Med lite träning ska det nog bli helt okey

29/3 På torsdagen kändes det som om jag inte fick särskilt mycket gjort på jobbet, men naprapaten kom i alla fall förbi och knäckte nacke, rygg och höfter åt mig.
Jag kom från jobbet i rimlig tid och åkte direkt hem, matade Turre och Judas och bytte om, sen åkte jag till stallet för att rida dressyr igen. Det är ju lika bra att försöka hålla igång nu när jag äntligen har kommit till skott.
L var där och hjälpte syrran och busade med Venar sådär som hon gör och han tar det med lugn sådär som han gör...
Jag borstade, kratsade hovar och sadlade själv den hör gången och vi hade en diskussion återigen om hurvida man ska stå still när någon klättrar upp eller inte och sen lyckades jag ta mig upp. Han hade haft lite mer bråttom upp till volten den här gången och antingen berodde det på att han kommit på att det var lite kul eller så berodde det på att han blivit av med all sin päls och alltså kände sig piggare och gladare. Han var lite mer livlig också medan jag red så det berodde säkert mest på pälsen, men i förstod också varandra bättre den här gången. Han är känslig och gör fel direkt när jag gör fel så efter lite puts borde vi kunna göra en hel del ihop. Hellre en känslig häst som lyssnar så att man kan putsa sig själv än en som går dit den går oavsett hur du gör.
Han har luftigare steg än min Gullan och jag har lite svårt att sitta snyggt men det lär väl också bli bättre med lite träning. Jag fick däremot en attans håll och fick till slut ge upp och skritta av istället, men innan dess hade vi i alla fall testat vänster galopp ett par gånger, höger lyckades jag inte få till men det kommer nog det också. När vi blivit starkare båda två ska det nog se riktigt trevligt ut hoppas jag. Syrran fotade med min kompaktkamera och var allt annat än nöjd med bilderna, men nåt måste jag ju visa så ni inte tror att jag ljuger.
Ljumskarna mådde bättre den här gången och sittbenen verkar inte heller tagit lika mycket stryk.
Jag åkte hem och tog det lugnt resten av kvällen och tittade på Bones.

Resetips - eller hur man packar

Jag avskyr verkligen att packa, de flesta tycker att det är värre att komma hem med packningen och behöva packa upp. Men det är det där att det är så lätt att glömma något, eller packa för tungt, det är en evig balansgång ju. När man kommer hem med en väska är det ju bara att tömma ut den och sortera tvätten i stort sett, inget svårt alls, ingen större risk att glömma nåt liksom....
Dessutom håller ofta syrran och systerdottern mig sällskap när jag packar upp, det är en tradition nu för tiden. De tittar vad jag kommer hem med och jag får sällskap.
Min kompis S som reser väldigt mycket, tipsade i sin blogg om denna sida:
http://upl.codeq.info/
Jag vet inte om jag skulle kalla det för en packlista, jag skulle nog mer kalla det för vettiga resetips.
Jag gör nästan exakt så som det står i dessa tips, det är väl nåt man lär sig när man reser mycket antar jag.
Men om det är någon som inte reser så mycket och ska iväg, då tycker jag ni ska ta en titt på den här sidan!

Ett par extra resetips från mig personligen:

*Försök att inte se ut som en turist även om du är det, läs skyltar utan att det syns och följ gärna strömmen utan att se för imponerad ut av det som omger dig.

*Bli inte stressad om du går vilse, i dagens moderna värld går det inte att försvinna ens om man vill det, förr eller senare hamnar du där du ska.

*Glöm inte att pruta i de länder där man ska det.

*Ta seden dit du kommer och försök lära dig vad som är oförlåtligt i den kultur du besöker och undvik att bete dig så till vilket pris som helst. Lär dig också vad som uppskattas och försök att behaga folk du träffar, var artig.

*Ta gärna kopia på pass och biljetter och maila dem till din egen mailadress som du kan nå online. Kan vara bra att ha om något händer.

Så gör man fiskgrytan

När jag lagar mat så "höftar" jag rätt mycket och inga av nedanstående mått är på något sätt exakta utan ni får prova er fram lite.

300 g Vit fiskfilé
2-3 dl "smält" svamp, gärna trattkantareller
1 knippe Salladslök eller Färsk gul lök, skuren i slantar, spara det gröna till garnering
5 dl Grädde
1 dl Creme Fraishe
1-2 tsk krossad grönpeppar
2 st Fiskbuljongtärningar
½ påse riven ost
1 dl Mjölk
10-20 halverade cocktailtomater
1 näve skalade räkor
ev. lime eller citronsaft
1 påse Ruccola

Fräs lök och svamp, häll på grädde och creme fraishe, krydda med buljongtärningar och grönpeppar.
Rör ned osten och fiskfilén i bitar och vänta tills fisken är tillagad innan du lägger i tomaterna och precis före servering ruccolan och räkorna. Späd med mjölk om det blir för tjockt.
Garnera med det gröna från löken och gärna några skivor citron och kryddgrönt eller ärtskott.
Servera med jasminris.

Supernovas supergoda fiskgryta

28/3 Jag hade ju bjudit in mamma och pappa till middag på onsdagen och hade tänkt att göra min supergoda fiskgryta som jag hittade på för ett par år sedan när jag var tvungen att tillaga en massa saker som inte fick plats i den nya frysen. Mamma och pappa var inbjudna även då och tyckte att fiskgrytan var det bästa de ätit på länge fast det ändrade det senare till det bästa de ätit någonsin...
Om någon är intresserad kan jag skriva ut receptet.
Jag gjorde i alla fall grytan och vid 19 kom mamma och pappa och vi var lika förundrade denna gång hur det kan bli så fruktansvärt gott!
Efter maten drack vi kaffe och te och tog en Delicatoboll.
När de gick vid 21 diskade jag upp och städade i köket och satte mig sen och tittade på Bones med gott samvete.

Tänkte bara visa ett par extra bilder i det här inlägget. Den med bilden från Rio kommer från postsecret.com och jag känner igen mig lite i den. Jag känner mig mer som mig själv liksom när jag reser.

Bilden på skrivbordet med alla kameror är taget i brorsans kontor. Han är kameragalen och kan inte riktigt bestämma sig vilken som är roligast. Själv tycker jag att just det faktumet är väldigt roligt.

Bilden på Turre och Judas är en illustration av hur trångt det är i sängen när jag sover middag. Är de inte söta?

Dagar då allt går åt helvete

27/3 På tisdagen åkte jag från jobbet vid lunch för att handla på Axfood. Det hade påpekats ett tag att alla Wasa sandwich och sånt var slut...
Det var inte så farligt mycket trafik när jag kom till Solna och det gick ganska smärtfritt att åka dit. Jag handlade till jobbet och så hittade jag lite till mig själv också. Som 500 g skivad torkad skinka för 39.90 + moms... Fiskfilé för 29.90 / kg exkl. moms osv.
Nåt som inte var särskilt billigt var torkade trattkantareller! Jag insåg plötsligt att det är för att skydda mina torkade trattkantareller som jag har larm i huset... de är det värdefullaste i mitt hus tror jag. Jag har troligtvis ett par kilo i alla fall.
På vägen hem stannade jag på Ica Format för att lämna tillbaka fransyskan jag köpt där på söndagen. Den skulle ha kostat 89:- / kg, de tog 1230:- / kg och det såg jag redan då jag packat ned mina varor, men jag hade lagt köttet längst ned och orkade inte plocka upp allt. När jag kom hem insåg jag att jag betalat överpris för något som gått ut dagen innan  jag köpte det... Jag reklamerade och fick inte bara pengarna tillbaka utan faktiskt dubbla, så istället för 160:- fick jag 320:-. Då tycker jag att jag fått plåster på såren för allt besvär det för med sig.
När jag kom hem lät jag jobbets varor stå kvar i bilen till nästa dag, mitt eget packade jag upp och sen gick jag ut för att testa nya motorsågskedjan.
Hoppsan, jag hade visst vänt den fel... gör om, gör rätt. Sådär ja, det fungerade bättre än jag vågat hoppas, det var som att skära i smör med en varm kniv. Men efter bara en eller två små stockar/grenar så började sågen låta konstigt som om något låg löst och skavde mot den. Det lät inte alls bra så jag stannade sågen och lyfte av kåpan. Det sitter nån typ av fjäder där innanför, det är troligtvis den som driver sågen och den var av... Det är då lagen om alltings jävlighet, när jag äntligen får tag i svärd och kedja som passar så pajar nåt annat och det känns som om det lär vara ännu svårare att hitta den typen av reservdelar till en såg som ingen tycks känna igen... Jag vet inte ens var jag ska börja leta.
Sur och besviken bestämde jag mig för att såga lite tunnare grenar för hand istället och jag slet med att flytta de större stockarna för att komma åt slanorna under. Jag sågade ett par och när jag envist drog i en slana för att få loss den så gav den plötsligt med sig och när jag tog ett steg bakåt för att återfå balansen så stoppades min häl av en av stockarna jag varit tvungen att flytta på tidigare och jag föll handlöst bakåt. Eller handlöst och handlöst... jag tog ju till viss del emot mig med vänsterhanden och hörde ett högt knäpp/knak från handleden och var ganska säker på att jag brutit den. Efter att ha svurit några ramsor och försiktigt rört handleden, fingrar och arm så insåg jag att det nog gått bättre än befarat och handleden var nog inte ens vrickad faktiskt, men ont gör den ju fortfarande, men vad som hänt vet jag inte. Mycket ved blev det ju inte sågat och hugget men ett par dagars konsumtion är det nog i alla fall.
Men en hand plockade jag undan sågar, handskar och bensindunkar och undrade i mitt stilla sinne hur mycket nytta jag skulle kunna göra de närmaste veckorna, allt som behöver göras kräver två fungerande händer och armar för att inte tala om ben förresten. Men blåmärken har ju aldrig varit ett problem då det gäller rörelseförmåga och det var ju tur det, för efter helgens jobb var större del av benen blå än det som var normalfärgat, vilket förvisso är halv vitblå efter en vinter.
Ännu surare blev jag förstås när jag insåg att mina nya arbetsbyxor gått sönder på insidan av låret, i sömmen då jag fallit. Jag är så trött på att reklamera grejer, det känns som om en mycket stor del av min fritid går åt att orda upp efter andras misstag.
Jag gick in och ringde mamma och pappa och bjöd in dem till middag på onsdagen och sen gjorde jag en sallad och ställde in i kylskåpet.
Senare städade jag skafferiet och medicinskåpet men det blev inte mycket er plats eller ordning i alla fall, det finns för lite plats och för mycket grejer helt enkelt.

Jag vet hur det känns att vara övertrött

26/3 På måndagen väckte H mig väldigt tidigt med mina mått mätt, klockan 6.30. Jag dukade fram frukost medan hon tog en dusch och sen åt vi frukost och höll på att glömma bort tiden liksom sist hon bodde över. Men vi hann ned till stationen i tid för att hon skulle hinna med sitt tåg. Jag dök upp tidigt på jobbet och alla såg väldigt förvånade ut. Vid lunchtid började jag bli riktigt vimsig av trötthet och hjärnan fungerade liksom inte, jag hade inte sovit mer än kanske 4 timmar...
När jag äntligen fick åka hem ramlade jag i säng så fort jag matat djuren och somnade direkt. Jag hade väldigt oroliga drömmar däremot och grät i sömnen och vaknade med en förlamande sorg i hjärtat som jag inte visste var den kom ifrån. Jag sov i nästan 2 timmar men var fortfarande trött när jag tvingade mig själv att gå upp.
Vi hade diskat vartefter under kvällen innan men ändå var det en jäkla röra i hela huset, främst i köket förstås, så jag städade och diskade upp och det gick rätt fort ändå.
Sen tittade jag på Bones medan jag monterade ihop motorsågen så den var klar att använda med det nya svärdet och kedjan.

Jag fixade lite med den nya datorn också och försökte få allt överfört från den gamla så att allt jag behöver finns på den nya nu.

Hans barn sitter och svälter i en Mercedes

25/3 När jag vaknade på söndagen och släppte ut Turre såg jag att större delen av mina sopor var borta, snälla grannen J hade tagit med sig både sopsäckar och TV-bänk och skottkärra. Nu blir det nog så att jag klipper ned resten och använder att leda i tunnan med.
Nu ska jag bara gräva fram den trasiga pumpen och sandfiltret och skicka allt till Umeå så att de kan skicka ned det till Pahléns i Väsby för reparation... Ja, jag vet, löjligt och miljövidrigt, men det är så det måste gå till för att garantin ska gälla.
Jag måste beställa nya lock till tunna också, som det är nu regnar det in både löv, barr och stackars insekter och grejer.
Jag åt frukost och åkte sen iväg till Bauhaus i Barkarby för att förhoppningsvis få tag i svärd och kedja till motorsågen. På vägen blev jag stoppad av en utländsk kille i en dyr Mercedes som påstod att han blivit av med sina kreditkort, ville sälja sitt familjeguld och så vidare, bara han fick råd med bensin till bilen och mat till sina barn som satt i bilen. Jag har varit helt skonad från sånt och visste inte riktigt vad jag skulle tro men eftersom jag är mer än tillåtet naiv så ville jag inte vara dum dessutom, så istället för att ge honom några pengar trots att jag var osäker på om han kanske faktiskt behövde hjälp så ringde jag polisen och sa var han stod och sa att jag inte visste om han faktiskt behövde hjälp på riktigt eller inte. Då sa de att det var fler som ringt och att han stått på ett helt annat ställe tidigare... Då var jag glad att jag jobbar på att inte tro gott om alla, men samtidigt ledsen för att man måste vara så misstänksam. Tänk vad bra det hade varit om man bara kunde hjälpa folk som hamnat i knipa utan att vara rädd för att bli blåst, rånad eller mördad. Sen kan man ju undra vad hans barn kommer att få för bild av världen? För dem består det i elaka jävlar som inte bryr sig och snälla, naiva idioter som är till för att blåsas... och en arbetsdag för dem är att sitta i bilen medan pappa drar en snyfthistoria för att få pengar för ingenting. Hur ska de kunna lära sig hur man försörjer sig utan att skada andra?

