11/1 På fredagen kunde jag ta med nya kameran när jag åkte till jobbet, jag har ju alltid minst en kamera med mig vart jag än går. Jag testade att zooma med den och kan ni tro att de två första bilderna är tagna från samma ställe? Pappa kom och hämtade Turre på jobbet, de skulle till Jämtland. Efter jobet åkte jag och hade ett möte med min banktjej för att prata om bolåneräntor och lite annat och jag var där nästan en timme för hon är så trevlig och vi pratade om ditten och datten.
Jag skulle gå ut med Italien-A på kvällen men hon hade fått influensa så det blev inget av det. Tanken var att kanske hitta på nåt annat, som till exempel bio med ett par jobbarkompisar: Men efter att ha värmt upp huset och tvättat ett par maskiner så var det dags för telefonmöte med några engelsmän och sen var jag så matt att jag mest satt och tittade på klockan och räknade timmarna. Sen satte jag en bröddeg och råkade ta dubbelt så mycket jäst som jag skulle så jag fick göra dubbel sats och så skickade jag ett sms till J och undrade om hon skulle komma på en kopp te innan hon skulle hämta sin kille på Arlanda. Sagt och gjort, nån halvtimme senare kom J och sen drack vi te och åt saffransskorpor medan jag jäste och sen gräddade brödet. Judas älskar J eftersom hon har bott hos mig i några månader. De är ett ganska osannolikt par eftersom J egentligen är rädd för katter, men hon avgudar Judas nästan lika mycket som han avgudar henne nu för tiden och är lite stolt över att vara hans favorit.
När Judas kom in skyndade han sig mot bordet och tittade upp på det samtidigt som han hoppade upp långt bort i kanten ifrån oss. Han kikade uppenbarligen för att se om det var något på bordet. Judas är en hittekatt men någon har uppenbarligen lärt honom vett och etikett och att man inte hoppar upp på bordet när det står mat där. Såna saker har jag ju märkt genom åren och jag har inte behövt uppfostra honom alls, förutom förlorade slag som att: -Bit inte hunden för skoj skull. -Slå mig inte med tassen för att få uppmärksamhet. -Dra dig inte fram utefter golvet med hjälp av klorna i soffan...Men på det stora hela är han alltså den ultimata katten och jag hade sån tur att det var just honom jag hittade den där dagen.
Han går inte på toa inne så lådan är borttagen sedan 7 år tillbaka, han är genomsnäll, han sväljer tabletter man ger honom utan att man ens behöver tvinga honom, han älskar hunden.
Sen är det ju inte hans fel att han är vit och att jag hittade honom runt 2 veckor innan min beställda svarta, textilsoffa anlände...
Jag är ingen kattmänniska egentligen, jag tycker att katter är lite lömska, men Judas är inte alls sån. Det händer att han är busig men han gör aldrig illa någon, ehhh, utom min förra chef faktiskt. Honom bet han och ingen vet än idag varför...
Enligt mina systerbarn är han tydligen tysk, för de pratar alltid med honom på tyskbruten svenska...
När jag kommer hem utan Turre som denna fredag till exempel så blir Judas jätteglad, han får ju matte för sig själv i några dagar. Men sen börjar han tycka att det är tråkigt och när Turre kommer hem så springer han och möter honom i dörren!
Lagom tills J skulle åka var två av limporna klara och hon fick med sig en till frukost.
När jag ställde in andra laddningen bröd i ugnen gick jag in på Facebook och kollade om grannens dotter var inloggad och det var hon, så jag sa att hon skulle komma ned till mig om 20 minuter och ta med sig en kökshandduk för att jag hade en överraskning åt dem. Men hon var på väg att gå och lägga sig så hon skickade ned sin pappa istället och han blev jätteglad för den ångande heta limpan jag räckte över. Sen tog jag det lugnt resten av kvällen och njöt av det faktum att jag var för lat för att göra nåt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar