Jag gillar svenska män och Camaros...

27/4 På måndagen var jag tillbaka i verkligheten och hade ett viktigt möte med två av våra största kunder och det visade sig att jag och den enda andra tjejen hade en sak gemensamt, vi har båda Camaro och det är väldigt sällan man träffar en annan tjej som gillar eller har Camaros, eller för att vara ärlig, det händer inte, det var första gången jag träffade en annan tjej som har en, frågan är om det inte är den första människan överhuvudtaget som jag träffat som faktiskt har en Camaro... I vilket fall så gick mötet väldigt bra och vi åkte iväg till Väsby Golfrestaurang för att äta lunch och då hoppade vi allihopa in i min Audi som jag tagit till jobbet just för det syftet och av den anledningen. Jag och N, den andra Camarotjejen satt i fram och de tre killarna satt i baksätet. Jag och N pratar om bilar i allmänhet och Camaros i synnerhet när vi hör från baksätet: -Där sitter kvinnorna i framsätet och pratar om bilar och Camaros och här sitter vi män i baksätet och pratar om.... Jag blev ju nyfiken och frågade: -Vad var det ni pratade om sa du? Svaret var: -Blommor! Det är en sån sak som jag älskar med svenska män, de känner inget behov av att visa sig macho, de vet att de är män och är trygga i sin manlighet och känner inte ett behov av att hävda sig. Det stämmer förstås inte på alla män, men nog tycker jag att vi har rätt gott om dem här i Sverige i jämfört med många andra länder.

Vad är det för fel på mig?

9/4 På torsdagen lämnade jag in Camaron på helrekond, dessvärre hade ingen möjlighet att hämta mig på rekondföretaget. Brorsan kunde hämta, men inte förrän lite senare och han blev dessutom försenad just denna morgon. Jag började helt enkelt att gå till jobbet. Det är en bra bit, det är i stort sett från ena änden av Väsby till den andra, men det var fint väder så det var inget större problem. När brorsan hörde av sig hade jag bara runt 5 minuter kvar så det blev så att jag gick hela vägen. Jag minns inte hur lång tid det tog, men det var nog runt en timme. Jag gillar ju att gå, men det är inte lika kul när man har mycket att göra, men det var en rätt skön start på dagen. Det enda är att jag är väldigt stel och har rätt ont i bland annat ryggen när jag vaknar och man kan ju tro att rörelse skulle hjälpa, men det är faktiskt så att kroppen behöver få vakna av sig självt innan jag börjar röra på mig, annars gör det ont hela tiden under rörelsen. Eftersom det var så pass lång tid så släppte det dock just denna gång, men då hade jag gått rätt långt innan jag slapp smärtan. På eftermiddagen åkte jag och hämtade den och blev lite besviken, den var inte så skinande ren som jag hade hoppats, det kändes som om jag kunnat göra det själv utan någon större ansträngning. Dessutom fattades det en ratt på stereon... Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag såg det innan jag körde iväg och gick ändå inte in och sa till... Det var nog för att jag packat in Turre och väska och allt och inte orkade börja om. Det betyder ju att jag antingen får leva utan den ratten, eller ta tag i det en annan dag. Det stör väldigt, det syns så tydligt att det är något som fattas.

Hoppsan, det var nog mitt fel

8/4 På onsdagen var det dags för M och S att åka vidare på sin Europa-turné och jag skjutsade dem till Arlanda. S ville handla lite på Ica så vi stannade till vid Ica på Europstop på vår väg till Arlanda. Jag kom på en lysande idé och köpte polkagrisstänger för att de skulle få testa typiskt svenskt godis. S ville inte ha då hon inte gillar mint (det gör inte jag heller egentligen) men M testade gärna. Han kom strax på att en färsk polkagris blir seg och god att tugga på och strax efter att han kommit på det så sa han lite torrt, ajdå, det var den kronan. Det tog oss en stund att fatta att han på riktigt hade tappat en av sina kronor, det vill säga en stor del av en tand! Det kanske inte är det mest passande tillfället när man inte ska hem på några veckor till...
Jag lämnade av dem på Arlanda och åkte till jobbet. Senare på kvällen gick jag ned till stallet för att hämta Camaron och H hjälpte mig att koppla in batteriet och ta av pyjamasen. När jag tog ut torrbollarna blev jag chockad, de hade samlat nästan 1 liter vatten tillsammans! Varifrån kom det vattnet kan man undra? Dörrarna har ju varit stängda och eftersom det inte är några hästar i stallet så bör det inte heller bli särskilt fuktigt. Inga varma andedräkter, inget blaskande med vatten... Vilken tur att jag satte in torrbollar. Jag trodde att det var jag som hade fått den bra idén, men när jag lade ut bilden på Facebook så visade det sig att det var kompisen C som sagt åt mig att göra det. Tur i alla fall!