Antiklimax i Karlsborg

Japp, på tisdagen var det dags. Jag gjorde en frappé, lämnade Turre hos mamma och åkte ned till kondis för att handla en macka och sen mötte jag upp med de andra på jobbet. Jag var konstigt nog fortfarande inte särskilt nervös. Jag syrran och brorsan åkte i brorsans bil, målet var Karlsborg och fallskärmsjägarna. Ungefär halvvägs i tid stannade vi och mötte upp med de andra som åkte med pappa, sen åt vi lunch i godan ro eftersom de andra fått besked att alltd blivit framflyttat en timme på grund av vädret. Då började jag ana oråd, det såg inte direkt ut att klarna framöver...
När vi kom dit stod de fem som åkt tidigt på morgonen fullt påklädda med overaller och selar men strax senare fick de besked att det var lika bra att klä av sig igen. Vi satt och väntade och väntade, sen gick de upp med Hercules för att se hur molntäcket såg ut och om det såg ut att lätta. När de kom tillbaka gav de besked att de som skulle upp först skulle klä på sig igen och snart ahde de gjort det och jag K och D som insåg att sannolikheten att det skulle bli ett 3:e och 4:e lyft och eftersom jag skulle hoppa från det 3.e och de från det 4:e så frågade vi om vi kunde få åka med och det gick bra. Det räknades hoppare och passagerare flera gånger och sen var det dags och vi gick ut till planet och gick ombord. K är flygrädd och hade sagt att hon nog skulle nypa både mig och D och vi hade sagt att vi skulle armbåga henne om hon gjorde illa oss. Men se, hon skötte sig alldeles utmärkt och fick uppmuntrande leenden från killen som ansvarade för lyftet och fick låna min hand precis när vi lyfte. Sen var hon helt lugn trots att hon varit så rädd att hon hackade tänder redan när vi fortfarande var i hangaren.
Det gick rätt fort att komma upp på höjd, bara 10-15 minuter och sedan fick alla hopparna ställa upp sig framför rampen de öppnat så snart vi var på höjd. De letade efter ett hål i molntäcket och vi flög fram och tillbaka och till slut ombeddes de sätta sig ned igen och så gick vi ned på höjd liteoch väntade ett tag till. När vi var där upp och alla stod färdiga att hoppa ut kände mjag mig nervös och konstig och misstänkte att jag fått ett ångestanfall. Då undrade jag hur sjutton jag skulle kunna hoppa om jag fick ångest när de andra skulle göra det? Inte förrän vi gått ned i höjd fattade min luddiga hjärna att mina andningsproblem förstås berodde på den tunna luften på 4000 meters höjd utan syrgas.... Tydligen blir man lite dum av syrebrist också?

Ja, hoppsan, då var det visst inte ångest, det känns ju bättre då.

Två gånger till gjorde vi proceduren, rampen fälldes ned, alla ställde sig upp, hakade på sina tandempassagerare och fick återigen sätta sig ned, med passageraren i knät. Det ser lite gulligt ut tycker jag, vuxna män som sitter i knät på varandra som om det var det naturligaste i världen.
Slutligen gav de upp och sa att vi skulle landa igen och vänta nere på marken och sen kanske gå upp igen. Vid det laget hade vi varit uppe i ungefär en timma och de flesta somnade på nedvägen inklusive jag. När vi kom ned var de flesta kissnödiga och snart gick alla av och det bestämdes att det inte skulle bli fler försök denna dag. Nästa chans kommer eventuellt i höst... Jag var besviken eftersom jag vill ha det gjort och för att jag bestämt mig, samtidigt som jag var lättad. Men mest är jag besviken, jag vill inte vara nervös för detta ända till hösten.

Jag tyclkr ändå mest synd om J och A som stod helt färdiga att hoppa 3 gånger under flygturen och sen aldrig fick chansen. Tydligen har dessutom J stått så 3 gånger tidigare, kanske är det inte meningen att han ska hoppa?

Men båda hans föräldrar har ju hoppat och han är liksom jag uppväxt i närheten av fallskärmar.

Sen packade vi i alla fall ihop våra saker och gav upp väntandet och körde hemåt. Syrran gick med på att köra, själv hade jag huvudvärk och var helt slut av nervanspänningen och kanske den tunna luften? Jag somnade i alla fall i nån halvtimme i baksätet. Vi var hemma vid 22 ungefär och det kändes som om vi förlorat en dag i livet... det enda vi gjort var ju egentligen att sitta i bilen och sen sitta och vänta i en hangar...

Vi hade ju i alla fall träffat en massa snälla människor, men de var ju lite stressade också av att ha ett gäng civila i hangaren som bara får vänta utan att nåt händer.

Har du hört den förut?

På jobbet var stämningen spänd och förväntansfull på måndagen och vi hade ett litet planeringsmöte inför fallskärmshoppningen på tisdagen. När vi skulle åka, vilka som skulle åka i vilken bil, vem som skulle hoppa när och så vidare. Mitt i mötet kom kunden/kompisen T för att ha möte med mig och vi satt båda och lyssnade på mötet. Han är ju före detta fallskärmsjägare och hade lite tips och lugnande ord åt oss.

Jag försökte släppa tanken på morgondagen och jag är ju bra på sånt så resten av dagen ägnades åt jobb och sedan att få ihop ett fullt lag till kvällen quiz eftersom E fått förhinder. Vi var visserligen 5 personer utan henne eftersom jag frågat systerdottern men det är alltid bra och kul att vara fullt lag. Slutligen fick jag tag i B som sa att L kanske ville med men att han själv skulle göra annat. L bestämde sig för att hänga på och vi hade en trevlig kväll allihopa och slutligen dök B också upp när vi i stort sett var klara med quizzet eftersom han ville ha skjuts hem.

Ungefär då kom jag och tänka på dikten/rimmet om de 10 små tomtenissarna och ingen av de andra hade någonsin ens hört om den. Jag ser till att läsa den varje jul och varje gång skrattar jag så att jag gråter... E googlade fram den och sen fick jag läsa högt för de andra, till slut skrattade jag så mycket att de andra inte ens hörde vad jag läste. Tårarna rann nedför kinderna och B räckte mig en servett eftersom mascaran var nere vid munnen på mig.

Jag vet att det är lite "off season" men jag vill ju inte att någon missar denna fantastiska dikt, det kanske är fler som gjort det menar jag, om alla i laget hade gjort det?

Vi vann förresten quizzet och alla kände nog faktiskt att de varit till nytta den här gången vilket alltid är extra kul.

När jag kom hem till den lilla vägen som leder in till vårt område såg jag något vitt ligga på vägen och fick enorm hjärtklappning och trodde att det var Judas... men till min lättnad såg jag att det var en vit plastpåse som låg på vägen...

När jag kom hem körde jag min rutin med edamamebönor innan jag gick och lade mig.

Tio små tomtenissar

Midvinternattens köld är svår.
Tio små nissar i djup snö går.
Rävsax dold under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomten ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar,
med stigande hunger, fatet de nalkar
men stackars tomte på kanten halkar,
han slinter, han kämpar,
han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och huva.
Rester av tomtehand,
slickar misse av från tand.

Sex små tomtar mot julbord ila,
snabbt de uppför bordsben kila.
När den sista tomten
över kanten hasar,
han tappar taget och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan röd av tomteblod.

Fem små tomtar med stor iver,
rusar runt ty hungern river,
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg,
Lille nissen, stackars saten,
rinner ut i sillsallaten.

Fyra tomtar har festat på sill,
och nu törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Nisse faller i glögghett hav,
likt skållad mandel,
hans skinn faller av.

Tre små tomtar sig i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar,
Nisse sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga.
Luktar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar kring sig tittar,
och en smällkaramell hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
På golv, på tak, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn han går upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön lyser vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.

I'm fabulous!

På jobbet åt jag lunch med mamma, pappa, brorsan och två kollegor, det var en bra lunch. Maten var bra och vi pratade om en hel del bra grejer. Jag fick prova brorsans telefon, han är ansvarig för våra jobbtelefoner och den verkade rätt så logisk och nu ska han beställa en sån till mig. Min telefon provade jag nu att sätta igång på morgonen och den fungerade faktiskt, men se hur den ser ut! Det är svårt att smsa och att läsa sms, det är till och med lite svårt att ringa, man ser ju inte numrena ordentligt. Jag fick starta om telefonen med lite mellanrum men det blev mer och mer sällan. Den stängde av sig nämligen, dessutom drog den ur batteriet, men sen fungerade den igen. Dessutom frågade jag mina två kollegor om fallskärmshoppning, de har båda två provat att hoppa vid varsitt tillfälle. Vad de hade att säga gjorde att allt kändes MYCKET bättre! Vad jag är rädd för är ju inte att utrustningen inte ska fungera, nej, jag är rädd för hur jag ska reagera och hur rädd jag kommer att bli. Jag vill inte ha den där känslan av att falla, det där hisnandet...
De var helt överrens om att man inte ens känner att man faller! Det blåser en massa sa de, men enda sättet att märka att du faller är att titta upp på planet, annars känns det mest som om du flyger. När jag senare på eftermiddagen ringde runt till våra pensionärer för att bjuda in dem till vår "vårlunch" pratade jag med B och hon har ju hoppat en gång och var eld och lågor när hon beskrev hur häftigt det var. Inte heller hon tycker att det känns som om man faller. Ni kan inte fatta vilken skillnad det här har gjort för mig. Nervös och rädd är jag förstås fortfarande och det är ju svårt att veta om jag kommer banga eller inte, men det känns i alla fall mycket bättre!

På kvällen var det dags för quiz, den här gången ett hopplock av våra tidigare och nuvarande lag eftersom B och L var upptagna på en spelning, så E och J var med istället. Vi saknade visserligen killarna, men E och J är både trevliga och smarta så vi lyckades sno till oss en 2:a plats. Vi hade däremot förlorat med bara ett poäng och hade ändrat 2-3 frågor från rätt till fel svar eftersom jag blev nedröstad... för en gång skulle kunde jag gå och känna mig lite smart.
Jag hade min nya H & M klänning på mig och det var möjligtvis lite överklätt menjag ville så gärna ha den och jag fick flera kommentarer om att jag var fin, P ville till och med veta exakt var jag köpt den, hon ville ha en likadan. Det är ju höjden av komplimang, eller hur? Annars är väl gaykompisarna en singeltjejs bästa vänner. De kan ge komplimanger utan att det kan feltolkas och de är mer klarsynta eftersom de inte är avundsjuka heller. Av C fick jag höra: -You look fabulous! och det kändes så trevligt Sex and the city/Simon och Tomas och så vidare, jag kände mig lite extra glamorös då.
Här kommer en dålig bild på klänningarna och toppen jag köpte, jag älskar att ha klänning men känner mig nästan alltid överklädd när jag har det, bara för att det är en känning. Jag tycker att andra kommer undan med vad som helst när det gäller klänningar så jag tror att det bara är en psykisk hang-up och att jag ska försöka strunta i det, så jag över på det.
Jag är nervös för klädkoden på bröllopet på lördag, enligt etikettguider på nätet ska kvinnor ha klänning om det står mörk kostym, men den ska inte vara axelbar eller golvlång... På andra ställen står det att om bröllopet har fler än 20 gäster så får man ha lång klänning... Jag vet inte vad jag ska tro. Dessutom är det just nu väldigt inne med långa klänningar och det finns inget mitt emellan, det är antingen tonårskorta klänningar som går ungefär ned på halva låret, eller hellånga klänningar. I mitt fall känns det ganska självklart att välja det senare alternativet, jag vill ju inte skrämma bröllopsgästerna, eller för all del brudparet, dessutom verkar det vara mer fel med för kort klänning enligt etikett. Dessutom undrar jag nu om jag har en för glamorös klänning eller om det är mina hang-ups som spökar...
Jag skulle behöva hitta mina smycken också om jag ska kunna ha nåt passande till den här klänningen. Jag brukar säga att den inbrottstjuv som dristar sig att försöka stjäla mina smycken nog får leta ett bra tag, inte ens jag vet var de är. Annars har jag rätt bra koll på de flesta av mina ägodelar, men jag har faktiskt ingen aning.
Turre hostar igen, snörvlat har han ju gjort i 2½ år och de kan inte komma på vad som är felet trots att de gjort alla möjliga tester på honom. Kan det ha blivit värre av pollen? Själv är jag rätt trött och matt, jag har aldrig märkt av pollen, men det kanske är en reaktion mot det som bara visar sig som trötthet?

En klänning eller tre?

Under fredagen och lördagen hade jag pratat med en massa folk om mitt eventuella fallskärmshopp och de flesta tycker som jag, att det är ett för bra erbjudande för att tacka nej. Vissa andra tycker visserligen att jag är galen som ens funderar på att göra det, men de är i minoritet.

Vi hade bestämt kvällen innan att vi skulle ses och äta frukost på söndagsmorgonen. Jag hade ju bara S nummer och L's nummer eftersom inga nummer hade hängt med till den nya telefonen och jag hade bett om deras nummer kvällen innan. A hade ju inte varit där. Jag fick sms av L, hon hade sovit dåligt och ville inte hänga med, S telefon var avstängd, A's nummer hade jag inte. Vad göra? Jag packade ned min e-book och åkte ned till kondiset, om jag nu blev ensam kunde jag ju äta frukost och sen åka vidare till stan så som det var tänkt.