Det visade sig att Bauhaus hade kedjan men slut på svärdet och killen var faktiskt snäll nog att skriva ned beteckningen på båda på en lapp och skicka mig vidare till Jula en bit bort. Jag handlade däremot soppa till motorsågen, olja till densamma och en orkidé och oregano på extrapris och några narcissus till, dessutom kom jag hem med 5 säckar täckbark att lägga runt bärbuskarna.
På Jula har jag aldrig varit tidigare, jag vet inte varför... Jag hittade både svärd och kedja och köpte en cafégrupp för 395:-.
Jag handlade ett par arbetsbyxor, en arbetströja, ett par riktigt bra handskar och en ny Morakniv också.
Mest glad var jag för arbetsbyxorna, det är första gången jag kommit i ett par eftersom de är i herrstorlekar vilket innebär att mina tjejlår och stora rumpa inte får plats.
Jag pressade in allt i den fullproppade bilen och åkte hemåt. På vägen stannade jag på PrisXtra för att handla grönsaker eftersom jag mindes att de för ett par år sedan hade så fin grönsaksavdelning. Det hade de inte längre! Allt var halvruttet eller vissnat och jag åkte till Ica Format istället. De hade slut på edamamebönor liksom de flesta andra också verkar, så nu har jag varit utan ett tag.
När jag kom hem planterade jag blommorna och packade upp den nya cafégruppen, det blev pricken över i:et på min nysopade gång.
När jag gick in gjord jag en tomatröra till bruchetta inför kvällen och så förberedde jag alla ingredienser för risotto och lade i skålar.
Sen blev det bråttom jag skulle ju hämta H på Bromma Flygplats 19.30 och dagens bravader hade tagit mycket längre än förväntat.
H var lite tidig men jag var exakt i tid och svängde in på Brommas område exakt 19.30 och där stod H och väntade, helt utan bagage eftersom hon bara skulle på en endagarskurs.
Sen åt vi bruchetta till förrätt och H var extatisk över den liksom de flesta jag har bjudit på det.
Sen satte jag igång med risotto och sen serverade jag det med grekisk sallad och inget kött eller fisk eller nåt sånt. H älskade även risotton och försökte komma ihåg hur jag lagat den.
Sen tittade vi på foton och jag gjorde oss en smoothie var till efterrätt. Vi kom i säng rätt sent 1.30 eller nåt sånt tror jag.
Som ni ser är H en av dem som Turre älskar.

