När man sover slipper man besvikelse

13/1 Jag har tänkt att gå ur Postkodlotteriet i flera år, men varje gång jag ska till att ta tag i saken så skickar de ut det där bladet där de berättar vad de insamlade pengarna går till... Men förra veckan var det en massa skriverier i media om att de skulle dra dubbla belopp i Mars utan godkännande från sina medlemmar och även om beslutet drogs tillbaka på grund av den stora folkstormen så fick det mig att bestämma mig en gång för alla. Bättre att ge pengarna direkt till de organisationer jag vill stödja istället tycker jag. Som det har varit nu så har jag stött Amnesty, Cooperation utan gränser/We effect och Postkodlotteriet. Jag har ökat mina bidrag till de första två när min inkomst har ökat och jag fått bättre ekonomi, men Postkodlotteriet har jag inte haft så stor tilltro till och har minskat från två lotter till en och har ledsnat på deras attidtyd många gånger. En gång ringde de och försökte pracka på mig en lott till för att jag hade vunnit en extra i en månad eller vad det var. Killen som ringde blev dessutom sur när jag sa ett stenhårt men vänligt nej. Jag tycker deras försäljningsmetoder gränsar till Nigeria-Brev faktiskt. Det är lite, du har vunnit 14 miljoner, ge oss lite till så får du dem...
Jag ringde i alla fall upp dem för att avsluta medlemskapet, det är struligt som sjutton och jag hade mailat dem veckan innan utan resultat. Jag hamnade i en telefonkö som enligt svararrösten var drygt 30 minuter. Just då fick jag besök av Polishelikopterkillarna till jobbet, så jag lade på och hjälpte dem att prova ut hjälmar istället.
Sedan nyår har jag varit jätteduktig på att gå och lägga mig i tid, mellan 22-23. Det var inget nyårslöfte, bara något jag tagit tag i att göra.
Jag kom i säng vid 22 och var väldigt nöjd med mig själv, jag tog en insomningstablett och sekunderna efter att jag svalt den får jag ett sms från min vän Ah uppe i "Gävle".
Hennes shettissto hade påbörjat sin fölning som det inte alls var dags för...
Normalt skulle jag sätta mig i bilen och åka dit utan att ens tänka, men nu var det ju en omöjlighet. Jag har nog aldrig varit så besviken på att inte ha sekunderna på min sida. Om jag bara hade lagt mig en minut senare hade det varit i tid. Jag tycker inte om att lämna en vän i sticket och Ah sitter ensam på sin gård på landet och skulle behövt mitt stöd. Jag var så oerhört besviken...
Strax senare var jag lyckligt omedveten om att jag inte kunde vara där för henne, för då hade jag somnat.

Värda dina pengar?

Även på onsdagen var det väldigt stressigt på jobbet även om det var hanterbart på ett annat sätt än på tisdagen. Mitt i alltihop hängde jag med kollegorna ut på lunch trots att jag tagit med mig lunchlåda... hoppsan och jag som har helt fullt i frysen hemma redan. Jag lägger ju undan portion efter portion istället för att äta resterna. Det är ju inte så kul att äta samma sak flera dagar i rad. Så nu har jag matlådan jag skulle ätit på lunchen och en ny matlåda med resterna från lunchen jag åt istället...

Jag blev kvar på jobbet längre än det var tänkt och då ringde syrran och undrade om jag glömt bort henne. Jo, det måste jag erkänna att jag gjort i stressen, tanken var att jag skulle komma hem till henne och vi skulle fila på en motion till Svenska Fjordhästföreningen. Den var egentligen klar men vi skulle fila på språket så att risken för feltolkningar blir så liten som möjligt.

Jag åkte först ned till Ica Kvantum för att äntligen hämta mitt paket på "posten" där, då visade det sig att det var på den andra Ica butiken jag skulle hämta den, jag som fick ett brev att alla mina paket från och med januari någonting skulle hämtas på Kvantum oavsett vad som stod på aviseringen... Tydligen inte det här paketet i alla fall.

Jag handlade mjölk, gurka, sushiris, soya, edamame, rökt skinka och lax och åkte sen hem till syrran där jag dök upp runt 17.30. Vi satte oss och försökte skriva och om jag var i nån tankebana och hon sa ett knyst så tappade jag tanken helt och kom av mig, då erbjöd hon mig kaffe först för att jag skulle varva ned, men jag var så stressad att jag bara ville bli klar och åka hem. Stressen gör mig korkad! Medan vi satt och skrev tuggade Turre i sig en färsk grisknorr som syrran gav honom, det gick på knappt 5 minuter tror jag, tydligen helt försvinnande gott...

blärk...

Slutligen hade vi i alla fall fått ihop en bra motion med tydligt språk och mening. Då åkte jag hem, packade upp varorna och matade djuren och sen lade jag mig att vila en stund efter att ha tänt i kaminen. Jag somnade en kort stund och blev sedan väckt av Amnesty som ville ha några påskrifter för några protestlistor. Det finns ju en anledning till att jag är medlem i Amnesty, så visst gick jag med på det. Ni som inte är medlemmar i Amnesty, ta gärna en titt på vad de utför för arbete och om ni tycker att det låter vettigt, stöd dem! Medlemsskap kostar från 240:-/år och uppåt så långt man vill, själv betalar jag just nu 360:-/år.

Sen gick jag upp och satte igång en maskin tvätt och fixade med lite allt möjligt och chattade lite på Facebook. Sen slötittade jag på första X-Men och sen The Terminal och pratade med Ju i telefon i 1-2 timmar.
Jag gillar både X-Men och The Terminal, de är lättsmälta och kräver inget engagemang.