30/9 På måndagsmorgonen åkte jag och kollegan J till Dublin. Vi skulle på ett möte i Belfast på tisdagen och onsdagen men valde att åka via Dublin den här gången. Om man vill ta sig direkt till Belfast måste man ta en ny flight från London och dit och får vänta några timmar så det tar så gott som en hel dag att komma dit. Vi har inte sett så mycket av Dublin så vi tänkte att det var roligare att ta ett direktflyg dit och ha några timmar där och sen ta tåget till Belfast nästa morgon.
Vi checkade in på hotellet som visade sig vara ett riktigt trevlig och centralt hotell. Sen gick vi ut på stan i jakt på en gammal pub som en irländsk vän till mig rekommenderat och så letade vi efter någon restaurang att äta på också.
Vi snurrade runt en hel del innan vi hittade till puben och hittade den slutligen med hjälp av att fråga folk runt oss och J tittade på Google Maps också. Puben var lite skum... Det vimlade av flugor som tydligt gillade den sura doften av gammal öl, det var gamla träpaneler på väggarna och det enda trevliga man kan säga om stället var att det var fullt av originella och trevliga stammisar.
J tog en Guiness så som man ska i Dublin, själv gillar jag ju inte öl så det fick bli en coca cola. Jag önskar verkligen att jag tyckte om Guiness, det ser väldigt gott ut.
Vi letade runt efter en restaurang som vi båda ville äta på och det tog ett tag, men slutligen hittade vi en som båda tyckte såg ok ut. Det gick att sitta ute och det var en trevlig och relativt varm kväll och de hade gasolvärmare så vi valde att göra det. Maten gick att äta men mer var det inte.
Vi ville ta en tidig kväll så efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet och jag kan helt klart skryta om mitt lokalsinne, jag vet liksom åt vilket håll jag ska gå och även om det blev en del zick zackande så kom vi rätt. Under några få timmar i Dublin hade vi blivit erbjudna att köpa Kokain 3-4 gånger! Jag har aldrig tidigare blivit erbjuden att köpa droger, i hela mitt liv och nu hände det flera gånger. Det var förvisso J de frågade och han ser ju nästan snällare och lugnare ut än jag, men vi var båda rätt förvånade och chockade över detta kan jag erkänna. Det faktum att det var hemlösa män som själva såg ut som missbrukare som sålde det så kan jag nog gissa att jag tackat nej även om jag var en sån som var intresserad av att köpa, för att handla av dem verkar vara en onödig risk...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar