Vänner är bra att ha

11/5 Förra fredagen fick jag en massa hjälp av N att flytta alla mina "vedtårtor" till mitt vedupplag och stapla dem. Vi köpte en skottkärra som vi monterade och sen tog N skottkärran till de mindre tårtorna och jag tog kärran till de större. Mycket jobb är det och jag förstår nu att det är skälet till att jag har så pass mycket muskler under allt fett och hud.
Vi var båda trötta och svettiga efteråt och det var lagom mycket för mig att flytta själv denna söndag. Så jag tog mig för att flytta det sista, nu är det "bara" att börja klyva skiten... Jag har ingen ved alls kvar sedan förra vintern så det gäller att se till att klyva tillräckligt för hela vintern innan det blir för kallt i höst. Egentligen ska ju ved torka minst ett år innan den eldas, men det brukar inte bli så för mig, jag har inte tillräckligt med tid och kraft till det.

Klänningens första och sista chans?

19/12 På torsdagen började jag tidigt eftersom det var dags för jullunch med jobbet och allt tar minst dubbelt så lång tid för mig just nu. Alltså skulle jag i god tid duscha, sminka mig, klä mig och ta mig till Stallmästaregården och allt det till lunchen klockan 11.30. Brorsan ringde och undrade om jag tänkt köra bil dit och om jag kunde komma förbi och hämta några av mina kollegor på vägen? Jodå, sagt och gjort, ja hämtade upp 3 kollegor och körde in. Attans vad svårt det var att hitta in dit nun när de bygger överallt, som tur var hade A varit där tidigare och trodde att hon visste hur vi skulle åka, annars hade jag definitivt inte trott att det var en väg man fick köra på. Det såg mer ut som en byggväg eller enkelriktad väg, men det var den som gällde, det hade jag aldrig vågat gissa. Jag hade tagit en klänning som inte var ny, men som jag inte har kunnat använda tidigare för att benen såg så bubbliga ut, nu satt den snyggt och det var sista sucken på den kan man tycka den är redan på gränsen till för stor. Men jag kände mig rätt fin i alla fall och hade stövlar till det och det kändes juligt.
Trots att jag var helt slut när jag kom hem så pyntade jag julgranen med
systerdottern på kvällen. Hon kom över för middag och satt sen mest som stöd medan jag pyntade. Jag tycker att sånt är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt, det blir alltid bättre om någon bara är med, det spelar ingen roll om de bara tittar på.

Energin räcker inte så långt

3/12 På tisdagen mådde jag relativt bra när jag vaknade. Sköterskan tyckte att jag skulle titta på morgonprogrammen på TV för att roa mig och hålla mig själv distraherad på ett sätt som inte kräver så mycket tankeinsats. Jag tittar ju inte på TV så det satt långt inne, men jag gjorde som hon sa och jag blir alltid lika förvånad över att de där programmen finns och att folk faktiskt tittar på dem...
Medan jag tittade på nyheterna satt jag och chattade också, det är verkligen trevligt att ha kompisar som bryr sig om en.
När jag klagade på att jag luktade gammalt unket kött så körde hon in mig i duschen och det kändes väldigt bra att lukta tvål istället för kött och själva duschen var inga som helst problem. Jag hade ingen yrsel eller nåt sånt och det var ju tur det, för jag hade inte ens tänkt så långt att jag hade dörren olåst.
Strax senare kom kirurgen runt på ronden och blev inte så lite förvånad över att jag duschat och allt, det är tydligen inte helt vanligt så tidigt efter operation att man har kraft till det. Jag mådde ju som sagt bra, det är klart att man är öm och har ont överallt, men på det stora hela var det ite värre än att jag stod ut.
Framåt 11 kom pappa för att hämta mig och på vägen hem åkte vi förbi apoteket för att ta ut mina mediciner. Jag stapplade fram så att folk stirrade på mig och tydligen syntes det att det var benen som var problemet för de tittade nyfiken ner på benen för att se vad problemet var.
Själv är jag helt förundrad över att det faktiskt går att stå och gå alls när man just skurit upp hela låret på insidan hela vägen upp i ljumsken, kroppen är verkligen stark och förunderlig.
Självklart höll jag på att stöta ihop med min före detta svärfar som inte har sett mig på 7-8 år, det skulle ju ha varit toppen när jag såg ut som ett vrak...
När vi kom hem hjälpte pappa mig att hämta in ved och sen tände jag i spisen och lade mig på soffan med Turre och Judas som sällskap och senare på eftermiddagen kom mamma för att hjälpa mig att bädda rent med mörka lakan. Det är konstigt att jag ofta tänker på precis allt före operation utom just det. Det är ju inte så smart att ha ljusa lakan när man blöder lite här och där.
Efter detta var jag helt slut, man har inte så mycket energireserver kvar, resten av kvällen låg jag bara på soffan och tittade på DVDer.