Hur många ämnen kan man täcka på 2½ timme?

11/3 På söndagen gick jag upp klockan 11 och då gick Turre och morgonmös med Ju istället. Jag rakade ur askan och tände i spisen. Sen bakade jag pannbröd och sen gick Ju upp och gjorde sin krämiga äggröra åt oss.
Vi åt i god ro men sen satte vi igång att packa, städa och diska för glatta livet. Jag tog in ved, packade bilen, torkade ytorna, ställde undan utestolarna, tömde slaskhinken och sopade golvet, Ju diskade, torkade och ställde undan allt. Jag tror vi båda är rätt nöjde med den uppdelningen för vi har haft den sedan vi var runt 15-17 år.
Sen tog vi med oss soporna och åkte hemåt.

På vägen hem från Ju försökte jag få tag i systerdottern för att berätta om inbrottet men kom inte fram på hennes telefon, sedan ringde jag upp G som försökt ringa mig. Jag var i Väsby vid 15 fixade lite utanför dörren vid verandan och trappen och rabatten. Men när jag skulle lägga in några grejer i förrådet för vintern så visade det sig att nyckeln inte låg där den alltid ligger... jag kan inte komma på var den kan ha tagit vägen. Undrar om jag måste göra inbrott i mitt eget förråd lagom tills gräsmattan behöver klippas?
Jag tumlade i säng på eftermiddagen och var som medvetslös i nån timme och sen var jag tvungen att gå upp för jag skulle på en blind date och eftersom han bor i Uppsala hade vi bestämt att ses på McDonalds.
Han visade sig vara väldigt trevlig, lättpratad, ärlig och rätt söt också faktiskt. Hurvida jag eller han är intresserad av den andra är jag inte beredd att gissa på, men kul hade vi och skiljdes inte åt förrän 2½ timme senare. Då hade vi täckt ämnen som Harry Potter, Sagan om ringen, Andra Världskriget, Ondska, Politik, bilar, Barn, Hundar, Hästar och en massa, massa annat.
Det var i alla fall en givande stund.
Jag åkte hem och fixade lite med helgens bilder efter det och kom i säng vid 1 ungefär tror jag.

Kan nåt gå rätt?

10/3 På lördagen gick jag upp klockan 9 och då skulle jag bara fläta håret, klä på mig, göra frappé och smoothie och sen skulle jag vara iväg. Första delen av den planen gick kvickt och smärtfritt men när det var dags att göra smoothie så började mixern att läcka i botten och när jag skulle försöka hälla över den i en burk så rann det över hela bänken, skåpluckorna och golvet... Det tog ett tag att göra rent och som tur var fanns det tillräckligt med smoothie kvar så att jag slapp göra om det.
Ganska mycket försenad pallrade jag mig och mina väskor till bilen och kom iväg. Smoothien var till senare så jag åkte förbi McDonalds för att köpa frukostmacka. Jag beställde McToast och fick vänta i 15 minuter! Snacka om snabbmat, det hade ju gått fortare att stanna hemma en stund till och baka scones...
Efter mycket om och men var jag på väg hem till Ju, men även hon hade haft problem denna morgon och jag skickade ett tröst-sms om att jag väljer att tro att det är ödet som inte vill att vi ska vara längre fram än så just då.
Vi kom iväg från Ju och vid 12 var vi framme vid torpet. Isbacken var visserligen hal och nu fanns ingen snö på sidan som jag kunde använda, men det var ljust och jag körde som en rallyförare uppför och gjorde tydligen precis rätt för vi kom upp på första försöket.
Dörren till utedasset stod öppen och Ju blev lite misstänksam och skyndade in i stugan och om ut igen och sa att allt var i ordning.
När jag klev över tröskeln var det första jag såg en död mus innanför dörren, den hade hon missat och vi undrade vad i hela friden den dött av? Det var ju knappt en vecka sedan vi lämnat torpet och nu låg det en död mus där.
Sen gick jag lite längre in och när jag stod mitt i rummet vände jag mig mot Ju och sa: -Det har hänt nåt här...
Just då såg jag den lilla pigtittaren liggande på golvet nedanför byrån och då gick Ju till fönstret och konstaterade att någon brutit upp det. De enda spåren av dessa inbrottstjuvar var det uppbrutna men stängda fönstret, ett mulitverktyg liggande på spisen och pigtittaren på golvet. Senare insåg vi att första förbandslådan var öppnat också men inget var stulet, förstört eller tillstökat. Vad var syftet? Och hur i hela friden kom de upp för backen?
Och var det därför ödet ville hålla oss ifrån torpet ett tag till eller hände det förra helgen?
Hur hittade de ens dit?
Vi tände i spisen och jag skruvade fast fönstren och använde mig av brytmärkena så att jag inte skulle förstöra nåt mer, sedan virade jag fast fönstret inifrån också så att det skulle bli lite besvärligare att ta sig in om de gör det igen.
Sen gick vi ut en promenad i skogen och jag fotade, jag tycker inte att skogen riktigt gör sig rättvisa på bild sådär på våren, men jag fick ett par fina i alla fall. Jag skulle vilja ha ett makroobjektiv som gör att jag kan komma ännu närmare mossa och grejer, undrar om det finns och vad det kostar?
Vi hittade grävspår av vildsvin eller älg troligtvis och de små kärren i skogen reflekterade det gröna ljuset och såg helt trollska ut.
När vi kom tillbaka insåg vi hur varmt det var i solen så vi ställde ut stolarna där och tog en cider och en öl och bara hade det bra i solen, det var faktiskt varmare där ute i solen än inne i stugan.
Turre var jättenöjd men verkade undra lite vad som skulle hända sen.
Men vi blev sittande där tills solen försvunnit bakom träden, då gick vi in.
Senare på kvällen funderade vi på hur vi skulle tillaga laxen, vi ville ju inte ha någon onödig disk... Med gensamma krafter kom vi på idén med att göra små laxpaket och lägga i vedugnen. Sagt och gjort, jag gjorde  paket av laxen, örtsalt, salt, peppar , rödlök och tomater och sen åkte paketen in i ugnen.
Ju gjorde sallad, kokade ris och gjorde dragonsås och det visade sig vara underbart gott alltihopa och kändes jättelyxigt trots att det åts från papperstallrikar.
Yatzy hör liksom till torpet och de två första omgångarna var inte särskilt imponerande även om Ju hade rätt bra poäng, men såhär såg våra första 3 kast ut, Ju har alltså 60 poäng efter 3 kast. Det var trots allt jag som vann i slutänden och det ganska stort och för en gångs skull slog jag faktiskt Yatzy! Resten av kvällen satt vi och pratade och eldade och vi fortsatte att prata efter att vi lagt oss och pratade så länge att vi var tvungna att gå och kissa igen innan vi kunde försöka sova. Jag somnade vid 3-4 men vaknade nästan direkt eftersom jag åter hade "restless legs" så jag fick gå upp och ut för att kyla benen och ta värktabletter och sen somnade jag slutligen.

Vad ger man en sån som har allt den vill ha?

3/3 På lördagen gick vi upp lite tidigare och det var återigen morgontrötta jag som var först upp men den här gången efter att verkligen ha tvingat mig själv. Jag tände i spisen och satte igång att baka, en stund senare kom Ju och satte igång med äggröra medan barnen började packa ihop sina sängkläder, duka och samla ihop sina saker.
När vi ätit frukost hjälptes vi alla åt att packa bilen, städa, bära in ved och diska och det gick överraskande fort alltihopa.

Sen halvgled jag och Ju nedför backen i min bil medan barnen gick till fots ned med de lånade skottkärrorna. Sen körde Ju upp för den sista hala backen med sin bil som tack vare de lånade snökedjorna kom upp utan några större problem.
Snökedjorna passade inte riktigt på hennes bildäck så väl uppe för backen var de tvungna att tas av och så körde hon försiktigt, försiktigt den sista hala biten och så snart det var snöfritt så stannade vi och packade in hennes och A's grejer i Ju's bil och sen åkte vi hem på varsitt håll.
När vi stod där vid sjön som pustade iskall vind över oss, så undrade vi när isen skulle släppa och Ju sa att vi skulle bada bastu och hoppa i sjön nästa helg. Vi får väl se....

Vi var hemma i Väsby vid 14 och jag åkte förbi McDonalds för lite lunch att ta hem och sen lämnade jag av ungarna hemma hos dem.
Jag hade bara varit borta 2 dagar men det var visst tillräckligt för att några små blomknoppar skulle hinna titta upp ur jorden, vågar man hoppas på en tidig vår?
Trots att jag sovit rätt bra under helgen så var jag så trött att jag nästan hallucinerade så jag hoppade i säng efter lunchen och somnade som en stock och sen gick jag upp och duschade och fixade till mig och stod och försökte bestämma mig för byxor eller klänning och bestämde mig slutligen för byxor fast jag egentligen hellre ville ha klänning. Det känns som om det är en mycket mindre risk att vara överklädd om man har byxor...