Men när jag kom dit var S där och visste ju inte heller om vi skulle komma, A kunde vi ju inte ringa eftersom S telefon hade slut på batteri och jag inte hade numret. Vi trodde att hon kanske skulle höra av sig men det gjorde hon inte.
Fast vi är så sällan ensamma att det inte gjorde nåt och efter nån timme gick hon till centrum och jag åkte hem för att stänga av ugnen. Jag hade fått tips av en tjej på festen kvällen innan att man kan lägga en blöt mobiltelefon i en 50 graders ugn på torkning, så det hade jag testat. Men kom på att jag kanske borde stänga av den under tiden jag var i stan. Sen åkte jag till stan och gick till Scala på Sergelgatan, de har fina klänningar till okey priser. Jag hittade 2 som jag tyckte satt helt okey men Ju och kompisen N som skulle komma och vara smakråd var sena och butiken ville inte hänga undan reaplagg ens i en halvtimme. Till slut "gömde" jag klänningarna på fel hängare och skyndade till Åhléns för att köpa glitter-eyeliner på Make Up Store. Sen gick jag in på Lindex och H & M på vägen förbi och hittade en jättesöt klänning för bara 199:- på H & M. Jag tyckte att den passade även om den var lite liten över bysten. Så jag valde en storlek större och betalade och gick. Det kändes som om jag inte behövde smakråd på en klänning som kostade 200:-. När jag kom tillbaka till Scala hittade jag först bara den ena klänningen men hittade den andra där den skulle ha hängt, personalen hade flyttat den.

Sen satte jag mig utanför provrummet med klänningarna över benen och väntade... Under tiden hittade jag en topp som passade bra, den kostade 299:-. Fan, den här fördröjningen av smakråd som sitter i bilköer, det kostade mig 500:-... Men sen kom de och var alldeles ypperliga smakråd och det slutade med att jag köpte båda klänningarna och topen och fick godkänt på H & M klänningen också. Sen gick vi bort till Olof Palmes gata och fikade. Jag valde en räksallad och den var visserligen rätt dyr (120:-) men den var god och fräsch och det var mycket räkor på den.
Jag lyckades inte äta upp allt så N åt upp de räkor som fanns kvar.
Sen hade både J och N bråttom hem och jag kände också att det var dags, jag kanske skulle åka till Märsta och titta och fota när Quiz-L tvälade hoppning så jag hade packat in fotoryggsäcken i bilen och gömt den under kläder ifall att jag skulle behöva köra direkt från stan.
Men än hade hon inte ringt så jag kramade och tackade Ju och N och de begav sig till sin bil medan jag tog en avstickare till Asian Market och handlade frusen Wontondeg (hur använder man det?), bambuskott på burk, färska nudlar, torkade nudlar, hela bambuskott, pok choi och en annan grönsak som jag inte vet vad den heter.
Kändes som en lyckad dag faktiskt. Jag hade inte hittat 1 utan 3 fina klänningar och det utan någon större ansträngning. Dessutom hade jag köpt eyelinern jag planerat att köpa och dessutom köpt grejerna på Asian Market som också var planerat. Jag kom hem vid 17 och väntade hela eftermiddagen och tidiga kvällen på att L skulle ringa men det gjorde hon inte. Jag satt på verandan i solen men det blåste som attan och jag som var supertrött somnade, men vaknade och frös till varje gång det blåste till, men sen somnade jag igen.

På kvällen letade jag upp L's nummer på hitta och ringde henne, hon hade glömt bort mig...
Sen tog jag det lugnt större delen av kvällen men jag diskade och städade upp i köket och röjde undan lite småsaker och sen tittade jag på Bones och kom i säng tidigt faktiskt vid midnatt.

Myggtennis

På fredagen gick jobbdagen obemärkt förbi, inget särskilt hände väl egentligen, bara slutföranden av saker inför helgen. Jag åkte raka vägen hem med tusen tankar i huvudet, för visserligen hade själva arbetet varit mer eller mindre som vanligt men under dagen hade jag/vi fått erbjudande om att få hoppa tandemhopp med fallskärmsjägarna,de behöver tydligen träna och söker folk att träna med. Jag har alltid sagt till mig själv och andra att jag aldrig skulle hoppa fallskärm men just det här erbjudandet känns så pass speciellt och bra att jag inte kan tacka nej. Vad är jag rädd för? Faktiskt inte alls för säkerheten, de har inte bara den bästa utrustningen, de har också den bästa utbildningen och rutinen. Jag är alltså inte rädd för att dimpa ned utan stopp, nej, jag är rädd för att hoppa ut ur ett flygplan, tumla runt i luften, hisna i magen och ha svårt att avgöra vad som är upp och ned... Jag är ingen adrenalin-junkie, jag gillar inte att bli skrämd och tittar helst inte på skräckisar och åker inte berg-o-dalbana. Mest av allt är jag rädd för att ställa till en scen och banga i sista minuten efter att ha gråtit, slagits, klösts och skrikit... Tur att den man sitter ihop med är utom räckhåll bakom ryggen på en, vilket visserligen är en mycket förmildrande faktor. Att få umgås med fallskärmsjägare hela dagen för att sedan bli fastspänd framför honom, kan ju inte vara så illa egentligen... Jag blev kallsvettig och det ilade i magen så fort jag tänkte på det, så jag försökte låta bli, jag skulle ta chansen att prata med kompisarna som skulle komma den kvällen. Jag tänkte att E som ju gjort utlandstjänst i Afganistan skulle sätta min rädsla i ett perspektiv liksom.

