Det är lättare att skriva ner det jag kan om barn än att skriva ner det jag inte kan

15/11 På fredagen kom jag äntligen iväg till Gamla Apoteket och Lenas Keramik för att hämta min specialbeställda temugg som Lena gjort åt mig. Hon hade likadana muggar fast med hjärtan på, så jag frågade om hon kunde göra en åt mig i blått med stjärnor på och det kunde hon. Det tog några veckor och sen när den väl var klar så hade jag ju inte möjlighet att hämta den på grund av alla mina resor och grejer.
Jag blev jättenöjd, den har den där handgjorda känslan, är stor nog att dricka ordentligt med te ur och så är den ju blå och har stjärnor på sig också, det kan inte bli bättre.
Dessutom var den väldigt prisvärd, kostade bara strax över 200:-!
På kvällen åkte jag till Ju och när jag höll i I en stund så satte jag honom i fåtöljen och fotade honom. Självklart hade jag en hand ute för att ta emot honom om han tippade och jag hade pallat upp honom i hörnet. Sen är det ju bara ett faktum att jag inte kan något om barn eller deras begränsningar även om jag som sagt är ansvarsfull och säkerhetsmedveten, det fanns inga risker att han skulle falla eller göra illa sig på något sätt. Men Ju's min när jag gjorde det och hennes förvånade "oj" var tillräckligt för att jag skulle fatta att han egentligen inte kan sitta utan stöd... Hoppsan...
Turre var som vanligt rätt så svartsjuk och så fort I var i min famn så skulle han också vara där och trängas. Jag får hålla koll på honom så att han inte kliver på fel ställe och gör illa I, men elak är han inte.
Till slut tyckte jag att han överdrev och då fick han gå därifrån, så går det om man inte kan uppföra sig som "folk".
Jag kom hem ganska tidigt och tog en lugn kväll.

Ja ni, försök att placera oss i ett fack om ni kan

28/9 På lördagen kom mina vänner E och J, de är mor och dotter och de skulle på en konsert på lördagskvällen så de skulle bo över hos mig. Vi åkte in till stan för att se Stockholm Zombie Walk, de har aldrig sett den tidigare och var väldigt förväntansfulla. E's son D mötte också upp i Stockholm och han visade sig vara precis lika trevlig som resten av familjen!
Det regnade och vi fick vänta en bra stund innan zombierna anlände vi som stressat så för att hinna i tid...
Sen så fotade jag dem när de kom gående, men det är så trångt dem emellan och man har inte mycket tid att fota varje zombie eftersom de rör sig hela tiden och folk kommer emellan. Dessutom hade jag valt helt fel plats att fota på, jag trodde att det var en bra plats eftersom det var en stor korsning där jag gissade att ingen faktiskt skulle ha möjlighet att ställa sig för mig och min kamera. Men eftersom de inte stängt av trafiken så var det istället så att alla var tvungna att skynda sig över gatan när det var grönt ljus och polisen skyndade på dem, de kunde alltså inte släpa sig fram som zombies över gatan utan var kvicka som attan, det var alltså sämre med tid än vanligt.
E tyckte att zombierna var jätteroliga och ville ha ett foto på sig med en av dem, hon gick helt enkelt bara rätt ut och grabbade tag i armen på en av dem... Han blev troligtvis väldigt förvånad, men sånt kan ju inte en zombie visa och han höll minen.
När de alla gått förbi mig sprang jag ikapp hela tåget och sprang in så att jag hamnade framför dem igen, men nu var det hela tiden folk emellan mig och zombierna så jag fick inte många bra bilder. Strax efter att de gått förbi igen så hittade vi alla fyra tillbaka till varandra och sen åkte jag hemåt medan de andra skulle gå omkring på stan tills det var dags för konsert.
Jag åkte hem och gjorde mig i ordning för min gudsons födelsedagskalas, då fick jag ett meddelande på Facebook från min amerikanska vän K, hon bjöd in mig till bröllop i maj. Det ska bli spännande att gå på bröllop i USA, var det kommer att vara vet jag inte säkert, men jag tror att hon bor i Maryland nu för tiden.

Vad min gudsons bror önskade sig var att alla vännerna skulle möta upp på hans favoritrestaurang för att äta tillsammans, vi gjorde samma sak förra året.
Han mamma hade varit tvungen att på kort varsel åka ned till Thailand på grund av en familjetragedi, resten av henne familj bor där nere. Alltså hade hennes sambo tagit hand om allt och sett till att alla var på plats och så.
Vi var nog en konstig blandning av folk!
Unga, mellan och gamla och en bebis, några som är gay och de hade säkert svårt att komma underfund med om jag eller M var mamma till lilla I eller inte, att det var K som var pappa var nog ganska uppenbart, men han vandrade runt i olika famnar hela kvällen och vi hjälptes åt så att alla skulle få en chans att äta. Dessutom är ungdomarna också väldigt bra på att hjälpa till med honom.
Efter middagen åkte jag in till stan och Dubliner för att möta upp E och J, vi var alla rätt trötta så efter att ha hängt en stund med P och J så åkte vi hem, vi pratade såklart lite innan vi tog oss i säng slutligen.

Det gör mig lite stolt faktiskt

6/9 På fredagen var det massor att göra på jobbet, det blir ju
så när man
reser hela tiden.
Jag hade ett möte med min kollega J medan min kompis M satt och väntade på mig på mitt kontor, jag hade trott att jag skulle kunna vara klar mycket tidigare än jag faktisk var och ändå var hon faktiskt sen och fick ändå vänta på mig.
När vi väl tagit oss hem till mig och satt oss i solen på verandan och började slappna av, då ringde mitt alarm på telefonen, det var dags för telefonmöte med England, det hade jag hel glömt bort i all stress.
Fördelen med telefonmöten är i alla fall att man kan göra dem var man än är, så jag satt kvar i solen på verandan och hade mitt möte, medan M roade sig bäst hon kunde under tiden.
Vi var dessutom bjudna till Ju på middag och barnpassning och mötet drog ut på tiden. Jag försökte ursäkta mig men vår ordförande bad mig stanna och sa att det snart var klart och det var det också, men totalt en timme satt vi där. Sen blev det bråttom och vi skyndande oss hem till Ju.
Ju med familj har precis flyttat och eftersom hennes sambo reser mycket så blir det dåligt med tid att packa upp lådor med en liten bebis när man är ensam stor del av tiden. Jag var alltså ombedd att vara barnvakt medan hon packade upp lådor. Jag känner inte I speciellt väl men han är ganska orädd för främmande människor så han accepterade att jag lade honom i vagnen och tog ut honom på promenad. Jag tog med mig Turre och M's dotter E som sällskap. I var nöjd rätt länge och man kunde se att han var trött, tanken var ju att han skulle somna på promenaden. Men så fort han inte kunde hålla ögonen öppna längre så skrek han för att hålla sig vaken. Till slut gick E och höll honom i handen medan vi gick och fick gå helt snett och vint för att inte bli påkörd av vagnen under tiden, men det hjälpte och snart somnade han. Vi tog en extra liten promenad runt kvarteret när han somnat för att vara säkra att han sov djupt nog, sen gick vi upp till lägenheten igen.
Lagom tills vi kom upp så var middagen färdig och som vanligt när Ju lagar mat så var det jättegott! Dessutom hade vi ju trevlig sällskap. M försökte ta en "selfie" av sig och I men se det tyckte han inte om, jag älskar deras olika miner på bilden!
Efter middagen lyckades jag återigen söva I, den här gången helt utan hjälpmedel, jag bara var envis och klappade honom på rumpan tills han somnade. Det är nog enda gången jag lyckats söva ett barn i mina armar och jag är rätt stolt faktiskt.
Senare gjorde jag och M oss i ordning för att gå ut och vi åkte in till en pub i Gamla Stan för att hälsa på en vakt jag haft kontakt med sedan Rugbyn. Han dumpade mig före första dejten trots att det var hans idé med en dejt, anledningen var att mitt jobb är för bra och ansvarsfullt... ehhh.
Jag blev rätt sur på både honom och M senare på kvällen eftersom de tydligen tyckte att det var en bra idé att diskutera hur bra mitt jobb egentligen är och försöka lista ut om jag tjänar bra eller inte och han använder ju det som ett argument till att inte dejta mig så det gör mig rätt sur. Men M förlät jag ju på runt 5 minuter, det är en annan sak med honom.
Vi kom hem runt 1 och gick och lade oss.

