Herre på täppan

2/11 På lördag förmiddag lämnade vi en rätt ynklig S på soffan och gick ned till stranden utan honom så att han fick vila. Han hade ont i magen och mådde illa och fick springa till badrummet hela tiden. Vi andra tog en promenad utefter stranden hela vägen ned till byn där det finns restauranger, skugga och solstolar nere på stranden. Där åt vi lunch så som vi gjort varje dag. L beställde nåt som vi inte riktigt vet vad det var, men det smakade visst inte så bra och det såg ut som om det var en massa hår i maten, alltså så mycket att det såg ut om om köttet hade hår.... Det åt hon inte upp, men för övrigt är det vårt favoritställe och det är prisvärt och de som har det är trevliga.
På eftermiddagen gick vi ner till stranden igen för jag ville fota och de är snälla och poserar trots att de faktiskt inte är så förtjusta i att vara med på bild.
Det var en stund före solnedgång så det var ett vackert, ganska skarpt gulaktigt solsken och det blev fint på bilderna tycker jag.
Vi åkte iväg till The Kitchen för att äta men S stannade hemma och sen efteråt på kvällen mötte hela gänget upp på Buffalo Bill's igen och eftersom S var sjuk så var S nästan den enda killen. Bara när hans son var där en stund så hade han andra killar i närheten. Han såg rätt nöjd ut med att vara herre på täppan!
Hans dotter V var hemma från Bangkok också och hade sina små hundar med sig och de är tysta och snälla och väldigt söta.
Det var rätt trångt när vi kom och satte oss,men det såg så roligt ut när de flesta hade gått och det var tomt på båda sidor om V och L, men de satt fortfarande jättetätt och tryckte sig emot varandra.
Kul att de kommer så bra överens, de är så oerhört olika.

Intet ont anande

1/11 På fredagen gick jag och V upp till takpoolen och "slogs" med grannarna ett tag och sen blev det en lat eftermiddag som vanligt och sen var det dags för halloweenfest på Buffalo Bill's som ligger precis bredvid mitt lägenhetshus. Det är väldigt bekvämt avstånd hem helt klart. De har en ny chef där och han är lika trevlig som den förra så honom har vi också börjat lära känna nu.
En hel del var utklädda, men vi hade ju inte hunnit tänka på nåt sånt. Vi var rätt många runt vårt bord och vi lärde känna fler av S vänner, alla är som en liten familj där nere och vi är så välkomna in i den.
S hade pratat i flera dagar om att han skulle anta utmaningen att äta en "1 Pound Steak" så att han kunde få en t-shirt där det stod: I did it! Buffalo Bill, Mae Phim
Han hade blivit utmanad av den nya chefen P som retat honom och pushat honom ett tag och nu var det dags!
Han kämpade tappert på och fick i sig hela steaken och alla tillbehör utan några större problem.
Men senare på natten/kvällen började han kräkas och sen mådde han fruktansvärt dåligt i flera dagar. Bilden är på honom när han fortfarande är glad och ovetande om vad som kommer att hända!

Egoister

31/10 På torsdagen gick jag och V upp till takpoolen och solade en stund och sen kom S och L dit också och de hade varit nere vid strandbilen och köpt en boll som vi kunde leka med.
Det finns bara en liten, liten plätt med skugga på taket och det blir ju rätt hett däruppe. Dessutom finns bara 8 stycken solsängar. Mina grannar är så dumma att de inte bara "passar" solstolarna med handduk och grejer i flera timmar när de inte ens är i närheten, de lägger dem också i skugga så att de som faktiskt är där får vara utan både solbädd och skugga fast de inte ens använder dem... Konstigt att man tycker att det är ok att göra så mot sina grannar, dessutom är vi så få under den här perioden i alla fall så det behövs ju inte om inte alla gör så och jag vägrar att göra så. Dessutom så blir de aggressiva om man tagit stolarna när de kommer upp några timmar senare.
När vi fått nog av grannfejder, sol och bad så gick vi till lägenheten för att slappa en stund, såhär såg det ut de flesta eftermiddagar i lägenheten. Alla är rätt bra på att låta andra vara ifred när de behöver även om man är i samma rum och alla sitter i sina egna tankar en stund. När alla fått den pausen så börjar skämten och skratten igen lagom tills man tröttnat på tystnaden och ensamheten.
På kvällen åkte vi tillbaka till Mae Phim Sportbar för att träffa gänget igen och hade lika trevligt denna kväll och åt dessutom lite fler av de där himlagoda kycklingvingarna!

Det hade jag inte behövt oroa mig för

30/10 På onsdagen började vi dagen med nudelsoppa. Vi hade ju handlat lite sånt i Bangkok innan vi åkte så att det skulle vara enkelt med frukost. Jag hade nudlar kvar sen tidigare och sa till ungarna att de var för starka för mig men att de gärna fick prova om de vågade. Minen på L är efter att hon ätit en stund av nudlarna och höll på att storkna för att de var så heta!
S hade förstås inga problem med dem alls.
Ju's brorsa och familj bor i Mae Phim och jag kunde knappt vänta med att höra av mig och träffa dem. Men de har haft det jobbigt den sista tiden med en riktig tragedi i familjen, så jag ville vänta en dag i alla fall innan jag började jaga S för att ses. Men det hade jag inte behövt göra, han hörde av sig och undrade var vi höll hus. Så framåt kvällen när vi hade fixat en moppe med sidovagn att hyra för veckan så åkte vi in till byn och Mae Phim Sportsbar för att träffa S, hans sambo och vänner.
Jag och tjejerna som ju är tillräckligt gamla för att dricka blev bjudna på någon läskig shot som jag mådde fruktansvärt illa av länge efteråt, dessutom blev jag fruktansvärt full av den på någon minut bara, men det gick ju över på nån halvtimme. Systersonen S som är för ung för att dricka är ändå inte intresserad av det så han tycker inte att det känns jobbigt alls och tjejerna liksom jag, drack mest sin shot för att vara artiga. Vi är visst inga stordrickare eller partyfolk...
Vi hade däremot väldigt trevligt och kan ni tänka er, S andra väns dotter med kompis hade kommit ner för att hälsa på också och det visade sig vara V's kompisar sedan tidigare som hon visste skulle till Thailand, men inte hade vi någon aning om att de skulle till samma ort och vara på samma bar som vi för att träffa samma person!
Senare på kvällen gick strömmen i hela byn och vi satt i mörkret i baren och åt lite kycklingvingar som R som äger puben bjöd oss på, de var de godaste vingar jag någonsin ätit i hela mitt liv!

Och dem tar de i med bara händerna!

29/10 På tisdag förmiddag var tanken att en bil skulle hämta upp oss i Bangkok vid klockan 10 för att köra oss till Mae Phim. Liksom förra gången det företaget skulle hämta mig på ett hotell så dök inte skjutsen upp... Det visade sig att han blandat ihop två hotell och stod och väntade utanför det andra och undrade var vi höll hus. Vi fick vänta en stund till och ungefär en timme senare än tänk var vi på väg mot Mae Phim och min lägenhet.

