Är det fler än jag som vaknar med telefonen i näven?

29/6 På lördagen vaknade jag inte av Gs sms 10.30, men på något plan måste jag ha hört det eftersom jag höll telefonen i näven när jag väl vaknade vid 11. Jag svarade kvickt på smset och studsade ur sängen vilt ropande på A att vi försovit oss och att vi var sena. Medan vi klädde på oss så satte jag också på kaffe och sprang lite som en yr höna fram och tillbaka. Slutligen var kaffet klart och jag hade konstaterat att jag faktiskt inte har någon termos hemma...
Jag hällde kaffet i en Tupperware-tillbringare och lindade in den i en handduk och sen fick A sitta och hålla i den för säkerhets skull när vi körde ut mot Skånela Kyrka.
Vi var framme vid 11.40 och G kom strax senare. Vi hjälptes åt att ställa upp depåtältet och duka fram dricka, frukt, kex och kaffe. G hade sagt att vi skulle bli löjligt populära om vi tog med kaffe åt alla 10 cyklisterna, men inte förrän de kommit dit och vi serverat dem insåg vi att det var mer än sant! De till och med hurrade för oss och var så glada att få lite kaffe.
Cyklisterna var glada och trevliga mot oss och när det var dags att cykla vidare så åkte vi efter en stund eftersom vi insåg att det var smartare att ta "innevägen" till Vallentunavägen. Strax senare fick någon punktering mitt i en av de kraftiga svängarna och G stannade och hjälpte till medan vi ställde oss srax före svängen med varningsblinkers på så att folk saktade ned i kurvan.
G hängde sen på hem till mig där vi bara slappade en stund alla tre i soffan och tittade lite på bilderna jag hade tagit. Jag ger ju aldrig bort bilder normalt sett, men jag ser det här som sponsring av något som går till välgörenhet, mitt bidrag så att säga. Så nu fick G alla bilder och får använda dem som han vill så länge han nämner mitt namn som fotograf. Pengarna som de samlar in på de olika evenemangen går till Barncancerfonden.
När G var tvungen att åka igen för att möta upp cyklisterna i stan så åkte jag och A ned till kondis för att äta en sen frukost.
Det vi hade ställt in oss på var en varsin räkmacka och så fanns det inga kvar när vi kom ned!
Killen som jobbar där sköt upp sin lunch för att göra ett par åt oss när han såg hur besvikna vi blev. Vi tackade så mycket och blev glada igen.
Det var soligt och varmt och skönt så vi satt ute och njöt och tog sen en kort promenad till tobaksaffären för att köpa Vitamin Well Reload, det har hjälpt min yrsel lite tidigare, jag tror att det är dåliga blodvärden och obalans i elektrolyter som är mitt problem.
Jag mådde fortfarande rätt dassigt och när jag skjutsat A ned till stationen så lade jag mig i hängmattan en stund för att sola, men plötsligt blev det kallt och molnigt så jag gick in och lade mig på soffan istället.
Resten av kvällen gjorde jag inte många knop alls utan tog det lugnt på soffan eftersom jag känner att det är något som inte stämmer med mig just nu.

