Kidnappade och bortförda

När jag gick upp på söndagsmorgonen vaknade killarna direkt och sen kom S ut från gästrummet nästan direkt. Jag fixade kaffe och jag och S åt frukost, killarna mådde inte riktigt bra efter kvällens bravader och kände att de inte ville ha nåt att äta. Konstigt nog hade jag sovit som en stock vilket inte är vanligt ens när jag har folk jag känner i huset, men det faktum att jag, S och Turre alla var överrens om att det var trevliga killar vi tagit hem så var det kanske det som påverkade nattsömnen.
Efter kaffet fick killarna smaka på min frappé och sen ville de ha varsin vilket de fick.
Sen hoppade vi in i bilen allihopa och åkte mot Johannesberg för att titta på syrran när hon tävlade.
Jag visste att hon skulle starta klockan 11.20 men jag visste inte när hon skulle vara vid hindren, jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur maratontävlingarna är upplagda. På vägen ut i skogen skojade vi om att jag och S hade kidnappat dem och vad vi nu skulle göra med dem och vi hade jättekul och skrattade en hel del. De hade så härlig humor och jag har inte skrattat så mycket på länge och jag undrar om inte S också kände så. Sen satte vi på dem ögonbindel som en riktig gisslan.

Väl på plats tog vi en promenad runt tävlingsområdet och letade efter ekipage. Slutligen ställde vi oss vid hindret längst bort eftersom vi tänke att de ju måste passera så småningom. Sen kom jag på att Å kanske var med syrran på tävlingen så jag smsade henne och ja, hon var mycket riktigt på plats och upplyste oss om var hon var och var hon tyckte att vi skulle stå. Vi tog en promenad tillbaka och hittade Å och satte oss där och väntade. S frågade Å om man fick heja på när syrran kom och Å sa att det brukar peppa både syrran och hästen så det var bara bra. När sen syrran kom runt hörnet satte de alla tre igång att jubla och klappa, själv fotade jag ju. Syrran har nog aldrig haft en så internationell hejarklack. Jag visste ju att S skulle tycka att det var kul med hästtävlingar men killarna hade vi ju tvingat med. Men de klagade inte en enda gång och såg ut att vara rätt nöjda och när deras kompis äntligen ringde tillbaka och undrade var de var så var de så nöjda med att säga: -Det kan du aldrig gissa. Sen på hemvägen kom de fram till att de troligtvis sett mer av Sverige än vad han har gjort hittills.
Efter att syrran kört vattenhindret och nästa hinder var för långt bort för oss att hinna till så satt vi och väntade en stund på att de skulle komma tillbaka för att ta sig till bilen. Sen körde vi ned till parkeringen och hälsade på dem. Jag fick hålla i Venar medan de fixade och donade med selar och sånt och sen ville killarna att vi skulle ta ett gruppkort med Venar så det gjort syrran åt oss.

Syrran med man var glada och nöjda med sin runda och killarna var helt övertygade om att syrran skulle vinna, de tyckte att hon körde mycket snabbare än de andra, men jag vet inte hur det gick i slutänden. Sen var det ju kul att killarna gjorde ett trevligt intryck på syrran och de andra.
Vi hade verkligen en jättetrevlig dag och det regn som varit på morgonen hade försvunnit och vi hade sol precis över oss även om det var moln runt omkring.

Sen åkte vi hemåt igen och jag tog en dusch och bytte kläder och sen åkte vi mot Danderyd för att försöka hitta lägenheten killarnas kompis bodde i. De hade pratat med honom men kan ni tänka er nåt så sjukt... han kan inte sin adress... Jag sa att han skulle titta på nåt kuvert han fått i posten men det hade han inget. Slutligen hade vi sån tur attt L ringde just då och hon bor ju därborta och var precis på väg hem och hon åkte och rekade och ringde oss och sa att hon hittat gatan. Killarna visste nämligen att det var höga hus, I Danderyd och med en Thaimassage på andra sidan gatan. Man kanj u undra hur L kunde lösa problemet men inte polisdetektiven? När vi frågade vad deras kompis jobbade med på det svenska företaget fnissade de till och så kom svaret: Telecommunications. Vilket var så ironiskt med tanke på att han först inte svarar i telefon och sen inte lyckas förmedla var han bor. Han verkar vara rätt underlig den där killen.

Nu sa vi hejdå till killarna och L och så åkte vi till Skansen. Jag parkerade bilen i garaget under Hasselbacken för att vara säker på att Turre inte skulle bli grillad i solen.

Sen gick vi runt i 2-3 timmar och tittade på hus och djur och testade att sitta på Dalahästen när vi slutligen hittade den. S hjälpte mig upp och sen hittade vi några yngre killar som hjälpte henne upp bakom mig och sen tog de fotot åt oss. Det kändes så löjligt bra att sitta på en häst, trots att det var en låtsas-häst, att jag nog måste se till att få rida snart trots allt. Sen hjälpte vi killarna upp och så tog vi kort åt dem. Jag tog ett med min kamera också eftersom de posade åt mig. Kul killar. S gör att jag har ännu roligare när jag gör saker. Jag pratar ju ofta med folk jag inte känner och så, men hon för mig till nya höjder och tar tag i saken om inte jag gör det och insisterar på vissa saker, som att jag också skulle lyckas ta mig upp på hästen och inte gav sig förrän vi fick hjälp. Den är så pass hög att man måste få hjälp upp om man inte är supersmidig. Jag gick förbi stallet för att se om kompisen T var där men hon var ledig, däremot hittade jag G där och henne har jag inte sett på kanske 10 år eller nåt så det var kul att snacka lite med henne. Hon kände inte igen mig först.

När vi var klara och trötta körde vi hemåt igen och köpte sushi i Väsby på vägen. S tog vegetarisk, det funkar inte för mig och hon tvingade mig att smaka på de där bruna sakerna och de var helt söta, bläää. Tacka vet jag mitt val. Vi tog en lugn kväll och tittade på film, först såg vi The Bounty Hunter med Gerard Butler och Jennifer Aniston och den var helt okey och de är ju så fina att titta på båda två. Sen tog vi ett krafttag och dammsög, diskade det sista, plockade in ren disk och ren tvätt i skåpen och plockade undan rent allmänt tills det såg ut som innan alla kom på fredagen. Man sover bättre i ett städat hus, det hävdar jag bestämt. Sen tittade vi på den svensk/franska Änglavakt med Isabella Scorupco och Mikael Nyqvist och den Fransk/Turkiska skådespelaren Tchéky Karyo. Honom har man mest sett som skurk i andra filmer men han har ett rätt vänligt ansikte och är trovärdig som en snäll, trevlig kille. Han dansade väldigt häftigt i en scen, det såg nästan overkligt ut. Men filmen är jag osäker på... jag gillar ju Mikael och jag tycker att Tchéky är häftig, men filmen var lite för konstig för mig, men jag ka inte säga att jag avskydde den, jag var bara inte särskilt förtjust. Vi kom i säng vid 1 tror jag.

Rent hus

På torsdagen började jag dagen med att göra mig en frappé och ta mig ut till bilen för att köra till verkstaden i Märsta. Dessvärre lyckades jag genom flera snygga felgrepp få kaffeskum både på kassen jag hade med mig och senare på jacka och händer. Jag tog ut Turre ur bilen och gick in på macken för att lämna nycklarna. De är allt annat än snabba killarna på den där verkstaden. Jag stod där inne i minst 20 minuter medan han kollade upp del efter del i datorn för att se om de hade grejor hemma för en service. Saken var ju den att det inte spelade någon större roll, lämna bilen var jag ju tvungen till ändå eftersom den lät illa. lämna. Min tanke var ju att de kunde ge mig besked senare. De visade sig i alla fall sakna en del saker för service av min bil, men ksulle i alla fall felsöka. Kanske kunde jag få tillbaka den på eftermiddagen i tid till besiktningen. Medan jag och Turre stod där inne sprang det en massa människor fram och tillbaka, både personal och kunder och de gick väldigt nära Turre som jag hade ordentlig koll på medan jag försökte att inte visa honom det. Han fixade detta galant och tittade bara på de som passerade och rörde sig inte ens. Brorsan kom och hämtade oss och så åkte vi till jobbet. På eftermiddagen ringde de från verkstaden och sa att bromsarna var helt slut, de behövde byta både bromsbackar och skivor. Konstigt att det varken känts eller hörts något från bromsarna tidigare... Delarna hade de inte hemma, de skulle komma på fredagen. Därför kom jag överrens med mamma om att skjutsa henne hem med hennes bil och sen låna den. De skulle ändå åka till Jämtland och ta Turre med sig. Min vana trogen tog jag chansen att ha städat hus i några dagar när jag var hundfri. Alltså satte jag igång med städningen direkt när jag kommit hem efter jobbet. Jag dammsög, skurade golven, bytte lakan, städade undan alla leksaker som ligger överallt i huset och märgbenet han inte bryr sig om längre, men vägrar låta mig kasta. Jag tömde också sopor i både köket och badrummet och tvättade två maskiner tvätt. Sen tittade jag på hela 3 filmer eftersom jag hade tid med det och kunde göra det med gott samvete. Äntligen kom jag på var P.S. I Love You fanns, den var ju i hyllan i gästrummet, jag tycker att den är så söt, sorglig, vacker. Dessutom är ju Skotten Gerard Butler så himla fin! Jag tycker att Hillary Swank gör en bra roll, men vacker kan jag bara inte tycka att hon är... Jag såg också Broarna i Madison County och jag tycker att den är så vacker och jag ser den om och om igen fast det faktiskt gör rent fysiskt ont i mig när de skiljs åt. Meryl Streep är ju min absoluta favoritskådespelerska men Clint Eastwood är inte så tokig i den filmen heller. Men det geniala med filmen är ju att de inte är några ungdomar. De är lite äldre, de är alldagliga, de är enkla människor, sånt vill vi se mer av. Det är så underbart när man inte längre tycker att de är alldagliga utan så fantastiskt vackra! Jag vill se mer av annan kärlek än den unga, vackra, Hollywoodsynen på den.
Jag såg också The Accidental Husband och den är bara trevlig att se, den är larvig men söt. Där har vi ännu två fina män, Colin Firth och Jeffrey Dean Morgan, som för övrigt även är me i P.S. I Love You.
När jag slutligen somnade för natten drömde jag att mamma och pappa kom hem med Turre av någon anledning och min tanke var, attans, nu kan jag inte göra en massa saker som det var tänkt den här helgen... Jag hade nog behov av att vara "barnfri" en stund.