Jag hade funderat i flera veckor på vad L skulle kunna tänkas vilja ha i 40-års present och inte kunnat komma på nåt som var lämpligt och slutligen funderade jag snarare i banorna; Vad kan jag som inte hon kan? Och då kom jag fram till att ge henne ett presentkort på en fotosession för henne och hennes häst, inklusive 2 stycken A4-förstoringar. Det är något jag faktiskt är rätt bra på och nåt som är svårt att göra själv. För att det inte skulle se för torftigt ut med ett datautskrivet presentkort som jag inte ens hade ett snyggt kuvert till så lade jag det i en snygg påse och lade ned en liten flaska äkta champagne, ett ciggpaket och en Mentos-rulle. På vägen till lokalen stannade jag på macken och i brist på blommor så köpte jag en varsin liten Grattis-Chokladask till de tre jubilarerna, så L fick en sån i sin påse också. Det kändes fel att dyka upp tomhänt till de andra trots att jag inte träffat de tidigare och med tanke på hur glatt förvånade de blev så var jag nog den enda som hade med något till alla tre... hoppsan.
L verkade bli glad för presenten och efter att hon presenterat mig för sin mamma, kusin och några stallkompisar var det dags för mat och det var fräscht och gott. Ljudnivån var jättehög och efter att ha ätit upp gick jag in i ett annat rum och pratade med en gammal internetkompis jag tyckte mig känna igen trots att jag inte träffat henne på 10 år, men då gillade jag henne och hon visade sig vara samma trevliga, glada tjej ännu så jag satt och pratade med henne, hennes sambo och ett annat par och de var roliga och trevliga och släppte glatt in mig i gänget.
Efter en stund blev det för tungt för mig att stanna kvar, jag hade nu fått värk i kroppen och frös, tecken på att min sköldkörtel har gett upp för dagen, dessutom satt Turre i bilen och det var rätt kallt denna kväll, flera minusgrader. Så jag åkte hemåt och var rätt nöjd med min helg så långt.

Vi kan skrämma de modigaste

2/3 På fredagen var vi alla väldigt sega och jag tvingade slutligen mig själv att gå upp vid 12 eller nåt sånt. Jag hade sovit som en stock men var tröttare än någonsin av någon anledning. Jag smög så gott jag kunde och tände i spisen och sen rörde jag ihop en pannbrödsdeg och vid det laget var de andra vakna och jag satte igång att baka ut degen och grädda brödet och Ju förberedde äggröra.
Vi åt som kungar denna morgon, äggröran var den krämigaste, godaste jag någonsin ätit faktiskt och brödet var gott till det, ungarna var också väldigt nöjda.
Efter att vi plockat undan efter frukosten bytte vi om och jag och Ju åkte för att handla och barnen gick ned för backen för att försöka preparera den inför hemfärden på lördagen, vi var allt annat än säkra på att Ju's bil skulle komma upp för backen till vägen. De hackade bort is och sandade och hade sig, vi kom med nöd och näppe upp för backen med min bil och sen kom vi iväg till affären.
Vi handlade lite grejer till nudelsoppa och korvgrillning och så åkte vi tillbaka. Vi stannade till på Statoil på vägen hem och köpte vägsalt, kanske skulle det hjälpa lite i alla fall?
Barnen hade jobbat stenhårt under tiden vi varit borta och ändå hade de inte kommit så långt. Jag och Ju saltade en bit av den brantaste backen och sen stannade Ju med barnen för att montera snökedjor på sin bil, hon fick låna dem av grannen.
Jag åkte mot torpet och denna gång sådär i dagsljus utan barn i bilen så körde jag lite mer aggressivt och kom faktiskt upp för backen. Sen packade jag upp och när jag var klar dök de andra upp.
Barnen var väldigt trötta och hungriga vid det här laget och efter en stunds diskuterande kom vi fram till att vi skulle grilla utanför dörren istället för nere vid sjön.
Vi är ett väldigt effektivt gäng när det gäller att göra upp eld, jag och L vet precis hur man får igång den och de andra är bra på att hitta ved. Det tog inte mer än någon minut och bara en tändsticka så hade vi en fin brasa och strax senare började vi grilla korv för ingen av oss orkade vänta på någon glöd.
När alla ätit sig mätta på korv med bröd så gick vi lös på marshmallows, ungarna har tjatat om det de andra gångerna vi har grillat korv, men det här är första gången vi kom ihåg att köpa det.
När vi kom in var vi frusna och trötta och jag var nästan lite yr av trötthet så jag lade mig en stund och de andra var inte bara tysta och snälla, nej de diskade och städade under tiden också så jag vaknade till ett nystädat kök. Jag hade bara slumrat till eftersom jag börjat panikfrysa och fick till slut gå upp och sätta mig så nära spisen det gick och när jag värmt mig ordentligt startade vi en omgång "plump" men sen blev vi hungriga och jag gjorde en nudelsoppa med Ju's assistans. Det var tacksamt och det fanns inget kvar i grytan när alla ätit sig mätta.
Sen spelade vi vidare på vår plump-omgång och sen var jag helt slut och ville gå och lägga mig och de andra gick med på det. Vi släpade återigen fram madrasser och sängar och kom i säng. Innan vi somnade låg vi och pratade en bra stund och sjöng halva låtlistan från 80-talets barnskiva nummer 1, Djurens Brevlåda.
Vi hade väldigt roligt och det skulle nog ha varit en hel del folk som blivit skrämda av oss och undrat vad vi är för ena egentligen...

