Ja, man kan ju fråga sig hur de tänkte?

26/3 På torsdagen hittade jag en artikel om Mjölby i tidningen. Det var lite lustigt eftersom jag, syrran och våra vänner Å och S, som åker genom Mjölby varje år på väg till Vetlanda och hästutställning alltid förundras över hur ful den där potatisen är! Syrran kommenterar den varje gång, det tar till och med ett tag innan man fattar vad det ska föreställa och man kan ju undra hur de tänkte när de godkände den men inte ett gult hus?
På eftermiddagen/kvällen var det dags för Väsby promotions årsmöte och middag. Väsby Promotion är en förening för företagare i Väsby och inriktar sig så som namnet hintar, på att marknadsföra Väsby och dessa företag. Jag, mamma och pappa hade anmält oss att gå dit. Jag ville gärna höra vad Blondinbella hade att säga på sin föreläsning om entrepenörskap men kom inte från jobbet i tid för det. Jag skulle ju hem och göra mig i ordning också. Jag kom i alla fll i tid att höra slutet av det och önskar tt jag hört allt. Men jag vet inte om det hade gjort mycket nytta, jag förstår fortfarande inte hur hon gjort för att vara där hon är idag och bara 24 år gammal... Jag blir mest missnöjd med mig själv och känner mig värdelös, det kanske är ännu värre för de som dessutom är äldre än jag?
Men de verkar mer imponerade än avundsjuka, så som jag är. Jag menar inte att jag är missunnsam, bara avundsjuk. Jag stod med mamma utanför middagslokalen då det kom fram en kille och började prata med mig, han var trevlig och vi sa att vi skulle sitta tillsammans inne på middagen eftersom vi båda inte känner någon där. Jag hade också bestämt att sitta med min vän C, men båda dessa bara försvann och satte sig på annat håll och jag hittade dem inte, men sen såg jag i alla fall killen och satte mig mittemot honom trots att jag redan satt mig på en annan plats, jag hoppas att de jag satte mig hos först inte tog illa upp. Det blev en ganska tidig kväll och jag körde hem mamma och pappa innan jag åkte hem och lade mig.

Det var ju fler än så som var bra

Söndagsmorgonen började med utställningsklasser men då satt vi och åt frukost hemma hos AC efter att ha packat våra grejer och plockat undan och dammsugit i stugan.
Vi passade dock tiden noga så att vi skulle vara på plats då 2½-års hingstarna fick sina poäng. Vi blev lite besvikna när bara 4 av 21 hingstar gick igenom, det är mycket lägre procent än tidigare år och vi hade ju tyckt att hingstarna var av jämnare kvalité i år än på länge. Själv hade jag till exempel gärna sett att den tyska hingsten Vincent hade gått igenom. Nu vet jag inte alls vilka skäl de hade att välja bort honom, det kanske var nåt allvarligt. Men annars hade jag velat ha honom i aveln eftersom han är lätt i typen, har stam som gör att han inte är släkt med ett enda sto i Sverige, är musblack och hade väldigt fint travsteg.

Av samma anledningar utom stammen var jag glad att den musblacke Gandhi klarade sig igenom. Det tror jag är en hingst som kommer att utvecklas på ett bra sätt.

Jag kan tycka att vi kanske inte borde vara så rädda att godkänna hingstar vi är lite tveksamma om och istället vara bättre på att de de som inte förärver sig ordentligt ur aveln. Ibland kan nämligen hingstar förvåna. De som är ursnygga och har bra rörelser kan ge halvdana avkommor och de som mest bara är allmänt korrekta kan ge idel vackra föl med goda rörelser. Vi kanske skulle vara mindre rädda att ta reda på vilka som är vilka?
I klassen för äldre tidigare icke godkända hingstar var det bara två startande och jag trodde nog att någon av dem skulle bli godkänd, det kändes som väldigt få annars. 4 av 23, låter inte det lite väl hårt? Jodå, den musblacke Belgarion gick fakitskt igenom. Han var ju visade tidigare utan framgång och även om jag tycker att det ser ut att vara en bra häst trodde jag aldrig att han skulle gå igenom. Jag har upplevt att premieringsnämnden inte gärna vill godkänna de som kommer tillbaka, jag får för mig att det är en typ av principfasthet och att de är för stolta. Men nu bevisade de att de inte alls är så småsinta och jag får be om ursäkt för mina tankar.

