Och så några ston...

16/9 På söndagen kunde vi ta lite sovmorgon men själv vaknade jag någorlunda tidigt av nästan mig själv. Egentligen vaknade jag av att S höll på och blippa på sin telefon, han gör sånt och väcker mig. Jag är lättväckt.
För övrigt vaknade jag flera gånger under natten av flera ljud från honom och en gång även ett fnissande i sömnen.
Vi packade det mesta och gick ned till frukost och tog det i lugn och ro. Eftersom de faktiskt serverar lektosfri fil så tog jag fil och lite flingor och müsli och frön och så lite hallon också.
Sen gillar jag ju rödbetssallad så jag tog en klutt av det också och åt bara sådär.
Ägg, kaffe och macka fick det bli också.
Sen gick vi upp och hämtade våra väskor och så packade vi bilen och åkte mot ridhuset.
På förmiddagen var det lite diverse utställningsklasser, väldigt fina hästar, men tyvärr ganska få. Dessutom var en del överviktiga och det ser vi faktiskt sällan på riksutställningen.
Vid 13 var det dags för 3-års stona, det är den mest prestigefyllda klassen under helgen och många brukar vilja ta en chans på utmärkelsen. I år dök dock bara 14 ston upp vilket nog är nästan en halvering från förra årets siffror, men liksom med hingstarna så var kvalitén väldigt hög. Stona måste visserligen kvala för att få vara med, men premieringarna utmed vårt långa land kan ge väldigt olika resultat från hur det slutligen ser ut på riksutställningen.
Kompisen LG lyckades pricka nästan exakt hela ordningen i ringen och var stolt som en tupp för varje rätt han fick och vi fnissade en del bredvid ringen.
Inget av stona fick detta år under 38 poäng, så ja, kvalitén var mycket hög.
Sltulig vinnare av 3-års ringen var Höjgaards Java, ett jättefint sto som har världens gulligaste ägarfamilj bakom sig. Hela vårt gäng avgudar deras gäng!
Som BIS fick vi se fölstoet Finja Kry och som tvåa 2-års stoet Cascada. Två mycket värdiga hästar. Sen blev det förstås foto- och kramkalas så som det normalt blir i fjordhästföreningen. Visst finns det säkert några som missunnar någon en seger, men de märks inte i all kärlek som bollas fram och tillbaka!
De som vinner känner nog alltid att de har en massa folk som unnar dem det och att folk är genuint glada för deras skull. Men samma människor ger också allt detta tillbaka året efter när någon annan vinner.

Vid strax efter 16 var vi på väg från Vetlanda och det är mycket tidigare än vanligt så vi var glada. Vi stannade vid Godishuset och handlade innan vi lämnade stan och det gör vi också alltid. Jag är ju inte så förtjust i godis och ändå kom jag ju ut med hur mycket som helst. Jag tänker mest att jag ska ta lite här och där, men med 500 sorter så spelar det nästan ingen roll hur lite du tar, tar du flera sorter så blir det mycket i alla fall.
Istället för att hugga in på godiset så åt jag upp resterna av mina stekta nudlar från lördagskvällen i bilen, de smakade precis lika bra kalla som varma.
Sen stannade vi bara och tankade i Mjölby och åkte sen raka vägen hem till S och så bytte jag och syrran bil och åkte hemåt.
Väl i Väsby släppte jag henne vid hennes bil på jobbet och så åkte jag och hämtade Turre hos mamma och pappa. Jag kom hem vid 21 och då stod det en tallrik med makaroner med tomatsås i kylen åt mig som K hade lagat och sparat. Det har sina fördelar att ha en "sambo" särskilt om personen i fråga är smart nog att fatta att man nog är hungrig när man kommer hem efter en kväll i bilen.
Det kändes bra att jag köpt godis speciellt till henne, hon gillar vampyrer och sånt och jag har köpt huggtänder i skum åt henne. Hoppas att hon blir glad för dem.
Jag fixade med bilder och bloggen innan jag yr av trötthet ramlade i säng vid 23.30 och utan insomningstabletter somnade rätt av utan problem.