Ride of Hope

12/8 På söndagen gick jag upp tidigare än vad jag kände för. Jag hade inte somnat förrän vid 4.30 på morgonen och gick upp vid 11.30.
Kompisen J och hennes kille som jag bestämt att fika med var tvungna att ställa in för att hans flight gick tidigare än de trott, det är synd för jag har fortfarande aldrig träffat honom eftersom han inte bor i Sverige...
Istället gjort jag mig min grekiska frukost och sen gick jag ut för att skura badtunnan, det var hårt jobb för den hade fått lite alger sist innan jag tömde den och nu tog jag rotborste och nåt klorinliknande medel och stod på knä och skurade så hårt jag kunde. Slutligen såg den helt okey ut och då sköljde jag så mycket det bara gick och sen satte jag fast botten proppen och började att fylla den. Jag trodde inte riktigt att den skulle ha hunnit torka så pass som den hade, det var våren 2012 "all over again". Allt bara strilade ut, nästan lika fort som jag kunde fylla den. Dessutom hade jag ju glömt att köpa silikontätning och bottenpluggen lossnade ju sist jag använde tunnan så den behöver passas in och tätas egentligen.
Lagom tills jag var klar så kom syrran och systersonen med en hästransport med älg och rådjursben som de haft i frysen. Syrran håller blodspårskurser för eftersökshundar och då behöver man skankar i frysen så hon brukar få av jägare hon känner. Men nu ska de ju flytta och behövde kasta alltihopa och eftersom min soptunna är så gott som tom för det mesta så kom de för att tömma i min.
Sen klädde jag på mig och åkte mot stan, på vägen stannade jag och köpte några röda rosor. Mina tre kompisar skulle idag gå i mål på Gärdet i Stockholm efter att ha cyklat från Lund-Stockholm för att samla in pengar till Barncancerfonden  http://www.barncancerfonden.se/Ride-of-hope/Om/
De startade alltså 8 dagar tidigare i Lund och nu kom de in till Stockholm i grupper. De var 96 personer som cyklat hela vägen och över 1000 personer som cyklat en eller flera delsträckor!
Hittills i år har de samlat in över 1 500 000:-.
Jag kom precis i tid att se G cykla över mållinjen, det är synd att de inte får mer publicitet, om jag hade mer energi skulle jag ta tag i saken och hjälpa till. Det var bara en handfull i publiken och det var de som liksom jag hade någon vän eller partner att hämta upp.
Jag gav killarna en varsin ros, något ska de väl ha för att de gör detta?
M skulle cykla hem till Söder så han tejpade fast sin ros på cykeln för att inte tappa den.
Det tog tid för G att packa cykel och grejer i väskor och in i bilen, han vet verkligen inte hur man packar och är otroligt långsam och ineffektiv. Hade det varit jag som cykade så mycket kan jag garantera att jag lärt mig packa ned cykeln i väskan på max 5 minuter...
Anledningen att jag blev stressad var för att jag lämnat vattnet på i tunnan och för att jag behövde börja elda om vi skulle kunna bada under kvällen.
Jag hade lovat G att han skulle få ta en öl på Tudor innan vi åkte så det gjorde han och det är han lika effektiv på som vilken engelsman som helst, då strax senare var vi på väg hemåt.
Vi stannade och köpte dricka och snacks och sen pizza och på pizzerian tittade vi på OS Handbollsfinal som Svenskarna gjorde ett väldigt bra jobb i men som inte räckte ända fram. Men jag har aldrig sett ett svenska lag kämpa ända in i slutet som de gjorde, när det ligger under brukar de liksom ge upp, det gjorde inte handbollslaget!
Jag valde en egenkomponerad pizza med fårost, champinjoner, jalapenós och extra vitlök, det blev bra, testa det.
Jag kan inte minnas när jag åt en pizza sist, om jag inte räknar Pizza Hut så måste det vara 1-2 år sedan.
Jag tände i tunnan och för en gångs skull gick det utan minsta problem och draget i skorstenen var ett faktum och det häll i sig resten av kvällen! Kanske har jag kommit på hemligheten nu?
Medan jag eldade och läste satte sig G och packade om alla sina väskor mer omsorgsfullt och sen lade jag mig på soffan en stund och vilade och det visade sig att han somnat ute i utestolen på verandan när han suttit så tyst som möjligt för att inte störa mig.

Sen kom grannen M över och då gick vi upp och umgicks lite.
G tog ut sin dator och vi tittade på delar av OS-invigningen eftersom jag och M missat den och sen var det dags att se stängningsceremonin. Vi satt där hela kvällen, det dracks vin, öl, cola och te i en salig blandning, det åts chips, kakor, kex och godis och snackades om allt möjligt. Det var bara runt 15 grader varmt ute, men vi frös inte efter att vi tagit på oss ponchos.
Jag blev lite rastlös och bakade lite bröd under tiden vi väntade på att tunnan skulle bli varm och sen blev den det mycket tidigare än vanligt faktiskt!
Redan vid 22.30 hoppade vi i, men vi borde nog inte ha väntat så länge. Trots att jag varit tvungen att fylla på med kallvatten under tiden eftersom det rann ut vartefter, så blev det i alla fall fär varmt (40 grader).
Till slut satt vi alla tre på kanten av tunnan istället för i vattnet för det kändes som om vi häll på att bli kokta.
Så till slut hade jag fått vattnet att stanna kvar i tunnan eftersom träet sväller fortare när vattnet är varmt och dessutom ändå fått det varmt tidigt fast vi fyllt på med kallvatten vartefter.
För att kunna titta på OS-avslutningen från tunnan ställde G upp datorn på en stol på bordet, då kunde vi titta medan vi badade och drack vin och cider. En del har det bra!
Det blir nog en tradition det här, det är andra året vi kör det här rejset när G kommer tillbaka från Ride of Hope och det var just vi tre förra året också.
Vid 1.30 jagade jag upp de andra ur tunnan, jag skulle ju jobba dagen efter!
Men vi bestämde att M skulle skjutsa G till stationen på eftermiddagen snarare än att jag skulle göra det på morgonen, det var skönt.
Jag hade lite svårt att somna när jag gick och lade mig fast jag var så trött. Jag frös och svettades om vart annat, jag hade nog blivit för varm vilket gjort att jag försökt kyla av mig och så vidare.

