Oss skrämmer ni inte

26/10 På lördagen gick vi omkring lite på måfå i Bangkok. Ungarna tyckte att det både var för varmt, för ljust och för skitigt. Vi gick till MBK Center och jag och V fixade våra naglar på en salong där. Under tiden gick S och L runt och tittade lite i centrumet. När vi började bli lite trötta i fötterna tog vi en kaffe på Starbucks. Anledningen att gå till Starbucks utomlands är inte bara den jämna kvalitén på kaffet (man vet precis vad man får) utan också att man får gratis Wifi. Nu har de av någon anledning tagit bort det fria wifin i Starbucks på MBK Centre... Surt tycker jag.
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen var vi trötta och slitna och tog det lugnt ett tag, jag somnade någon halvtimme på sängen.
Alla var egentligen för trötta för att göra något alls på kvällen men jag jagade ut ungarna i Bangkoknatten för att äta middag. Vi kom inte särskilt långt alls, ungefär 200 meter kanske, sen hittade vi Hard Rock Café och eftersom V är lite feg då det gäller mat så valde vi att äta där så att hon får en mjukstart i Thailand.
Vi satte oss ute på balkongen och satt ifred och bekvämt och livemusiken var inte för hög där ute. dessvärre var det drivvis med myggor... Vi tyckte att vi märkte av dem när vi satt där i ett par timmar, men jävlar vad vi märkte det de följande dagarna när vi hade stora myggbett över hela benen!
Vi hade i alla fall en trevlig kväll och maten och personalen på Hard Rock var bra och trevlig.
När vi gick tillbaka till hotellet senare på kvällen så gick vi en genväg genom en bakgata. Tydligen var det precis råttmatningstid, det vill säga den tiden alla ställde ut soporna för upphämtning.
Precis där vi skulle igenom var det därför en hel flock råttor och jag överdriver inte, det var mellan 40 och 50 stycken inom synhåll. Jag gick först och efter mig gick ungarna på rad. Jag var tvungen att stampa med fötterna för att råttorna ens skulle flytta sig ur vägen och så gick vi bara.
Jag var inte så förvånad över att L och S gick efter mig utan att blinka, men V gjorde det också! Nu snackar vi om en tjej som är rädd för de flesta djur utom hundar och hästar, hon är till och med rädd för katter! När vi kom ut på andra sidan genvägen så sa V något och jag vände mig om och hon sa bara full av respekt: Ni är verkligen inte rädda för någonting!
Men sen insåg hon att hon också tagit sig igenom flocken utan en min och sa att det nog var för att hon blev så överväldigad och chockad och bara följde efter mig.
Inte mindre imponerande för det tycker jag!