrummet för att montera möbler och annat, så springer Judas ut och Turre gömmer sig på sängen i sovrummet. De gillar inte att jag slamrar och viftar med stora träbitar och grejer och är smarta nog att hålla sig borta. Det faktum att jag har en tendens att tappa grejer i huvudet på dem är också en av anledningarna.
När jag monterat hyllan så satte jag igång att sortera alla grejer som låg i de gamla korgarna. Jag sorterade ut en del och såg sen till att alla schampon och balsam och så vidare ligger tillsammans så att jag vet vad jag har. Det finns ingen risk att något tar slut i mitt hus. Det finns alltid en massa schampo, balsam, tvål, bomullstopz, toapapper, tandkräm, tandtråd och annat i mina gömmor. Det är min stora skräck att något skulle ta slut just när man behöver det som mest.
Jag har även dubbletter av mitt favoritsmink, risken där är också att de plötsligt slutar tillverka dem och då tar det ett tag att hitta ett tillfredsställande alternativ.

 Det blev mycket snyggare och mer organiserat, men på bilderna är det ju konstigt nog inte så stor skillnad, men det ser som sagt mycket bättre ut efter än före.

Barn på nytt

18/6 På måndag blev det sushilunch med systerdottern som ju sommarjobbar hos oss, det var bestämt redan veckan innan, ibland tar det tid att få till en dejt med någon när det kommer en massa emellan. På vägen tillbaka från lunchen tog vi en sväng förbi Sörab och slängde bland annat en av mina resväskor. Jag köpte den i USA för 2 år sedan tror jag det var, nu har den varit jorden runt mer eller mindre och hjulen är slut... Gummit är utslitet och sprucket och det gör att den inte rullar alls för det mesta, så lika bra att kasta alltså. 
Efter jobbet åkte jag och L till Ikea och lekte att vi var barn på nytt antar jag, för L testade deras nya lampor på huvudet och sedan sprang jag allt jag hade i lagerkorridoren puttandes vagnen med L på och hon skrek lite iland eftersom hon var rädd att jag skulle köra in i nån lagerhylla. Jag tror inte att någon såg oss däremot, nästan lite av en besvikelse faktiskt. 
På vägen hem stannade vi på Ica och jag köpte bland annat skagenröra som jag vild av hunger åt på en bit surbröd så fort jag kommit hem. Som vanligt när jag blir väldigt trött så mådde jag illa och var yr och gick och lade mig 20.50 och somnade på stört. Jag sov i ungefär 2½ timme och sen smsade kusinen S och väckte mig. Inget konstigt alls eftersom jag normalt sett alltid är vaken vid den tiden.
Vi pratade i telefon i 2 timmar och sen åt jag en väldigt, väldigt sen middag och somnade igen vid 4 på morgonen. 

Jag hatar verkligen att packa

På tisdagen vaknade jag återigen med migrän, har jag blivit immun mot naprapaten?

Framåt lunchtid kunde jag ta mig ur sängen och äta lite frukost/lunch sen kom jag äntligen iväg till jobbet. Det är ju en del att göra den här veckan särskilt som jag ska vara ledig torsdag och fredag så det var lite dålig timing med migränen. Men jag stressade på och fick klart allt och kom inte hem så fasligt sent.

När jag kom hem åt jag lite rester, Carbonara och Risotto, fast inte samtidigt då. Sen började jag titta på första säsongen av Macahans och sen framåt 19 så åkte jag till J för att hämta bänkdiskmaskinen hon gett mig. Den var stor och otymplig men hon var snäll nog att hjälpa mig ned för trapporna med den och då var det inte allt för tungt. Vi lirkade in den i bilen och sen åkte jag hemåt. Jag lyckades bära diskmaskinen till bänken på trappen och där får den stå så länge. Jag blev förvånad över hur stor den är, den kommer inte att få plats där jag tänkt ha den och diskbänken är ju enda platsen jag har att jobba på när jag bakar och lagar mat... Hmmm vi får väl se hur det blir. Innan jag gick in gick jag till förrådet och beredde mig på ett slagsmål med alla grejer därinne och det dessutom i beckmörker eller med en hand medan jag skötte ficklampan med den andra. men se, väskan låg fullt synlig och dessutom när dörren och bara under två ikeakassar med kläder ovanpå. Den lilla kabinväskan har jag inte använt på jättelänge, kanske flera år faktiskt. Men nu har vi ju béstämt oss för att resa lätt även om G också bestämt att ta med sig en resväska som vi alla kan få en del i och som han tänkt checka in.

Jag somnade på soffan i nån timme när det äntligen blivit bekvämt varmt och Turre somnade upp och ned på mina ben, fast det upptäckte jag först när jag vaknade till liv igen.

Jag tog hand om disken och sen satte jag igång med att packa. Det är enklare och svårare att packa för 4 dagar än för 1-2 veckor, för att inte säga 4 veckor. Men jag vet ju inte så mycket om vad som kommer att hända i Italien och vet inte riktigt vad jag ska ha med för kläder och dessutom kommer det att vara runt 10 grader även där så det är ju inte så mycket annat än varma kläder att välja på och det har jag faktiskt inte särkskilt mycket av, mest några fleece och sweatshirts som jag köpt på tidigare resor.

När jag kom i säng kom jag plötsligt på saker jag glömt som avsminkningsservetter och kameran! Jag var helt slut och kunde bara inte sova, det blev att jag gick upp och tog en Bailey's och slutligen somnade jag, men då var klockan runt 5 på morgonen.

Hur många väskor har jag nu?

Det var en lugn söndag för mig, stressen från veckan tog ut sin rätt och mer skulle ju komma. Jag diskade det sista från gårdagen, men det var bara några glas. Sen tvättade jag några maskiner tvätt och skrev in de nya DVD-filmerna i mitt Exceldokument som jag har för att hålla koll på dem.
Sen packade jag inför veckans kurs och insåg att det enklaste var att packa i den riktiga resväskan och det slutade med att jag hade nästan lika mycket med mig för 4 nätter i skärgården som jag hade för 4 veckor i Australien och Singapore...
Jag tog med mig datorn och en pärm med sånt jag skrivit tidigare och så lite annat smått och gott. Sen gjorde jag inte så mycket mer än att titta på M*A*S*H och fixa smågrejer inför veckan.
Jag upptäckte också att väskan jag köpte för knappt 2 år sedan när jag var i Kalifornien nu är så gott som slut... Det hänger slamsor av fuskläder från botten och gummit på hjulen har slitits så att det har spruckit och bara den hårda delen av hjulen rullar på marken. Hmmm, får väl bli till att köpa en ny igen. Synd att jag inte tänkte på det i Singapore, där är det nog billigare än på de flesta andra ställen.
Kanske skulle jag köpa en till Samsonite? Jag gillar ju de jag har men använder dem så sällan. Den ena är så stor att man inte får checka in den om man fyller den, för då blir den för tung. Den andra är en liten kabinväska och handtagssystemet tar sån plats i den att det knappt för plats nåt alls.
Om det är så att ni inte har någon koll och faktiskt behöver en ny väska så kan jag tipsa om en sak: Du ska köpa en väska med 4 hjul. Den går att skjuta framför sig på flygplatsen utan att man behöver ha någon tyngd alls i armarna och det är mycket bekvämare om man måste gå långa sträckor och om man har fler än en väska.

Kanske vill ni ta en titt på den här länken?
Det är så mycket jag känner igen från mitt liv i det Isabelle Ståhl har skrivit i denna debattartikel. Det är faktiskt skrämmande.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article13425684.ab

Hemåt i natten

På torsdagen vaknade jag vid 2 på natten och kunde inte sova, jag låg och vände och vred på mig en halvtimme och gav sedan upp och började sortera och packa mina grejer istället. En hel påse med skräp hittade jag bland mina påsar och saker och jag fick ned allt i resväskan utan något större problem. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur sjutton man ska packa för Australien däremot. Jag får ta med mig lika mycket packning dit som jag hade med mig till Gambia och ska vara borta i 4 veckor, inte 1... Vid 3 var jag färdig med packningen och gick och lade mig igen men det tog lång tid innan jag somnade.

När det var dags att gå upp på riktigt åt vi frukost alla 3 tillsammans, B kom hem från jobbet en stund för att ta en kaffe med oss. Sen gick jag och L ned till Senegambia för att sola och bada en sista gång innan jag skulle åka hem. Vi åt lunch med familjen M som redan packat, checkat ut, duschat och var klädda i långbyxor i värmen. B dök upp lite senare och åt lite lunch med oss också. Jag och l lade oss vid poolen och en stund senare kom D förbi med min trumma, han hade hämtat sin och hämtade min på en gång. Visst blev den fin? Den måste vara gjort av getskinn, för den luktar get lång väg! På köpet fick jag en väska till den som dessutom var gjort så att man kunde bära den som ryggsäck, men det blev jobbigt att bära den ändå, trumman är tyngre än man tror. Det var väldigt varmt i solen och jag var rädd att bränna mig, så jag satt med en handduk över axlarna och ryggen mot solen en stor del av tiden och det hjälpte, jag brände mig inte mer men fick en fin färg däremot. Fast som ni ser på bilen på mig och L så ser jag mer rosa än brun ut när man jämför med någon annan.

Vi var in på hotellbutiken på vägen tillbaka eftesom de har bra sortiment och okey priser enligt L och det visade sig vara sant. Jag köpte en jättesnygg blåmönstrad strandsjal ett par lädersandaler och ett armband. Vi gick in i en butik utanför hotellet också och där köpte jag en blå klänning jag haft ögonen på hela veckan. Jag och L fick också varsitt halsband av damen där inne.
Sen åkte vi till en supermarket för att köpa cigg till mig och whisky till pappa och jag köpte 3 limpor cigg för motsvarande 200:-! Vi får väl se om de smakar som de ska... Vi letade också efter ett mjukisdjur till mamma men det fanns inte.
Vi stannade till på en annan butik och handlade hem lite mat åt B och L också och åkte sen hem. Jag duschade och packade det sista och sen vägde vi min väska och den väskan de ville att jag skulle ta med hem åt dem. Båda vägde 23 kilo nästan exakt, bara 1-2 hekto över. Sen åkte vi och åt på nån Holländsk restaurang och jag åt stekta räkor med pommes, fast jag hade beställt ris. Sen åkte vi till flygplatsen och var där i god tid. Jag gick till incheckningen och behövde inte vänta så länge, men sen när det var min tur ville de väga handbagaget, jag som rest så pass mycket har aldrig varit med om det tidigare och var tvungen att hämta väskorna hos B och L som satt i kafeterian. Det var dock inga problem och inte ens de motsvarande 200:- man ska betala för att lämna landet behövde betalas, det var visst inkluderat på min biljett. Vi tog en fika tillsammans och de höll mig sällskap på en cigg och sen kramades vi och så var de borta...

Jag letade mig med nöd och näppe till säkerhetskontrollen och där var de rätt noga men väldigt glada och trevliga. Jag snackade med flera av dem och de beundrade min trumma som jag fick packa upp för att visa dem, inte för att de ville titta på den av säkerhetsskäl utan för att de var nyfikna på var det var för en trumma. Taxfreen var helstängd så jag slapp ta ställning till om jag skulle handla nåt eller inte och hurvida de accpterar kreditkort eller inte. När man gick på toa var det en tant där som ville ha en peng för att hon håller den ren och sånt är alltid lika pinsamt på flygplatser och sånt tycker jag, för hur ofta har man faktiskt rätt valuta eller några kontanter alls för den delen att ge dem? Jag hade 1 gambisk peng kvar och det motsvarar ungefär 25 öre... pinsamt!

Jag gick ut på deras utomhuskafé och satte mig för att njuta av kvällen avtagande värme för sista gången och tog fram mitt suduko, men sen kom en av killarna som jobbade där och slutligen satte han sig för vi hade så trevligt. Min dryga timmes väntan blev kortare tack vare honom, dessutom bjöd han på en cola eftersom jag inte hade några kontanter kvar. Jag vet inte vad han hette, men här är en bild på honom.

Sen var klockan 22.30 och det var dags att gå ombord och jag hamnade bredvid en full men trevlig Fransman eller Belgare, ja nån som var franskspråkig i alla fall, jag frågade en flygvärdinna om det fanns några lediga fyrsitsar längre bak och hon tyckte att jag kvickt skulle då och kika medan det fortfarande fanns chans till det. Precis allra längst bak i kabinen där flygplanskroppen smalnar av fanns det en tresist i mitten och där var det ledigt. Jag snodde kvickt den platsen och strax senare lyfte vi. Jag bäddade åt mig och gick och hämtade mitt handbagage som låg långt framme i kabinen där jag suttit tidigare. det visade sig att killen också flyttat och att nya gamar var ute efter våra platser så jag sa att det var fritt fram och gick tillbaka till min egen soffa. Vi blev serverade middag och sen somnade jag kvickt vaggad av turbulensen som var mer än vanligt.

