Vad ger man en sån som har allt den vill ha?

3/3 På lördagen gick vi upp lite tidigare och det var återigen morgontrötta jag som var först upp men den här gången efter att verkligen ha tvingat mig själv. Jag tände i spisen och satte igång att baka, en stund senare kom Ju och satte igång med äggröra medan barnen började packa ihop sina sängkläder, duka och samla ihop sina saker.
När vi ätit frukost hjälptes vi alla åt att packa bilen, städa, bära in ved och diska och det gick överraskande fort alltihopa.

Sen halvgled jag och Ju nedför backen i min bil medan barnen gick till fots ned med de lånade skottkärrorna. Sen körde Ju upp för den sista hala backen med sin bil som tack vare de lånade snökedjorna kom upp utan några större problem.
Snökedjorna passade inte riktigt på hennes bildäck så väl uppe för backen var de tvungna att tas av och så körde hon försiktigt, försiktigt den sista hala biten och så snart det var snöfritt så stannade vi och packade in hennes och A's grejer i Ju's bil och sen åkte vi hem på varsitt håll.
När vi stod där vid sjön som pustade iskall vind över oss, så undrade vi när isen skulle släppa och Ju sa att vi skulle bada bastu och hoppa i sjön nästa helg. Vi får väl se....

Vi var hemma i Väsby vid 14 och jag åkte förbi McDonalds för lite lunch att ta hem och sen lämnade jag av ungarna hemma hos dem.
Jag hade bara varit borta 2 dagar men det var visst tillräckligt för att några små blomknoppar skulle hinna titta upp ur jorden, vågar man hoppas på en tidig vår?
Trots att jag sovit rätt bra under helgen så var jag så trött att jag nästan hallucinerade så jag hoppade i säng efter lunchen och somnade som en stock och sen gick jag upp och duschade och fixade till mig och stod och försökte bestämma mig för byxor eller klänning och bestämde mig slutligen för byxor fast jag egentligen hellre ville ha klänning. Det känns som om det är en mycket mindre risk att vara överklädd om man har byxor...

Jag hade funderat i flera veckor på vad L skulle kunna tänkas vilja ha i 40-års present och inte kunnat komma på nåt som var lämpligt och slutligen funderade jag snarare i banorna; Vad kan jag som inte hon kan? Och då kom jag fram till att ge henne ett presentkort på en fotosession för henne och hennes häst, inklusive 2 stycken A4-förstoringar. Det är något jag faktiskt är rätt bra på och nåt som är svårt att göra själv. För att det inte skulle se för torftigt ut med ett datautskrivet presentkort som jag inte ens hade ett snyggt kuvert till så lade jag det i en snygg påse och lade ned en liten flaska äkta champagne, ett ciggpaket och en Mentos-rulle. På vägen till lokalen stannade jag på macken och i brist på blommor så köpte jag en varsin liten Grattis-Chokladask till de tre jubilarerna, så L fick en sån i sin påse också. Det kändes fel att dyka upp tomhänt till de andra trots att jag inte träffat de tidigare och med tanke på hur glatt förvånade de blev så var jag nog den enda som hade med något till alla tre... hoppsan.
L verkade bli glad för presenten och efter att hon presenterat mig för sin mamma, kusin och några stallkompisar var det dags för mat och det var fräscht och gott. Ljudnivån var jättehög och efter att ha ätit upp gick jag in i ett annat rum och pratade med en gammal internetkompis jag tyckte mig känna igen trots att jag inte träffat henne på 10 år, men då gillade jag henne och hon visade sig vara samma trevliga, glada tjej ännu så jag satt och pratade med henne, hennes sambo och ett annat par och de var roliga och trevliga och släppte glatt in mig i gänget.
Efter en stund blev det för tungt för mig att stanna kvar, jag hade nu fått värk i kroppen och frös, tecken på att min sköldkörtel har gett upp för dagen, dessutom satt Turre i bilen och det var rätt kallt denna kväll, flera minusgrader. Så jag åkte hemåt och var rätt nöjd med min helg så långt.