Nu tar jag långhelg

1/3 Eftersom jag lämnat bilen på jobbet och gått hem på onsdagen hade jag ju inget annat val än att gå till jobbet på torsdagen. Nu var det kallare och det duggade till och med, men man blir ju rätt varm av att gå så det gick bra ändå. Jag hade inte kommit långt när jag mötte stallkompisen C som var på promenad med hästen som är ordinerad boxvila efter kastrering. Hon går alltså promenader med honom morgon och kväll och jag kan tänka mig att det såg lite roligt ut där vi stod och bytte ett par ord, hon med en häst i kopplet och jag med en tax... Jag som fotar precis allt till bloggen glömde förstås att fota C och E trots att de såg så fina ut i frosten.Men jag antar att jag var lite glatt överväldigad för jag har inte sett C på flera månader och det var kul att se henne åtminstone en stund. Men sen var vi tvungna att gå vidare jag och Turre så vi sa hejdå och traskade vidare. Den här gången gick vi cykelvägen eftersom jag inte orkade halka runt på ridvägarna nåt mer och det visade sig antingen vara en kortare väg trots att det inte känns så, eller så är det just halkan som gör skillnad, för det tog bara 44 minuter från dörr till dörr och det med en liten snackpaus på vägen. Det var fortfarande lite halt på sina ställen och jag kan tro att det går att korta den tiden ytterligare lite till. Jag kände mig lite som Will Smith i "I am Legend", för det var helt tomt på vägarna och alla hus var mörka och nedsläckta, jag såg knappt ens en bil. De enda jag såg var nog C och E på sin promenad och ett par hundägare med hundar på promenad.
När jag kom till jobbet visade det sig att T fixat så att mitt navigatorfäste hade blivit skickat från Oslo, jag kan inte tro att någon annan skulle ha engagerat sig så för att jag skulle få tillbaka det, så jag var väldigt glad och tacksam. Han hade satt det på rutan till mitt kontor men jag såg den inte förrän han pekade ut den.

Efter jobbet skyndade jag hem, packade det sista och tog en kvick dusch. Sen packade jag bilen och åkte för att hämta systerbarnen och sen åkte vi söderut mot Södermanland och det lilla torpet i skogen.
På vägen fick jag först ett samtal från Ju om att vägen upp var en isbana och att hon fått lämna bilen hos grannen, låna en skottkärra och gå uppför den långa, branta och hala backen. Hon och A hade åkt före oss eftersom de inte hade nåt de behövde göra under dagen och för att värma upp huset. Senare fick jag mms med bilder på backen och det såg inte så jäkligt ut, jag har ju väldigt bra vinterdäck på min bil och de har aldrig gjort mig besviken förr. När vi närmade oss torpet och vägen fortfarande var snö och isfri började vi undra varför hela Södermanland tycktes vara fritt från is och snö medan just "vår" backe var helt omöjlig att forcera.
Strax senare bestämde vi oss för att åtminstone försöka ta oss upp och vi kom så långt att vi såg ljuset från torpet glimma mellan träden och sen kom vi inte längre. När vi plötsligt började åka baklänges säger L med lugn, samlad röst: Bromsar du?
Jodå, bromsen var helt nedtryckt och det märktes inte ens, pumpning fungerade inte heller. Jag styrde i mörkret och hoppades på att det skulle hjälpa och att jag skulle pricka vägen om det gjorde det.
Sen backade vi vidare till sjöstigen och parkerade där, sen började vi släpa, bära och stånka upp för den branta, hala backen.
När vi var ungefär halvvägs blev vi mötta av A som tog den största, tyngsta väskan och med stora steg gick före uppför backen.
Det var relativt varmt och bekvämt i stugan, de hade eldat i flera timmar och det gör stor skillnad.
Sen blev vi serverade mat som Ju lagat till åt oss, barnens favorit, Ju's köttfärssås med spagetti och det var verkligen jättegott.
Sen satt vi och pratade, spelade Yatsy, läste sagor, sjöng och skrattade.
Vid midnatt ungefär började vi dra fram madrasser och bädda åt oss i alla hörn av stugan och det var fortfarande lite kyligt och jag önskade att jag hade en One-Piece så som barnen, de verkar mjuka, sköna och varma. Var kan man hitta en sån eller en kopia som inte är så dyr?
Vi låg och pratade en stund i mörkret och sen blev det plötsligt tyst. Jag somnade nästan på stört men blev väckt av någon av killarna som ropade rätt högt i sömnen, men eftersom det var ganska väntat så somnade jag om direkt igen.