Vårstädning ger sinnesro och ömma muskler

24/3 På lördagen var tanken att Ju's kompis M skulle komma och bo hos mig till söndagen men eftersom hennes unghäst än en gång spetsat sig själv på en pinne så blev det inget av med det. Hon var ändå tvungen att åka till Väsby för att köpa en bil av en annan  kompis till oss och vi sa att vi åtminstone skulle ta en fika innan hon åkte söderut igen. Som tur var höll jag inte andan och väntade utan fick en plötslig energivåg genom kroppen och gick ut för att göra lite nytta efter frukost.
Jag tog ut alla grejer som stått i gästrummet ut till förrådet och sen satte jag igång att städa tomten.
Jag krattade under alla buskar och i alla rabatter, tunnade ur syrénträdet och klippte bort lite kvistar och grenar som  brukar fånga mitt hår när jag klipper gräsmattan. Sen beskar jag plommonträdet och ett av äppelträden och gjorde även halva andra äppelträdet men sen klarade varken mina armar, händer eller nacke något mer tittande uppåt så den sista halvan av trädet får vänta.
Trots att jag vid det här laget var helt slut i kroppen så var jag envis nog att tvinga mig själv att släpa alla dessa kvistar och grenar till slänten framför huset och där tippade jag dem utför slänten. När grannen J gick förbi och pratade lite bad jag om ursäkt i förtid för att det nog skulle bli liggande ett bra tag eftersom det är lite tid framöver och jag dessutom inte har någon bil med krok att använda till att köra sopor med. Han föreslog att jag skulle elda upp grenarna men jag vill helst inte utsätta grannarna för det. Om jag kom på ett sätt att lösa transporten kunde jag ju dra det till "hagen" och lägga det på majbrasan... Men frågan är om det bästa inte är att klippa det smått och värma badtunnan med klippet i sommar?
Jag fyllde två stora, svarta, sopsäckar med löv och skräp från tomten och hivade även dem utför slänten och när jag ändå höll på körde jag ned den gamla TV-bänken som stått på verandan i väntan på soptippen och den gamla, sneda skottkärran och kastade dem utmed slänten också.
Jag avslutade jobbet med att sopa verandan och gången och plockade lite skit efter Turre på tomten. När jag var klar var jag helt slut och stapplade in. Jag hade jobbat i nästan 5 timmar och utan någon paus alls.
Nu fick jag besked att M inte skulle hinna ta en fika ens, hon hade fastnat hos P istället.
Jag gick in och vilade en stund och hoppade sen in i duschen och åkte och hämtade S och så åkte vi in en stund till Tudor och sen Dubliner.
Bandet på Dubliner spelade bra men det var inte alls min typ av musik och vi åkte hem vid 0.30 ungefär.

De extra bilderna är från i tisdags när vi var på fotopromenad jag och Turre.

Ibland är saker oviktiga

23/3 På fredagen hade jag möte med en kille som kom och visade jackor för mig, jag har en kund som behöver en viss typ av jacka som nödmateriel. Jackorna var bra så nu ska nästa steg tas och se om kunden är lika nöjd med jackan som jag. På eftermiddagen hade vi telefonmöte med styrelsen i jobbföreningen, tyvärr hade S mamma dött under helgen och det är S som brukar hålla i mötena. Vi tyckte alla väldigt synd om S och C fixade så att vi gemensamt skickade blommor till henne, tänk vad mycket larv man bekymrar sig om som är rätt oviktigt, fast det känns ju inte så när man är som mest deppig. Man kan ju inte säga att man aldrig får vara ledsen för att det finns så många som har det värre.
C fixade ett nytt mötesnummer och så och det skulle fungera för de som bor i UK men inte för mig. I sista stund dök det upp ett telefonnummer även till mig men när jag ringde in så insåg jag att jag saknade pinkod... Jag testade dock med den de andra skulle använda och det fungerade även på mitt nummer, så knappt 10 minuter sen kom jag in på mötet i alla fall.
Sen vilade jag en stund och laddade inför en del jobb i huset. Utvilad satte jag sedan igång med dammsugning, bäddning i gästrum och städning av gästrummet. Det är ju där jag ställer allt jag inte använder för stunden så det var svårt att ens komma in där.
Sen städade och diskade jag upp i köket och slutligen bakade jag två limpor bröd och sen var klockan så pass mycket att jag bara provsmakade brödet med kamomillte och sen gick jag och lade mig.

En rutinerad nybörjare med basketboll i ljumsken

22/3 På torsdagen vaknade jag med ordentligt ont i nacken och senare fick jag också värk i resten av kroppen, det blir så när sköldkörteln mår sämre än vanligt. Under lunchen kom jag plötsligt på att jag tänkt fråga syrran om jag fick provrida hennes häst Venar och gjorde det direkt. Hon tyckte att jag skulle prova och trodde inte att jag skulle vara för tung för honom. Redan på eftermiddagen fick jag ett sms där hon undrade om jag inte skulle prova redan samma eftermiddag. Min första tanke var att jag inte hade ork och dessutom värkte det ju i hela kroppen. Men samtidigt insåg jag att om jag sköt på det nu skulle det nog ta flera år innan jag återigen tog steget. Alltså skickade jag istället iväg ett jakande svar. Jag åkte ifrån jobbet så fort klockan slog 16 och åkte fort hem, matade Turre och Judas och bytte om och var i stallet vid utlovad tid 16.30.
Syrran hade mockat, borstat och sadlat och det enda jag behövde göra var att ta hästen och gå ut.
På vägen från jobbet hade jag fjärilar i magen, det var ju i alla fall 12 år sedan jag red sist...
Nu använde jag mig av muren vid volten för att klättra upp, allt för att spara Venars rygg. När jag väl satt på plats i sadeln kändes det så hemtamt att det kändes som om jag ridit igår.
Jag började försiktig att skritta fram och det är tyvärr bara det jag har bild på, syrran kände visst inte riktigt för att fota så när det började se bra ut så fanns ingen fotograf längre. Det var ju som sagt ett tag sedan jag red och Venar har jag aldrig suttit på och bara kört en enda gång och han har alltid varit lite skeptisk till mig, nu kom vi väldigt bra överrens, han är väldigt ambitiös om än lite lat. Han är inte lika känslig och lättriden som min Gullan men jag tror nog han kommer dit om jag fortsätter visa honom hur jag vill ha det. Han har ett trevligt steg känns det som och är mycket rakare och jämnare musklad än någon häst jag suttit på tidigare. Galoppen lyckades jag inte riktigt hitta knappen till så det får komma senare. Men vi tog väl ett halvt varv i vänster galopp i alla fall. Han gick i en jämn fin form, vad vi nu behöver göra är att träna upp styrka båda två så vi orkar lite mer och kan höja formen och tempot också. När han varit duktig i runt en halvtimme klev jag av, spände upp nosgrimma och sadelgjord och promenerade med honom istället. Lite stel var jag och det kändes som om jag hade en basketboll i ljumskarna men så jobbigt var det inte som jag trott att det skulle.
När jag kom hem var den där tröttheten jag känt tidigare på eftermiddagen helt förlamande och jag kastade mig ned i soffan och tvärsomnade med den onda nacken i helt fel läge. Alltså var jag ännu stelare och ömmare i nacken när jag vaknade.
Tröttheten gick liksom inte över och efter middag, lite Bones och kamomillte kom jag i säng vid 23.30 och somnade faktiskt så gott som direkt.
Kanske är det kamomillteet som gjord susen eller det faktum att jag börjat ta Levaxinet på kvällen istället för på morgonen så som syrran rekommenderat?

Så det blev inget

21/3 På onsdagseftermiddagen åkte jag och två kollegor på möte hos en före detta kollega och det tog längre tid än vad någon av oss trott att det skulle göra och jag och J var tillbaka på kontoret strax efter 16.30 och så fort vi burit in grejerna åkte jag hemåt.
Pysselkvällen hade blivit inställde eftersom mamma var bortbjuden på middag och det inte var så många som tänkt komma. Så det slutade med att jag bjöd hem syrran, systerdottern och S och F på fika och i slutänden dök bara S upp. Syrran hade flaggat för att hon nog inte skulle orka men F skulle komma men blev fast på jobbet. Men jag och S hade trevligt och tittade på foton och snackade i några timmar innan hon åkte hemåt och jag högg in på mina kräftor som legat och tinat.Under tiden tittade jag på Bones vilket inte alltid är en bra idé medan man äter...

Vårpromenad och nästan vilse

20/3 På tisdagen åkte jag hem direkt från jobbet och rusade bara in och hämtade kameran och sen gick jag ut igen. Turre blev överlycklig när han såg att jag tog fram kameran, han har visst kommit på att vi drar ut i skogen när den kommer fram. Vi promenerade utefter vår väg till skylten som pekar in i skogen, det står att det är Naturreservat där och jag har liksom aldrig hittat det. Vi gick in i skogen och som jag hoppats hittade vi både videung och tussilago och slutligen var vi på en stig vi inte sett tidigare. När vi gått ett tag kom vi till en slinga, det stod att det var 1500 m åt vardera håll, jag valde att gå åt vänster för jag trodde att det kanske fanns en annan väg ut där. Vi kom in i en riktig trollskog med mossa och fallna träd överallt och det var jättefint. Emellanåt skrämde vi någon stor fågel ur träden och jag vet inte vad det var för några fåglar för jag hörde mest smattret av vingarna mot grenarna och såg något flaxa iväg mellan träden, men stora som sjutton var de.
När vi gått ungefär halvvägs på slingan så kom vi ut vid en åker och plötsligt såg jag inte längre några märkta träd, vi fick gå tillbaka och hittade stigen igen och jag funderade på om jag tagit rätt stig och hur kallt det annars skulle bli att sova i skogen. Men vi kom ut på stigen vi kommit dit på lagom tills det började bli lite mindre ljust och en stund senare var vi hemma igen. En vacker promenad som vi kommer att ta fler gånger.
Resten av kvällen kunde vi ta det lugnt i soffan utan dåligt samvete, vi hade varit ute i runt 2 timmar i alla fall.

