Det hjälper inte att vi inte grisar själva

5/1 På måndagen var det lika tomt som vanligt på stranden igen och jag vågade mig ned i bara bikini. Det känns helt fel att gå i bikini när det är en massa Thailändare där för de badar med kläderna på. Det är alltså lika konstigt som att jag skulle bada näck på en vanlig badstrand i Sverige, det gör man ju inte av respekt för de andra som använder stranden. Nu tog jag av mig sarongen när jag kom ned till stranden och sen lade jag den i handväskan och så hade jag kameran i handen och så promenerade jag så långt som jag kunde komma på stranden. Stranden är nog åtminstone 2 kilometer lång och om man går från mig och åt höger på stranden så måste det vara ungefär 1 kilometer i alla fall. På vägen fotade jag en massa, men eftersom jag gjort det förr så var det ju ändå bara som kopior av de fotona, det vill säga inget nytt alls. Men när man går ut med kameran så vet man ju inte vad man kommer att råka på, ibland har man ju tur också. Nu fick jag förvisso väldigt bra bilder på vår fina strand när den var riktigt ren. Problemet med vår strand är att det flyter i land en massa skit från södra Thailand, så även om vi håller rent och inte kastar skräp på stranden så får vi ändå allt från påsar till skor och ibland till och med sprutor(!) som flyter i land. När jag kom tillbaka var jag klädsamt svettig och röd, på riktigt alltså, jag tycker att jag var rätt söt så och det verkar bilden också visa tycker jag. Det är ju i alla fall ett bra sätt att sola utan att bli uttråkad eller för varm, det gassar liksom inte lika mycket. Nu är det förvisso inte så farligt varmt alls, på dagarna är det bara runt 25 i skuggan tror jag, men i solen känns det ju varmt, men inte obehagligt. Det blir däremot obehagligt på kvällen och natten, då tycker jag att det är kallt och det tycker min kropp också för då kommer värken tillbaka i kvadrat efter att ha varit hanterbar i värmen. Jag orkade inte gå ut för middag och kände på mig att S inte skulle vilja göra det heller, så jag köpte lite stekt ris på vår baksida där The Kitchen har en filial under högsäsong, nu var det förvisso bara jag där, men det var ju för att alla åkt hem igår, både Thailändare och svenskar. De är lite dyrare än många andra Thairestauranger men de är bra och de ligger på bekvämt avstånd. Jag tog maten i låda och gick hem, sen tittade jag på DVD och åt mitt ris och fixade och donade lite resten av kvällen. Väldigt lat dag alltså, eller jag rörde ju på mig i all fall och det är inte varje dag när man är i Thailand.

Vi stängde inte stället, vi höll det öppet....

5/11 På tisdagen tog vi det mest lugnt, jag och V var på taket en stund och alla tog igen sig efter dagar med magproblem och sånt. Jag och V klarade oss visserligen ifrån det vilket är lite konstigt eftersom vi nog är de som blir lättast sjuka av oss annars. Vi höll tummarna för att det skulle hålla i sig trots allt. På kvällen bestämde vi med E att vi skulle åka och äta på The Kitchen tillsammans så det gjorde vi och hade trevligt. S blir brun av ingenting, jag blir röd/lila och L blir knappt solbränd alls. Förvisso är hon så blekvit att hon måste hålla sig i skuggan större delen av tiden och smörjer ju också in sig med solskydd 50 för att inte bränna sig, men efter resan såg det ut som om vi haft henne inlåst i ett källarrum hela tiden. Ni ser ju färgskillnaden mellan oss alla tre på bilden. V blir visserligen brun, men hon får jobba rätt hårt på det, men började nästan komma ikapp E som bor i Thailand och fortfarande tycker om värme och sol.

När vi kom tillbaka så gick vi ned till Buffalo Bills och vi är verkligen veka Thailandresenärer, vi valde vatten alla utom E som tog en cocktail. Men vad gör man när man är törstig?
Vi slogs mot myggen med alla möjliga medel som jag och E hade i väskorna men till slut gav ungarna upp och jag och E blev sittande ensamma tills de stängde och släckte hela restaurangen. Eftersom vi är välkända och stället inte har några dörrar så var det ingen som körde ut oss, men nattvakten kom och tog sig en titt lite då och då för att se att det verkligen fortfarande var vi som satt där och inte några huliganer.

Herre på täppan

2/11 På lördag förmiddag lämnade vi en rätt ynklig S på soffan och gick ned till stranden utan honom så att han fick vila. Han hade ont i magen och mådde illa och fick springa till badrummet hela tiden. Vi andra tog en promenad utefter stranden hela vägen ned till byn där det finns restauranger, skugga och solstolar nere på stranden. Där åt vi lunch så som vi gjort varje dag. L beställde nåt som vi inte riktigt vet vad det var, men det smakade visst inte så bra och det såg ut som om det var en massa hår i maten, alltså så mycket att det såg ut om om köttet hade hår.... Det åt hon inte upp, men för övrigt är det vårt favoritställe och det är prisvärt och de som har det är trevliga.
På eftermiddagen gick vi ner till stranden igen för jag ville fota och de är snälla och poserar trots att de faktiskt inte är så förtjusta i att vara med på bild.
Det var en stund före solnedgång så det var ett vackert, ganska skarpt gulaktigt solsken och det blev fint på bilderna tycker jag.
Vi åkte iväg till The Kitchen för att äta men S stannade hemma och sen efteråt på kvällen mötte hela gänget upp på Buffalo Bill's igen och eftersom S var sjuk så var S nästan den enda killen. Bara när hans son var där en stund så hade han andra killar i närheten. Han såg rätt nöjd ut med att vara herre på täppan!
Hans dotter V var hemma från Bangkok också och hade sina små hundar med sig och de är tysta och snälla och väldigt söta.
Det var rätt trångt när vi kom och satte oss,men det såg så roligt ut när de flesta hade gått och det var tomt på båda sidor om V och L, men de satt fortfarande jättetätt och tryckte sig emot varandra.
Kul att de kommer så bra överens, de är så oerhört olika.

Och dem tar de i med bara händerna!

29/10 På tisdag förmiddag var tanken att en bil skulle hämta upp oss i Bangkok vid klockan 10 för att köra oss till Mae Phim. Liksom förra gången det företaget skulle hämta mig på ett hotell så dök inte skjutsen upp... Det visade sig att han blandat ihop två hotell och stod och väntade utanför det andra och undrade var vi höll hus. Vi fick vänta en stund till och ungefär en timme senare än tänk var vi på väg mot Mae Phim och min lägenhet.

