Fullast kör

20/8 På tisdagen kom en leverantör från Nordirland på besök och det var dags att fira ett jobb vi gjort framgångsrikt tillsammans. Jag hade bokat bord på min favoritrestaurang Gondolen och jag tog en taxi dit och plockade upp irländarna på vägen in och där mötte vi upp mina kollegor. Vi började i baren där min kollega D beställde en drink till mig som han trodde att till och med jag skulle gilla. Det var ingefära och kanel i och han vet ju att jag gillar ingefäradrinkar. Den smakade väldigt speciellt men jag tyckte om den jättemycket och den blev bara godare och godare ju mer man drack av den och det är inte normalt då det gäller mig och alkohol.
Till middagen beställde vi in champagne för att fira alltså och sen åt vi en mycket god middag. Det var förvisso kollegor och jobbkontakter men jag räknar dem också som goda vänner, så vi hade väldigt trevligt!
När det var dags att ta en taxi hem fick vi välja omsorgsfullt för det är verkligen många konstiga bolag ute och kör i Stockholm nu. Vi landade slutligen i en Taxi Stockholm bil men det hjälpte inte kan jag säga, attans vad rädda vi var!
Föraren började med att smsa medan han körde och då sa jag till honom eftersom han vinglade ordentligt på vägen. Sen slog han in saker i färddatorn men det gick i alla fall rätt fort. Men sen på E4:an så tror jag att han höll på att somna eller nåt för då vinglade han inte längre utan hade svårt att följa vägen och höll på att köra rakt fram när den svängde. Jag såg till att hålla koll på honom och frågade om han var trött, men nejdå, han var inte alls trött.
Jag hade definitivt kört mycket bättre än han trots att jag tagit en drink och ett glas champagne. Till slut var vi i alla fall hemma och fortfarande hela.

Hur vuxen är du?

23/11 På fredagen blev det ju en tidig start och vi skulle ses i lobbyn vid 6 på morgonen. Redan fem minuter i sex fick jag ett sms av kollegan som undrade var jag höll hus... Sån är han, man bestämmer en tid och han är på plats före den utsatta tiden och undrar varför man själv inte är där.
Nåja, vi var i alla fall på plats på flygplatsen bara runt 10-15 minuter senare och det visade sig att BA inte har någon "Self Check In" på Belfast City Airport så vi fick gå till disken. Jag ber om en bra plats och tjejen tittar knappt på mig och ger mig två boardingkort. När jag påpekar att jag fått en plats vid gången trots att det står på min stamkundsprofil att jag helst vill sitta vid fönstret så grymtar hon bara till nåt och viftar iväg mig.
Vi hade båda fått de sämsta platserna på hela planet, för båda våra flighter och då får man ju gissa att vi var först att checka in åtminstone till flighten från London bortsett från de som checkat in on-line...
Nu hamnade vi i alla fall längst bak och på varsin sida av gången...
Det visade sig däremot finnas två rader med bara en passagerare på och efter att ha pratat lite med en av stewarderna så visade han mig till en av dem och jag slapp i alla fall att sitta halvt i knät på nån.
När vi kom till London hann vi återigen inte så mycket mer än att byta terminal. Vi särade på oss och rusade iväg till varsin butik. Jag kom tillbaka med 1 kg choklad till en kompis och en påse med schampo och balsam av rätt typ till mig.
När vi skulle iväg så blev vi plötsligt försenade med 10-15 minuter eftersom de hittat ett fel på ett hjul och var tvungna att byta, jag måste erkänna att jag är lite imponerad över att man inte blir mer försenad än så i ett sånt läge...
Vid 14.30 ungefär landade vi på Arlanda och jag fick min väska nästan direkt och jag och Z tog oss ut och hittade pappa där, han hade kommit för att hämta mig eftersom vi tagit Z's bil till flygplatsen så att han skulle slippa åka fram och tillbaka när vi kom hem, han bor norr om Arlanda.
När jag kom hem eldade jag och låg och stirrade upp i taken en stund från soffan och sen var det dags att jobba igen, vid 17 ringde jag in till ett telefonmöte i England och var inte klar förrän drygt en timme senare. Sen hoppade jag kvickt in i duschen, sminkade mig och åkte till Danderyd för att vara med på Quiz-L's inflyttningsfest.
Det ser ut på bilden som om vi har skittråkigt men det hade vi faktiskt inte, vi spelade vuxenspelet och hade rätt kul. Jag tror att jag slutade på 26,5 år gammal eller nåt men en del frågor eller poängen på dem var rätt konstiga.
Jag var dock så sliten efter de senaste dagarna och Turre satt ju i bilen också, så jag åkte redan vid 22 någon gångn och kom faktiskt i säng vid 23.

Varför fryser inte de röven av sig?

22/11 På torsdagen möttes jag och Z för frukost på hotellet, jag var väldigt besviken på utbudet på den dyra frukostbuffén eftersom det i stort sett fanns yoghurt med flingor och bröd med ost.
Jag är inte jättekänslig mot laktos, men jag kan inte äta en frukost bestående av det, då blir jag dålig.
Att betala runt 120:- för att ta en croissant och en kopp kaffe känns löjligt och jag är snål när det gäller sånt så då mår jag verkligen jättedåligt. Om man ville ha nån äggrätt eller så, så kostade frukosten istället 180:- så det var ju inte ett alternativ, att betala 180:- för en omelett....
Men när jag pratade med vår servitris och förklarade att jag inte kunde äta nästan nåt alls på buffén så sa hon att jag kunde få en omelett tills samma pris på grund av min laktosöverkänslighet.
Det var ju snällt men attans vilken trist omelett, jag fick inte ens ned allt, den var torr, tråkig och rätt papprig faktiskt.
Vid 9 tog vi en taxi mot fabriken vi skulle besöka och nån
kvart senare var vi på plats och sen satte vi oss i möte en stund.
Som vi trott hade de faktiskt förstått precis vad det var vi ville ha gjort, så resten av dagen höll vi till i fabriken och klippte och klistrade och fixade rent praktiskt med en flotte tills vi fått till den så som vi ville ha den. De som jobbade i fabriken tittade nyfiket på oss, de ser nog inte så ofta folk med kostym rulla upp ärmarna och använda händerna i fabriken så som vi gör i Sverige.
De har rätt spännande saker i den där fabriken, bilden med det stora schabraket är alltså ett evakueringssystem för stora passagerarfärjor. Det ni ser är "rutschkanan" (sliden) och plattformen som man hamnar på innan man klättrar över till en flotte. Dimensionerna är enorma!

Innan vi tog lunch gick jag iväg till toaletten och jag fattar inte varför britter envisas med att ha så kallt inomhus, sen har de roligt åt att jag som svensk fryser dygnet runt när jag är i Storbritannien på hösten/vintern... De hade alltså fönstret på vid gavel inne på toaletten och med tanke på att samma jäkla fönster stod på vid gavel när jag var där i Februari så undrar jag om det överhuvudtaget varit stängt sedan dess. Ärligt sagt så tror jag inte det och jag höll på att frysa röven av mig.
På eftermiddagen hade vi i alla fall fått precis allt vi kom för att göra, gjort.
Vi var väldigt nöjda och det var de också, ja ni ser ju på bilden hur nöjd min kollega Z var när vi äntligen fått som vi ville.
Vi åkte tillbaka till hotellet jag, Z och A som är engelsman och också skulle stanna över natten i Belfast.
Sen tog vi det lugnt en stund, jag tog en tupplur och sedan ett varmt bad med tänt ljus och sen vid 18.30 mötte jag upp Z i hotellbaren för att vänta in de andra.
Jag tog en Bailey's Coffee och den var verkligen jättegod faktiskt!
Vid strax efter 19.30 hade både A och E kommit och sen tog vi en promenad till restaurangen där R väntade på oss.
Sen åt vi en god middag, jag tog en svampstuvning på smörgås med ruccola, det var gott men lite smaklöst och mackan var helt mjuk och slemmig. De skulle ha väntat med att lägga på stuvningen till precis innan de serverade. Jag lade mackan åt sidan och åt stuvningen och salladen.
Till huvudrätt tog alla utom E biff och den ser kanske lite trist ut, men den var verkligen jättegod och väl tillagad. Jag valde att bara ta det som ingick det vill säga en svamp och en halv tomat, men det räckte bra. Vid sidan om fick jag vitlökssmör att doppa köttet i.
Z roade sig med att fota alla med min kamera, inklusive sig själv, så nu har jag ännu en knäpp bild på honom...
När vi ätit klart var klockan runt 23 och alla var trötta. Vi sade hejdå till E och R och jag, Z och A gick tillbaka till hotellet, tog en sista drink och gick sedan och lade oss. Min och Z's flight skulle ju gå redan vid 7.50 nästa morgon. Vi hade tittat på andra flighter men om vi hade valt att åka ens 50 minuter senare skulle vi ha kommit hem till Arlanda 6 timmar senare...