En riktigt bra skitdag

Åhhh hu, det tar emot bara att skriva om den här dagen fast den slutligen blev bättre.
Jag gick upp vid 10 och gjorde en god frukost med äggmacka och frappé. Vad gillar ni Turres sura min när han inte fick smaka?
Lite drygt en timme senare ringde G från cykeln. Han och andra G skulle cykla Ride of Hope ett cykellopp som går från Lund till Stockholm med lite omvägar. I år hade de fler anmälda än någonsin drygt 1200 cyklister. Det var runt 40 som cyklade hela vägen, de andra cyklar en eller flera dagsetapper. Syftet med cyklingen är att samla in pengar till Barncancerfonden och det gör de med den äran kan jag lova. Det var nu 4:e året de kör detta lopp, 2008 var de runt 240 cyklister varav bara 2 cyklade hela vägen, kan ni tänka er vilken utveckling och hur snabbt det gått. Hittills har de samlat in drygt 5 miljoner kronor totalt till Barncancerfonden, nu körs även spinning på gym över hela Sverige. Man "köper" en cykel och har sedan ett lag som hjälps åt att hålla igång den. http://www.barncancerfonden.se/Ride-of-hope/
Denna dag skulle de cykla in i Stockholm och jag skulle möta upp dem. G undrade om jag kanske kunde möta upp redan vid Skånela Kyrka? Jag sa att jag skulle göra det om jag hann och sen körde jag ut dit efter frukost och kom faktiskt i tid. Jag pratade med båda en stund men de var förstås väldigt upptagna, den ena med arrangemangen av eventet och den andra av att leda en grupp cyklister.
Jag roade mig med att fota och att fnissa åt hur stela alla såg ut att vara, de gick vankande på stela ben.
När de flesta cyklat iväg och det inte var någon risk att jag skulle möta en klunga på vägen så körde jag mot Märsta. Jag stannade först på Plantagen men de hade inga snittblommor så jag åkte till Blomsterlandet på Eurostop för att köpa en ros var åt killarna. När det blev min tur sa jag glatt till tjejen i kassan att jag hade jättebråttom, sekunden senare fräser en karl åt mig från blomsterkylen att de var före. Jag sa med kylig röst att om man står i kö så får man väl stå i kö, annars vet ju ingen att man står i kö och då kan man ju inte gärna bli sådär aggressiv. Tjejen som visste att jag hade bråttom gav mig en stressad blick och gick iväg för att hämta en kollega som hjälpte mig så snabbt att de andra inte ens hade hunnit plocka ihop några blommor när jag gick mot kassan för att betala. Jag förstår inte varför gubben var tvungen att bli så arg, hur skulle jag kunna veta att de stod i kö när de inte stod i kö...?

Nu hade jag ruskigt bråttom. Jag kunde inte se hur det skulle kunna gå så mycket fortare för dem att komma till stan än för mig, men de hade sagt att de skulle vara där klockan 14 och det är ju ungefär 25 km till stan därifrån och de skulle ju cykla 25-28 km/h. När jag är vid Järva krog har jag 7 minuter på mig...