En härlig sommardag med några av de bästa barnen

4/8 På söndagen åkte jag, Ju och hennes barn ut till familjens torp i Södermanlands skogar. Det var för att se till det lite och ha en mysdag i solen och för att bada i en av Sveriges renaste sjöar, Magsjön.
Jag hade gjort pastasallad åt oss och jag fick en chans att bekanta mig med lilla I medan Ju badade och eftersom han var nöjd och glad i min famn så fick han ligga i mitt knä medan jag åt lunch också. Han är verkligen supersöt och vi hade en väldigt mysig dag, vattnet var lite kallt men i solen var det varmt och skönt och alla var nöjda med pastasalladen fast jag egentligen inte alls vet hur man gör en sån.
Turre var förstås också väldigt nöjd även om han var lite svartis på I när jag pratade med honom och gullade lite.
Ett par timmar senare åkte vi hemåt igen och senare på kvällen åkte jag in till Liffey's på rugbyfest. Det var sista kvällen för turneringen och vid det här laget hade till och med jag
 börjat lära känna lite folk trots att jag faktiskt inte ens varit på matcherna.
En av amerikanerna hade fått en lagkompis knä rätt i ögat och hade en jättestor blåtira! Jag frågade om det gjorde ont och han sa att det gjorde satans ont! Det kan jag tro!
Jag tog en ganska tidig kväll eftersom det var jobbdag igen på måndagen.

Min och Turres favoritfamilj

16/7 På tisdagen var jag tvungen att jobba lite och eftersom jag tycker att det är rätt jobbigt att ha folk runt huset hela tiden när jag är hemma så var det rätt välkommet faktiskt. Min semester kommer inte kännas som semester i år...
Turre verkade inte må toppen idag utan suckade och gnällde lite då och då under dagen. Jag har gett upp att veterinärer ska kunna hjälpa honom, hittills har jag varit den enda som hittat hans olika problem och talat om för dem vad som felas honom, under tiden har jag (och Agria) betalat en massa utredningar och behandlingar som inte har gjort någon skillnad alls. Nu får vi helt enkelt se hur länge han orkar och sen får vi ge upp.
Huset ser nästan färdigt ut, men det är fortfarande en massa jobb och tid kvar, men nu börjar man se hur det kommer att se ut.
En sak har jag kommit fram till och det är att så länge jag inte tar itu med att kitta och måla fönstren så kommer det inte se helt klart ut i vilket fall som helst.
Efter jobbet och en tur till Ica, där alla stirrade på mig av någon anledning så vilade jag en stund på soffan.
Framåt kvällen åkte jag till Ju med familj, jag hade lovat att laga kantarellrisotto åt dem.
Jag kom på att jag glömt att köpa risottoris så jag fick stanna till vid hennes Ica också på vägen.
Medan Ju tog hand om bebisen så hjälpte K mig att riva parmesan till risotton. Av någon anledning tog risotton ovanligt lång tid att få klar, troligtvis var det ett annat typ av ris.
Jag lade in färsk lax i ugnen och ugnsbakade den och så gjorde jag en sallad av färsk spenat, avokado, parmesan, olivolja och salt.
K's favoritolja hade stått i solen och blivit fruktansvärt besk, som tur var testade vi den innan vi använde den. Jag visste inte att det kunde bli så illa, jag antar att den härsknat?
Turre mös med A på golvet, han älskar verkligen den familjen!
Jag mannekängade kläder jag köpt på nätet för Ju och K, men det var inte många av plaggen som föll dem på läppen, de flesta fick ett rungande nej!
Lille I somnar på de mest konstiga platser och i de mest lustiga positioner, är det inte konstigt hur djupt bebisar sover? Man kan bolla runt dem, byta famnar och sängar och grejer och de bara sover vidare som om inget hade hänt.
Jag lämnade alla rester till familjen när jag åkte, jag har så mycket mat hemma i frysen att jag inte behöver fler matlådor.

Healing måste ju ändå vara något gott?

23/6 På söndagen hade tröttheten kommit ikapp oss båda två och vi gick inte upp förrän vid 12.45. Eller egentligen var det bara jag som gick upp då men jag var så trött att jag var klantig och jag bara tappade saker hela tiden och det slutade med att A förstås också vakande.
Vi åkte ned till kondis för att äta frukost och vi valde toast. Vid bordet bredvid oss ute i solen satt några värstingkillar, det syntes lång väg att de var eller åtminstone varit gängkillar som slagit och snittat folk i Väsby, jag kände dessutom igen flera av dem... Sen kom en av deras andra kompisar med en flickbebis i en sån där babykorg och allra började jollra och dutta med bebisen, tänk att till och med såna killar kan växa upp och bli fina pappor!
Jag brukar säga att om man bara sitter på Väsby Nya Konditori tillräckligt länge så kommer du antingen att träffa eller se hela Väsby för alla går förbi där.
Först kom min kompis S förbi och sen en gammal klasskompis som jag dessutom berättat för A om. Vi var egentligen aldrig vänner i skolan men jag har en väldig respekt för henne för att hon försvarade mig en gång när vi båda visste att jag hade rätt men alla andra var emot mig. På den tiden var vi dessutom lite av antagonister, så det krävde ännu mer av henne!
Jag kommer alltid ha en väldig respekt för henne för det, för det visade vad hon har för värderingar och styrka, ändå var vi max 12 år gamla då!
Jag berättade historien för henne nu när vi sprang på varandra, hon mindes den förstås inte, för för henne var det ju inte alls lika viktigt, men hon blev i alla fall glad för att jag mindes det.

Bredvid oss satt kompisarna B och O och dem pratade
vi också lite med och sen kom  kompisen L förbi och sa hej också.
Vi åkte förbi Ica vid Väsby centrum på vägen hem och råkade gå förbi några som ägnade söndagen till att hela främlingar på stan...
Ehhh, ja, de lade handen på dem och sa nåt liknande: Må Jesus ta bort din smärta, amen.
Folk var generade men lät dem hållas, de vill ju bara väl! Jag kan tycka att det ändå visar på en oändlig godhet att lägga ned en söndag på att hela andra människor om det är så att man faktiskt själv tror på att det fungerar?
När vi kom hem satte vi igång med att släpa och stapla en massa ved som jag fått av nya grannen, den som ska bygga nytt mittemot mig i häst. De har tagit ned en massa träd och de ska bara kastas så jag fick ta hur mycket jag ville!
Det var tungt och svettigt och det slutade med en hel del blåmärken och blodvite, men slutligen måste vi ha tagit hem och staplat runt 8 kubik kanske?
Det jobbigaste är ju att de sista stockarna, när man redan är trött i armarna, är de som ska högst upp. Vi fick hjälpas åt båda två med de sista.
Efter att ha satt oss i 5 minuter så satte jag igång och gjorde lunch, amerikanska pannkakor med bär och lönnsirap, ni kan tro att det passar bra när man släpat och lyft i runt 2 timmar!
Motorsågen ville inte starta så det tar jag en annan dag, det är nog bra att låta bli den när man är geleig i armarna i alla fall.
Vi satt ute på verandan i 22 graders värme, men sol var det inte, så det kändes väldigt bekvämt att sitta där och äta.
Efter att ha diskat upp så körde jag A ned till stationen och sen klippte jag gräset och rensade lite i rabatten, det var en massa galna flugor och mygg överallt så till slut flydde jag in och tog en dusch. Vännen S som bor i Holland var i Sverige och tanken var att ses på söndagen men hon hade fått halsfluss under helgen och kunde inte, så kvällen spenderades i soffan med lite sill och potatis och M.A.S.H..