Så kom vi iväg trots allt

21/11 På onsdagen duschade jag på morgonen och tog min packning och åkte till jobbet. Än hade vi inte fått något tecken på att de förstått vad vi ville ha och därmed var resan inställd. Men jag är ju envis, så slutligen fick jag tag i E i Belfast och hon och jag förstod varandra mycket bättre än vad jag och killarna har gjort, eller förresten killarna har förstått killarna också... Hon och jag förstod i alla fall varandra väldigt snabbt och hon lovade att återkomma med bekräftelse på att det gick att ordna inom 30 minuter.
En stund senare ringde hon och lovade att allt skulle fungera, för att bekräfta skickade hon också ett mail som bekräftade att de förstått och att det skulle bli av. En kvart senare var jag och kollegan Z på väg till Arlanda!
Våra chefer släppte ju iväg oss när vi kunde visa att det vi ville göra skulle bli av och allt var ju redan bokat och fixat.
Jag hade ju inte alls räknat med att åka så pappa fick ta hand om Turre på väldigt kort varsel men det var inga problem.
Vi åt lite enkel lunch i loungen på Arlanda och sen var vi iväg. Jag var först av alla ombord på flygplanet och det har då aldrig hänt tidigare, det var en rätt kul känsla! Dessutom var det ju inget problem att få in sitt handbagage i utrymmet ovanför och det är inte mer än rättvist att jag får lägga in mitt först eftersom jag alltid checkar in det bagage som inte måste bäras. Jag fattar inte hur folk orkar släpa omkring på resväskor istället för att checka in dem.
Vi hade inte överdrivet lång tid i London, vi hann mest byta till rätt terminal och sen gå ombord på nästa flight. Jag handlade schampo, balsam och hårspray på Heathrow och sen tog jag en mugg kaffe medan Z läste sin flygtidning han köpt, det var vad vi hann där. Tyvärr hade inte Terminal 1 samma utbud på Boots och jag var tvungen att köpa schampo och balsam som inte var det jag ville ha.
Lite försenade kom vi till Belfast och tog en taxi till hotellet, vi checkade bara in och gick sen ut för att hitta nåt att äta.
Utanför The Crown (Världens äldsta pub?) fick vi hjälp av vakterna att hitta en restaurang att äta på. De pekade och förklarade och 5 minuter senare hittade vi en Kinarestaurang och gick in där.
Jag ville ha en won ton noodle soup och det kunde de ordna. Den var helt okey om än inte lysande. Det som är kul i asiatisk mat är att de tillagar isbergssallad, jag vet inte varför vi inte gör det här, men det är gott faktiskt. Det ska jag komma ihåg nästa gång salladen börjar bli för tråkig för att äta.
Z var jättenöjd med sin mat, vad jag förstår har han aldrig ätit Kinamat i Storbritannien och det är stor skillnad mot att göra det i Sverige.
Singapore och Storbritannien tycks ha mer "riktig" kinamat och i Singapore består befolkningen av runt 80% kineser, så de lär ju kunna det där...?
När vi ätit gick vi raka vägen tillbaka till hotellet och gick och lade oss, för då hade klockan hunnit bli runt 22.30 och det tar ju ett tag att somna. Fast på vägen gick vi förbi vakterna igen och de frågade om vi hittat nåt ställe att äta på och vi tackade glatt för hjälpen och berättade att vi ätit gott.

Resa eller inte resa, det är frågan...

20/11 På tisdagen fick jag en hel del gjort på jobbet inför resan som skulle göras nästa eftermiddag. Men senare på denna eftermiddag var vi alla förvirrade eftersom ett mail från Nordirland och de vi skulle besöka visade att de helt missförstått vårt ärende dit. Jag fick inte tag i hon som skrivit mailet utan fick slutligen tag i vår kontakt. Våra chefer hade nämligen gjort klart för oss att om inte de förstod och var med på vad som skulle göras så skulle vi stanna hemma. Vi lyckades inte få något svar under dagen och det tog emot att packa utan att resa... Efter att ha pratat med flera vänner i telefon och smsat med några som fyllde år, så satte jag slutligen igång att packa trots allt.
Mycket blev det inte, necessären var det som var störst och tyngst. Jag tog med rena underkläder och strumpor och två extra toppar och en kavaj, sen fick det vara bra. Som handbagage tog jag bara datorn och min Kindle, pass och plånbok.
Det var nära att jag glömde passet, jag ska ju ändå inte åka imorgon...
Tittade en stund på M:A:S:H: innan jag gick och lade mig.
Bilden är på blomman jag fick av S förra onsdagen, hon säger att de brukar överleva en vecka hos henne, än så länge lever min, vi får väl se hur länge...

Kan de inte bara glömma och förlåta?

12/4 På torsdagen var det åter dags för möten och vi fick tog en taxi med D som jobbar på företaget vi skulle besöka och som också bodde på hotellet över natten. Vi hade ett väldigt bra möte och alla verkade nöjda med de idéer som vi försöker genomföra, spännande med nya projekt. Vi fick också en rundvisning i fabriken, det var nog 1995 som jag var där sist tror jag och då var jag så överväldigad av min första jobbresa att jag inte minns så mycket av besöket. Tyvärr var fabriken stängd eftersom all produktionspersonal hade semester efter påsken, men vi fick i alla fall se upplägget. Det är rätt kul att se varje steg i produktionen och det som är häftigast är nästan svetsningen av flytvästarna. De utskurna bitarna läggs på en ram som åker in i en maskin och svetsas, hipp så var det klart.

Nu har man också börjat sätta små chip på västarna så att man ara behöver gå igenom ett flygplan med en läsare för att veta om någon väst saknas eller inte. Det lär ju spara minst 20 minuter vid varje flygning! Annars ska nämligen undersidan av varje säte undersökas manuellt.
När vi var klara med våra möten satte C oss i en taxi han beställt, en taxi inklusive en taxiguide. Han skulle ta oss runt till alla "hot spots" i Belfast, där det hänt saker genom åren. Nu är det ju vapenvila men ingen tror att det kommer att vara så för alltid, alla bara väntar på att det ska smälla igen. Det är inte konstigt om det gör det, de förskönar och upphöjer värdet av att dö som martyr på båda sidor om konflikten och håller fast vid det som hänt för över 100 år sedan och vägrar förlåta. Det är bara en hämndkarusell alltihopa och så skylls det på religon, fast det handlar om allt från det till regioner, ockupation, tand för tand och att de äldre hetsar ungdomarna till våld. Det är svårt att förstå att det är i Norra Europa, tvisten känns mer som om den här hemma på de ställen vi är vana vid att höra om våld ifrån, det känns konstigt att det är så nära, så verkligt liksom, samtidigt som det är oerhört svårt att fatta och acceptera.
Guiden var intresserad av ämnet och visste en hel massa, tyvärr hade han ingen högtalare i taxin så det var svårt att höra vad han sa. Det faktum att han pratade väldigt bred Irländska gjorde inte saken lättare och vi förstod väl kanske 1/3 av allt det han sa. Jag funderar på att läsa lite om konflikten men är inte säker på att jag ska, jag kommer bara bli arg och känna mig maktlös då det gäller människors hat och dumhet.
Titta på väggen där en kille pekar på en med gevär, när man går förbi den väggen siktar han på en var man än är... läskigt.
När jag var i Belfast sist, jag tror som sagt att det var 1995, så var det farligare. Det sprängdes fortfarande bilbomber i stan och när man körde bil genom staden blev man stoppad vid vissa punkter för genomsökning av bilen, så är det inte längre.
Hotell Europa är världens eller var det Europas?, mest bombade hotell, varför de bombade just det fick jag inte riktigt klart för mig, men nåt om att det låg nära en annan byggnad som de ville åt.
Den snygga bilden där D's halva huvud är med var det taxichauffören som tog, inte någon lysande fotograf helt klart...

Vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen och alla gick tillbaka till sina rum och tog det lugnt ett tag. Själb tog jag en powernap på nån halvtimme och sen tog jag ett bad, de hade till och med ett ljus man kunde tända och ha det lite mysigt. Jag lyckades få igång radion och hittade bara en kanal med mottagning och precis när jag klivit ned i badet insåg jag att det var en kanal med indisk musik och med ett litet stön kunde jag trots allt inte låta bli att fnissa lite för mig själv, det fick vara så. Jag hade laddat upp med en kopp kaffe och en chokladbit och hade det rätt bra.
Senare på kvällen möttes vi upp igen och gick först till Crown bar som ska vara Belfast äldsta pub och tog en drink och sen på middag med ett helt gäng, flera från företaget vi besökt och som jag känner sedan tidigare och två amerikaner som jag också känner sedan tidigare och som var på besök samma dag.
För en gångs skull var jag inte ensam tjej heller utan E och E var med. Jag tänker inte så mycket på att jag är ensam tjej tills det dyker upp fler och vissa saker plötsligt blir enklare, som att någon kanske vet var damernas toalett ligger...
Vi hade en trevlig middag med en utmärkt kypare, men jag uppfattade tyvärr inte namnet på restaurangen.

Efter middagen gick vi till en annan känd bar Fibber Magee och killarna som skulle flyga hem tidigt på morgonen gick tidigt medan jag stannade en stund men kom tillbaka till hotellet i rimlig tid. Nästa dag var det ju dags att resa vidare och at packa om igen var en nödvändighet.

Är det inte enklare att byta kranen?

11/4 På onsdag gick jag upp kl. 7.30 och trots att jag sovit rätt bra trots den hårda sängen så var jag förstås trött, det blir man av att resa. Hotellet som P varnat oss för var inte så förskräckligt som man kunde tro, men fint var det då inte. Dittills hade jag bara reagerat på kranen som var ihoptejpad! Men när jag klev in i duschen insåg jag att det luktade fruktansvärt surt därinne, blä. Sen är det tyvärr så att de flesta hotell är byggda av män, för män och det innebär att duschen sitter i taget och inte går att ta ned och spola av underredet med för killar har alla delar utanpå kroppen, dessutom är det alltid väldigt dåligt lyse, så det är väldigt svårt att sminka sig. Jag var väldigt osäker på hur jag såg ut när jag gick ut genom dörren och gick till Starbucks som låg vägg i vägg, för att ta frukost. Jag kände mig till och med tvungen att fråga tjejen som jobbade på Starbucks om jag såg ut som en clown eller inte, hon sa att jag inte gjorde det. När vi alla ätit klart satte vi oss återigen i bilen och åkte några kilometer till kontoret. Där hade vi ett möte på ungefär 2 timmar och sen blev vi hämtade av en taxi som P fixat åt oss eftersom både vi och de skulle vidare men vid olika tider. Vi kom väldigt tidigt till flygplatsen och jag gick och tittade runt lite och köpte ett par ögonskuggor på M.A.C. och sen var det en kille som jobbade på tax freen som raggade på mig men jag smet iväg och tog mig mot loungen där killarna var. Loungen  var trist och det fanns bara soppa att äta förutom snacks. Självklart hade de gratis alkohol däremot men det gör ju inte mig lycklig direkt...
Vi satte oss och jobbade alla tre, ömsom tillsammans och ömsom individuellt men min dator blev urladdad och jag fick sätta mig på enda stället med elkontakt och där satt jag väldigt konstigt och det kändes som om jag satt med händerna uppe vid öronen och skrev, men jag fick en hel del gjort i alla fall. Vi hade ett möte om några praktiska detaljer och sen var det dags att flyga till Belfast.

Den flighten var bara på drygt en timme och vi tog en taxi till hotellet som låg i centrala Belfast, The Fitzwilliam. Det visade sig vara ett jättetrevligt hotell och kontrasten till det förra var totalt. Jag hade blivit uppringt av C som vi skulle träffa i Belfast och han hade föreslagit att vi skulle gå ut och äta middag på kvällen, så efter att ha checkat in, lämnat våra väskor och snyggat till oss lite så mötte vi honom och D i baren. Vi tog en kort promenad till "Made in Belfast" där vi åt en trevlig middag i gott sällskap.
Alla var rätt trötta så vi tog oss tillbaka till hotellet medan C åkte hem och jag kom i säng i någorlunda vettig tid.