Jag hälsade på hos grannen i väst

På tisdagen var taxi beställd till 5.30 på morgonen för avfärd till Arlanda. Jag skulle åka till Oslo med 7.05-planet för att efter lite väntan möta upp med K, vår representant i Norge. 5.35 ringde min telefon och taxichauffören sa att han stod utanför mitt hus och undrade var jag var, det var bara det att jag stod utanför mitt hus och undrade var HAN var... Det visade sig att han åkt till nån granne på en annan gata med samma husnummer som jag. Strax senare dök han upp, han är definitivt inte ensam om att köra fel. Antagligen var det förresten samma granne som höll på att få en gratis soffa när jag bett att få min nya soffa hemlevererad...

Jag hoppad in i taxin förundrad över hur enkelt det är att resa när man bara har handbagage. Jag hade en red bull i högsta hugg och drack den på vägen till flygplatsen, det är ju ingen bra början på en lång dag att inte få sin koffeinkick. Särskilt inte efter en natt med 4 timmars sömn.

På vägen till Arlanda började det snöa lite smått, när vi kom fram var det rena rama snöstormen. När jag kommit igenom säkerhetskontrollen och handlat lite på tax free satt jag och tittade ut genom fönstret. Det var ett plan som skulle åka som höll på att isas av och det tog en ruskans lång tid, dessutom hade vårt plan nästan en decimeter snö på vingarna plötsligt. Mycket riktigt, vi var ombord i rätt tid och så, men sen fick vi vänta ett bra tag innan avisning och sånt var färdigt, vi kom iväg kanske 40 minuter försent. För mig gjorde det ju inte så mycket, själv förväntade jag mig ändå att vänta på K i 1-2 timmar beroende på när jag landade. Så snart planet lämnat backen så var jag min vana trogen och somnade som en stock och vaknade lagom till sekunden innan hjulen tog i landningsbanan. När jag klivit av gick jag och satte mig på en servering och drack ännu en red bull eftersom de inte hade laktosfri mjölk till caffe latte och så åt jag en rågmacka med rökt kalkon och ärtskott som jag tagit med mig. Sen jobbade jag med databasen för vår jobbförening, jag har lovat att det ska vara färdigt till början av April, men det är trist och tidkrävande och ganska svårt eftersom många namn och adresser inte är aktuella. Strax hade timmen gått och jag ställde mig utanför och strax senare dök K upp. Vi var tidiga till det mötet vi skulle på så han kollade med de andra om det var okey att vi dök upp tidigt och det var det. Sen hade vi ett både trevligt och intressant möte även om det emellanåt avbröts av larm de behövde åka på. Vid lunchtid åkte jag och K för att äta lunch och bestämde oss slutligen för att välja McDonalds eftersom det går fort och för att vi visste var det låg. Jag var helt fascinerad av priserna och k låtsades hålla för öronen när jag berättade vad saker kostar i Sverige. Han berättade att en vanlig pizza kostar 150:- och det är norska kronor vi pratar om så det är ännu dyrare än så egentligen. Det är alltså en sån där vanlig pizza som vi betalar 35-60:- för...

Sen åkte vi tillbaka och summerade mötet med killarna ända tills en av dem fick larm igen och försvann. För övrigt bekräftade båda dessa killar mina "fördomar" om att norska män är snygga, de såg väldigt bra ut båda två, trevliga var de dessutom.

Sen körde K mig till Oslo Centralstation och klockan var knappt 15, jag letade en stund efter en toalett men gav snart upp och ringde istället till Norweigan Air för att försöka boka om min flight, den skulle ju inte gå hem förrän vid 21. Killen jag snackade med var vänlig och effektiv och bokade om mig mot en extra avgift och sa till mig att ta tåget till flygplatsen snarast möjligt. Sagt och gjort, bara ett par minuter senare hade jag köpt biljett till Flytoget som går till Gardemoen och satt mig på tåget. Knappt 20 minuter senare klev jag av vid flygplatsen och följde strömmen mot uppgången. Jag tyckte att det var lite mörkt men tänkte inte så mycket på det förrän jag kom fram till rulltrappan, den stod still. Jag tittade uppför den vanliga trappan och inser att den är lååång och jag har vid det här laget börjat få enorm träningsvärk i låren av träningen dagen innan. Gissa om jag var glad över att jag för en gångs skulle inte hade mer än handbagage med mig. När jag kom upp i hallen visade det sig vara delvis strömavbrott, alla butiker var helt nedsläckta och detsamma gällde större delen av resten av flygplatsen. Sen insåg jag att avgångshallen var ännu en lång trappa upp och jag släpade min väska och mina ömma lår uppför även den. Självincheckningen ställde till en del problem för folk för datorerna ville bara starta om sig hela tiden och själv hade jag ju lite halvbråttom eftersom jag skulle med flyget som gick klockan 17. Jag hade dock tur och fick mitt boardingkort direkt och ställde mig sedan i kö till säkerhetskontrollen. Kön var lång och jag kände stressen komma krypande men sen visade det sig gå rätt fort framåt så då kändes det bättre. Tills lamporna i hallen först tändes, sedan släcktes och sedan tändes igen och blinkade ett par gånger. Då ville inte datorerna i säkerhetskontrollen vara med längre... De var tvungna att stänga alla kontrollstationer utom en och det stod flera hundra människor i kö, som tur var var stämningen ganska lugn. Sen kom strömmen igång ordentlgit och snart kunde de åter öpnna de andra stationerna och strax var jag igenom. Jag hann till och med handla i tax freen och äntligen gå på toa innan jag med perfekt timing kom till gaten någon minut innan de öppnade boardingen. Precis när jag gått igenom spärren och ska gå genom den elektriska dörren går strömmen igen och dörren fungerade inte. Slutligen fick de ställa upp den med tidningsstället.

Ännu en gång somnade jag på planet men hade inte riktigt lika bra timing med vaknandet, jag vaknade 10 minuter före landning den här gången. När de öppnade dörrarna tipsade de om att bakre ingången också var öppen och kunde användas för att gå av, så vi i bakersta delen av planet gick den vägen. Då upptäcker jag att jag måste ta mig ned för en isig trappa med min väska och sen gå upp för en annan, lätt gjort en vanlig dag, men desto svårare när benen inte riktigt fungerar och det blev värre ju längre tid som gick.

Pappa hämtade upp mig på Arlanda och körde mig och Turre hem och jag var hemma 4 timmar tidigare än jag hade befarat att jag skulle, så jag hade en hel kväll ledigt. Jag värmde en portion risotto som blivit kvar sedan lördagens middag och tittade på I am Legend med Will Smith, jag gillar både honom och filmen. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med filmen, jag torr att det kanske är att det är en katastroffilm utan det vanliga frossandet i blod och goja. Jag gillar nog lite katastroffilmer kanske? Det är häftigt att se New York så tomt och öde och Will Smith är både trevlig att se på och duktiga skådis, dessutom gör det ju det hela bättre att han verkar vara en bra människa.

Sen tittade jag också på Dan in Real Life, jag tror den heter Min Brors Flickvän på svenska. Borrsan och hans fru tyckte den var så dålig att de knappt såg klart den, men jag minns att jag såg den på bio med två kompisar och att vi skrattade nästan hela filmen. Ja, jag gillar den i alla fall. Dessutom har den skön stämning som också skådepelarna vittnar existerade dem emellan under inspelningstiden. Ja, jag tittar ju alltid på extramaterialet...

Vid det här laget var min träningsvärk så pass att jag hade svårt att ta mig ur soffan. När jag slutligen gick och lade mig var jag så pass övertrött att det tog ett tag innan jag somnade, men sen sov jag djupt och gott. Dagens lärdom är: Träna inte hårt inför en jobbresa och om du gör det, se till att skritta av ordentligt!