också en frappé förstås. Gott och lyxigt kändes det.
Sen ringde G och beklagade sig att han var fast i Stockholm till åtminstone 17 eftersom alla tåg och bussar hem till Dalarna var fulla, han undrade om jag inte kunde komma in till stan och hålla honom sällskap. Jag bad att få återkomma när jag tänkt över det, jag kände mig trött, matt och lite energilös och hade planerat att ta det lugnt hela söndagen. Jag pratade en stund med H i telefon och hon sat att det nog känns tungt att åka in till stan, men att det skulle kännas kul när jag väl var där. Alltså ringde jag G och sa att jag kunde tänka mig att hålla honom sällskap om vi tog en promenad på Djurgården så att jag kunde ta med Turre.
Det hade han inget emot så nån halvtimme senare plockade jag upp honom vid Norrmalmstorg och så åkte vi ut till Waldermarsudde och parkerade. Det var en massa folk och bilar, det var till och med kö in på parkeringen, men vi hade tur och hittade en plats nästan direkt. Dessutom fungerade inte parkeringsautomaten så en annan kille ringde till anmälningsnumret och fick svaret att det inte kostade nåt eftersom den var trasig och att de fått så många larm att de ville att folk skulle sluta ringa. 
Solen sken och det var plusgrader så det var en massa folk och hundar ute och gick, det var trevligt att se att alla hundar vi mötte var väldigt väluppfostrade och trevliga, en av ägarna var inte så väluppfostrad och lät sin hund gå fram till Turre trots att jag försökte gå förbi utan ett möte. Kanske blir det viktigare för folk att kunna hantera sina hundar när de bor så trångt ihop med andra människor och hundar?
På vägen hittade vi folk, hundar, svanar och änder och Stockholm är vackert även på senvintern när solen skiner. Svanen simmade up och ned, så jag kallar honom Kalle Svan.
Det var en sång vi lyssnade på när vi var små, Djurens Brevlåda hette skivan och sången gick så här: Där simmar en svan, han är inte riktigt van, han simmar upp och ned.. och så vidare. http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=dT8cdpSVhycHela den skivan är kul faktiskt, eller vad säger ni om den här texten:
Gäddan Gösta är ute på jakt
han vill gärna ha mört till middag
han gäspar o låtsas sova.
Här kommer mörten Bertil
han simmar och viftar på fenan
sen glömmer han bort vad hans mamma har sagt
om hungriga gäddor i vassen.
Ni vet väl hur det går?
och Bertil är borta for alltid.
I fiskarnas himmel simmar fiskarnas gud
det är säkert nån mört som haft tur.
Efter att ha gått i 1½-2 timmar var vi tillbaka till bilen och åkte tillbaka mot stan. Mitt emot Skansen gick vi in på fiket Lilla Hasselbacken och G bjöd på lunch. Jag valde Gulashsoppa med bröd, han tog lasagne.
Sen åkte vi till hans hotell och han sprang in och hämtade väskan och så släppte jag av honom vid centralen.
Sen åkte jag hem och tog det lugnt en stund och sen förberedde jag middag eftersom jag bjudit hem H.Jag körde den där pastan med tigerräkor eftersom jag hade färkvaror som behövde användas.
Till min lycka tyckte hon att det var jättegott! Sen satt vi och snackade och hade det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar