Finns det hjärterum så finns det stjärterum

14/9 På lördagen gick vi upp vid 8 för att hinna äta frukost innan dagen på ridhuset började. Det var visning av 2½-års hingstar som stod på schemat för dagen, dessutom skulle de lite äldre hingstarna göra bruksprov.
Vädret var soligt och vackert och med tanke på hur det ibland är när vi är i Vetlanda i september så var vi alla tacksamma för det.
När det var dags för bruksprovet skärmde vår vän B upp oss rejält när hennes hingst skulle in, hon var osäker på hur han skulle sköta sig och målade upp alla möjliga läskiga scenarier och vi tordes knappt titta. Men det gick alldeles utmärkt i slutänden och M som körde gjorde ett mycket bra jobb. Fast han är travkusk och inte brukskusk vilket syns ganska tydligt på sättet att köra, men det syntes lika tydligt att hingsten både tycker om och respekterar honom och också litar på honom.
Efter bruksprovet fikade vi med B och hennes dotter L och M och pustade ut allihopa efter nervpirret.
När det var dags för visning av hingstarna på hårt underlag fick jag några kul bilder på visare och hästar som flyger, inga fötter i marken alls! Den bilden jag har valt visar LG, som nästan klår hästarna med sin gång!
När det var dags för middag åkte vi in till Vetlanda och åt kinamat med B och Å, det är vad vi alltid gör och vi gillar att hålla på traditionerna.

Efter middagen åkte vi tillbaka mot ridhuset och åkte ned till campingen där familjen N hade ställt upp sin gamla husvagn "Pärlan" som är väldigt liten. Där samlades en massa folk under kvällen, både inne och utanför och till slut bestämde vi oss för att ta ett rekord och alla klämde sig in i husvagnen för någon minut, vi lyckades få in 19 personer i den lilla gamlingen!
Sen ramlade vi ut drygt hälften av oss och andades ut magarna som vi fått hålla in för att få plats där inne.
Det är ett så himla härligt gäng och vi pussas och kramas och skrattar allihopa och även om folk är lite fulla nu och då så är det aldrig någon som beter sig illa, de bara kramas och pussas lite extra!
Vi kom inte i säng förrän vid 2 denna kväll, för vi hade så trevligt att inte ens syrran hade bråttom därifrån.

Fan vad snygga hingstar!

15/9 På lördagen gick vi upp 7.30 för att hinna äta frukost och fixa innan allt började på ridhuset klockan 9.
Frukostbuffén var inte jättestor men höll hög kvalité och hade flera laktosfria alternativ som man inte ens behövde be om, de stod framme.
Klockan 9 var vi på plats i ridhuset för att se lösvisningen av 2½-årshingstarna. De flesta skötte sig utmärkt, även om ett par stycken inte riktigt ville galoppera utan mer kolla på omgivningarna eller trava.
Bara 7 hingstar dök upp för bedömning i år men de höll väldigt hög klass och vi blev väldigt förvånade när vi kunde konstatera att de alla hade helt fantastisk trav!
Förr har vi sett en eller två i varje kull som haft trevligt steg, men nu hade alla det, mycket trevlig utveckling!
Sen följde bedömning en och en och på läktaren pratade alla med nya och gamla vänner och spekulerade om vilka som skulle bli godkända och vilken man hade som favorit. Alla jag pratade med var rätt övertygade om att Kronos var den hingsten som skulle gå etta i ringen detta år. Och några timmar senare fick vi faktiskt se just detta hända. Ingen i publiken var som sagt särskilt förvånad, men ägaren/uppfödaren E verkade vara den enda som inte riktigt vågat tro på ett sånt resultat och hon gick runt i nån sorts dimma av förvåning resten av dagen och kanske även nästa...
Hela 4 stycken av de 7 hingstarna ansågs bra nog att föra sina gener vidare och det är en väldigt hög procent. Jag hörde premieringsförättaren M säga till sin grupp när de återstående 4 hingstarna skrittade i ring runt dem: -Fan vad snygga hingstar! och jag kan bara hålla med honom.
En handfull tidigare godkända hingstar gjorde också sitt bruksprov och där måste vi väl tyvärr säga att alla inte var så väl förberedda som man kunde önska och som vi sett tidigare. Det känns som om det var mycket nerver inblandade och den enda runda som kändes helt solid var K's runda med Björkhems Arn 275 som var väldigt trevlig att beskåda.
En annan sak som är så kul med våra fjordhästar är att de samlar människor i alla åldrar och i helgen hade vi visare som troligtvis var mellan 15 och 75 år gamla. De yngsta och de äldsta var dessutom några av dem som var bäst på att visa häst!
I som jag skulle gissa är runt 75 år gammal springer som vilken 25-åring som helst bredvid hingstarna och det ser inte ens ut om om han anstränger sig för att hänga med!

När hästdagen var över var klockan bara 16 och det kändes rätt skönt i jämförelse med hur sent det brukar sluta. Vi stod och pratade med folk en stund och sen åkte vi tillbaka till hotellet och sen duschade jag och syrran och så pratade vi en stund och bara vilade.Vid 19 mötte vi upp Hallänningarna på torget och så gick vi till Restaurang Asien och de visade sig ha helt fantastiskt mat! Den bästa Kinamat jag har ätit i Sverige faktiskt. Rimliga priser har de också och det enda minuset är miljön, det kändes som att sitta och äta i en spilta, men va fan, sånt är vi ju vana vid.
De i spiltan bredvid stirrade på oss med öppna munnar, jag vet inte riktigt vad det var som var så chockande, men jag antar att vi Stockholmare både syns och hörs och Halläningarna är skyldiga "by association" som man säger på Engelska.
När vi sen började prata om hur olika stackars djur dött på dråpliga sätt så spelar det ju ingen roll hur mycket man älskar djuren, det är för roligt för att inte asgarva...
Om ni undrar hur sjutton det kan vara roligt så kan jag säga att det inbegrep utplattade friterade marsvin, tumlade papegojor, eldsprutande ödlor och en massa annat underligt. Och nej, ingen av oss var ägare till nåt av dessa djur... inte heller var det vi som dödade dem.

När vi skulle gå tillbaka till hotellet åkte det raggarbilar fram och tillbaka på huvudgatan med dundrande högtalare och om vi för en stund undrade vem de trodde att de imponerade på så insåg vi snart att de imponerade på alla de småtjejer som faktiskt satt på parkbänkar utefter gatan och väntade på att de skulle köra förbi!
En helt annan värld...

Vi kom tillbaka till hotellet vid 22 och då satt T och M med ungdomarna i hotellbaren och jag satte mig med dem medan syrran och S gick till rummet. Vi hade trevligt och skrattade en del och sen blev kvällen mer och mer absurd.

Det var slutligen som att vara på studiebesök på ett zoo. De dimmade lamporna mer och mer, sprutade ut rök och började spela musik och sen kom det mer och mer folk, den ena personen absurdare än den andra.
Det var som ett skoldisko med alkohol och lite äldre människor.
Desperata tycks de vara också för jag satt där i vinterkängor, jeans och t-shirt och helt osminkad och en kille kom och insisterade på att jag skulle dansa med honom och efter att T pushat att jag skulle göra det så gick jag till slut upp och dansade lite med honom och kände mig skitdum, för jag kan inte dansa och det kan folk från småstäder.
Dessutom var han troligtvis max 25 år gammal... Men jag antar att de sällan får nytt blod, så det överväger säkert det faktum att jag är "gammal".
Vi hade önskat att vi hade en varsin skämskudde att hålla för ögonen med, men det var liksom helt omöjligt att inte titta, så som man inte kan låta bli att titta när man vet att någon kommer att göra bort sig.
Vid midnatt ungefär lämnade vi ungdomarna och gick för att sova. Jag gick ut för att ta en cigg först och pratade lite med vakten utanför. Han menade att det fanns två uteställen i Vetlanda, Ladan och Stadt och att på ladan var det bara gamla alkisar. Vi har lovat varandra att vi ska till Ladan nästa gång, för vi bara måste ta en titt på det som anses värre än Stadt.
När jag stod där kom nämligen en kille utstapplande så fort hans vingliga ben kunde bära honom och när han tagit sig 2-3 meter förbi mig började han kaskadspy och slutade inte förrän nästan 5 minuter senare. Vakten och poliserna som stod 5-10 meter ifrån brydde sig inte om att göra något alls. Tänk vilka kulturskillnader det finns bara inom Sverige. I Stockholm skulle folk rynka på näsan och polisen skulle nog ta honom till fyllecell. Han skulle troligtvis inte vara välkommen tillbaka till utestället hur som helst heller...