En var borta...

19/3 På måndagen bar jag in alla de grejer jag köpt till jobbet på Ikea och när jag i snygg stil skulle fördela de nya filtarna i fikarummets soffa genom att kasta dem till folk som satt i respektive hörn, ja då överkompenserade jag för att komma över de andras huvuden och eftersom jag kastade med höger och är vänsterhänt så studsade en av filtarna med full kraft upp i lampwiren som sitter i taket och hälften av reflektorlamporna ramlade rätt ut och en av dem krossades till glassplitter rätt i A's matlåda som hon som tur var tömt nån minut tidigare... Hoppsan, lite generat sopade jag ihop glassplittret från golvet och lommade iväg till ett hörn och åt min lunch.
Senare på eftermiddagen när jag var hemma ringde min Grekiska bror och vi snackade en stund om ditten och datten och han föreslog i förbigående att jag skulle gifta mig med hans kusin. Han är visserligen jättetrevlig men han pratar ingen engelska och min grekiska är knackig i bästa fall, dessutom bor han i Grekland och jag i Sverige...
Senare på kvällen på väg in till quizzet pratade jag först med Ju i telefon och sedan G och eftersom jag sparat tid för att hinna träffa "brorsan" om han hade haft tid så var jag på plats på Tudor tidigare än vanligt och hann umgås lite med K och B innan det var dags att samla laget.
Vi hade som vanligt väldigt trevlig när vi spelade men det kändes väldigt svårt. Det visade sig dock att vi klarat oss bättre än vi trott att vi skulle men vi förlorade 2:a-platsen med 1 poäng. Det enda som kändes bra med det var att vi inte hade ändrat nåt rätt svar till fel eller nåt sånt utan det var liksom så mycket vi kunde. Vi vann en bonusfråga och valde Chokladtryffel och när vi öppnade lådan så var innerförpackningen obruten men ändå fattades det en chokladbit! Skumt...
De var däremot underbart goda de där tryfflarna, värda att testa, de är gjorda av Konfekta om ni vill leta upp dem.
När jag kom hem drack jag kamomillte och somnade ganska bra men så var jag väldigt trött också och det var väldigt sent.

Varför städa egentligen?

18/3 På Söndag gick jag upp vid 12 och kände mig relativt utvilad. Jag hade pratat med N, min grekiska bror L's fru dagen innan och vi hade sagt att jag eventuellt skulle komma dit senare på söndagen, men de hade haft en tung helg och l hade jobbat natt och inte hunnit sova så vi sköt på det. G skulle eventuellt ringa när han kom tillbaka från sin kryssning men var nog för trött eller så för det gjorde han inte. Det slutade alltså med en lugn, skön söndag där jag inte gjorde mycket nytta ens eftersom jag ju städat på fredagen. Visserligen var det ju leriga tassavtryck på golvet redan på lördagen och jag tror faktiskt att det var Judas som gjort dem, annars är ofta Turre boven.
Jag gjorde en smoothie till mellanmål och tittade på Lie to Me resten av dagen och kvällen och var ganska nöjd med att bara sitta i soffan och vaar ledig med städat hus. När jag skulle sova var det värre däremot. Jag drack kamomillte som jag köpt på mammas förslag men somnade i alla fall inte förrän vid 4 på morgonen. Det är inte praktiskt att ha så svårt att sova när man ska jobba dagen efter.

Tur att jag inte har dyr smak

17/3 På lördagen väckte kusinen mig vid 11 någonting och jag klädde bara på mig och åkte för att möta upp henne i Sollentuna centrum. Vi gick och tittade lite, jag har ju inte varit där sedan jag var liten men sen kände jag att jag behövde kaffe och nåt att äta så vi gick och tittade lite och hamnade till sist på Balders café. De ska vara väldigt bra och därför bestämde vi oss för att ignorera de höga priserna och helt enkelt bita ihop. Jag köpte en latte och en bit smörgåstårta för att allt annat också var så dyrt att jag tyckte att det var vettigare att betala lite extra och få nåt jag verkligen älskar. Men det visade sig att smörgåstårtan (som kostade 99:-!!!) var torr och äcklig och de bytte snällt ut det mot en räkmacka när jag klagade, men den visade sig vara soggig och det slutade med att jag åt en näve räkor och ett skivat kokt ägg för 99:-...
Sen gick vi och tittade i affärer och förundrades över vad vissa kläder och väskor kostar. Klänningen på bilden kostade 1400:- men hade den suttit lite bättre finns faktiskt en risk att jag köpt den, den var så häftig på nåt sätt. Tur att den satt sådär så blev jag inte lockad att köpa den. På H & M köpte jag istället en top som kändes snygg och lite lyxig och ändå bara kostade 99:-, det kändes som ett bättre köp.
Jag hittade en skyltdocka i en affär och hon stod uppspetsad på ett spjut, jag har sett såna dockor tidigare, men det gör faktiskt på riktigt fysiskt ont i min vad när jag ser dem...
Inne på Interflora sprang vi på en gammal klasskompis till mig från gymnasiet en som jag umgicks med en hel del sommaren 2004 och sen dess har jag inte sett honom mer än en gång eftersom han flyttade till Gotland. Jag blev jätteglad att se honom men han verkade inte lika överlycklig som jag.

När jag kom hem var jag helt slut, jag hade inte sovit mer än 4-5 timmar på natten eftersom jag fortfarande har problem att somna, så jag gick och lade mig och sov middag och sov i nästan 2 timmar och det behövde jag verkligen.
Sen smsade jag till A och hoppade in i duschen trots att jag inte fått något svar ännu. När hon svarade var jag halvvägs genom sminkningen och efter ett par sms fram och tillbaka gick hon med på att fråga vakterna på Dubliner om jag fick komma in när jag kom in till stan och de sa ja. Jag vet inte många som hade ansträngt sig så för min skull och jag blev jätteglad att hon gjorde det. Det var St. Patricks Day och hon och hennes kompisar hade varit med i parad genom stan och hängt på puben hela dagen och firat och tittat på Rugby.

När jag kom in till Dubliner stod hon ute och väntade på mig och jag fick komma in och A som sitter i kassan släppte också in mig. När vi kom in blev jag chockad, det var så fullt därinne att det var så gott som omöjligt att ens röra sig. A gav mig en gnuggis att sätta i urringningen för man måste ju ha nåt grönt på sig på St. Patricks Day och sen lyssnade vi mest på musik och gjorde miner åt varandra när det kom en fis svävande genom folkhavet. Efter ett tag hade jag riktigt ont i fötterna av mina för stora stövlar och jag stod ut i totalt 2½ timme och sen åkte jag hem trots att klockan bara var 23.30. Dessutom var det nån äcklig kille som stod och stirrade på mig och sen försökte slicka mig i örat eller nåt sånt så jag fick borra ögonen i honom och se så bitchig ut som möjligt. Han fattade vinken men bara efter att jag fått göra det en gång till men sen gick han.
Väl hemma kokade jag upp edamamebönor och tittade på House.
Sen insåg jag att jag glömt ta min Levaxin vilket till viss del kunde förklara varför jag hade värk i hela kroppen, frös och var allmänt i koma.

Att trivas hemma

16/3 Tanken var ju som sagt att jag skulle jobba hemma på fredagen och eftersom jag jobbat till 4 på morgonen så tänkte jag ta sovmorgon med gott samvete. Men si så blev det inte, vid 9.30 ringde kollegan T och väckte mig. Jag hoppas att han inte märkte det för han vet ju inte att jag jobbat hela natten. Men eftersom jag behövde göra några saker åt honom så gick jag upp och stannade sedan uppe. Sen åt jag frukost och fortsatte jobba och svarade på mail också och skrev några offerter. Vid 14 ungefär så gav jag upp och sov middag i nästan 3 timmar men det är kanske inte så konstigt när man sovit knappt 5 timmar.
När jag gick upp blev jag genast rysligt effektiv och slet lakanen ur sängen, vek tvätten, dammade alla ytor, planterade den nya blomman i den gamla krukan, duschade alla de stora blommorna i duschen och gav dem en ordentlig rotblöta, tvättade speglar, bord och kök och pratade med Ju i telefon samtidigt. Det känns som om en handsfree vore rätt vettigt i såna lägen...

När vi båda dammat och torkat färdigt lade vi på för att dammsuga och när jag dammsugit klart och fått byta dammsugarpåse mitt i allt så tog jag itu med att skura. Jag gör ju inte det särskilt ofta men nu när det varit lerigt så blir det så fula tasspår på det svarta golvet. Det blev så skinande rent och fint att jag mest bara satt och tittade mig nöjt omkring resten av kvällen, det var hög tid att städa och jag trivs inte i smuts och stök.
Kvällen spenderades framför House och med datorspel och det kändes så skönt att sitta i ett rent hus. Kusin S smsade och vi bestämde oss för att äta frukost/lunch tillsammans på lördagen.