Jag satte igång med förberedelserna för kvällen med hög musik spelande från spotify för att tänka på annat. Först gjorde jag en marängbotten till en Pavlova jag skulle göra. Jag hade hittat den på en matblogg jag läser men det var ett tag sedan. Men nu kom jag på att göra den när jag ville göra något med maräng, grädde och bär. Ta en titt på den bloggen! Den är jättefin! Det är fina, fräscha, rätt så enkla recept. Jag brukar ju inte laga mat efter recept eller så, men den här bloggen följer jag för inspiration och främst av allt för de vackra bilderna! Många har sagt till denna tjej att hon bör göra en egen Kokbok och ibland kan man ju undra hur folk tänker när de smickrar sådär, men den här tjejen skulle definitivt lyckas och det väl! Bilderna är av professionell kvalité och hon skulle kunna göra boken med både egna recept och bilder. http://kryddburken.se/

Jag gjorde i alla fall smeten och satte in bottnen i ugnen, där skulle den gräddas i 1½ timme och sedan stå och svalna i ugnen, så det skulle ju ta tid. Sen satte jag igång med annat.

Jag diskade och städade köket och dammsög, gjorde sallader, gnodde färskpotatisen ren från löst skal och for omkring som en galning för att få allt klart. Slutligen dök gästerna upp runt 19-19.30 och de blev bjudna på bruschetta och gnällde i motsats till tidigare gäster på att det snarare var för lite vitlök än för mycket... L hade hämtat upp E och L och E och J kom med egen bil, men liksom de flesta andra hittade de inte ända fram till mitt hus. De trodde uppenbarligen att jag bodde mycket finare än vad jag gör, för de parkerade hos grannen nedanför och var på väg in. Men L och Turre sprang ned och fick dem på rätt spår. Mina fina gäster hade för övrigt med sig presenter, jag fick både choklad och en myggracket. Den hade vi kul med resten av kvällen med Turre tyckte inte om att den smällde och gick in och lade sig resten av kvällen. När jag kom in senare fick jag se att han gjort en stig på min nybäddade säng och dessutom tagit bort överkastet från kudden och lagt sig där.
Som varmrätt grillade jag aubergine och kött och serverade med vitlökssås, grekisk sallad, kokt färskpotatis, en sallad på spenat, ruccola, mechesallad, avokado, pinjenötter, parmesan, salt och olivolja. Även dessa gäster var oerhört tacksamma att bjuda på mat och det var inte mycket kvar av all mat, inte ens den stora spenatsalladen.
Mina gäster den här kvällen var vårt nya och gamla quizlag i en blandning. Vi kunde inte samla alla på en gång och tänkte göra ett nytt försök om någon månad. Men eftersom vi ändå kom till skott efter 2 år så körde vi på. L som ju var med på grillningen veckan innan också var återigen snäll och hjälpte till att duka av och skölja tallrikar vilket gjorde stor skillnad senare när jag skulle diska. Sen vispade jag grädde och gjorde iordning Pavlovan som dessvärre inte alls såg ut som den fina som "kryddburken" gjort, men var rätt snygg ändå och när jag kom ut med den suckade mina gäster av lycka. Kan ni tänka er, jag hade 5 gäster och de åt upp nästan hela tårtan! Tacksamt som sagt.
Sen skulle E och J hem eftersom de skulle gå upp relativt tidigt på lördagen och klockan hade redan hunnit bli 23, de bor ju i stan så det tar en stund att ta sig hem. E och L åkte med dem eftersom jag och l bestämt oss för att åka och bada. Men sen började L bli lite kall och ville inte så vi satt kvar på verandan fram till 1.30 och det var fortfarande runt 20 grader varmt vid den tiden.
Efter att hon åkt diskade jag upp allt och satte mig sen och tittade en stund på Bones för att varva ned, jag kom i säng vid 4 ungefär.