Det var i alla fall en väldigt bekväm bil vi fått med fungerande AC och bra bälten. Vi halvsov allihopa större delen av vägen för det tar 3-4 timmar och den här chauffören körde så bra och säkert att man kunde slappna av ordentligt och slippa vara rädd hela tiden!
Vi var framme vid strax efter 14 och bar upp våra saker och bytte om och sen gick vi raka vägen ner till stranden för att ta ett dopp!
Alla fyra sprang ut i vattnet samtidigt och skrattade och stänkte och efter ett par minuter slutade skrattandet och vi började se lite förvånade ut alla utom en.
Sen sprang vi upp igen allihopa, snabbare än vi kommit i vattnet nästan. Det kliade och sved överallt och vi trodde att det kanske var brännplankton eller nåt, men senare insåg vi att det var brännmateter som varit i vattnet. Vi hade nog inte blivit brända av själva maneterna utan partiklar som de efterlämnat. Hela stranden var full av döda och torkande maneter, det hade vi inte lagt märke till tidigare. Jag har badat på den stranden många gånger och det här har aldrig varit ett problem tidigare. Vi fick förklarat för oss senare att det beror på regnet. När det regnar söker sig maneterna till utan för att bada i sötvattnet och sen åker de in på stranden och dör och följer också med ytvattnet inåt stränderna.
Vi brände oss ordentligt, ändå såg vi en massa Thailändare som gick och fångade en massa maneter med bara händerna, tydligen så äter de maneter. Jag har svårt att tro att det blir särskilt mycket kvar av dem om man tillagar dem, de är ju nästan bara vatten.
Sen roade jag mig med att fota och ungarna med att rita och leka i stranden så att jag fick fota dem.
När det blev mörkt så satt vi en stund på en av stenbänkarna nere vid strandhuset och sen fick L och S idén att försöka få ner en kokosnöt. Sen kämpade de ett bra tag och blev trötta och svettiga, men till slut fick de faktiskt ner en. Sen tog det ett tag att öppna den också och då var den ju förstås tom!
Men man kan ha väldigt roligt även med en tom kokosnöt och man har humor och fantasi.
När vi tröttnat på att leka och började bli hungriga gick vi tillbaka till lägenheten och duschade och bytte kläder och sen ringde vi till restaurangen The Kitchen för de hämtar upp en och kör en till restaurangen om man ber dem.
Eftersom vi inte hunnit ordna något sätt att ta oss runt så var det enklaste sättet.
Sen åt vi lite och sen åt ungarna glass efteråt och sen var vi både trötta och mätta som sjutton och de körde oss hem igen och sen gick vi och lade oss.

Det var kanske lite osmakligt av mig?

28/2 På torsdagen bestämde vi oss för att göra en utflykt till Klaeng, det är en resa på 15 km och det låter ju inte som så långt, men om man ska sitta på en moppe hela vägen så är det en bit...

Jäklar vad ont i ändan vi hade redan halvvägs dit.
Vi stannade och fotade lite på vägen, jag älskar templen som finns lite här och var, de är så vackra.
Vi gick omkring en stund i utkanten av Klaeng, vi ville inte gärna in i smeten och köra med moppe. Vi insåg inte förrän nån vecka senare hur långt ut i kanten vi var däremot!
Vi var nog en konstig syn i de kvarteren i alla fall, de flesta stirrade på oss och undrade tydligen vad vi gjorde där.
Vi stannade till på en marknad på vägen tillbaka och där köpte vi bland annat lite frukt och torkad vitlök.
Jag kunde inte låta bli att fota den "glada" grisen trots att det är ganska makabert. Utöver den så gillar jag verkligen Thailändska marknader, grönsakerna och frukterna är så fräscha och billiga, jag önskar att det fanns lika mycket att välja på hemma och till samma priser. Vad lätt det skulle vara att äta nyttigt och att laga mat!
När vi kom tillbaka till Mae Phim så åt vi en sen lunch vid stranden, jag åt kyckling med vitlök och smakade massor av vitlök och var riktigt gott.
Sen lade sig J vid poolen medan jag ännu en gång gick på ett möte med P för att skriva på ännu ett papper för lägenheten.
Sen när jag skulle se om butiken som enligt P säljer mjuka madrasser var öppen, så hamnade jag istället inne på företaget som förhoppningsvis ska hjälpa mig att hyra ut lägenheten när jag inte är där. Även där var det en de praktiska frågor som behövde tas upp och jag bekräftade även lägenheten som K och C skulle bo i tre nätter. Sen blev det ett möte om uthyrning och vad som behövs för att kunna fixa det. Jag fick också tillbaka min tvätt som jag lämnat in, det fanns ju handdukar, lakan och grejer i lägenheten som legat där i nästan 2 år så det hade jag lämnat jag in på tvätt istället för att använda.
När jag sent om sider kom upp till poolen hade solen nästan gått ned och vi stannade inte länge innan vi gick ned, fräschade upp oss och körde moppe till The Kitchen, restaurangen som ligger ute i "skogen".
När vi kom tillbaka tog vi en drink på Buffalo Bill och J gick och tog en massage medan jag snackade lite med S dotter V.