Hingstresultat, ston, en massa godis och riksdagsval

Lite sovmorgon fick vi på söndagen och vi packade ihop våra grejer och åkte mot ridhuset för att se vad domarna tyckt om de unga hingstarna.

Av 16 stycken 2½-års hingstar godkändes i slutänden 7. Men även en lite äldre hingst godkändes, så totalt fick vi 8 nya hingstar i aveln.

Kanske kan man som vissa tycka att det är lite överkurs att ha så många avelshingstar i en så liten ras. Men jag tycker att om hingsten är bra nog att godkännas, så ska han också godkännas. Sen är det upp till hingstägaren och stoägarna att bedöma om han ska vara i avel.

Får han inte tillräckligt med ston så är det upp till hingstägaren att ta honom ur avel om de tycker att det inte är värt allt jobb.

Fina hingstar av väldigt varierande typ fick vi nu i alla fall nygodkända i vår fjordhästavel. Premieringsförättaren talade sig varm om fjordhästmänniskornas goda omdöme då det gäller vilka hingstar som ska visas och hur långt vi kommit i aveln.

Efter lunch var det dags för treårsstona som tyvärr var väldigt få i år, bara 11 stycken. Jag kan inte tro att det hänt tidigare att de varit färre än de unghingstar som visats för premiering. Mycket god kvalité var det däremot på stona och de skötte sig lika gott som hingstarna. För några år sedan var många av 3-års stona lite halvvilda och ohanterade, men det har ordnat upp sig de senare åren. Vinnaren i ringen var väldigt vacker och hennes pappa dog i sjukdom väldigt ung, därför är det kul att hon och hennes halvbror visades denna helg och han blev godkänd och hon bästa 3-årssto.

Vi kom iväg tidigt eftersom alla andra utställningsklasser var inställda på grund av för få anmälda. Visst är det skönt att komma hem tidigt, men med tanke på att det var totalt ett 30-tal hästar så liknade det mer en lokal utställning än en riksutställning. Publiken var också betydligt mindre i år än vad den brukar, så visst märks det en skillnad. Det finns trots allt en gräns för hur mycket man kan försöka spara och ändå få det att gå runt.

Innan vi åkte från Vetlanda ville S och syrran köpa godis på Godishuset så det gjorde vi. Själv är jag ju lite shopoholic, så jag handlade också trots att jag knappt äter godis, så om det är någon som är sugen så kan ni komma och hälsa på mig. Sen bestämde vi oss för att köra raka vägen hem utan fler stopp, syrran och S ville hinna hem och äta middag med sina familjer. Det gick rätt bra tills vi kom till Gnesta-avfarten, då var jag tvungen att be S om att köra av, jag hade en fruktansvärd kramp i vaden som flyttade över till skenbenet så snart jag stretchade vaden, sen hoppade den tillbaka till vaden när jag stretchade skenbenet... Så höll det på tills jag kunde kliva ur bilen och då gick det över nästan genast.

Sen var det nästintill stillastående köer genom Södertälje och vi blev senare än vad vi trott hem. Jag var ändå hemma vid min egen dörr vid 20.30 och då hade vi bytt bil, lämnat Å i Bromma och hämtat Turre hos mina föräldrar på vägen hem.

Jag hoppade kvickt in i duschen och hoppade sen in i bilen och körde till Huddinge och M. Vi hade bestämt att se valvakan tillsammans, jag skulle varit där vid 21 men dök upp en halvtimme senare, dessutom hade jag glömt champagnen hemma...

Oj, vad vi hade kul när vi tittade på valvakan, vi satt och irriterade oss på alla dumma människor och SD i synnerhet och traschade dem ordentligt. Det är kul att vara arg ibland.

Sen var klockan plötsligt 1, tiden går fort när man har roligt. Vi som hade bestämt att det inte skulle bli ännu en sen söndagskväll... Jag lovar att jag somnade ovaggad när jag väl kom hem.