Julquiz

På måndagen kändes inte förkylningen lika jävlig som på söndagen och det var tur det eftersom jag verkligen inte hade tid att vara sjuk och dessutom var tvungen att börja dagen med att gräva fram bilen. Nu var jag dessutom tvungen att skotta uppfarten som var full av lös snö i massor. Jag undrar om dessa korta förkylningar beror på ett förbättrat immunförsvar eller på Esberitox tabletterna jag har börjat ta vid förkylningar. Jag tror egentligen inte på att sånt ska hjälpa, men nog verkar det så...

På jobbet var alla stressade med vid gott mod och vid gott humör. Vi sprang kors och tvärs och försökte göra en massa saker samtidigt och så lär det bli resten av veckan också. Sen kom brorsan för att lämna av syrran på jobbet och hade frugan och bebis i bilen och då fick jag komma ut och titta, men jag höll ärmen för munnen medan jag beundrade honom eftersom jag var rädd att smitta honom eller mamman. Han var väldigt söt och väldigt liten och sov djupt.

På eftermiddagen skyndade jag mig hem så att jag skulle få en chans att vila före quizzet och jag somnade rätt snart och drömde underliga drömmar. Sen gick jag upp och hoppade in i duschen trots att jag bara hade 11,5 grader i huset, tur att det är lite varmare i badrummet... Jag gjorde mig iordning och åt lite lasagne till middag och åkte sen mot stan. Turre som ju var så missnöjd med att sitta i buren förra veckan fick nu istället riskera hälsan genom att sitta i bilen i runt -5 grader. Jag satte på honom dubbla täcken och sen petade jag in honom under dunjackan i buren och bäddade runt den, över buren ligger en handduk. jag kan inte låta bli att vara orolig ändå eftersom en liten hund snabbt blir nedkyld.
Att parkera bland snödrivorna i stan var inte det lättaste, men mest orolig var jag trots allt för att jag inte skulle ta mig därifrån. Hela quizzet skulle mer eller mindre vara julrelaterat eftersom det var det sista för säsongen och tanken var att vi skulle ha pluggat på om julen men självklart hade ingen av oss gjort det. P och Quiz-L var båda frånvarande på grund av mycket tidiga jobbstarter på tisdag morgon. Vi hade visserligen trevligt och tyckte att vi var rätt duktiga men det visade sig inte vara sant när vi senare fick resultatet... Vi hade 35 poäng, vinnaren hade 49! Det tror jag dessutom är ett rekord, maxpoängen är 52 poäng och det innebär ju att de antingen hade fel på 3 frågor av 48 eller att de bara hade fel på en 3-poängare. Antingen har de pluggat stenhårt på julen eller så är de inte riktigt så ärliga som det är meningen.
Vi gillar ju att sitta där vi sitter ute vid kapprummet eftersom vi får vara ifred och slipper viska och smussla, men nu på vintern blir det väldigt kallt när folk springer ut och in genom dörren. Värst är i alla fall de som försöker vara artiga och håller upp dörren för de som kommer efter... då blir det extra kallt.
Jag öppnade Turres lilla "kokong" med viss oro när vi var tillbaka hemma och först stack han inte ut näsan och jag blev orolig att han frusit ihjäl, men sen kom näsan trött ut genom hålet jag petat upp i kokongen och när jag kände på honom var han varm och mysig och såg nöjd ut. Vilken lättnad! Jag vet aldrig om jag ska lämna honom hemma i buren och stressa upp honom eller ha honom i bilen så som han vill, men med risk att han fryser till is.

När jag kom hem var det runt 11 grader i huset men jag iddes inte elda, verka ju meningslöst att elda strax före midnatt? Alltså åt jag lite edamame och gick sen och lade mig i sängen med värmemadrassen på och en varm hund mot magen och snart var jag varm och go´ och somnade.