Det var i alla fall en väldigt bekväm bil vi fått med fungerande AC och bra bälten. Vi halvsov allihopa större delen av vägen för det tar 3-4 timmar och den här chauffören körde så bra och säkert att man kunde slappna av ordentligt och slippa vara rädd hela tiden!
Vi var framme vid strax efter 14 och bar upp våra saker och bytte om och sen gick vi raka vägen ner till stranden för att ta ett dopp!
Alla fyra sprang ut i vattnet samtidigt och skrattade och stänkte och efter ett par minuter slutade skrattandet och vi började se lite förvånade ut alla utom en.
Sen sprang vi upp igen allihopa, snabbare än vi kommit i vattnet nästan. Det kliade och sved överallt och vi trodde att det kanske var brännplankton eller nåt, men senare insåg vi att det var brännmateter som varit i vattnet. Vi hade nog inte blivit brända av själva maneterna utan partiklar som de efterlämnat. Hela stranden var full av döda och torkande maneter, det hade vi inte lagt märke till tidigare. Jag har badat på den stranden många gånger och det här har aldrig varit ett problem tidigare. Vi fick förklarat för oss senare att det beror på regnet. När det regnar söker sig maneterna till utan för att bada i sötvattnet och sen åker de in på stranden och dör och följer också med ytvattnet inåt stränderna.
Vi brände oss ordentligt, ändå såg vi en massa Thailändare som gick och fångade en massa maneter med bara händerna, tydligen så äter de maneter. Jag har svårt att tro att det blir särskilt mycket kvar av dem om man tillagar dem, de är ju nästan bara vatten.
Sen roade jag mig med att fota och ungarna med att rita och leka i stranden så att jag fick fota dem.
När det blev mörkt så satt vi en stund på en av stenbänkarna nere vid strandhuset och sen fick L och S idén att försöka få ner en kokosnöt. Sen kämpade de ett bra tag och blev trötta och svettiga, men till slut fick de faktiskt ner en. Sen tog det ett tag att öppna den också och då var den ju förstås tom!
Men man kan ha väldigt roligt även med en tom kokosnöt och man har humor och fantasi.
När vi tröttnat på att leka och började bli hungriga gick vi tillbaka till lägenheten och duschade och bytte kläder och sen ringde vi till restaurangen The Kitchen för de hämtar upp en och kör en till restaurangen om man ber dem.
Eftersom vi inte hunnit ordna något sätt att ta oss runt så var det enklaste sättet.
Sen åt vi lite och sen åt ungarna glass efteråt och sen var vi både trötta och mätta som sjutton och de körde oss hem igen och sen gick vi och lade oss.

Jag är egenkär

28/10 På måndagen gjorde vi våra sista inköp och ärenden i Bangkok och när vi var på MBK beställde jag ett porträtt av mig själv på en butik där. Jag har tänkt göra det förr men det har inte blivit av. Men tack vara V så fick jag ändan ur och tog tag i det. Jag tittade igenom mina bilder på Facebook och bestämde mig för den som P tagit av mig i våras när vi var på Galamiddag i Alicante. En bonus var att jag hade halsbandet jag fått av kommittén på mig på den bilden. Vi gick förbi och tjuvkikade på eftermiddagen och jag var redan nöjd med resultatet. Killen som ritade mig var djupt koncentrerad och såg mig inte där jag stod, men plötsligt var det någon annan som gjorde det och det gick upp ett ljus när de tittade på mig och sen på bilden och sen spred det sig som en löpeld genom butiken tills surret nådde honom och alla stirrade, pekade och fnissade och jag nickade glatt till tecknaren och sen gick vi vidare för att lämna honom ifred.
Senare på kvällen hämtade vi porträttet och jag var väldigt nöjd och gav tecknaren ganska mycket dricks och han blev väldigt förvånad, så det brukar de nog inte få.
Han hade gjort mig lite snyggare, tänderna lite rakare, håret lite bättre och så vidare, men jag känner igen mig själv och är väldigt nöjd. Det kanske är egotrippat att vilja ha en bild av sig själv på väggen, men det kändes så rätt!
På vägen hem från MBK tog vi nog en felsväng eller nåt för plötsligt kände vi inte igen oss och strövade runt lite tills vi hittade ett ställe som såg trevlig ut och där åt vi middag mitt på gatan. Mannen som hade restaurangen var trevlig och det var även tjejen som serverade oss. S beställde en rätt som gudsonen sagt åt honom att prova och när de frågade om han ville ha den stark eller inte så sa han medium, men sen skickade han tillbaka den och bad om mer chili. Sen tog han en portion till och bad om riktigt starkt och ändå tyckte han att den var mesig. Jag vet inte om det var en machogrej eller om det verkligen inte var starkt. Jag ville inte prova då jag verkligen inte tycker om den rätten, det är nämligen en massa koriander i den och det gillar inte jag.
Sen letade vi oss tillbaka till hotellet och packade det sista för avfärden dagen efter.