Vem skulle det vara?

29/2 Skottdagen och ingen att fria till... nej, vem skulle det vara. Nåja, det är bara att bita ihop och gå vidare och gick gjorde jag, hela vägen hem faktiskt... Det var så jättevackert vårväder på eftermiddagen att jag bestämde mig för att lämna bilen på jobbet och promenera hem. Jag valde att ta vägen genom golfbanan eftersom jag gissade att den skulle vara vacker, bilfri och närmaste vägen hem. Jag har dessutom velat testa den vägen jättelänge, vi brukade cykla den lite då och då när vi var yngre, Ju och jag, men sedan de byggde golfbanan har jag inte tagit hela vägen igenom någon gång. Det var vackert, bilfritt och tyvärr också isigt som attan. Jag hade väldigt hala gympadojjor och fick gå jätteförsiktigt, särskilt i backarna. Jag balanserade också ofta på vägkanten.

Ändå halkade jag från och till och bävade inför ridstigen som jag gissade skulle vara riktigt hal. Lite tur i oturen ska man ju ha ibland, det var visserligen jätteisigt på ridstigen, men kanten var bredare, gräsigare men dessvärre fylld med hundskit som jag hoppade över. Men de två allra värsta och brantaste nedförsbackarna var nästan helt snö och isfria, de måste ligga i rätt vädersträck. Jag hade nästan väntat mig att kliva genom skogen för att komma ned där i lagom hastighet.

Det luktade jättegott i skogen, kall, våt jord, sommarkväll helt enkelt. När jag gick var det lätt att känna precis var solen legat på under dagen, det var en väldigt stor temperaturskillnad på olika sträckor och man kunde komma in i en vindpust som kändes nästan varm för att sedan gå rätt in i en frys.
Konstigt nog verkade Turre inte det minsta förvånad över att vi hamnade hemma och att vi faktiskt gått dit. Med tanke på hur nära marken han springer så var han förstås rätt genomblöt och väldigt sandig och lerig och var tvungen att ställas i duschen direkt när vi kom hem. Det var inte lika populärt som promenaden men han glömde strax det när vi ägnade oss åt hans favoritgrej, att torka med handduk.
54 minuter hade det tagit från dörr till dörr, lite längre än vad jag förväntat mig, men så var det ju väldigt halt också.
Lite senare ringde pappa och undrade vart jag tagit vägen, bilen var ju på jobbet men inte jag...
Jag packade och förberedde lite inför morgondagen då vi ska till torpet, men tyckte att jag varit rätt så duktig ändå denna dag så förutom att jag tog hand om lite disk så tog jag det lugnt och tittade på vänner större delen av kvällen och åt uppvärmt potatismos till middag.