Underbara söndag

Jag vaknade sent på söndagen, gick väl upp runt 12 ungefär. Jag gjorde lite fukost, en macka med stekt ägg, skinka och tomater också en frappé förstås. Gott och lyxigt kändes det.
Sen ringde G och beklagade sig att han var fast i Stockholm till åtminstone 17 eftersom alla tåg och bussar hem till Dalarna var fulla, han undrade om jag inte kunde komma in till stan och hålla honom sällskap. Jag bad att få återkomma när jag tänkt över det, jag kände mig trött, matt och lite energilös och hade planerat att ta det lugnt hela söndagen. Jag pratade en stund med H i telefon och hon sat att det nog känns tungt att åka in till stan, men att det skulle kännas kul när jag väl var där. Alltså ringde jag G och sa att jag kunde tänka mig att hålla honom sällskap om vi tog en promenad på Djurgården så att jag kunde ta med Turre. Det hade han inget emot så nån halvtimme senare plockade jag upp honom vid Norrmalmstorg och så åkte vi ut till Waldermarsudde och parkerade. Det var en massa folk och bilar, det var till och med kö in på parkeringen, men vi hade tur och hittade en plats nästan direkt. Dessutom fungerade inte parkeringsautomaten så en annan kille ringde till anmälningsnumret och fick svaret att det inte kostade nåt eftersom den var trasig och att de fått så många larm att de ville att folk skulle sluta ringa. Solen sken och det var plusgrader så det var en massa folk och hundar ute och gick, det var trevligt att se att alla hundar vi mötte var väldigt väluppfostrade och trevliga, en av ägarna var inte så väluppfostrad och lät sin hund gå fram till Turre trots att jag försökte gå förbi utan ett möte. Kanske blir det viktigare för folk att kunna hantera sina hundar när de bor så trångt ihop med andra människor och hundar?
På vägen hittade vi folk, hundar, svanar och änder och Stockholm är vackert även på senvintern när solen skiner. Svanen simmade up och ned, så jag kallar honom Kalle Svan. Det var en sång vi lyssnade på när vi var små, Djurens Brevlåda hette skivan och sången gick så här: Där simmar en svan, han är inte riktigt van, han simmar upp och ned.. och så vidare. http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=dT8cdpSVhyc
Hela den skivan är kul faktiskt, eller vad säger ni om den här texten:

Gäddan Gösta är ute på jakt
han vill gärna ha mört till middag
han gäspar o låtsas sova.

Här kommer mörten Bertil
han simmar och viftar på fenan
sen glömmer han bort vad hans mamma har sagt
om hungriga gäddor i vassen.

Ni vet väl hur det går?
och Bertil är borta for alltid.
I fiskarnas himmel simmar fiskarnas gud
det är säkert nån mört som haft tur.

Efter att ha gått i 1½-2 timmar var vi tillbaka till bilen och åkte tillbaka mot stan. Mitt emot Skansen gick vi in på fiket Lilla Hasselbacken och G bjöd på lunch. Jag valde Gulashsoppa med bröd, han tog lasagne.
Sen åkte vi till hans hotell och han sprang in och hämtade väskan och så släppte jag av honom vid centralen.

Sen åkte jag hem och tog det lugnt en stund och sen förberedde jag middag eftersom jag bjudit hem H.

Jag körde den där pastan med tigerräkor eftersom jag hade färkvaror som behövde användas.

Till min lycka tyckte hon att det var jättegott! Sen satt vi och snackade och hade det bra.

Vår?

Vi gick upp vid 11 på lördagen, då hade G ringt och väckt mig redan vid 10 eller nåt, men till min förvåning lyckades jag somna om.
Jag lyckades få i både L och A frukost och A testade Frappé för första gången. Först tyckte han att det var för svagt och sen för starkt. Den ska drickas relativt sakta och blandas vartefter, smaken sitter ju i skummet, men han vet det nu...
Syrran skulle komma och hämta dem i stallet när vi sa till, så vi ringde och sa att vi skulle ta en promenad och ringa när vi började komma tillbaka mot stallet. Det var strålande solsken och vårfåglarna kvittrade, ska de göra det i januari? Som vanligt hade jag kameran runt halsen och stackars L är ju van vid sånt, hon gillar egentligen inte att bli fotad, men syrran, brorsan och jag använder henne som modell för jämnan och hon accepterar det. A var inte lika ovillig men vi gjorde ingen riktig session den här gången. De lekte med Turre medan jag fotade och på vägen genom skogen till stallet mötte vi faktiskt två Curlyhästar, jag tror inte att jag sett såna live förr och trodde först att de bara var svettiga. Vi stannade och pratade med ryttarna som var glada och trevliga och lät mig fota hästarna medan de själva svarade på frågor.

Jag stannade en stund och snackade skit i stallet men sen gick jag hem och tittade på nån DVD, jag minns inte vilken.

Turre var trött efter att ha haft kvälls- och nattgäster och gått på promenad så han somnade som en stock tillsammans med Judas i fåtöljen. Så jag satt ensam i den stora soffan och de trängdes i fåtöljen.

Framåt kvällen gjorde jag lite lax och potatis till middag och duschade sen och gjorde iordning mig för att gå ut med S. Jag hämtade upp henne och så åkte vi och lämnade Turre till mina föräldrar. Vi åkte in till Tudor Arms med avsikten att möta upp med G och dessutom träna på att flörta lite i mitt fall och bara prata med främlingar i S fall. G hade försovit sig på hotellet men resten av planen fungerade bra. S socialiserade så duktigt att hon var tvungen att skaka av sig en beundrare senare på kvällen. Själv övade jag på säkra kort, jag var omgiven av män som var mellan 20-30 år äldre än jag själv... Strax före stängning dök G upp och vid 23 åkte vi vidare till The Dubliner där det var ett bra och mycket ungt band som spelade. Jag och S stod mest och pratade med varandra och lyssnade på musiken, men även jag fick chansen att skaka av mig en beundrare senare på kvällen. Han var en glad, trevlig, irländare men något för full för min smak. Vid 1.30 gav vi upp, sade hejdå till G och åkte hemåt.

Sushifabriken

Fredagen rusade snabbt iväg på jobbet särskilt som jag var tvungen att ta en avstickare till naprapaten, nacken hade ju börjat krångla igen. Han fixade kvickt till nacken och tog sig tid att ge mig några goda råd angående träningen också och erbjöd sig att instruera mig på gymmet vid nåt tillfälle om jag valde det gymmet han går till och det verkar ju mest sannolikt just nu. Jag är inbokad på ännu ett provpass innan jag vill bestämma mig, jag vill prova Zumban på SATS innan jag bestämmer mig definitivt. Jag gillar inte att de har 12 månaderskontrakt däremot. Medley har bara 2 månader. När jag ändå var ute och sprang i närheten av ICA, handlade jag lite Dextrosol som vi ska använda i nödpackar på jobbet.

När jag kom hem städade jag upp lite, satte på en maskin tvätt och gick och vilade mig. Jag somnade som en stock och sov i nästan 2 timmar, fredagarna är alltid värst när det kommer till min trötthet.

Klockan 18 skulle jag ha telefonmöte med kommittén i England och jag ringde upp dem. När de fick höra att jag kom in på mötet sa de: -Hej, vad bra att du ringer men vi är precis klara...

Jag blev väldigt förvirrad och insåg att senare att min dator måste ha ett eget liv... Den korrigerar Engelsk tid till Svensk utan att jag gör nåt. När de skickar påminnelse till min dator per mail så går det på något sätt rätt in i datorns kalender och där byter den tid. Jag trodde att mötet var 17 engelsk tid, det vill säga 18 vår tid. Men det visade sig att det var 16 engelsk tid och min dator sa 17 och menade svenska tid... Krångligt? Det tycker jag med, det var därför jag missade mötet, vilket min chef också gjorde av precis samma anledning.

När jag pratat med dem ett par minuter förklarades mötet stängt och jag satte mig i bilen för att hämta mina fina gudbarn, L och A. L är ju systerdottern och A är Ju's son. A fyllde 16 i torsdags så vi hade bestämt att de skulle komma och fika båda två eftersom de tänkt umgås torsdag-lördag. Vi kom hem till mig vid 18.20 och tanken var ju att vi skulle fika, men nu var ju klockan så mycket och efter skola och jobb och grejer var vi ju rätt trötta och hungriga. Vi bestämde oss för att göra Sushi istället och helt enkelt äta middag. A ska vara nåt sorts proffs på att göra sushi så han och jag hjälptes åt att göra sushin medan L stod och tittade på och lade sig i när vi bad om hennes åsikter. Av någon anledning stämde inte uttrycket ju fler kockar desto sämre soppa, varken jag eller A har någonsin gjort så god sushi som vi gjorde nu när vi hjälptes åt. Köpsushi är normalt sett MYCKET godare än hemgjord sushi, men med gemensamma krafter lyckades vi göra en alldeles utmärkt sushi som smakade köpesushi och eftersom det var hemgjort blev det också så pass mycket att vi kunde äta oss proppmätta och ändå få sushi över och vi kunde inte sluta kommentera hur fantastiskt gott det var. I upphetsningen hade vi ändå missat misosoppa och inlagd ingefära, men det kom jag inte på förrän dagen efter... Även sachimin var förresten helt enkelt delikat och det kan ju låta enkelt att skära rå lax i skivor, men skär du den inte precis rätt så smakar det bara rå fisk av någon konstig anledning. Skär du den rätt är den jättegod, smälter i munnen och smakar lite smörigt. Vi gjorde förresten rullarna med rispapper istället för sjögräspapper för jag gillar inte sjägräset. A var lite skeptisk i början med tyckte nog att det blev rätt bra i slutänden. Rispapperet håller ihop rullarna men tar inte över så mycket i smaken som sjögräset gör, det blir inte heller lika segt.

Mätta och belåtna försökte vi sen komma överrens om vad vi skulle titta på för film. Eftersom det blivit så sent redan hade de bestämt sig för att stanna över natten så vi slapp stressa.

Efter mycket resonerande fram och tillbaka vann ungdomarna och vi såg Fight Club, L hade inte sett den och hade fått höra så länge att hon borde se den. Den är ju lite Kult, det går ju inte att komma ifrån.

Frid

På torsdagen hade den värsta träningsvärken i benen gått över, istället kunde jag knappt röra armarna alls... Det blev stora svårigheter när jag skulle äta eller dricka något, armarna räckte liksom inte riktigt fram till munnen.
Jag försökte stretcha armmusklerna men jag vet inte riktigt hur man gör, men det kändes som om det hjälpte lite i alla fall.

På kvällen när jag kom hem gjorde jag smoothie på frukt och yoghurt jag hade hemma. Det blev okey, men jag gillar egentligen inte smoothie så jag sparade lite till senare.
Kvällen spenderades i fullständig frid i soffan med Turre och Judas och jag började titta på Säsong 3 av How I Met your Mother.

Träningsvärken från helvetet

På onsdagen var det åter dags för pysselkväll med tjejerna och den här gången var vi några stycken och vi var dessutom några som blev kvar ända till midnatt. Innan vi åkte hem så gick vi ett varv runt kvarteret och vi frös så vi skakade. Men jag behövde få gå lite eftersom träningsvärken i låren nu var nästan utomjordisk och jag stapplade fram hela dagen och hade problem att sätta mig ned och ställa mig upp. Nu har vi påbörjat lite av generationsskifte på pyssel och L och V som nu är 16 år gamla hänger på lite då och då. De är tuffa och glada tjejer båda två så de tillför ett trevligt tillskott.

Mycket mer än så finns inte att berätta om denna väldigt vanliga onsdag...

Någon bild har jag inte heller, så jag lägger istället in en av mina absoluta favoriter som faktiskt inte bara är rolig utan ganska lättförståeligt förklarar några av våra största och populära religioner.

Ehhh?

Den här artikeln hade en kompis på Facebook länkat till, det är knappt så att man tror sina ögon...
Vad är det som gör att man känner att man behöver censurera en bild på en familj?
Är det det faktum att det inte är en typisk amerikansk kärnfamilj?
Jag blir lika förbluffad varje gång jag snubblar över nåt sånt här, jag lever i min lilla bubbla och tror att det mesta i världen trots allt är gott och jag får mig en riktig kallsup varje gång jag inser att kreti och pleti går runt och hatar bara för sakens skull.
http://www.popeater.com/2011/01/26/elton-john-magazine-censored/

Fler bilder från söndagen

Av någon anledning ramlade några av bilderna bort i inlägget från söndagen, så här kommer två till.

Några klipp och sånt

Det översta är det en kompis på Facebook som har lagt in, jag tycker att det är lite sött. Han har hyrt bil i Thailand och de har försökt hitta hans namn på körkortet och gissat på Mr Körkort.



Bild nummer två gör mig så fruktansvärt nyfiken, jag läser inte skvallertidningar och sånt, jag är helt enkelt inte särskilt intresserad och det är ju så lite som är sant i alla fall. I det här fallet känns det sant eftersom personen ifråga inte säger vem det är och inte försöker tjäna pengar på det. Kortet kommer från postsecret.com

Tvättlappen behöver ju ingen kommentar, den är bara bra helt enkelt.

Vykort nummer två är också från postsecret.com och jag tycker att den är så hjärtevärmande!

Följande framsida hittade jag på tidningen Första Året. Skrämmande att de så öppet stöder användning av bebisar i matlagningen... Jag menar, vi vet ju alla vad kycklingrecept är och potatisrecept.

Jag hälsade på hos grannen i väst

På tisdagen var taxi beställd till 5.30 på morgonen för avfärd till Arlanda. Jag skulle åka till Oslo med 7.05-planet för att efter lite väntan möta upp med K, vår representant i Norge. 5.35 ringde min telefon och taxichauffören sa att han stod utanför mitt hus och undrade var jag var, det var bara det att jag stod utanför mitt hus och undrade var HAN var... Det visade sig att han åkt till nån granne på en annan gata med samma husnummer som jag. Strax senare dök han upp, han är definitivt inte ensam om att köra fel. Antagligen var det förresten samma granne som höll på att få en gratis soffa när jag bett att få min nya soffa hemlevererad...

Jag hoppad in i taxin förundrad över hur enkelt det är att resa när man bara har handbagage. Jag hade en red bull i högsta hugg och drack den på vägen till flygplatsen, det är ju ingen bra början på en lång dag att inte få sin koffeinkick. Särskilt inte efter en natt med 4 timmars sömn.

På vägen till Arlanda började det snöa lite smått, när vi kom fram var det rena rama snöstormen. När jag kommit igenom säkerhetskontrollen och handlat lite på tax free satt jag och tittade ut genom fönstret. Det var ett plan som skulle åka som höll på att isas av och det tog en ruskans lång tid, dessutom hade vårt plan nästan en decimeter snö på vingarna plötsligt. Mycket riktigt, vi var ombord i rätt tid och så, men sen fick vi vänta ett bra tag innan avisning och sånt var färdigt, vi kom iväg kanske 40 minuter försent. För mig gjorde det ju inte så mycket, själv förväntade jag mig ändå att vänta på K i 1-2 timmar beroende på när jag landade. Så snart planet lämnat backen så var jag min vana trogen och somnade som en stock och vaknade lagom till sekunden innan hjulen tog i landningsbanan. När jag klivit av gick jag och satte mig på en servering och drack ännu en red bull eftersom de inte hade laktosfri mjölk till caffe latte och så åt jag en rågmacka med rökt kalkon och ärtskott som jag tagit med mig. Sen jobbade jag med databasen för vår jobbförening, jag har lovat att det ska vara färdigt till början av April, men det är trist och tidkrävande och ganska svårt eftersom många namn och adresser inte är aktuella. Strax hade timmen gått och jag ställde mig utanför och strax senare dök K upp. Vi var tidiga till det mötet vi skulle på så han kollade med de andra om det var okey att vi dök upp tidigt och det var det. Sen hade vi ett både trevligt och intressant möte även om det emellanåt avbröts av larm de behövde åka på. Vid lunchtid åkte jag och K för att äta lunch och bestämde oss slutligen för att välja McDonalds eftersom det går fort och för att vi visste var det låg. Jag var helt fascinerad av priserna och k låtsades hålla för öronen när jag berättade vad saker kostar i Sverige. Han berättade att en vanlig pizza kostar 150:- och det är norska kronor vi pratar om så det är ännu dyrare än så egentligen. Det är alltså en sån där vanlig pizza som vi betalar 35-60:- för...

Sen åkte vi tillbaka och summerade mötet med killarna ända tills en av dem fick larm igen och försvann. För övrigt bekräftade båda dessa killar mina "fördomar" om att norska män är snygga, de såg väldigt bra ut båda två, trevliga var de dessutom.

Sen körde K mig till Oslo Centralstation och klockan var knappt 15, jag letade en stund efter en toalett men gav snart upp och ringde istället till Norweigan Air för att försöka boka om min flight, den skulle ju inte gå hem förrän vid 21. Killen jag snackade med var vänlig och effektiv och bokade om mig mot en extra avgift och sa till mig att ta tåget till flygplatsen snarast möjligt. Sagt och gjort, bara ett par minuter senare hade jag köpt biljett till Flytoget som går till Gardemoen och satt mig på tåget. Knappt 20 minuter senare klev jag av vid flygplatsen och följde strömmen mot uppgången. Jag tyckte att det var lite mörkt men tänkte inte så mycket på det förrän jag kom fram till rulltrappan, den stod still. Jag tittade uppför den vanliga trappan och inser att den är lååång och jag har vid det här laget börjat få enorm träningsvärk i låren av träningen dagen innan. Gissa om jag var glad över att jag för en gångs skulle inte hade mer än handbagage med mig. När jag kom upp i hallen visade det sig vara delvis strömavbrott, alla butiker var helt nedsläckta och detsamma gällde större delen av resten av flygplatsen. Sen insåg jag att avgångshallen var ännu en lång trappa upp och jag släpade min väska och mina ömma lår uppför även den. Självincheckningen ställde till en del problem för folk för datorerna ville bara starta om sig hela tiden och själv hade jag ju lite halvbråttom eftersom jag skulle med flyget som gick klockan 17. Jag hade dock tur och fick mitt boardingkort direkt och ställde mig sedan i kö till säkerhetskontrollen. Kön var lång och jag kände stressen komma krypande men sen visade det sig gå rätt fort framåt så då kändes det bättre. Tills lamporna i hallen först tändes, sedan släcktes och sedan tändes igen och blinkade ett par gånger. Då ville inte datorerna i säkerhetskontrollen vara med längre... De var tvungna att stänga alla kontrollstationer utom en och det stod flera hundra människor i kö, som tur var var stämningen ganska lugn. Sen kom strömmen igång ordentlgit och snart kunde de åter öpnna de andra stationerna och strax var jag igenom. Jag hann till och med handla i tax freen och äntligen gå på toa innan jag med perfekt timing kom till gaten någon minut innan de öppnade boardingen. Precis när jag gått igenom spärren och ska gå genom den elektriska dörren går strömmen igen och dörren fungerade inte. Slutligen fick de ställa upp den med tidningsstället.

Ännu en gång somnade jag på planet men hade inte riktigt lika bra timing med vaknandet, jag vaknade 10 minuter före landning den här gången. När de öppnade dörrarna tipsade de om att bakre ingången också var öppen och kunde användas för att gå av, så vi i bakersta delen av planet gick den vägen. Då upptäcker jag att jag måste ta mig ned för en isig trappa med min väska och sen gå upp för en annan, lätt gjort en vanlig dag, men desto svårare när benen inte riktigt fungerar och det blev värre ju längre tid som gick.

Pappa hämtade upp mig på Arlanda och körde mig och Turre hem och jag var hemma 4 timmar tidigare än jag hade befarat att jag skulle, så jag hade en hel kväll ledigt. Jag värmde en portion risotto som blivit kvar sedan lördagens middag och tittade på I am Legend med Will Smith, jag gillar både honom och filmen. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med filmen, jag torr att det kanske är att det är en katastroffilm utan det vanliga frossandet i blod och goja. Jag gillar nog lite katastroffilmer kanske? Det är häftigt att se New York så tomt och öde och Will Smith är både trevlig att se på och duktiga skådis, dessutom gör det ju det hela bättre att han verkar vara en bra människa.

Sen tittade jag också på Dan in Real Life, jag tror den heter Min Brors Flickvän på svenska. Borrsan och hans fru tyckte den var så dålig att de knappt såg klart den, men jag minns att jag såg den på bio med två kompisar och att vi skrattade nästan hela filmen. Ja, jag gillar den i alla fall. Dessutom har den skön stämning som också skådepelarna vittnar existerade dem emellan under inspelningstiden. Ja, jag tittar ju alltid på extramaterialet...

Vid det här laget var min träningsvärk så pass att jag hade svårt att ta mig ur soffan. När jag slutligen gick och lade mig var jag så pass övertrött att det tog ett tag innan jag somnade, men sen sov jag djupt och gott. Dagens lärdom är: Träna inte hårt inför en jobbresa och om du gör det, se till att skritta av ordentligt!

Tung måndag, men rätt kul

På måndagen vaknade jag med migrän och det var väldigt länge sedan sist, men jag har haft det på känn ett tag eftersom nacken har varit trött och öm. Framåt lunch kunde jag äta frukost och sen åkte jag till jobbet. Det var tur att jag kunde göra det för jag hade en del att göra inför tisdagens möte. Jag packade grejer och information i min pilotväska med hjul och den ser ganska stor ut men det är jättesvårt att få något alls i den. Mamma tog med sig Turre hem eftersom jag skulle vara upptagen hela kvällen och åka väldigt tidigt på tisdagsmorgonen. Jag blev klar så att jag knappt hade tid nog att hinna till gymmet till utsatt tid. Jag var inbokad på ännu ett provpass på SATS, den här gången "Shape". Vad det var hade jag ingen aning om, men det är väl därför man ska prova kanske? Det visade sig vara ett både tufft och populärt pass, det var knappt att vi fick plats allihopa. Det var en hel massa benböj och det med olika armrörelser och med hantlar och skivstång (tom), jag som har ruskigt dåliga armmuskler tyckte att en del av armrörelserna med tyngder var jättetunga och började undra om det var så smart att gå ett sånt här pass dagen före ett viktigt möte? När passet slutligen var över var jag trött men rätt nöjd, strechning hann jag med, men inte den där "avskrittningen" som jag normalt vill göra. Det var bara att hämta grejerna i skåpet, skynda hem och hoppa i duschen. I stressen glömde jag dessutom min vattenflaska stående på en hylla i omklädningsrummet, så nu måste jag köpa en ny... När jag vände mig om för att lämna omklädningsrummet såg jag en förskräcklig syn... en kvinna i 50-års åldern stod framför spegeln iklädd endast en kort t-shirt, jag kunde se hela muffen kan jag lova, där står hon helt oberörd utan en gest att sätta på sig byxor, tittar sig i spegeln och.... äter en banan! Det var det mest bizarra jag någonsin sett i verkligheten, det enda som kommer i närheten är väl den där scenen i Yrrol där alla går utan byxor. Vad får en människa att prioritera tröja framför byxor? Och vad får en människa att prioritera att äta banan innan den sätter på sig byxor?

Efter en snabb dusch och en lika snabb sminkning satte jag mig i bilen och körde mot stan och måndagsquizzet på Tudor Arms. På vägen ringde jag A i Botkyrka som ringt medan jag hade signalen avständ på gymmet. Det var kul att se laget igen efter jul- och nyårsuppehållet, jag märker att jag saknar dem när det går för lång tid mellan omgångarna. På bilden ser ni ungefär hur det brukar gå till i vårt lag. Vi brukar säga att quizmaster låter oss sitta ute i kapprummet för att han litar på att vi inte fuskar, men i hemlighet tror vi att vi är förpassade dit för att vi beter oss som barnungar. Vi brukar rita på varandra, kittlas och brottas, men kul har vi i alla fall och dessutom trivs vi med att sitta därute, vi slipper viska när vi diskuterar svaren och ingen stör sig på att vi busar.
Trots att vi tyckte det kändes väldigt svårt så lyckades vi klämma in en 2:a plats och hade dessutom rätt på båda 3-poängsfrågorna.
När jag kom hem skulle jag packa det sista eftersom det skulle bli en tidigt morgon, men då visade det sig att datorn hade laddat ur sig helt eftersom den inte lyckats försätta sig i viloläge, så det var bara att låta den sitta inpluggad och ladda under de få timmar som återstod före avfärd. Jag kom inte i säng förrän vid 1 tror jag och hade lite ångest inför tisdagen och den trötthet jag antog skulle följa på en sån här stress och så kort sömn.