Snökaos och människans natur

Ja torsdagskvällen förflöt ju i ett snötöcken och fredagen började på samma sätt. Jag har inte alls långt till jobbet och normalt tar det ungefär 5 minuter från dörr till dörr, på fredagen tog den runt 50 minuter... Först var jag ju tvungen att skotta mig fram till bilen och sen gräva fram den, men sen var jag också tvungen att skotta mig ned till vägen. Det hade kommit runt 40 centimeter snö på knappt ett dygn och så mycket snö har vi nog inte fått på en och samma gång tidigare. Det blev förstås svårt för snöröjarna att hinna med allt, det kom ju så mycket på en gång och det var ju så panik att få undan snön överallt också. Så allt detta innebar förstås att det var en väldig massa snö i vägen när jag skulle ta mig till jobbet på fredagmorgonen. Normalt tar det mig ungefär 5 minuter från dörr till dörr på morgonen när jag ska till jobbet. Nu fick jag först skotta mig fram till bilen och sen gräva fram den ur ett runt 40 cm djupt snölager och sen var jag dessutom tvungen att skotta mig ned till vägen. När jag väl kom iväg såg jag väldigt dåligt trots att jag gjort rent rutorna, det blir ju såna där blöta ränder och dessutom var det väldigt ljust och det är ju väldigt svårt att se konturer i snön under såna förutsättningar, så när jag var tvungen att svänga runt första hörnan och saktade ned lite så satt jag plötsligt fast i djupsnön på vägen. Men se där kom en kille promenerandes bakom min bil och satte igång att putta, efter en stund gastade han att jag skulle hålla till vänster och då öppnade jag dörren och insåg att jag försökt ta mig fram bredvid de andras uppkörda spår. Så kan det gå när man inte ser ordentligt. Sen fick han snart frat på min bil och ja ropade över axeln genom den öppna dörren och frågade om han ville ha skjuts någonstans. Jag vet inte säkert om han kände för att promenera eller att han inte tordes åka med mig som tydligen inte ens kan se ett par hjulspår i vägen.
Jag rullade i alla fall vidare och ett par hundra meter senare får jag plötsligt möte...
Vad gör man när man plötsligt får möte på en väg som under natten blivit enfilig?
Jag insåg att jag skulle bli stående där om jag väjde och hade en liten våg av ångest, men när vi tittat på varandra i stum överläggning väjde han, jag vinkade och körde vidare och såg snart den stora vägen, stora lycka.
Men hoppsan, där stod det visst en lastbil med släp i vägen precis vid utfarten.
När chauffören såg mig hoppade han ur lastbilen och gick de 100 meterna till där jag stod, sen visade han mig en lapp med en adress och ett företagsnamn på. Jodå, sa jag, det ligger härinne, men du bör nog vänta ett par timmar tills de plogar, de kommer aldrig att ta dig fram och tillbaka innan dess. Okey, säger han på knackig engelska, det står Tjeckien på hans bil, han tycks förstå allt jag säger, men har svårare att svara. Jag undrar om han tänker backa ut så att jag kan passera och han nickar. Sen backar han tills släpet står ute på stora vägen men själva lastbilen står inne på vår väg fortfarande, sen blinkar han till mig. Jag antar att han har koll på att jag kommer förbi så jag och killen i bilen bakom mig kryper fram och kommer mycket riktigt förbi hans lastbil och kan försiktigt ta oss ut på stora vägen. Ute på stora vägen passerar folk hans släp en i taget och ingen blir sur, jag blir alltid lite extra varm i snöstormar, det värmer ju rätt gott att folk är så tålmodiga med varandra. Kanske är det fler än jag som tycker att "naturkatastrofer" är rätt spännande så länge ingen skadas av dem? Jag kom i alla fall till jobbet, men det tog mig 50 minuter istället för 5 från dörr till dörr. Jag jobbade och fixade och framåt eftermiddagen smsade jag med grannen M som är mammaledig på dagarna och hon höll mig informerad om snöläget hemma. Jag fick ett mms på barnen och hunden i varsitt djupt hjulspår på vägen, nja, jag väntade en stund med att åka hem. Sen kom ännu ett sms, enligt någon annan granne var det nu en lastbil som blockerade vägen in till oss. Jag väntade ett tag till och strax efter 14 åkte jag hemåt då M sett att det kommit bilar in i området.
När jag svängde in på vår väg stod det en kille vid vägkanten och tittade på mig men utan att försöka kommunicera, så jag åkte vidare. När jag kom till den konstiga svängen på vår väg så stod det en lasbil med släp på tvären där, halvvägs ned i diket och bakom den stod en mindre lastbil. Undra om den stora som stod på tvären var den jag mötte på morgonen?
Mot alla odds lyckades jag vända på den smala vägen så att jag slapp backa flera hundra meter och när jag kom ut mot den stora vägen igen så stannade jag och pratade med killen som stått där när jag åkte in. När jag frågade vart han var på väg tog han sig nervöst med händerna i ansiktet: -Det här är så sjukt så du inte kommer att tro det, sa han.
Hans bil hade stått på rätt sida av hindret och en annan killes bil på fel sida, den andra killen hade jättebråttom till ett möte så den här killen erbjöd sig att byta bil med honom för ett par timmar. Den andra killen hade tagit bilen och åkt och skulle vara tillbaka klockan 14.
Men som den här killen sa: "-Jag är så förbaskat naiv och godtrogen, jag tror att alla är lika ärliga som jag. Jag har inte hans namn, nummer eller adress och nu är han drygt en halvtimme sen och min bil är dyrare än hans. Hur vet jag om han tänker komma tillbaka?,,
Jag ville så gärna hjälpa honom men vad kunde väl jag göra?
Det slutade med att han hjälpte mig istället, han körde före mig och visade var cykelvägen som går till vårt område börjar och så körde han med dit. Jag var först lite tveksam till att köra cykelvägen, men på vägen in där mötte vi 5 bilar bland annat brevbäraren. Ja, vad ska man göra för att ta sig hem annars? Den var ju plogad och fin och det är ju inte direkt någon ute och går och cyklar i den kylan och vi körde ju försiktigt.
När vi kommer ut på andra sidan parkerar jag bilen och bjuder min stackars guide på en cigg och sen räcker jag honom mitt visitkort och säger att han kan höra av sig om det blir problem med bilen. -Vad skulle du kunna göra åt det säger han?
Ja, säger jag, jag kan i alla fall vara en vän för dig i det.
Okey säger han och ger mig sitt kort, han visade sig vara Belgare.
Medan vi står där ser vi en stackars flygvärdinna i kort kjol, högklackat och slpandes på två tunga resväskor komma slitandes från backen där lastbilarna stod. Hon hade kommit direkt från Karribien och fått en riktig snö och köld chock och dessutom inte kunnat ta taxin hela vägen hem utan började släpa sina väskor förbi lastbilarna och hade ju ytterligare runt en kilometer kvar i lössnön. Hur hon ens tog sig förbi lastbilarna är fortfarande en gåta för mig.
Min nya vän sprang och mötte henne och hjälpte henne med väskorna till min bil och sen langade vi in allt i baksätet och så körde jag hem henne, jag skulle ju ändå åt det hållet.