Det kryllar av hingstar

14/9 På Fredagen var det för första gången kö på badrummet hemma, jag och K skulle iväg samtidigt eftersom jag hade ett möte i Uppsala klockan 9. Jag var ju tvungen att duscha och tvätta håret också eftersom jag skulle på möte och sen vidare till Vetlanda efter jobbet.
Jag var tvungen att åka till kontoret först eftersom jag inte kunnat ta hem alla papper och grejer som jag behövde dagen innan. Jag ville ju inte gärna bära med mig allt detta när jag gick hem.
Alltså hämtade jag upp lite papper och sånt och så åkte jag mot Uppsala.Jag hade ju inte riktigt räknat med att det skulle vara tvärstopp på motorvägen åt det hållet för det händer inte ofta. Men nu stod det stilla ett tag eftersom de höll på att bärga en lastbil i högra körfältet.
En stund senare var jag i alla fall på väg och kollegan J skickade vägbeskrivning på sms så när jag väl kom till Uppsala så gick det snabbt och smidigt att hitta till Uppsala Garnison. Självklart regnade det när vi skulle kliva ur bilarna och gå till vaktkuren och checka in och vi blev rätt blöta under den lilla stund vi var ute i regnet. Sen åkte vi igenom området tills vi kom till vår kund och sen testades det hjälmar och mättes huvuden och när alla var nöjda och glada så tog vi en kaffe, tittade på några häftiga helikopterfoton och snackade.
Jag kom tillbaka till kontoret vid 11.30 och svarade på lite e-mails och så innan jag var tvungen att packa ihop arbetet för denna vecka och åka mot Vetlanda och Fjordhäst Riksutställningen.
Det var en hel del trafik när vi åkte mot stan, men inga direkta köer och det gick relativt smidigt att komma till Västerhaninge där vi skulle möta upp S och byta till hans bil.
Jag parkerade min bil på hans parkering och så lastade vi våra väskor från min bil till hans och strax senare var vi iväg.
Vi stannade strax söder om Norrköping och åt på McDonalds och det var kanske inte så smart eftersom jag ätit väldigt lite den senaste veckan så det fick jag ångra senare. Latten var säkert dödsstöten för min laktosintolleranta mage...
Vi skulle göra ett stopp i Nykil utanför Linköping för att hälsa på P och E som bor där på en gård.
Vi fick en genomgång av det kommande SM:et som kommer att hållas på Öknaskolan nästa sommar och vi fick se bilder på området.
Sen åkte vi iväg till hingstbetet för att se alla unghingstarna som går där. Det är 5 fjordingar, 2 russ och en ardenner och när de väl hörde oss vissla och ropa kom de dundrande i galopp ned för backen för att hälsa.
De är helt översociala allihopa och det gick inte att ta ett stag utan att bli förföljd av nyfikna, keliga hästar som ville pussas, klias och smaka på mitt hår, skor och kläder.
Av någon anledning så hamnade jag om och om igen i en grupp av 6 hästar som trängdes runt mig, medan de andra 4 stod tillsammans med en häst...
Jag som gärna ville hålla mig någorlunda ren fick flytta på mig hela tiden för att inte bli för skitig. Skorna som var av mocka gick däremot inte att hålla torra i det höga gräset och mina fötter kippade och skorna stank när vi kom tillbaka till bilen.
Sen insåg vi att vi haft alldeles för trevlig för klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi åkte tillbaka hem till deras gård, beundrade hingsten Curry en stund, lånade toaletten och kom slutligen iväg mot Vetlanda på nån liten väg som P sagt att vi skulle ta. Navigatorn tycktes lika förvirrad som vi för vi hamnade nog fel med tanke på att vi borde ha kommit ut på en större väg till slut, men till Vetlanda kom vi i alla fall om än sent. Den här gången skulle vi bo på Stadshotellet och vi åkte direkt dit för att checka in.
Vårt rum var litet och trångt och sängarna hårda, men det var nog mest min åsikt, de andra verkade relativt nöjda. Jag är nog bortskämd efter alla mina resor kanske. Jag skulle ta bäddsoffan men fick kramp i korsryggen efter bara 15 minuter så syrran erbjöd sig att testa och tyckte att den gick att sova på och var snäll nog att offra sig. Jag hade redan bestämt mig för att försöka få tag i ett till rum för jag insåg att jag inte skulle kunna sova i den sängen och när jag inte får sova, då blir jag ilsk.
Syrrans säng som jag fick ta över var mycket bättre men inte på långt när bra alls i alla fall. Men sova kunde jag större delen av natten i alla fall.
Det var nattklubb nere i baren under natten och hela byggnaden dunkade, men vi var trötta nog att sova i alla fall.