Vid Karolinskavfarten ser jag ett blink i backspegeln... När jag stannar vid kanten kliver 2 uniformerade poliser ut och fram till min bil. De var ju inte översvallande, men de var absolut inte otrevliga, de var proffsiga helt enkelt och blandade inte in känslor i jobbet. Jag kände mig oerhört dum och generad och de var lite snälla mot mig och jag fick behålla körkortet men fick 3200.- i böter. Det svider men jag kan känna att det var rätt åt mig faktiskt. Jag antar att de kollade upp mig rätt ordentligt eftersom de följde efter från Häggvik till Karolinska och jag har ju aldrig gjort något olagligt i hela mitt liv och har heller aldrig krockat eller nåt sånt. Dessutom gissar jag att de inte tyckte att jag körde särskilt farligt trots hastigheten, annars hade de nog stoppat mig tidigare. Dessutom fick jag förstås blåsa ocså och det var ju helt rent eftersom jag dricker så sällan.
Någon kvart senare fick jag fortsätta in mot stan och jag kom till Gärdet någon kvart över 14. Det som var så irriterande var bara att jag fick vänta nästan en timme innan de dök upp... De hade fått punkteringar och grejer på vägen, någons kedja hade gått av också.
Killarna fick sina rosor eftersom de inte får några priser för att de cyklar. Visserligen får de en medalj om de cyklat hela sträckan men de var ju värda en ros var.

Jag kände mig jättelåg och ville mest åka hem och dö ensam i soffan men G insisterade på att han skulle få bjuda på middag som det var tänkt och slutligen gav jag med mig. Vi började med att ta en promenad med Turre på Gärdet först eftersom han suttit i bilen så pass länge. Sen lyckades vi på nåt sätt få in G's cykelväska, resväska och ryggsäck i baksätet i min relativt lilla bil. Sen cyklade han till Tudor och själv tog jag bilen.
Vi fick ett litet, litet bord längst in i restaurangdelen och jag valde Seafood Salad och G tog Steak and Mushroom Pie. Medan vi åt dividerade vi om vad vi skulle göra sen och slutligen kom vi fram till att vi skulle bada i badtunnan. Jag ringde grannen M och frågade om hon ville bada med oss senare och då erbjöd hon sig att fixa till tunnan tills vi kom hem.

Sen fick jag stå och vänta tills G skruvat ned sin cykel i smådelar och packat ned den i cykelväskan, sen packade vi bilen och åkte hemåt. När vi kom hem hade M tömt och skurat ur tunnan och börjat fylla den, vad hon inte visste var att det går fortare om man tar bort munstycket så det gjorde jag och så började det gå undan.

Efter en stund tände jag elden i tunnan men först såg jag till att elda i skorstensröret så att det blev ett bra drag. Men sen var det stopp... Elden tog sig och slocknade, tog sig och slocknade, om och om igen. Till slut åkte jag och G till OKQ8 medan M passade elden. G hade nån idé om nåt tändpapper som han trodde skulle fungera.
Jodå, till slut tog sig elden och när glöden började bli riktigt bra i botten då blev det plötsligt drag igen i skorstenen. Jag tror att man måste få fjutt ordentligt i botten och sen fylla på ved senare, men det var inte så de sa till mig när jag köpte tunnan. Medan vi väntade på att vattnet skulle bli varmt satt vi bara och hade det bra på verandan. Det började småregna ett par gånger men vi var för envisa för att ge upp och gå in och snart slutade det. G letade upp låtar på nätet och förhörde oss på vilken film de kom ifrån och vi hade alla väldigt kul. Tanken med att bada badtunna var att G som cyklat långt och M som sprungit midnattsloppet skulle få värma sina trötta muskler i värmen, nu blev de istället sittande och blev kalla på verandan. Men slutligen, klockan 0.30 som vanligt... var vattnet 36 grader varm och jag och G hoppade i. m gick hem för att byta om och dök inte upp igen på 30 minuter men var slutligen i vattnet. Sen satt vi där tills vi höll på att koka, jag och G satt på kanten av tunnan med benen ur vattnet också. När vi mätte var det 40 grader varmt! Inte konstigt att vi blev kokta. Först väntar man jättelänge för att det ska bli varmt och sen blir det för varmt. Ja, G och m räddade min dag och kväll och vi hade haft jättetrevligt, det kändes verkligen som riktigt lyx att bada badtunna en söndagkväll.

När vi badat klart och M gått hem var klockan 2 och ingen av oss orkade bädda åt G så han lade sig på soffan med en filt under sig och en över sig, en kudde fick han i alla fall... Sen hade han somnat innan jag ens var klar för att gå och lägga mig.