11/10 På fredag morgon mötte jag upp min kollega D på Arlanda för att flyga till USA för vårt årliga möte och seminarium. Vi hade bestämt oss för en direktflight till Chicago med SAS och sen åka vidare till Reno där mötet ska vara med en flight nästa dag. Det är tungt att resa till USA och man blir oerhört trött och jetlagged, att sen försöka jobba effektivt är inte lätt alls. Dessutom görs många av de viktigaste kontakterna på kvällarna över en öl eller middag, så det är viktigt att ha tillräckligt med ork för att göra även det. I korthet kan man väl säga att det ofta är mer eller mindre 24 timmars jobbpass när man reser.
Jag som större delen av resan och tittade bara på film medan jag åt min lunch och det kändes väldigt konstigt med en så kort och enkel resa och att man sen plötsligt är i USA. Ofta har vi antingen en längre flight eller flera flighter och det tar en massa tid och kraft och då kan hjärnan lättare acceptera att man är långt hemifrån. Den här flighten var kortare än 9 timmar och hjärnan tyckte inte att vi kunde ha kommit så långt som till USA på den lätta resan... Det var samma sak för min kollega.
Vi hade bestämt oss för att bo på hotellet på flygplatsen för att slippa släpa väskorna på tåget in till stan och hålla på och för att underlätta resan till flygplatsen nästa dag.När vi checkat in och lämnat väskorna på rummen gick vi för att ta tåget in till stan. Det är en bra bit in till stan, det tar runt 45 minuter och dessutom var det massor med folk och en 50 meter lång kö till biljettautomaten. Som tur var så var jag uppmärksam och hörde någon ropa från spärren att de som ville ha en dagsbiljett och hade 5 dollar i kontanter kunde köpa biljetter där istället. Jag hade 10 dollar i kontanter så jag och D kunde hoppa förbi kön och ta tåget direkt in till stan utan att stå i kö alls.
När vi kom in till stan bestämde vi oss för att ta en lång promenad efter allt stillasittande. Det var rätt kallt när man satt stilla, men så länge man gick och höll sig till solen så var det varmt och skönt, men i stan är det ju skuggigt av de höga husen nästan överallt så jag fick ta av och på min huvtröja och scarf hela tiden. När vi hittade Victorias Secret-butiken som jag visste låg utefter shoppinggatan gick jag in dör och D gick till en annan butik i närheten. Jag blev kvar där i nästan en timme!
Jag älskar underkläder och det är på VS som jag köper mina underkläder, så det gör jag en gång per år alltså. Så då köper jag en massa så att de räcker för det kommande året. Men faktum är ju att man inte sliter ut dem så oftast bli det så att man bara får mer och mer i underklädeslådan. Nu har jag ju fått kasta en massa trosor för att de blivit för stora så nu kan jag med gott samvete köpa fler.
Efter lite mer shopping där vi gick tillsammans efter att ha mött upp igen så gick vi upp till Hancock Tower som är ett av de högsta husen i Chicago. Längst upp i tornet ligger det en skybar som jag varit till tidigare, drickan är löjligt dyr men utsikten är fantastisk.
Det blir kö till hissen eftersom det tar så lång tid för den att åka över 90 våningar först upp och sen ner, ändå görs inte många stopp på vägen. Vi stod först i kön så vi kom med första turen upp i alla fall.
När jag var där sist så var det en rätt fin och lite lyxig bar däruppe, nu såg det mer ut som en diner med heltäckningsmatta och små bord och det var en massa turister av lite lägre klass, sist var det mer välklädda människor med stil.Vi hade visserligen bara jeans och tröja, men vi var några av de mer välklädda där uppe.
D tog en Long Island Ice Tea och jag tog en Red Bull för koffeinkicken som jag borde ha fått tidigare, mitt huvud hade börjat värka. Innan vi gick därifrån skulle jag gå på toaletten, till viss del för att man får första parkett till utsikten därifrån och jag rådde D att göra samma sak. Men när han kom ut visade det sig att männens toalett inte hade några fönster utan låg inåt huset. På damernas var det en massa fniss och nästan kö till fönstret där alla stod och fotade utsikten och fnissen handlade om att de som de sa, aldrig trodde att de skulle fotografera inne på en toalett.
Vi promenerade vidare en stund och hittade en taxi som vi tog till en restaurang som D hade hittat på Guide Michelins hemsida, den hade inga stjärnor men rekommenderades som "value for money".
Det var massor med folk där och vi blev placerade vid ett stort barbord med andra gäster, maten var under all kritik faktiskt. Kvalitén var inte dålig på produkterna, men rätterna var smaklösa och trista, dessutom var de väldigt pretentiösa. Varken D eller jag var nöjda, men tyckte bättre om varandras mat än det vi hade valt själva, så vi bytte tallrikar.
Sen var vi helt slut och tog taxi tillbaka till hotellet, vi hade inte energi att ta oss till tåget och åka i 45 minuter för att få gå och lägga oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar