Vadå med måtta?

Om jag berättar att jag har svårt att göra något alls med måtta blir ni kanske inte särskilt förvånade ni som känner mig?

Jag är en av de människor som aldrig ens skulle våga testa droger, jag skulle säkerligen hamna under en parkbänk inom nån månad eller så...

Kanske är det tur att jag tycker så illa om alkohol också?

Nu när jag väl fått tummen ur så kan jag förstås inte träna med måtta heller. Där satt jag och åt frukost på söndagen, jag höll på att säga söndagmorgonen men det var snarare runt 12...

Jag insåg att inte heller den här dagen höll några planer och tittade därför in på Medleys gruppträningsschema. De visade sig ha Easy Line, en typ av cirkeltränings klockan 15. Jag gjorde mig i ordning och åkte iväg. Det var varmt nog för Turre att sitta i bilen, det var hela 4 grader varmt. Självklart hade han jacka och dunjacka på sig.

Easy Line visade sig vara riktigt kul. De har runt 10 maskiner stående i ett rätt litet rum, man är 15-20 personer och så ställer de ut några step-up brädor och några underlag också. Sen kör man varje station i 30-45 sekunder beroende på var i passet man är just då, sen flyttar alla ett steg åt vänster. Det var bra och kul och det kändes ordentligt. Sen visade sig de flesta vara inbokade på core precis efteråt, det var liksom ett typ av kombinations-pass. Så trots att jag inte bokat in mig sa instruktören att det var okey att hänga på. Det var rätt trevlig stämning i gruppen och alla var hjälpsamma mot mig som var ny. Efter core-passet cyklade jag i gymmet i 20 minuter på tröghetsgrad 5-7. På cykeln bredvid satt en kompis som jag träffat genom Väsbypubarna och L och T. Så vi pratade lite och utbytte råd och tips.

När jag åkte hemåt var jag vankelmodig igen, visserligen var det ännu mer ungar och trängsel i omklädningsrummet på söndagen, men passet var ju riktigt kul och bra...

Hmm, jag får fundera mera helt enkelt.

Åkte förbi och köpte sushi igen på vägen hem, den här gången en liten sushi och två såna där strutar som jag köpte på fredagen.

När jag kom hem pratade jag i telefon med en kompis i drygt en halvtimme och åt lite av sushin, sen gick jag och duschade. Senare på kvällen åt jag resten av sushin och tittade vidare på Jurassic Park 2 och 3 och sen Dear John av Lasse Hallström. Jag hade förväntat mig en del av den eftersom det var en film av Lasse och visst håller filmen god kvalité, men den känns på nåt vis utan värde. Den berättar en historia utan en riktig början och utan ett riktigt slut och däremellan känns det som en ganska ointressant historia. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det är absolut ingen dåligt film, bara det att jag förstår inte vad det är författaren vill berätta...