Vårtö, mer bio och drinkar

På lördag morgon vaknade jag av en fågel, det var inte det att den lät särskilt högt utan att den alls lät. Jag har inte tänkt på det förrän då, men det har varit väldigt tyst från alla fåglar hela vintern och jag har inte sett särskilt många fåglar heller. Jag är lite splittrad då det gäller att mata fåglarna under vintern, risken är att jag mest matar katten... Fågeln gav mig i alla fall vårkänslor och senare på eftermiddagen var det 3,5 plusgrader och snön började smälta rätt ordentligt, att det sen också började regna gjorde ju att snön smälte ännu fortare. Jag mötte upp med S på fiket, jag har inte sett henne sen ganska långt före jul, så vi tog en fika och snackade ikapp lite om vad som hänt under tiden. Sen fick jag ett sms från pappa om att de skulle komma hem från Jämtland redan på lördagen istället för söndagen som det var tänkt från början. Det var ju bara det att jag planerat en helkväll med L eftersom jag inte hade någon hund. Men det var okey sa pappa, så allt fick gå enligt planerna.

Jag skulle möta L och A för bio i Kista och var tvungen att åka hemifrån senast 16, alltså satte jag ganska snart igång att locka håret och duscha och sminka mig. Tanken var nämligen att jag skulle åka vidare in till stan för att möta Quiz-L direkt efter bion. L och A ville se Svinalängorna och jag hade väl visserligen inte valt just den filmen att se på bio, men jag gillade sällskapet och jag gillar ju film, så jag hade bestämt mig för att hänga på. Vi mötte upp i Kista eftersom de behövde ta egen bil så att jag kunde åka vidare sen. Filmen visade sig vara riktigt bra även om den är ruskigt deprimerande, skådespelarna är bra och resten också. Men jag vet inte om jag skulle kalla den sevärd i alla fall, man mår helt enkelt ganska dåligt av att se den. Det som är jobbigast är att inse att det faktiskt finns människor som lever så som i filmen och barn som har den sortens vardag...
Att se Ola och Noomi Rapace tillsammans på filmduken är intressant, de är ju båda väldigt duktiga skådisar även om Ola imponerar mer i just den här filmen.
Jag tycker att det känns som om det är svårt för skådisar att dölja sig själva i en roll, mycket av personen de är lyser helt enkelt igenom. En dryg jävel har helt enkelt svårt att övertyga som ödmjuk och vänlig och tvärtom. Sen att Ola anses vara en dryg jävel har jag då väldigt svårt att förstå, då måste han vara en fruktansvärt duktig skådis, för han övertygar verkligen som omtänksam, äkta man.
Barnen och föräldrarna i 70-talsåterblickarna är också väldigt duktiga och övertygande.
Bra gjort Pernilla August!

Efter bion åkte jag direkt in till stan och mötte upp L på Tudor där vi mot förmodan lyckades få ett bord att äta vid, visserligen ett litet ett längst in i restaurangen men det var gott nog. L bjöd på middag som tack för nyårsmiddagen och vi hade det riktigt trivsamt, men sen började vi undra vad vi skulle ta oss till med tiden fram till det faktiskt händer nåt i Stockholm.
Precis då börjar saker hända, någon hojtar till och skuttar iväg och det visar sig att det rinner en hel del vatten från taket. Det som förbryllade oss är att det ju är minst 5 våningar över Tudor, varifrån kom egentligen vattnet? Gäster och anställda hjälptes åt att samla upp vattnet i platsbyttor och de flesta evakuerades ut till bord i resten av puben. Vi satt roat och tittade på tills vi blev förflyttade ut till puben vi också.
Vi tömde våra drinkar och gick sen i regnet till bilen, nu hade fukten och regnet gjort att mitt hår som var så fint korkskruvat innan jag åkte hemifrån nu var så gott som rakt och dessutom lite stripigt och tovigt. Vi åkte mot Dubliner och fick leta parkering väldigt länge, vi tog till och med en rökpaus under tiden vi letade. Slutligen hittade vi en parkerinsplats rätt långt från Hötorget och var dessutom tvugna att betala 60:- för att stå där. Vi gick till puben och när vi kom fram visade det sig att de redan tog inträde trots att klockan inte ens var 22. Eftersom vi tänkt gå på ett annat ställde med inträde senare skippade vi Dubliner och gick tillbaka till bilen.
Så åkte vi alltså vidare till Le Bon palais och där visade det sig att de inte öppnad förrän 22 så vi bestämde oss för att hellre sätta oss i hotellbaren på Clarion än att hänga på låset som några tragiska ungmöer.
Alltså satte vi oss på Clarion, vi satt bekvämt i fåtöljer/stolar och hade några allvarliga snack om livet och kärleken och strax före midnatt tror jag det var, så gick vi tillbaka till Bon Palais där det nu var ganska gott om folk. Sen övade vi på vårt flörtande och lyckades lite för väl i vissa fall och sämre i andra. Vid 1 gav vi upp och åkte hemåt och då hade det smält så pass i regnet att det var översvämning lite här och där, både i stan och på motorvägarna. Dessutom var mitt hår vid det här laget precis lika rakt som det varit före den timmeslånga lockningen på eftermiddagen...
Jag körde L hem till Mörby och kom hem till mamma för att hämta Turre vid 2 ungefär och satt och snackade skit där till 3, vi snackade mest om film och skådisar, mitt favoritämnde, men det var faktiskt mamma som började.