Det var ju fler än så som var bra

Söndagsmorgonen började med utställningsklasser men då satt vi och åt frukost hemma hos AC efter att ha packat våra grejer och plockat undan och dammsugit i stugan.
Vi passade dock tiden noga så att vi skulle vara på plats då 2½-års hingstarna fick sina poäng. Vi blev lite besvikna när bara 4 av 21 hingstar gick igenom, det är mycket lägre procent än tidigare år och vi hade ju tyckt att hingstarna var av jämnare kvalité i år än på länge. Själv hade jag till exempel gärna sett att den tyska hingsten Vincent hade gått igenom. Nu vet jag inte alls vilka skäl de hade att välja bort honom, det kanske var nåt allvarligt. Men annars hade jag velat ha honom i aveln eftersom han är lätt i typen, har stam som gör att han inte är släkt med ett enda sto i Sverige, är musblack och hade väldigt fint travsteg.

Av samma anledningar utom stammen var jag glad att den musblacke Gandhi klarade sig igenom. Det tror jag är en hingst som kommer att utvecklas på ett bra sätt.

Jag kan tycka att vi kanske inte borde vara så rädda att godkänna hingstar vi är lite tveksamma om och istället vara bättre på att de de som inte förärver sig ordentligt ur aveln. Ibland kan nämligen hingstar förvåna. De som är ursnygga och har bra rörelser kan ge halvdana avkommor och de som mest bara är allmänt korrekta kan ge idel vackra föl med goda rörelser. Vi kanske skulle vara mindre rädda att ta reda på vilka som är vilka?
I klassen för äldre tidigare icke godkända hingstar var det bara två startande och jag trodde nog att någon av dem skulle bli godkänd, det kändes som väldigt få annars. 4 av 23, låter inte det lite väl hårt? Jodå, den musblacke Belgarion gick fakitskt igenom. Han var ju visade tidigare utan framgång och även om jag tycker att det ser ut att vara en bra häst trodde jag aldrig att han skulle gå igenom. Jag har upplevt att premieringsnämnden inte gärna vill godkänna de som kommer tillbaka, jag får för mig att det är en typ av principfasthet och att de är för stolta. Men nu bevisade de att de inte alls är så småsinta och jag får be om ursäkt för mina tankar.

Efter ett mindre antal hästar i diverse utställningsklasser som tyvärr drog ut på tiden så pass att publiken tröttnade totalt på att följa utställningen så var det slutligen dags för 3-års stona. Under tiden det varit tråkigt had ejag fixat med mina foton och dessutom lyckats sälja några stycken. Bara 14 ston var med i år, det är ju väldigt synd, men attans så fina de var. Ibland har jag tyckt att de varit alldeles för tunga, andra gånger att de är för kantiga, detta år var alla riktigt fina och jag lyckades inte riktigt göra mig en särskild favorit. Jag förstår inte alls varför men de som togs ut som inte nått 40 poäng fick vi bara kritiken på, inte poängen och det hördes störda stön och suckar från läktaren när vi fick det beskedet.
När de tagit ut en efter en var bara två ston kvar, båda av väldigt god typ och ändå så väldigt olika. Jag trodde nog att de musblacka Höjgaards Iwana skulle gå etta, men sen ändrade jag mig och så tillbaka igen, det var svårt...

Slutligen visade det sig vara Björkhems Alexya som tog första platsen som bästa 3-års sto 2011 med Iwana som mycket god tvåa.
Till vår glädje satte de igång med BIS-ringen direkt efter avslutad 3-års klass och det var bara 5 hästar i den ringen, 4 Alexander Lukas avkommor och 3 Björkhems hästar, inte dumt.

Valacken Björkhems Qvick fick hela 42 poäng och ändå var han den första att lämna ringen, en 10:a på skritten fick han också.

Som BIS gick Frederik Skovå som just blivit såld till Norge och skulle åka till ny ägare samma dag, Reserv-BIS blev Björkhems Tara ett jättefint fölsto med fantastiska rörelser, stoet som vi fick se lösvisas i ridhuset på fredagskvällen.

Sen skulle jag bara fota 3-års stoet och BIS-vinnaren och sen gick jag och packade ihop dator och skivare och så packade vi bilen och kom iväg, men inte förrän vid 17.50! Dagen gick så långsamt att våra Gotländska vänner fått visa sitt 3-års sto utanför konkurrensen för att hinna till den tidiga båten, de varnade nämligen för kuling och de hade inte tagit sig hem annars. Vi fick med oss S hemåt Stockholm, hon som mött upp hos AC på fredagen. Och innan vi verkligen satte iväg stannade vi och handlade alldeles för mycket godis på Godishuset eller vad det heter i Vetlanda. S hade fått specifika instruktioner att han MÅSTE handla där innan han fick komma hem igen.

Jag som egentligen inte ens äter särskilt mycket godis köpte säkert bortåt 2-3 kg och helt seriöst, det kommer nog att räcka till jul, det gjorde det förra året...

När vi var mellan Vetlanda och Mjölby var vi i telefonkontakt med Östgötarna som vi kört om en stund innan, vi brukar försöka äta tillsammans på vägen hem och lyckades stråla ihop på Max Hamburgare i Mjölby. Där beställde jag alldeles för mycket mat som jag inte ens åt upp hälften av men jag ville liksom ha chili cheese, mozarella sticks och en hamburgare och lite smältost med pommesen...

Det blev att jag gav bort hälften av chili cheesen till S, åt mozarella sticksen och smakade på pommesen med smältost. Hamburgaren rörde jag inte utan tog med den som färdkost. Sen sa vi hejdå till Östgötarna och åkte vidare. Vi stannade bara en gång till på vägen, för att tanka och röka och det visade sig att vi tagit oss hem på rekordtid trots våra tre stopp kan man nog säga.
Vi hämtade min bil, lastade om och sen åkte jag och Å hemåt, S tog bussen och S åkte åt sitt håll.
Jag lämnade av Å hemma hos sig, hjälpte henne till dörren med väskan eftersom hon fortfarande hade svårt att gå och sen åkte jag hemåt och hämtade Turre på vägen.
Jag var hemma vid 23.30 och åt lite edamamebönor innan jag kom i säng. Precis när jag kommit hem hittade jag jordgubbarna som varit borttappade sedan fredagen, de låg i en av mina kassar gömd under annat. ´Jag kom i säng vid 1.30 och somnade på stört.

Att skriva i sömnen

Ja, jag ligger lite efter i bloggen nu, men vi får se det som att jag haft roligare saker att göra än att skriva blogg och till stor del är det sant.

Det var meningen att jag skulle skriva för tidningen Ridsport, den största ridsporttidningen i Sverige och referera från premieringarna i Vetlanda. Jag vet ju att det ska vara inne på onsdagen, det brukar vara så. Det är struligt att få det klart så fort. Man har ju varit borta ett par dagar och har en del som behöver göras och så har man inte riktigt kommit hem i hjärnan liksom. Man har ju inte smält resultatet. Dessutom finns inga officiella resultat att få tag i någonstans, så man får gissa och hoppas att man fått det rätt.

Det var ju pyssel med tjejerna på kvällen och jag tog med mig datorn och listor och grejer. Men att koncentrera sig så pass att man kan skriva ett bra reportage, ja, det går ju inte i det sällskapet. För övrigt var det meningen att jag skulle skriva två...

Jag åkte hem relativt tidigt för att vara jag, så jag kom hem strax efter 22, men då var jag hungrig och åt lite istället för att skriva. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag blir klar och skickar iväg grejerna i tid även om det betyder att jag får skriva hela natten.

Jag hade lovat att skicka reportagen på kvällen/natten och det var okey med tidningen.

Efter att ha ätit i godan ro och tänkt lite på vad jag skulle skriva utan att ha direkt, rediga, formade tankar om det. Så satte jag slutligen igång. Det är lättare sagt än gjort det här att skriva reportage, det är svårt att vara överallt och jag insåg plötsligt att jag till exempel inte hade någon som helst koll på bruksprovet och hur det gått för de olika hingstarna. Inte hade jag koll på de hingstar som var där för höjning av värdebokstav heller och hur var det med pausprogram? Blev det nåt sånt eller?