Efter ett mindre antal hästar i diverse utställningsklasser som tyvärr drog ut på tiden så pass att publiken tröttnade totalt på att följa utställningen så var det slutligen dags för 3-års stona. Under tiden det varit tråkigt had ejag fixat med mina foton och dessutom lyckats sälja några stycken. Bara 14 ston var med i år, det är ju väldigt synd, men attans så fina de var. Ibland har jag tyckt att de varit alldeles för tunga, andra gånger att de är för kantiga, detta år var alla riktigt fina och jag lyckades inte riktigt göra mig en särskild favorit. Jag förstår inte alls varför men de som togs ut som inte nått 40 poäng fick vi bara kritiken på, inte poängen och det hördes störda stön och suckar från läktaren när vi fick det beskedet.
När de tagit ut en efter en var bara två ston kvar, båda av väldigt god typ och ändå så väldigt olika. Jag trodde nog att de musblacka Höjgaards Iwana skulle gå etta, men sen ändrade jag mig och så tillbaka igen, det var svårt...

Slutligen visade det sig vara Björkhems Alexya som tog första platsen som bästa 3-års sto 2011 med Iwana som mycket god tvåa.
Till vår glädje satte de igång med BIS-ringen direkt efter avslutad 3-års klass och det var bara 5 hästar i den ringen, 4 Alexander Lukas avkommor och 3 Björkhems hästar, inte dumt.

Valacken Björkhems Qvick fick hela 42 poäng och ändå var han den första att lämna ringen, en 10:a på skritten fick han också.

Som BIS gick Frederik Skovå som just blivit såld till Norge och skulle åka till ny ägare samma dag, Reserv-BIS blev Björkhems Tara ett jättefint fölsto med fantastiska rörelser, stoet som vi fick se lösvisas i ridhuset på fredagskvällen.

Sen skulle jag bara fota 3-års stoet och BIS-vinnaren och sen gick jag och packade ihop dator och skivare och så packade vi bilen och kom iväg, men inte förrän vid 17.50! Dagen gick så långsamt att våra Gotländska vänner fått visa sitt 3-års sto utanför konkurrensen för att hinna till den tidiga båten, de varnade nämligen för kuling och de hade inte tagit sig hem annars. Vi fick med oss S hemåt Stockholm, hon som mött upp hos AC på fredagen. Och innan vi verkligen satte iväg stannade vi och handlade alldeles för mycket godis på Godishuset eller vad det heter i Vetlanda. S hade fått specifika instruktioner att han MÅSTE handla där innan han fick komma hem igen.

Jag som egentligen inte ens äter särskilt mycket godis köpte säkert bortåt 2-3 kg och helt seriöst, det kommer nog att räcka till jul, det gjorde det förra året...

När vi var mellan Vetlanda och Mjölby var vi i telefonkontakt med Östgötarna som vi kört om en stund innan, vi brukar försöka äta tillsammans på vägen hem och lyckades stråla ihop på Max Hamburgare i Mjölby. Där beställde jag alldeles för mycket mat som jag inte ens åt upp hälften av men jag ville liksom ha chili cheese, mozarella sticks och en hamburgare och lite smältost med pommesen...

Det blev att jag gav bort hälften av chili cheesen till S, åt mozarella sticksen och smakade på pommesen med smältost. Hamburgaren rörde jag inte utan tog med den som färdkost. Sen sa vi hejdå till Östgötarna och åkte vidare. Vi stannade bara en gång till på vägen, för att tanka och röka och det visade sig att vi tagit oss hem på rekordtid trots våra tre stopp kan man nog säga.
Vi hämtade min bil, lastade om och sen åkte jag och Å hemåt, S tog bussen och S åkte åt sitt håll.
Jag lämnade av Å hemma hos sig, hjälpte henne till dörren med väskan eftersom hon fortfarande hade svårt att gå och sen åkte jag hemåt och hämtade Turre på vägen.
Jag var hemma vid 23.30 och åt lite edamamebönor innan jag kom i säng. Precis när jag kommit hem hittade jag jordgubbarna som varit borttappade sedan fredagen, de låg i en av mina kassar gömd under annat. ´Jag kom i säng vid 1.30 och somnade på stört.