Strax senare stod jag på rad med grannen J's bil och hans svärmors bil utanför våra uppfarter, han som plogat vår lilla snutt av vägen hade helt klart stjälpt mer än hjälpt, framför M och J's uppfart låg det nu en lång, bred och rätt hög vall, dessutom i längdriktningen, så man var ju tvungen att ta bort allt. Det var rätt mycket framför min uppfart också, men inte lika kompakt och långt. J åkte för att lirka med snöröjaren men fick veta av en annan granne att det inte var någon id'e, så han åkte till en annan granne och undrade om han kunde hjälpa oss med sin fyrhjuling med plog. Han lovade att göra det så fort han meckat klart den. Alltså stod jag och J och skottade våra uppfarter sida vid sida en stund tills jag till J's förtret var klar ganska snabbt. Jag fick nästan dåligt samvete över att gå in i värmen och lämna honom därute, men vid det laget var mina händer nästan helt värdelösa av kylan, så jag gick in och eldade i kaminen istället.
Resten av kvällen gjorde jag inte mycket alls, jag experimenterade med att värma kall mat på kaminen men det var lite väl effektivt, kycklingen började stekas efter bara ett par sekunder. Då provade jag att sätta en kastrull med vatten bad under istället och det fungerade bättre, men värmde inte särskilt effektivt och vattnet bara kokade bort hela tiden. Men slutligen var kycklingen inte längre kall i alla fall så jag tittade på de sista avsnitten av Bones Säsong 5 och åt lite kyckling och rensade resten från ben, fett och skinn.

Senare på kvällen när jag hade sett klart på Bones och börjat på 27 Dresses så poppade jag lite popcorn som mellanmål och jag kan inte minnas när jag sist poppade egna popcorn hemma. Jag föredrar faktiskt de där färdigpoppade Estrella i påse, men sånt får man inte säga, folk blir faktiskt riktigt upprörda...


I vilket fall, trots allt strul så gjorde den här fredagen att mitt hopp om mänskligheten ökade betydligt. Det är så fint att se alla göra sitt bästa för att hjälpa andra i snökaoset och att de jobbar på sitt tålamod. Det är underligt egentligen att alla dessa surkartar faktiskt blir mjukare och gladare så fort de slipper vardagens lunk, även om det innebär förseningar och besvär.

Hurvida den Belgiska ängeln fått tillbaka sin bil eller ej, det vet jag inte. Men jag funderar på att sms:a och fråga.