Nåja, ett par timmar senare hade jag i alla fall två färdiga reportage, men vid den tiden på dygnet är det svårt att avgöra om det är bra nog. Jag mailade iväg reportagen med viss oro ganska exakt klockan 2.15 på morgonen och då var jag helt matt och hade svårt att sova när jag väl kom i säng. Nu vet jag varför barn har svårt att somna när de är övertrötta.

Hingstresultat, ston, en massa godis och riksdagsval

Lite sovmorgon fick vi på söndagen och vi packade ihop våra grejer och åkte mot ridhuset för att se vad domarna tyckt om de unga hingstarna.

Av 16 stycken 2½-års hingstar godkändes i slutänden 7. Men även en lite äldre hingst godkändes, så totalt fick vi 8 nya hingstar i aveln.

Kanske kan man som vissa tycka att det är lite överkurs att ha så många avelshingstar i en så liten ras. Men jag tycker att om hingsten är bra nog att godkännas, så ska han också godkännas. Sen är det upp till hingstägaren och stoägarna att bedöma om han ska vara i avel.

Får han inte tillräckligt med ston så är det upp till hingstägaren att ta honom ur avel om de tycker att det inte är värt allt jobb.

Fina hingstar av väldigt varierande typ fick vi nu i alla fall nygodkända i vår fjordhästavel. Premieringsförättaren talade sig varm om fjordhästmänniskornas goda omdöme då det gäller vilka hingstar som ska visas och hur långt vi kommit i aveln.

Efter lunch var det dags för treårsstona som tyvärr var väldigt få i år, bara 11 stycken. Jag kan inte tro att det hänt tidigare att de varit färre än de unghingstar som visats för premiering. Mycket god kvalité var det däremot på stona och de skötte sig lika gott som hingstarna. För några år sedan var många av 3-års stona lite halvvilda och ohanterade, men det har ordnat upp sig de senare åren. Vinnaren i ringen var väldigt vacker och hennes pappa dog i sjukdom väldigt ung, därför är det kul att hon och hennes halvbror visades denna helg och han blev godkänd och hon bästa 3-årssto.

Vi kom iväg tidigt eftersom alla andra utställningsklasser var inställda på grund av för få anmälda. Visst är det skönt att komma hem tidigt, men med tanke på att det var totalt ett 30-tal hästar så liknade det mer en lokal utställning än en riksutställning. Publiken var också betydligt mindre i år än vad den brukar, så visst märks det en skillnad. Det finns trots allt en gräns för hur mycket man kan försöka spara och ändå få det att gå runt.

Innan vi åkte från Vetlanda ville S och syrran köpa godis på Godishuset så det gjorde vi. Själv är jag ju lite shopoholic, så jag handlade också trots att jag knappt äter godis, så om det är någon som är sugen så kan ni komma och hälsa på mig. Sen bestämde vi oss för att köra raka vägen hem utan fler stopp, syrran och S ville hinna hem och äta middag med sina familjer. Det gick rätt bra tills vi kom till Gnesta-avfarten, då var jag tvungen att be S om att köra av, jag hade en fruktansvärd kramp i vaden som flyttade över till skenbenet så snart jag stretchade vaden, sen hoppade den tillbaka till vaden när jag stretchade skenbenet... Så höll det på tills jag kunde kliva ur bilen och då gick det över nästan genast.

Sen var det nästintill stillastående köer genom Södertälje och vi blev senare än vad vi trott hem. Jag var ändå hemma vid min egen dörr vid 20.30 och då hade vi bytt bil, lämnat Å i Bromma och hämtat Turre hos mina föräldrar på vägen hem.

Jag hoppade kvickt in i duschen och hoppade sen in i bilen och körde till Huddinge och M. Vi hade bestämt att se valvakan tillsammans, jag skulle varit där vid 21 men dök upp en halvtimme senare, dessutom hade jag glömt champagnen hemma...

Oj, vad vi hade kul när vi tittade på valvakan, vi satt och irriterade oss på alla dumma människor och SD i synnerhet och traschade dem ordentligt. Det är kul att vara arg ibland.

Sen var klockan plötsligt 1, tiden går fort när man har roligt. Vi som hade bestämt att det inte skulle bli ännu en sen söndagskväll... Jag lovar att jag somnade ovaggad när jag väl kom hem.