Sånt blir jag sur för faktiskt

5/3 På måndagen vaknade jag till en rå kyla, det var runt -8 tror jag. Jag hade bara inte kunnat somna på söndagskvällen hur jag än gjorde och jag sov inte många timmar natten till måndagen och dagen blev tung.
Mamma föreslog att jag ska prova kamomillte så det ska jag köpa hem, men jag har en känsla av att jag inte tycker om det...
När jag kom hem från jobbet senare än vanligt så matade jag djuren och så ringde det på dörren. Jag tog Turre under armen och öppnade och det var ingen där... Surt ropade jag ut i ingenstans; Jättekul hörrni...
Slutligen gick jag och lade mig för att sova middag men nu var Turre väldigt stressad och skällde och morrade för minsta ljud och strax senare fanns det faktiskt nåt att undra över. Det smällde till i väggen utanför fönstret först en gång och sen en till. Nu började jag tappa tålamodet och tittade ut genom persiennerna, mycket riktigt, det var grannpojken med kompis. Det finns inte många andra att misstänka för nåt sånt så jag sa till Turre att stanna inne och så gick jag ut på trappen och ropade uppåt slänten där jag visste att de gömde sig: -Xxxx, nu lägger ni av, annars släpper jag ut hunden och jag lovar, det vill ni inte.
Sen var det tyst, men någon eftermiddagslur blev det inte med alla störningar och framåt kvällen var jag illamående av trötthet. Jag blir fruktansvärt sur när andra stör min sömn på det sättet och de ska vara glada att inte Turre lyckades smita ut, han hade nog nypt dem i hasorna.
Trots avsaknaden av vila var jag ju slutligen tvungen att duscha och åka till Tudor Arms på quiz och vi hade en väldigt trevlig kväll även om vi alla mer eller mindre satt i dvala emellanåt, vi hade alla haft en tuff helg och måndag.
Trots tröttheten och att P var sjuk och inte kom så vann vi faktiskt! Det var ju andra gången på rad.
När jag kom hem gick jag och lade mig direkt, vädligt tidigt för mig att komma i säng klockan 12, somnade gjorde jag också.