Healing måste ju ändå vara något gott?

23/6 På söndagen hade tröttheten kommit ikapp oss båda två och vi gick inte upp förrän vid 12.45. Eller egentligen var det bara jag som gick upp då men jag var så trött att jag var klantig och jag bara tappade saker hela tiden och det slutade med att A förstås också vakande.
Vi åkte ned till kondis för att äta frukost och vi valde toast. Vid bordet bredvid oss ute i solen satt några värstingkillar, det syntes lång väg att de var eller åtminstone varit gängkillar som slagit och snittat folk i Väsby, jag kände dessutom igen flera av dem... Sen kom en av deras andra kompisar med en flickbebis i en sån där babykorg och allra började jollra och dutta med bebisen, tänk att till och med såna killar kan växa upp och bli fina pappor!
Jag brukar säga att om man bara sitter på Väsby Nya Konditori tillräckligt länge så kommer du antingen att träffa eller se hela Väsby för alla går förbi där.
Först kom min kompis S förbi och sen en gammal klasskompis som jag dessutom berättat för A om. Vi var egentligen aldrig vänner i skolan men jag har en väldig respekt för henne för att hon försvarade mig en gång när vi båda visste att jag hade rätt men alla andra var emot mig. På den tiden var vi dessutom lite av antagonister, så det krävde ännu mer av henne!
Jag kommer alltid ha en väldig respekt för henne för det, för det visade vad hon har för värderingar och styrka, ändå var vi max 12 år gamla då!
Jag berättade historien för henne nu när vi sprang på varandra, hon mindes den förstås inte, för för henne var det ju inte alls lika viktigt, men hon blev i alla fall glad för att jag mindes det.

Bredvid oss satt kompisarna B och O och dem pratade
vi också lite med och sen kom  kompisen L förbi och sa hej också.
Vi åkte förbi Ica vid Väsby centrum på vägen hem och råkade gå förbi några som ägnade söndagen till att hela främlingar på stan...
Ehhh, ja, de lade handen på dem och sa nåt liknande: Må Jesus ta bort din smärta, amen.
Folk var generade men lät dem hållas, de vill ju bara väl! Jag kan tycka att det ändå visar på en oändlig godhet att lägga ned en söndag på att hela andra människor om det är så att man faktiskt själv tror på att det fungerar?
När vi kom hem satte vi igång med att släpa och stapla en massa ved som jag fått av nya grannen, den som ska bygga nytt mittemot mig i häst. De har tagit ned en massa träd och de ska bara kastas så jag fick ta hur mycket jag ville!
Det var tungt och svettigt och det slutade med en hel del blåmärken och blodvite, men slutligen måste vi ha tagit hem och staplat runt 8 kubik kanske?
Det jobbigaste är ju att de sista stockarna, när man redan är trött i armarna, är de som ska högst upp. Vi fick hjälpas åt båda två med de sista.
Efter att ha satt oss i 5 minuter så satte jag igång och gjorde lunch, amerikanska pannkakor med bär och lönnsirap, ni kan tro att det passar bra när man släpat och lyft i runt 2 timmar!
Motorsågen ville inte starta så det tar jag en annan dag, det är nog bra att låta bli den när man är geleig i armarna i alla fall.
Vi satt ute på verandan i 22 graders värme, men sol var det inte, så det kändes väldigt bekvämt att sitta där och äta.
Efter att ha diskat upp så körde jag A ned till stationen och sen klippte jag gräset och rensade lite i rabatten, det var en massa galna flugor och mygg överallt så till slut flydde jag in och tog en dusch. Vännen S som bor i Holland var i Sverige och tanken var att ses på söndagen men hon hade fått halsfluss under helgen och kunde inte, så kvällen spenderades i soffan med lite sill och potatis och M.A.S.H..

Filmlördag och kanske inte helt ensam i världen

Lördagen var inte mycket bättre än fredagskvällen, jag vaknade deppig och alldeles för tidigt för en lördag. Första gången jag vaknade och tittade på klockan var den runt 7, jag gick slutligen upp vid 9 ungefär. Jag åt frukost och sen gjorde jag inte ett enda handtag på hela dagen. Tanken hade varit att kanske sticka ut och leta efter ved och gå till gymmet, facit blev en dag i soffan framför TVn. Jag tittade håglöst på Iron Man och förundrades över hur söt Robert Downey Jr fortfarande är, men engagerade mig inte mycket mer än så. Sen gick jag och lade mig igen, jag var så fruktansvärt trött. Jag sov i flera timmar och vaknade och gjorde om proceduren fast den här gången tittade jag på Da Vinci Koden. Jag vet att det inte är coolt att gilla den, men okey, jag erkänner, jag älskar den! Dessutom gillar jag både boken och filmen och förstår inte varför filmatiseringen fått så mycket dåligt kritik. Jag gillar äventyrsfilmer och jag gillar "skattjaktsfilmer" och mysterier, att den här boken/filmen dessutom får folk att tänka till lite om religion och "sanningar" är ett extra plus tycker jag.

Kritiken mot Dan Brown är också lite väl hård tycker jag och misstänker att det är avundsjuka, själv är jag definitivt avundsjuk på honom, jag hade jättegärna velat vara den som skrivit den här boken. Kritiken handlar om att teorierna i boken inte är hans egna, men det har han ju aldrig påstått heller... Det finns källhänvisningar i slutet av boken och han hänvisar bland annat till de som utvecklat idén om Maria Magdalenas status som Jesus hustru. Han säger själv att det han gjort är att använda olika teorier för att skapa en helhet och en spännande historia.

Bravo!

Well done!

Senare på kvällen gjorde jag en kraftansträngning och tog mig in i duschen och snyggade till mig. Om man gräver ned sig i depp tar man sig aldrig ur, så istället mötte jag upp G i stan, han hade varit på årsmöte i Stockholm. Vi satt en stund på Tudor Arms och när de stängde gick vi till Dubliner. Där var det ovanligt lite folk och vi kom fram till att det nog berodde på Melodifestivalens final som gick den kvällen. Vi hade det dock lugnt och skönt, men bandet som spelade var lite väl skramliga i ljudet. Jag satt och snackade med några killar och G gick runt och pratade med lite folk han kände. Jag åkte hem vid 2 och åkte till mamma och pappa och hämtade Turre, de hade kommit hem medan jag var i stan. Han blev väldigt glad att se mig och lade sig tvärs över mitt knä medan jag pratade med mamma en stund. Det visade sig att de glömt hans koppel och halsband uppe i Jämtland, men jag använder ju så sällan det att jag nog kan pussla ihop något av Zorros gamla grejer. Däremot hade de med sig sån där getost från Jämtland som jag gillar så mycket och en påse med färskt kryddat tunnbröd. Vad jag känner till finns det bara ett enda ställe i Stockholm man kan hitta sånt tunnbröd och det är på Skansen...